Vad har hänt med amatörradion ?

SM7IZJ

SM7IZJ

Active Member
Har efter 25 år av tystnad bestämt mig för att återuppta denna ädla hobby.
Men när jag ser hur amatörradion utvecklats under 25 år får man lite av skrämselhicka.
Fart jag inte kommit igång riktigt än eftersom jag fortfarande saknar utrustning, så
har jag via forum fått veta en del.
På 80 talet klagades det högljutt på den ”ryska hackspetten”
Numera är det tydligen halvt omöjligt att köra kortvåg inom tätbebyggt område på grund av all modern elektronik som stör

Sedan har licenskraven närmast gått ner till noll. Vilket medför att de flesta banden nerlusas av före detta pr folk utan något som helst radiovett

Repiter trafiken verkar vara kaosartad. Jag frågar mig om de verkligen behövs en repiter i var och varannan buske.

Detta bara för att nämna något.

Hur i h.... har det kunnat bli så här ??
 
Precis, du har bara läst gnällkören hittils.

Nu råkar jag ju ha ett extremt tyst QTH (sedan jag har sanerat mitt eget boende), men annars är det inte svårt att packa ner radio, batterier, kaffe och mackor och bege sig ut i naturen för en stunds QRM fri radiomeditation.

Skit i att skaffa VHF/UHF radio om du tror att repeatrarna i ditt närområde är trams, här uppe fungerar dom som dom ska, även om det är mest samma gäng som pratar med varandra mest hela tiden, och jag har väl börjat passa repeatern mera sällan.

Med min QRP radio, en enkel trådantenn, ett 7Ah batteri och en solpanel kan jag sitta ute på en klippa vid havet så länge kaffet i min termos räcker och ha trevliga samtal med människor i fjärran länder, helt obrydd om stads-qrm och repeatertrafik på min lokala repeater.

Jag kan slå igån radion hemma också, söka av bandet, lyssna lite på ett pågående QSO och pratar dom om något intressant så kan det hända att jag ropar upp när dom är klar.
Hör jag ett nytt land i en pile så kan jag nedlåta mig till att köra ett snabbt qso där bara signalrapport utväxlas bara för att fylla ut loggen, men det är inget jag eftersträvar.

När jag kör bil brukar jag leta upp någon stark station att lyssna på, och eventuellt köra ett snabbt QSO, men med tanke på att det är svårt att skriva medan man kör bil så brukar det bli korta kontakter, dessutom ändras ju signalstyrkor och störnivå snabbt när man är mobil, så en station går snabbt från fullt läsbar med bakgrundsljudet från bilkörningen, till helt oläsbar även om man stannar vid vägkanten och stänger av allt.

Så nog finns det njutbara stunder vid radion, det gäller bara att lära sig hitta dom.
 
Dessvärre måste jag hålla med om att det har blivit en stor förändring till det sämre.

2m/70cm är i princip stendött här nere i Skåneland, trots att det finns folk där. Dessvärre tycks radion endast användas till att checka in efter SSA-bulletinen. En fullständigt hjärndöd aktivitet. internet har tagit över den roll som repeatern hade förr då det diskuterades radio, HiFi och allmänn elektronik på dessa frekvenser. Ofta på en hyfsat kvalificerad nivä. Grunden till denna situation förändras näppeligen av att införa D*, DMR, smalare kanaler eller tonsquelsh. Fast många tycks tro det... Billigare och enklare att knappa in signalen som SSID så blir t.ex. aktiviteten på detta forum digital amatörradiotrafik på 12cm...

Kortvågen är väl lite som förr, men tyvärr alldeles för mycket tomgångsprat eller CQ contest, CQ contest... Störningarna är ännu så länge drägligt uthärdliga lite utanför stadens dimmmor. Här där jag bor i en husrad längs vägen är den S3 på 80m efter att ha avlägsnat en väggvårta som gav S9+. Inne i städerna har nog ridån gått ner för gott, men i övrigt går det nog att få dräglig mottagning med lite arbete och grannsämja.

Min privata åsikt är att amatörradion "marknadsförs" på fel sätt idag. Bort med "En hobby som ligger i utvecklingens framkant" och in med "Kommunikation med teknik Du begriper och till och med kan sätta samman själv". Radioamatörer och militär är nog de enda som kan upprätta global kommunikation utan någon underliggande infrastruktur. Få folk intresserade av dessa aspekter och hur enkelt det kan göras med teknik som valigt folk kan greppa. Vem tusan är intresserad av att slänga upp en tjock bunte tusingar för att göra detsamma som mobiltelefonen redan kan, men på ett mycket mera komplicerat sätt?

Det måste erbjudas något totalt annorlunda för att få upp intresset på nytt. Väck nyfikenheten och glädjen av att förstå och åstadkomma något själv. Den finns där säkert, men har försänkts i törnrosasömn av det passiva nyttjandet av alla elektroniska "black boxes" packade med högintegrerade digitala system som det inte ens är lönt att försöka förstå på en populäriserad nivå. Går det att presentera något riktigt bra som bryter mot denna passiverande trend så skall vi nog kunna få se på gnistor igen!
 
Det VJX skriver är kanske inte fel i sak men HIA ger en betydligt mer rättvisande bild av verkligheten idag. För oss som varit aktiva eller följt med utvecklingen under lång tid, i mitt fall sedan 1969, så är det mycket som förändrats. Eftersom förändringarna skett långsamt och gradvis så har vi efterhand hunnit anpassas oss allt eftersom och kanske inte ser skillnaderna så stora som de egentligen är.

De största skillnaderna som jag upplever är att det blivit allt svårare att finna någon motstation som har tid och är intresserade av att prata om radio och radioteknik som är mitt intresseområde. Är man däremot intresserad av mer socialt prat om väder och vind eller allmänna samtalsämnen så finns det ännu goda möjligheter till det på telefoni. Främst i de många ringarna på 80 m och även på repeatrarna. På telegrafi är det svårare för att inte säga helt omöjligt. Där får man nöja sig med ganska substanslösa förbindelser av typen goddag och adjö. RST 599 och ev kan man få veta namnet på sin motstation. Det är väl den dystra verkligheten som den ser ut idag. Insatsen för att få till ett trevligt QSO är hög och det ger låg verkningsgrad i hobbyn. Man måste ha nästan obegränsat med tid för att finna guldkornen.

På den positiva sidan så finner jag att de band som för 40-50 år sedan var extremt hårt belastade av stor aktivitet från både kommersiella stationer men amatörer, 80 och 40 m, långa tider på dygnet är väldigt lugna. Antalet stationer som är aktiva vid en given tidspunkt är synnerligen lågt. Jag har gjort en hel del beläggningsmätningar på olika band och tycker mig ha god koll på läget så som det ser ut idag. Fördelen med lugna band är då att det blivit lättare att finna helt lediga frekvenser och kunna avveckla radiotrafik utan att bli störd. Det ger också en behagligare radiomiljö när man rattar över bandet vilket en del nog uppskattar. Den som var med på 60-talet och har bra minne minns säkert hur belamrat t ex CW-delen på 80 m var på kvällskvisten. Inte en ledig lucka någonstans och stationerna låg ovanpå varandra. Själv saknar jag den aktiviteten men tycker samtidigt att det är ganska skönt att slölyssna på de lågt utnyttjade banden idag. Finner man några stationer som har kontakt med varandra och pratar om något intressant så kan man lyssna på dessa helt störningsfritt och det är bra.

Anledningen till att det blivit tystare beror på flera saker. Dels har tillströmningen av nya radioamatörer ständigt minskat. Antalet mycket unga är numera försumbart. De få nya som tillkommer blir inte långvarigt aktiva och det är få av dem som har möjlighet att få upp effektiva antenner. Många lider av störningsproblem som i många fall gör det omöjligt att höra svagare stationer än S7-S9. De tysta banden gör att de flesta tröttnar ganska snabbt och dessutom har det tillkommit så många nya digitala moder så att den lilla aktivitet som tillkommer sprids ut på fler ställen och därför inte märks.

Dessutom har Internet tagit över som den huvudsakliga länken mellan oss radioamatörer. Det är på Internet vi hämtar vår information om vad som är på gång. Vi bevakar DX-cluster i stället för att vara aktiva på banden och ropa CQ eller bara lyssna. Vi utbyter tankar och ideer här på forumen betydligt enklare än att göra detta över radio. Fördelen med forumen är att vi når ut till många mottagare och att det vi skriver står kvar att läsa för den som tillkommer senare i diskussionen. Ett ganska bekvämt sätt att kommunicera om än inte i realtid. Vad kan radion tillföra om vi tänker efter?

All denna förändring är inte specifik för Sverige utan samma förändring har skett i hela världen. För att bevisa för sig själv att aktiviteten på t ex 80 m kvällstid numera är nästan försumbar så kan var och en göra ett experiment som går ut på att under några timmars flitigt lyssnande notera samtliga stationer som hörs och göra en lista över vilka länder dessa befinner sig i. Det kommer att visa sig att bara några få från några få länder hörs. Många länder i Europa är inte med på listan. Det kan handla om en (1) station från Österrike, två från Frankrike, Ingen från Norge, kanske tre svenskar och några danskar osv. T o m de forna öststaterna som fanns representerade av hundratals QSO-hungriga amatörer varje kväll kan lysa med sin frånvaro under lång tid.

Om man fortsätter experimentet och försöker ta reda på åldern på de amatörer man hör så kommer man att finna att de allra flesta är till åren komna. Jag har långa perioder sysselsatt mig med just detta. Mycket spännande. Gör det! Att knappa in hörda stationer på QRZ.COM för att ögna igenom biografin. Licenced 1967 etc. Inte alls ovanligt. Medelåldern är skyhög. Här i Sverige är medelåldern c:a 63 år.

Jag tror att den låga vardagsaktiviteten kan förklaras med att de flesta som överhuvudtaget har möjlighet att köra radio har varit med sedan 30-50 år tillbaka och därför kört sig mätta och behöver inte fler QSL-kort från tyskar och finnar. De fokuserar kanske mer på nya länder och märks därför inte på banden. En del nöjer sig med att delta i någon morgonring som en social aktivitet. Jag resonerar likadant. Efter flera hundratusen QSO på telegrafi så är jag ganska nöjd och jag har väldigt svårt att motivera mig själv att svara på ett CQ från någon tysk som jag inte känner och som jag inte behöver köra. Att svara på någon som ropar CQ på repeatern skulle aldrig falla mig in. Helt ointressant. Finns inte på kartan. Som ny amatör 1969 sköt jag på allt som rörde sig i skogen och den ena stationen efter den andra avverkades.

Så ser väl verkligheten ut, kanske för fler än mig?
 
Last edited:
RBN ger betydligt bättre respons med högre kvalitet än "riktiga QSO" kan göra och passar därför perfekt för den vågutbrednings- och antennintresserade experimenterande radioamatören. Helt enastående fint verktyg.
 
Jag rannsakar mig när jag upplever att amatörradion inte längre är som förr.

Eftersom jag vet att gnälla och klaga är ett bevis på min egen negativism så vill jag helst inte nedlåta mig till att vara en av de som anser att amatörradion har blivit det rövhål som många vill ha det till.
Vi vet ju att det finns någonting som kallas för "naturligt utveckling" och vi vet att människor alltid, genom tusentals år av historia, har klagat på bland annat ungdomen. Därför kan vi anse att de nytillkomna på banden är dessa ungdomar eftersom de är just nytillkomna. Oavsett ålder.
Naturlig utveckling förekommer daglig dags i form av att var och en gör sina egna ständiga val. Under en lång rad år kan man se att några saker valts oftare än andra och några har försvunnit. Ungefär på samma sätt som folkparkerna försvunnit när de inte längre "behövs".

Det är väldigt viktigt att man som radioamatör tänker på att man som individ måste anpassa sig. Gärna med högt Q-värde. I mitt fall blir det Contest. Då är aktiviteten fullständigt sjudande på banden och det finns en mycket stor portion spänning. Gör man statistik över sin egen återkommande prestation så stiger spänningen varje gång.

När jag som nybliven radioamatör 1971 ägnade mig åt att bygga mina egna prylar och köra mestadels CQ och själv leta reda på andra som gjorde likadant, så fanns det en stor tidsspillan i allt radiokörande. Den här tidsförlusten är i stort sett borta idag eftersom DX-clustret har stor betydelse. När vi människor förr i tiden ville få veta vad som skedde ute i världen så fick vi lyssna till förbipasserande resenärer. När tidningarna kom så blev de den tidens DX-cluster. Ingen har väl klagat på det, väl? Världen förändras och det står helt fritt för var och en att "hoppa av". Men det är inte ett fritt val att enbart gnälla och klaga därför att det är degenererande för alla. Tänk på att det finns radioamatörer som blir upprörda av att andra gnäller precis som de gnällande blir upprörda av de som inte ger uttryck åt någon klagan.

Vem har rätt att påta sig rollen att döma andra? Jo, vi radioamatörer anser oss ha rätten att göra så. Orsaken till det ligger i att ingen radiokommunikation är enkelriktad (utom rundradio och nödmeddelanden) och därmed ställer vi krav på vår motstation. Däremot, att ställa krav på en motstation som vi ännu inte kontaktat, vare sig den finns eller inte, det är väl ändå att ta i lite för mycket, säg? Vi kommer ingenstans med att klaga på ett tillstånd, så som amatörradion ser ut idag. Hade det varit brukbart så hade all världens kemister och fysiker gått hem för länge sen.

Kör Contest!
Ingen brist på stationer, ingen brist på signaler svaga som starka, ingen brist på spänning och ingen tristess!
Samla diplom och QSL-kort, papper eller elektroniskt.
Bygg prylar och enheter för systemfunktioner.
Modifiera och förbättra riggar och antenner.
Den här delen av amatörradion växer så det knakar!
 
Intressant krönika FUD!

Du skriver; "Det är väldigt viktigt att man som radioamatör tänker på att man som individ måste anpassa sig."

Du har rätt i att vi som individer måste anpassa oss, men kanske då primärt efter vad t ex PTS föreskrifter tillåter i form av frekvens och effekt. Utöver dessa tvingande bestämmelser står det var och en fritt att bedriva sin hobby som önskas, så länge inte andra störs så klart. Vi bör också anpassa oss till de gemensamma oskrivna reglerna för hur amatörbanden används osv.

De flesta av oss (alla) gamla har gått igenom en långsam utvecklingsprocess där många olika nischer i hobbyn provats på och där vi stegvis byggt upp vårt kunnande och samlat på oss allt fler erfarenheter. För många som började för 50 år sedan känns förmodligen min egen utvecklingskedja bekant; Första kontakten med radio var med familjens träradio eller radiobygglåda, pilla med den, lyssna på rundradio, upptäcka kustradio, amatörradio, lära sig mer, lära sig morse, ta C-cert, bygga sin egen CW-sändare, köra radio natt och dag, knappt någon sömn, skaffa B-cert och VFO, kanske 75 W sedan A-cert och SSB kanske med 500 W DC input. Enkla trådantenner, mer avancerade, kanske en mast eller Yagi-antennen på skorstenen. RTTY med Creed 7B i början av 70-talet osv..... så rullade det på.... nästan allt är provat och nu är vi här år 2015 med toppresterande SDR-radio, 1 kW PA, alla moder och bra antenner. Datorn står i absoluta centrum av amatörradion.

Hur ser en motsvarande utvecklingskedja ut, eller kommer att se ut en bit in i framtiden, för den nykomling som förra året köpte en ICOM transceiver och någon standardantenn typ multibandsdipol eller flerbandsvertikal och samma dag som apparaten ankom med posten påbörjade sin nya hobby. Var är denne nya amatör idag ett år senare? Ingen aning men ändå tänkvärt eller hur?

Jag känner inte att jag MÅSTE anpassa mig till den nya tiden utan följer istället de naturliga intressesvängningarna där det ena får ge det andra. Det vill säga jag pysslar ogärna med för mig helt ointressanta nischer inom hobbyn enbart för att du eller andra anser att jag måste anpassa mig till den nya tiden eller vad det nu är anpassningen skall ske emot. Nix, det gör jag inte FUD. Jag vägrar. Min egen hobby och de nischer som fokus ligger på just nu är superkul och intressanta ändå. Contest ingår inte där just nu detta år men var skitkul för 30-40 år sedan.
 
SM7HIA said:
"Kommunikation med teknik Du begriper och till och med kan sätta samman själv".
Click to expand...

En bra fras, som beskriver varför jag ägnar mig åt amatörradio.

När jag har visat amatörradio för scouter har jag velat ha dem att sätta upp en antenn (gärna med antennlinorna klara), för att de skulle se att det inte är något hokuspokus, utan för att se vad lite som krävs för kortvåg: en antenn, en radio och ett batteri.
 
Med tanke på så många på det här forumet (och jag interpolerar siffrorna och gissar att det är likadant i hela världen) som har sitt huvudsakliga radiointresse i att diskutera radiorelaterad teknik med andra teknikintresserade är det ju fruktansvärt konstigt att dom aldrig träffar några likasinnade på banden?

Kan det vara så att det sitter tusentals radioteknik intresserade människor ute i stugorna vid varsin radio och väntar på att det magiskt ska börja strömma radiotekniska samtal ur högtalarna som dom kan blanda sig i?

Jag har själv ingen antenn för 80m, men har förstått av andra att det förekommer ett flertal "ringar" (något jag aldrig har intresserat mig för ÖHT) som behandlar allt mellan blodtrycksmediciner och radioteknik, och det kan väl inte vara omöjligt att starta upp en ny ring om det nu är så tyst på banden och finns så många med samma intressen?

Kan det vara så att ingen vill vara den som drar igång något, men alla vill att det ska finnas något?

Eftersom mitt intresse för att diskutera olika rörsocklar och vilken tennblandning som smälter finast är ytterst marginellt kommer inte JAG att dra igång något, men NI själva kanske kan försöka föra ert intresse framåt inom hobbyn?
 
Är man så ensidig att man BARA kan diskutera teknik i sina samtal över etern, ja då blir det nog svårt att hitta samtalspartners.
För egen del kan jag inte för mitt liv tänka mig något så tråkigt och knastertorrt som ett QSO där innehållet endast handlar om teknik.

Däremot finns det ett flertal ringar som blandar teknik med andra ämnen då blir det lättare. Ringar och deras deltagare
kan vara högst olika. Jag brukar delta i ring där vi alla avskyr långa pass, vi försöker få samtalet att flyta på och ingen sitter med
krampad PTT tumme i 15 minuter per pass och fyller tomrummen med långa öööhhhhn, förebild för oss är vissa engelska ringar
på 80m där detta drivits till nära nog fulländning.
 
Det är nog väldigt få radioamatörer som har ett större intresse av att publikt diskutera radioteknik både över radion och på forumen. Kan det finnas 25 st i Sverige? Däremot finns det säkert många genuint intresserade lödkolvsinnehavare ute i stugorna som i det fördolda pysslar med det radiotekniska men inte ser något akut behov av att vare sig dela med sig av sina vunna erfarenheter eller som behöver annan draghjälp än den som numera finns i fullständigt överflöd på Internet, i alla fall för den som förmår att formulera och använda relevanta sökbegrepp på Google. Är ett mörkertal på 500 st genuint radioteknikintresserade ett rimligt antagande? De flesta av dessa 500 har väl också några vänner som som de kan ringa till eller kanske skypa/maila för att få svar på frågor eller bara brainstorma lite med. Så gör jag själv ibland och andra ringer till mig. -Det är panik! -Har du en keramisk 8-polig oktalsockel? "Typ". Ja, jag skickar den med posten i morgon bitti. Så, hjälper vi varandra hela tiden i bakgrunden.

Det har också blivit allt vanligare att små lokala slutna intressegrupper kring ett särintresse bildas och det ger ju både högt S/N-förhållande och hög verkningsgrad. Jag är med i en brusfattig sådan i stället för den lokala klubben där bruset är alldeles för högt för mina känsliga morseöron.

Före Google och Internet fanns det större anledning att använda radio för att diskutera sina tekniska problem och funderingar med de likasinnade. Sådana fanns att finna i ganska stort antal på amatörbanden och på klubbarna.

Vi får nog också försöka att förstå att innan de kommersiella radioapparaterna blev default standard för nybörjaren så fanns hur mycket som helst att prata om under tiden de hembyggda sändarna tog form. Komponenter söktes och olika VFO-kopplingar diskuterades, fördelar och nackdelar, gallerläckor och rörsocklar, val av rör och arbetspunkter m m. Massor att prata om som hade direkt koppling till den tekniska delen av radiohobbyn.

Två nya radioamatörer som sitter med sina nyköpta transceivers och saknar ett djupare intresse för det radiotekniska får försöka enas om andra gemensamma samtalsämnen än radio men som i och för sig kan vara intressanta att dryfta även om de inte har någon beröring med kärnverksamheten inom hobbyn. Man kan prata om mat, politik, gamla mopeder, veteranbilar och resor. Det finns t ex en ring på 80 m där man pratar religion och där dagens bibelord läses varje dag. Fritt fram för alla att lyssna eller delta aktivt.

På 144/432 MHz FM har jag varit igång allt sedan C-certet ankom 1969 där radion fungerat som en sladdlös snabbtelefon med de närmaste lokala kompisarna. Där på de kanalerna har allt möjligt skit avhandlats så för min del är det inte 100% radioteknik även om det kan låta så ibland. Det är nog väldigt få av oss som är så enkelspåriga och insnöade på en enda sak under hela livet. Intressena växlar ständigt och amatörradio är trots allt bara ett samlingsnamn för väldigt många särintressen och smala hobbies där den enda gemensamma nämnaren är amatörradiobanden. Utan frekvenser och tillåtelse att använda dessa så finns inte amatörradio i någon form. Borta finito.
 
SM0KBW said:
Är man så ensidig att man BARA kan diskutera teknik i sina samtal över etern, ja då blir det nog svårt att hitta samtalspartners.
Click to expand...

Fast ska man tro det här forumet så är det ju den allenarådande önskan, att enbart prata radioteknik.

Eller så kanske det är så att dom som är så snäva i sitt intresse egentligen bara vill prata om just SINA byggen, och inte lyssna på när andra pratar om byggen?
 
SM2VJX said:
Fast ska man tro det här forumet så är det ju den allenarådande önskan, att enbart prata radioteknik.

Eller så kanske det är så att dom som är så snäva i sitt intresse egentligen bara vill prata om just SINA byggen, och inte lyssna på när andra pratar om byggen?
Click to expand...

Det gäller nog bara vissa på forumet - det finns nog de som kan trastugga när de känner för det.

Att dra monologer - helst långa sådana om sina byggen, sjukdomar eller godtyckligt annat självupptaget ämne är tyvärr alltför vanligt i radioamatör samtal ;)
 
FUD skrev; "Vem har rätt att påta sig rollen att döma andra? Jo, vi radioamatörer anser oss ha rätten att göra så. Orsaken till det ligger i att ingen radiokommunikation är enkelriktad (utom rundradio och nödmeddelanden) och därmed ställer vi krav på vår motstation. Däremot, att ställa krav på en motstation som vi ännu inte kontaktat, vare sig den finns eller inte, det är väl ändå att ta i lite för mycket, säg? Vi kommer ingenstans med att klaga på ett tillstånd, så som amatörradion ser ut idag."

Jag vet inte riktigt vad du försöker får fram. Jag ser inte att något klagat i denna tråden utöver att trådskaparen refererade till vad han läst i andra trådar och ur dessa dragit slutsatsen att amatörradion inte är som förr för 25 år sedan. Han ställde den berättigade frågan -Hur i helvete har det kunnat bli så här?

En högst relevant fråga. Det finns andra som återkommit efter många års paus i hobbyn och undrat ungefär samma sak eller berättat hur de chockats av nyordningen på banden och den förändrade trafikdisciplinen i pile up etc.

Därefter gav XUN ett gott råd. Där skulle tråden kunna sättas på vänt av en sträng enväldig moderator tills trådskaparen själv bildat sig en helt egen uppfattning och återkommit för att berätta för oss hur han upplever den moderna amatörradion jämfört med den gamla för 25 år sedan.

I stället kände VJX och HIA för att dela med sig sin syn på saken och jag delade min. Det ena gav sedan det andra och några till som gärna ville vara med att bidra med sina erfarenheter tillkom i diskussionen och fyllde på. Jag ser inget fel i att redovisa hur man själv upplever saker och ting eller hur någonting förändrats över tid. Fler borde berätta mer. Mina inlägg beskriver i grunden en lång resa under 50 år som radiointresserad/radioamatör och och som en och annan säkert känner igen sig i. Att dela med sig av sina egna erfarenheter är nödvändigtvis inte det samma som att klaga på ett tillstånd, dvs så som amatörradion ser ut i dag.

Amatörradio behöver inte heller nödvändigtvis handla om dubbelriktad radiokommunikation som många fått för sig. Som radioamatör kan man nöja sig med att lyssna på andra amatörer och som jag nu gjort under några års tid driva en egen privat radiofyr avsedd för vågutbredningsförsök via RBN. Någon dubbelriktad radiokommunikation har inte skett under 2015 utöver snabbtelefontrafiken på VHF. Det finns radioamatörer som inte kört ett enda QSO under hela sin tid som amatör utan fokuserat på helt andra ting som att bygga och experimentera framför sina mätinstrument. Dock har de rätten att sända om det behövs t ex för att avprova en sändare på antenn. Förr var amatörradiotillstånd en nödvändighet för att få lov att inneha en sändare. Inte så längre.

Jag har ofta funderat på vad dubbelriktad radiokommunikation skulle tillföra för mig som inte tävlar och jagar länder eller samlar QSL och diplom längre. Att bara lyssna räcker fint tycker jag och det finns trots allt en del kvar att höra på kortvågsbanden även om antalet stationer där bara är en bråkdel av vad de var förr. Nu skall sägas att det inte enbart lyssnas på amatörbanden.

Nog KLAGAT(?) för nu. Nu skall julgranen kläs, ingen plastgran utan en riktig gran med traditionsenlig klädsel med anor från 1930-talet. Svenska flaggor modell 50-tal och mormors ärvda glaskulor. I kväll skall julskinkan provsmakas och så löper det på här år efter år. Inga nymodigheter med plastgran och kulor av plast... :rolleyes:
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top