På en tidigare arbetsplats fanns en liten, till synes harmlös, nätdel som försörjde en del i ett videokonferenssystem. Det var så stekhet att man inte kunde hålla i den. Störde friskt också. Den lämnade dock spänning ut så resten av systemet funkade ändå. Sådana prylar kan fungera länge innan de förr eller senare ger upp fullständigt, och störa under tiden. När digitalteve kom fanns en (kanske flera) vanliga boxar med usla nätdelar som höll ett tag (något år) innan de började störa. Utspänningen (12V DC) från dessa kunde vara väldigt instabila men boxarna verkade tåliga, förmodligen fanns det fler regleringar på insida. Orsaken var dåliga elektrolyter (C(r)apXon och liknande) och med en ny lyt blev de bra EMC-mässigt igen. Hur många små nätdelar tror ni ligger där ute och fräser lite här och där?
Köp en liten
tiny SA ultra spektrumanalysator, tillverka en sniffprobe av en bit RG58, gör en strömprobe av en delbar ferrit och sno ihop någon lämplig antenn som går att knalla runt med. Som läget är går det inte att klara sig utan sådana grejer som radioamatör numera. Glädjande nog är det i alla fall utrustning som inte längre är dyr + kan byggas själv. Öva på dåliga skräpgrejer, kanske kan vara en aktivitet på radioklubben istället för att bara fika och prata om hur bra det var förr.
Tiny SA ultra med en sniffprobe tillverkad av en stump semi-rigid kabel.
En "riktig" strömprobe kan man köpa hos Electrokit för nästan 9000 kr. Den händige lindar kanske tio varv koppartråd på ena halvan på en klämferrit och ansluter till en spektrumanalysator, SDR eller portabel mottagare. En hempulad prob duger oftast lika bra för störletning. Finns ingen anledning att ha kalibrerade instrument men det är lätt att kalibrera en strömprobe om man absolut vill.
Här finns en beskrivning på en GDS-probe inklusive kalibrering.
Här finns en bra PDF om strömprobars funktion och hur man gör en själv.
Samma sak med sniffprober. Antingen köper man färdigt för kanske 5 papp eller också bygger man själv. En bit koax eller semi-rigid koax blir en utmärkt probe som man kan scanna av apparater och ledningar med:
Skala av kabelns ytterhölje en bit och avisolera mittledaren som sedan löds till skärmen. Dra en krympslang över så anslutningen blir isolerad. Det är säkert en fördel att sätta en eller ett par ferriter på ledningen för att minska att signaler kommer till proben från koaxen.
Här finns
en PDF med förslag på EMC-övningar (där jag snodde bilden på sniffproberna).
Köp/bygg det här så är ni på god väg för att lösa EMC-problem. En del förkovran och rutin krävs också men det kommer med tiden. Ett hett tips är att ta vara på kunskaperna om man är yrkesverksam inom elektronik/teknik mm.
Det är jättebrist på folk med EMC-kunnande och ämnet har en nära anknytning till radioteknik så det borde tilltala en radioamatör. Här kan ju chansen finnas att få jobba med sitt intresse. Har man en gång börjat jobba med EMC är man stämplad för livet och får finna sig i att betraktas som en guru som ständigt löser mystiska problem. Man blir dock inte lika uppskattad av mekanikkonstruktörer, inköpare och ekonomer som tycker man är kritisk och mest bidrar till att fördyra.
