Vad kan man kräva av en radioamatör!?

SM0HXO - Sven

Well-Known Member
Den här tråden startas med anledning av problemsituationer i och omkring hantering av amatörradiostationer. Är det för mycket begärt att en certifierad radioamatör ska kunna ansluta sin stations framsida till en mikrofon eller nyckel, dess baksida till ett antennsystem, som dessutom fungerar!? Det här är så ellementärt viktiga saker så jag kräver era synpunkter i ämnet! - Vem som helst kan köpa en tranciever för 100.000:- , men som ändå är helt värdelös utan en antenn eller mikrofon/nyckel system som fungerar! - Köp en bil och ta bort hjulen, så kan ni jämföra, hur bra det går!?

Vad gör just du för att vara en perfekt radioamatör i alla lägen?

/ Sven.
 
Är det för mycket begärt att en certifierad radioamatör ska kunna ansluta sin stations framsida till en mikrofon eller nyckel, dess baksida till ett antennsystem, som dessutom fungerar!?

Jag förstår vad du är ute efter men har man gått en veckoslutskurs, gjort teoridelen och klarat provet så innebär det inte att man är fäig med en dip-meter, kan löda en PL-259 och pinna om en Yaesumick till ICOM eller justera bias i sitt 2m slutsteg.
Många har en ickeradio-bakgrund och kanske bara pratat i jaktradio, i sin båt-VHF, hemvärnet eller på någon scoutjamboree tidigare eller, gud förbjude, i sin PR-radio... ;)

Många nya såväl som gamla radioamatörer kan knappt handha en multimeter och än mindre felsöka ens i den enklaste QRP-transceiver och det måste man nog ha förståelse för, alla är inte radioingenjörer från början.
Jag har för den delen träffat radioingenjörer som helt saknar grundläggande kunskaper om RF-konstruktion och kretslayout så en titel eller teoretisk bakgrund säger ingenting och absolut ingenting om de praktiska färdigheterna.
Som tur är kan de flesta ändå dra i en skruv åt rätt håll, i alla fall på andra försöket.

Vad gör just du för att vara en perfekt radioamatör i alla lägen?
Jag hjälper mina medamatörer i alla lägen! (även ingenjörer med fluga)
 
Jättebra med respons, och hjälpas åt ska vi alltid göra, men nåt krav måste ju finnas!. Det uppkommer hela tiden frågor om fel eller funktioner på radiosar och det är ju bra. Det finns i trådar här på forumet eller på google ,hur mycket som helst, att läsa upp sig på, men det verkar som lättare att bara fråga och kräva svar ifrån andra. När man sedan ska få ta skit för att man engagerat sig men inte varit till lags i ett visst ögonblick blir det mindre roligt. Och, -BYS, läs själv i forumet, jag behöver inte referera till något . Men nåt krav på ens göranden måste ju finnas.

/ Sven.
 
Det finns i trådar här på forumet eller på google ,hur mycket som helst, att läsa upp sig på, men det verkar som lättare att bara fråga och kräva svar ifrån andra.

Idag är vi nog lite till mans bortskämda med att allting finns mer eller mindre serverat, on-demand.

Är man flång ny på radio med en rykande färsk veckoslutslicens i näven så har man knappast ens de mest grundläggande sökorden i huvudet, då är det lättare att bara ställa en mer eller mindre väl formulerad fråga i ett forum.

Sållar man sedan de dryga och snorkiga kommentarerna kan man ha tur att finna ett sökord som passar bra i Google-rutan och därifrån ta sig vidare, för det var ju ingen idé att fråga vidare på forumet ;)

Förr slog man upp rätt sida i Orr's eller Y21BK's bok som redan stod i bokhyllan och läste själv fram till svaret men då hade man förstås redan sökorden i huvudet.
 
Intressant frågeställning HXO.
Jag har under 35 år undrat över alla frågor jag fått i telefonen från kunder. Ibland har det varit besvärliga frågor men oftast har det mest handlat om en sorts teknisk naivitet; vad betyder SQUELCH?

Sven, du tog upp jämförelsen med bilar. Det är en bra jämförelse eftersom det krävs ett "certifikat" för att få lov att köra en bil men inte för att köpa den. Som en transceiver.

Men hur många kan köra bil trots körkortsinnehav? Hur ofta är vi inte irriterat oss på bilister? Hur många av oss kan ställa tändvinkeln? Vem byter själv kamremmen?
Vi radioamatörer har bevisat genom provet att vi kan "nåt". Men vad? Egentligen ingenting...
Ett körkort bevisar att man faktiskt har lärt sig att framföra en maskin på färdigt iordningställda platser, vägar och parkering. Men fick någon lära sig att backa in i ett villagarage? Eller att dra en husvagn? Vilken bilförare kan säga att han "kan allting"?

Amatörradio är ett så stort kapitel att det för det första inte alls går att överblicka i sin helhet och för det andra finns det alltid någonting som den ene kan och den andre inte alls. En diametral kunskapsnivå, alltså.

Omedelbart efter att körkortet finns i handen efter uppkörningen kan en nybakad "körkortist" sätta sig i sin nyinköpta Miljon-bil och dundra iväg mellan parkträden. Det är precis likadant med radioamatörer. Ingen skillnad alls. Båda de här (...idioterna....) far fram som grävmaskiner i tät dimma. Men saken är den att de faktiskt får göra så. Inget hinder någonstans.

Vad hela saken handlar om egentligen är vad vi andra tycker om detta. Hur tycker vi att de borde ha gjort och då utgår vi alltid, var och en, från vår egen personliga inställning. Vad är det för rätt vi ikläder oss? Varför gör vi så? Fråga dig det! Är det Jante, kanske? "Du ska inte tro att du får köpa en radio för 100kkr bara för att du inbillar dig att du kan någonting!" Ser vi verkligen på våra egna radioakamrater på det viset? De som gör det retar ju upp sig på någonting de inte alls har någonting med att skaffa.

Visst, gröngölingar skapar oreda.
Det gör den erfarne bilföraren också. I synnerhet på 80mb.

Tekniska fadäser har vi alla gjort.
Inlärningskurva kallas det av den som verkligen kan medan det kallas dumhet hos den som inget kan.

Min åsikt i allt detta är att helgkurser för amatörradio inte är undergörande för kunskaper men för SSA's ekonomi. Erfarenhet fås med tiden och den får vem som helst som engagerar sig tekniskt. Alla är inte tekniskt intresserade och det är heller inget krav för att vara radioamatör. Lika lite som att QSO är tvingande.

Amatörradiostationer, ett besvärligt ord, betyder antingen själva apparaten eller radioanläggningen.
Apparaterna kan vi inte göra något åt. Men radioanläggningen kan vi skapa efter egna idéer och så länge det finns krämare som säljer skitkabel, skitkontakter, skitantenner eller andra skittillbehör så får vi alla vara med och åka på det fartyget.
Det är inte alltid okunskap det handlar om.
 
Okunskap och slarv går kanske hand i hand, förhoppningsvis så lär man sig med tiden! - Det är synd att behöva lära genom att först förstöra. - Undrar just hur många radiosar och slutsteg som våra leverantörer, SRS, Mobinet, Svebry, Limmared m.fl, får tillbaka och där brukaren hävdar garanti för uppeldade slutsteg!? - Liknelsen med bilen utan hjul var mest att illustrera hur dåligt den då går att köra jämfört med att köra radio utan antenner eller i bästa fall dålig antenn.

/ Sven.
 
Det är ju faktiskt upp till var och en att förstöra och krossa sina egna ägodelar - hi.

Beträffande försäljarna och deras hantering av "hävdande garanti" är det helt och hållet deras eget problem. Sånt faller på dem att lösa genom att vara seriösa och ha ordentlig materielkännedom.
De som säljer skitprodukter lever däremot väldigt farligt och måste oftast säga "skicka hit den bara så ska du få en helt ny istället". Såna manicker lönar sig inte att laga endera på grund av att de sålts för billigt eller därför att det helt enkelt inte går att återställa.
Det låter fint i kundens öron men den med gott förstånd tänker någonting helt annat.

Som radioamatör och kund får man bära de kläder man satt på sig och är anpassade efter plånboken.
Tyvärr inte alltid möjligt att anpassa förstånd efter plånboken nuförtiden. Det finns så mycket bråte som är svårt att undvika och dessutom är plånböckerna generellt sett mycket tunnare nu än för 20 år sedan.

Att sälja antenner och master till dagens radioamatörer är ett svårt kapitel. Det är så vanligt idag att jag får höra "äsch jag behöver ingen mast eller riktantenn för jag har en multibandsvertikal och en trådantenn så jag klarar mig".
För något decennium sedan var det istället "jag måste fort få upp en mast så jag kan sätta upp min Beam".

Dessutom köps det billiga begagnade halvblesyrer både här och där, sådant som vid första vindpust kommer ner till radioschacket för att kolla om operatören är på plats.
Detta leder naturligtvis inte till en god utveckling av förstånd och kunskaper hos de som låtit sig imponeras av kamraten som "fixat till" något billigt och bra.

Radioamatörer har i alla tider (förr...) ägnat sig åt att experimentera och förfina. Man ställde sig frågor och skaffade sig svar. Planerade och tillverkade sina egna saker. Trots att radion kanske var en dyr mojäng från Långtbortistan och inköpt för tre månadslöner.
Nu är det vanligt att man inte gör så här längre. Man köper en, två, tre eller flera saker som man sätter ihop enligt instruktionen (om man ens läser den) och så hänger man upp en riktig skitantenn. Kör sönder hela faderullan och ringer brandkåren. Men man får gör så utan att någon annan har med det att göra.

HXO, det du är inne på med den här tråden är ett spörsmål som man skulle kunna säga borde kunna besvaras. Men det går inte riktigt.

ESR driver på en teknisk miljö för radioamatörer och det är mycket bra. Men det finns de som tycker att det inte alls är bra. Det är de här sistnämnda som utantill kan telefonnumret till brandkåren. Men det är inte uteslutande de som hävdar garantifel hos säljaren av utrustningen. Jag påstår tvärtom. Det är de som har teknisk mognad som ägnar sig åt de mest fabulösa påståendena om att garanti skall gälla. Det är till och med logiskt: de som inget kan tror ju naturligtvis att det är de själva som har förstört! De som verkligen kan, de anser ju självklart att det är fel på utrustningen och inte de själva. Sådan är min erfarenhet från 25 års generalagentur av Yaesu, på den tiden de hade hög kvalitet och visste vad marknaden ville ha.

Det enda möjliga svaret jag kan se på din fråga HXO, är att det är den lokala omgivningen hos radioamatören som är den Mentor som behövs för att kunna komma framåt med hobbyn. Den omgivning som består av klubbar och goda kamrater. I synnerhet de gamla radioamatörerna. De som de nyblivna inte alltid orkar lyssna på. Vanligen de som inte ens finns i såna här fora utan lever sitt radioliv hemmavid, i lugn och ro med total tystnad. Men de finns ofta på den lokala radioklubben.

Men en sak är säker: den som vill lära sig han ska vara medlem i ESR !
 
Back
Top