1. This site uses cookies. By continuing to use this site, you are agreeing to our use of cookies. Learn More.

Var finns utbildningen i dagens samhälle?

Discussion in 'Övrigt' started by SM7MCD, Jun 19, 2011.

  1. SM7MCD

    SM7MCD Well-Known Member

    Vi har i en del trådar kunnat följa flera nybörjares vedermödor att komma ut med sina signaler på olika frekvensband. Massor av råd har, som Bengt –EQL skrev, radats upp med en förhoppning att hjälpa frågeställaren framåt. Vissa av dessa råd har varit direkt felaktiga, vissa har å andra sidan varit på så hög nivå att endast ett fåtal av de etablerade amatörerna kan ha nytta av kommentaren. Men det stora flertalet av kommentarerna har varit i rätt riktning och borde givit personen en lösning på sina problem.

    Om vi tittar lite närmre på de uttryck som cirkulerat bland tipsen och ser var man idag kan lära sig något om dessa i dagens skolsystem och jämför det med var jag kom i kontakt med utbildning kring dessa så kanske en del av den upplevda handfallenhet som många nybörjare upplever kan framstå som lite begripligare. (Jag är 50+ och började alltså i första klass i mitten på 60-talet och slutade gymnasiet 80.)

    Koaxialkabel: Jag läste om denna kabel i grundskolans fysik i mitten av 70-talet, läste mycket mer i gymnasiet och läste lite mindre på högskolans kurser. Idag kan många gå igenom en teknisk utbildning i gymnasiet och möta en labsladd av koaxialtyp först i mitten av en civilingengörsutbildning.

    Linda en induktans på ca. 50 µH: Jag läste om induktans i grundskolefysiken, och lärde mig beräkna induktans i början på gymnasieutbildningen. Idag får man ofta gå en specialkurs om man skall träffa på den utbildningen och då går den kursen troligen på förberedande forskarnivå på ett universitet.

    Använd ett låginduktivt motstånd: Jag läste grundläggande ellära i grundskolans fysik, och kom i kontakt med låginduktiva motstånd i gymnasiets fjärde år då vi läste om transmissions ledningar och hur de avslutas. Idag får man säkert läsa tre till fem år på högskola/universitet för att stöta på uttrycket. Många civilingenjörer har aldrig hört det nämnas.

    Elektrisk längd: Jag räknade mycket på skillnaden mellan mekanisk och elektrisk längd i gymnasiet åk3 och 4. Idag kommer detta oftast först om man läser magister/masterprogram på högskola eller universitet.

    Det är alltså inte lika lätt att börja lära sig själv idag, inte ens om man läst flera år på universitet är det säkert att man ens hört de termer som vi råder nybörjarna att arbeta med. Många av oss som ger råd är kanske 50 till 70 år eller mer, och hade fördelen av att ofta möta en helt annan mer teknisk kursplan redan i grundskolan. Dessutom var alltid rådet att läsa de böcker som fanns ganska bra råd då de flesta erfarna hade läst samma bok och kunde ge rika och väl förklarade referenser åt en frågvis nybörjare.

    Idag är man ofta helt ställd som nybörjare av hur många möjligheter som finns och de råd man får är svåra att sortera, värdera och ta till sig.
    Det är här som föreningarna har en viktig del i utbildningen då det i föreningarna finns ett flertal amatörer, var och en med sin specialitet, men tillsammans oftast en ganska heltäckande kunskapsbank att hjälpa nybörjarna med. Vi har tjatat att förr så var utbildningen bättre och det är viktigt att förstå varför den var bättre. Utbildningen förr var bättre för att den var fördelad under en längre tid och den var bättre för att examinationen inte var förbestämd.

    Dessa två detaljer är helt avgörande i den typ av utbildning som vi använder oss av som grund. Den korta tid som dagens utbildning sträcker sig över, tillsammans med en examination som inte examinerar mot egen förtrolighet leder till att man som nybörjare lämnas vind för våg, med en ofta mycket liten möjlighet att plocka upp lösa trådar och värdera olika råd. Det är alltså inte så att dagens nya amatörer är mer ”korkade”, eller ”obildbara” än tidigare generationer. Man kan säga att förr blev man bättre omhändertagen av både samhället, skolan och examinatorns krav.

    Eftersom skolan gått från att betygsätta kunskap, till att i många grundskolor betygsätta värdegrunden hos eleverna så är det ganska naturligt att även de prov som SSA hittar på inte heller examinerar mot kunskap. Så som examinationen går till så examinerar man mot att eleven läst ett visst avsnitt ur t.ex. en bok. Frågornas karaktär kontrollerar alltså inte kunskapen hos eleven utan om eleven läst den delen i kursboken. Denna typ av prov används ofta inom olika yrkesutbildningar då man vill ha ett juridiskt papper på att eleven läst ett visst kapitel om t.ex. säkerhet. Men mycket viktigt är att notera att elevens kunskap kontrolleras inte vid denna typ av examination. Därmed säger jag inte att alla nyexaminerade är okunniga, bara att man inte kontrollerat kunskapen. Därför är dagens examinationsbevis inget kunskapsbevis utan ett bevis att man "gått kursen" och "läst boken".

    Nu blir säkert flera irriterade då de läser att jag påstår att de är okunniga, men så är det inte. Men den del av kunskap som behövs för att kunna använda radion som hobby den saknas hos många idag och kunskapen saknas för att ingen tar hand om er och utbildar er mot ökad kunskap så som min skola tog hand om mig. Jag kunde gå till min fysiklärare på grundskolan och fråga om resonanskretsar och dipoler och fick väl förklarade svar trots att han inte var radioamatör. Min fysiklärare i grundskolan var civilingenjör och vi ungdomar såg upp till honom och hans kunskap, undrar om man ens hittar en civilingenjör i grundskolan idag? Inte ens en gymnasieelev av idag kan vara säker på att ha samma förmån som jag hade, då man inte utbildar i växelströmslära i dagens gymnasiefysik. En del lärare kan så klart den gamla kursen, men många av de nyare lärarna har aldrig undervisat i de momenten.

    Under den korta tid som jag var inblandad i SSA-utbildning så försökte jag tala om detta med högst varierande framgång. För att man skall hjälpa de vi ger en signal åt så behöver man inse hur samhället har förändrats från ”förr”. Inser man detta så är det ett naturligt steg att ta för att hjälpa föreningarna att öka utbildningsfrekvensen betydligt och den vägen hjälpa nybörjarna att komma ut på banden.
     
  2. SM3BDZ

    SM3BDZ Well-Known Member

    Oj då! Jag var nog inte helt klar över att det är så illa ställt med dagens gymnasie- och högskoleutbildningar.

    Jag som varken har gymnasial- eller högskoleutbildning fick ändå lära mig dessa grundkunskaper i högstadiet och i yrkesskola...

    Jag gick ut 9:an 1969 och yrkesskolan 1972 ( 2-årig med 1-årig påbyggnad).
     
  3. SM6OID

    SM6OID Well-Known Member

    Hej!

    I unga år (1988-95) jobbade jag som lärare (obehörig men energisk, till skillnad mot flera av mina kollegor) på gymnasienivå, "elblocket". Första observationen var väl hur illa det är ställt med grundkunskaperna från högstadiet. Sedan observerade man förlegade lärare som stått still i sin kompetens de senaste 15 åren (eller mer) Om detta skulle jag kunna skriva mer om, men hinner inte nu.

    Sedan (fr. 1995) så har jag jobbat åt Saab Automobile med bl.a. teknisk utbildning av de utbildare som skall utbilda bilteknikerna på verkstadsnivå.
    Gissa från vilket land de utbildarna med bredast och djupast kompetensområde kommer ifrån?
     
  4. SM0AOM

    SM0AOM Well-Known Member

    Det är oroande hur det går utför.

    Hade förmånen att ha en handfull disputerade lärare redan på högstadiet (svenska, tyska och historia) medan drygt hälften var lic:ar eller doktorer på gymnasiet. Örebro ska dock ha varit en ort där det satsades på skolan under 1960/70-talen.

    Jag fick själv lära mig grunderna i ellära (likström) i 8:ans,
    växelströmsläran i 9:ans fysik.

    Koaxialkabeln berördes i 2:ans fysik på gymnasiet
    och kapacitanser, induktanser (visardiagram och jw-metoden) samt transmissionsledningar (fortskridande och stående vågor) i 3:an.

    Elkretsteorin på CTH byggde i stor del vidare på dessa förkunskaper.

    Det blir uppenbarligen ett mycket stort steg från gymnasiet till högskolan när
    dagens gymnasieutbildning utelämnar så mycket.

    Dessutom undrar jag vad för ingenjörer som kommer ut ifall det inte längre undervisas i rena fundamenta i kretsteorin.

    Man kan även göra reflektionen att T/R 61-02 rekommendationen för amatörradiocertifikat och därmed KonCEPT-boken som är härledd ur denna ligger på en jämförelsevis mycket hög nivå jämfört med t.ex. gymnasieutbildningen i Sverige.

    Det är kanske inte så förvånande att många tycker att dagens utbildningspaket är "svåra" med så dålig grund att stå på.

    Hur placerar sig svårighetsgraden i teoriavsnitten av "Bli Sändaramatör" jämfört med t.ex. grundskolan?

    73/
    Karl-Arne
    SM0AOM
     
  5. SM5KYH

    SM5KYH Well-Known Member

    Ryssland?
    ?????????
     
  6. SM6OID

    SM6OID Well-Known Member

    Hej!

    Ja, utan tvekan är mina Ryska vänner i topp.
     
  7. SM7EQL

    SM7EQL Kortvågs- och UKV-tekniker

    MCD skrev; "Många av oss som ger råd är kanske 50 till 70 år eller mer, och hade fördelen av att ofta möta en helt annan mer teknisk kursplan redan i grundskolan."
    ----

    Det är tydligt att kursplanerna förändrats mycket sedan jag gick ut 9:an 1969. Jag minns att vi i fysiken hade laborationer med både el och radio. I glasskåpen i salen fanns en stor uppsättning labutrustning med mikrofoner, hörtelefoner, spänningskub, mätinstrument för spänning och ström alla försedda med polskruvar och av fabrikat Norsteds. Alla dessa enheter kunde kopplas ihop med bananproppsförsedda testsladdar som hängde framme vid katedern.

    I skåpet fanns även en som jag minns det ganska avancerad radiobygglåda där såväl mottagare som en telefonisändare kunde byggas. Denna var framme i slutet av läsåret och har säkert bidragit till min kunskap och förståelse inom radio och teletekniken.

    Genom mitt jobb träffar jag nästan dagligen elektronikingenjörer som har jobbat några år efter avslutad högskoleutbildning. De har berättat att det praktiska inslaget i undervisningen numera är mycket litet. Någon påstod att lödning inte förekom och laborationerna var få.

    Min fråga är; Om antalet lektionstimmar i grundskolan är ungefär de samma nu som de var 1969, vad sysslar man med istället. Är det andra ämnen som prioriteras eller är det verkningsgraden i lärandet som gått ner?

    Det låter som politikerna lyckats såga sönder skolan totalt och är det så illa med kunskapen som du skriver så lär det ju ta minst 10-15 år att vända skutan på rätt köl igen. Man måste förmodligen börja redan i småskolan och skapa rätt förutsättningar. Under tiden denna omställning sker så måste det uppstå en akut brist på kunnigt yrkesfolk som kan jobba med annat än att knappa på sina telefoner och uppdatera Facebook. Är det verkligen så illa?

    /Bengt
     
  8. SM5JAB

    SM5JAB Well-Known Member

    Jag tror det. I ett av skolverkets underlag för ämnet Teknik i nya gymnasieskolan 2011 består ämnet av trenne delar Teknik 1, 2 och 3 à 100 timmar. Först i tredje delen (dvs efter åtminstone 200 h) nämns "energi, effekt och verkningsgrad".

    Alla de "buzz-words" som måste vara med för att signalera att man är "modern" är däremot där: Det handlar om hållbart samhälle, entreprenörskap, etiskt förhållningssätt, innovation, design, kommunikation, projektform och förstås allt detta med ett genusperspektiv. Jag har svårt att få kläm på vad som *egentligen* skall avhandlas. Och framförallt vad för *tekniskt* som skall avhandlas.

    /Micke
     
  9. SM0AOM

    SM0AOM Well-Known Member

    Själv håller jag tummarna för att "ingenjörsbristen"
    så småningom visar sig i lönekuvertet.

    73/
    Karl-Arne
    SM0AOM
     
  10. SM7EQL

    SM7EQL Kortvågs- och UKV-tekniker

    Leif skrev: "Eftersom skolan gått från att betygsätta kunskap, till att i många grundskolor betygsätta värdegrunden hos eleverna så är det ganska naturligt att även de prov som SSA hittar på inte heller examinerar mot kunskap."

    Det är säkert en helt korrekt iakttagelse även om det får mig att höja på ögonbrynen av förvåning.

    Syftet med att läsa SSA:s bok "Bli Sändaramatör" är inte att eleven skall skaffa sig reella kunskaper om ellära och radioteknik. Syftet är i stället att boken skall förmedla lättbegripliga instruktioner till eleven om hur ett antal förutbestämda kända typfrågor, där enbart siffervärdena varieras, skall besvaras för att kunna räknas som nöjaktigt besvarade vid provtillfället. Därom råder inget tvivel och den saken behöver egentligen inte diskuteras vidare. Det är som det är, varken vi vill tro det eller ej.

    Leif skrev vidare; "Frågornas karaktär kontrollerar alltså inte kunskapen hos eleven utan om eleven läst den delen i kursboken. Denna typ av prov används ofta inom olika yrkesutbildningar då man vill ha ett juridiskt papper på att eleven läst ett visst kapitel om t.ex. säkerhet."

    Vi kan sålunda konstatera att den utbildning som SSA erbjuder via sitt eget läromedel "Bli Sändaramatör" egentligen inte syftar till att utbilda eleverna utan istället syftar till att ge dom ett juridiskt papper (amatörradiocertifikat) så att dom få lov att använda amatörradiosändare för amatörradiotrafik.

    Man kan så klart tycka vad man vill om detta, men vad är själva vitsen med att erbjuda kurser och läromedel som bevisligen är undermåliga sett ur ett kunskapsperspektiv? Vi ser med egna ögon att väldigt många av de nya radioamatörerna inte kommer igång med sin nya hobby p g a att de helt enkelt saknar de mest elementära kunskaperna som behövs för att på egen hand installera en amatörradioapparat, sätta upp antenner och lära sig mer. Detta är inte bara problematiskt, det är djupt tragiskt för amatörradion som helhet. Varför sågar vi själva sönder vår tekniska hobby på detta viset?

    Vad är det som gör att radioklubbarna ser en fördel i att prioritera kvantitet (max antal nya amatörer på kortaste tid) före kvalitet (ge ett färre antal mer motiverade amatörer bättre verktyg så att de får ett större utbyte av hobbyn).

    Varför väljer SSA den absolut lättaste vägen när det vore mer logiskt att Föreningen verkade för en linje i nivå med andra länder i Europa och där högre kunskaper sågs som en merit så att amatörradions status kunde bevaras/höjas och samtidigt säkra våra fortsatta privilegier att få använda hembyggd radioutrustning och obegränsad uteffekt (erp). Jmf med undantaget i EMC-direktivet.

    Samtidigt inser jag att det inte är möjligt för en nybörjare att tillägna sig det som står i SSA:s bok "Bli Sändaramatör" med enbart de grundkunskaper som grundskolan och gymnasiet kan ge. Att kräva högskoleutbildning för att bli radioamatör känns lika fel men rent principiellt är ändå svensk högskoleutbildning år 2011 den miniminivå som i praktiken behövs för att t ex klara av ett amatörradioprov i Tyskland.

    Har vi målat in oss i ett hörn där färgen inte vill torka?

    /Bengt
     
    Last edited: Jun 20, 2011
  11. SM7TJC

    SM7TJC Well-Known Member

    Jag slutade nian 1978, d.v.s. jag gick i det som kallats flumskolan. Undervisningen i ellära var närmast obefintlig. Lektionerna i de naturvetenskapliga ämnena handlade mest om att slå ihjäl tiden.
    Det som är riktigt skrämmande är att det är ännu värre idag. Kraven på både lärare och kvalitet i utbildningen verkar nästan obefintlig.

    Det FINNS bevisligen skolor med vettig undervisning idag. Där handlar det om engagerade lärare som ibland t.o.m. struntar i läroplanen för att istället ge eleverna en vettig utbildning.

    En lärare (och radioamatör) berättade att han började som högstadielärare i slutet på 60-talet. Så småningom blev han gymnasielärare då nivån på undervisningen hade sjunkt. I mitten på 90-talet övergav han gymnasiet och undervisade enbart på högskolan. På 30 år hade gymnasieutbildningen sjunkt till en lägre nivå än grundskolenivån på 60-talet.

    Den elev som vill ha en ordentig utbildning idag måste antingen ha turen att få "rätt" lärare eller studera på egen hand.
     
  12. SM7EQL

    SM7EQL Kortvågs- och UKV-tekniker

    TJC skrev; "Den elev som vill ha en ordentig utbildning idag måste antingen ha turen att få "rätt" lärare eller studera på egen hand."
    -----

    Du har förmodligen rätt.

    Men kan det inte vara så enkelt att ingen i "ledande ställning" efterfrågar utbildade människor längre. Regeringen verkar ju vara tämligen ointresserade då de med hjälp av PTS mycket målmedvetet avreglerat amatörradion och inte längre ställer de skyhöga (?) kraven som telemyndigheter i andra länder fortfarande gör. SSA och andra radioklubbar verkar inte anse det viktigt att prioritera kunskap framför kvantitet. Företagen internrekryterar och headhuntar folk till viktiga poster och tar i övrigt hjälp av utländska resurser i de fall de inte utlokaliserar hela utvecklingen och tillverkningen av skattetekniska eller kostnadsmässiga skäl.

    Rent logiskt så borde ju skolan (läs politikerna som bestämmer) skärpa till sig flera dB om det funnits ett verkligt uttalat behov av välutbildade kvalificerade människor.

    Det finns inget behov och därför ser samhället ut som det gör...

    /Bengt
     
  13. SM7MCD

    SM7MCD Well-Known Member

    Att det är som –JAB beskriver brukar man skylla på att om man inte hade genusperspektiv, etik och design mm så skulle det inte finnas lärare i skolan som kan undervisa i kurserna. Så tyvärr har man på vissa delar gjort så att man anpassat kursplanen efter alla humanister som befolkar skolan. Man kan då fråga sig varför, och enklaste svaret är att man skulle ändå inte få några lärare om man hade andra (högre) krav. Samma för oss yrkeslärare på gymnasiet, vi behöver inte vara behöriga för att få sätta betyg. Skulle man kräva behörighet även av yrkeslärarna så skulle man tvingas stänga många yrkesgymnasier.

    En anledning till att problemet med bristande ämneskunskaper uppstår beror till stor del på att man helt enkelt inte utbildar blivande lärare speciellt mycket i deras specialämne. Därmed rycker man bort den grunden som bygger upp en kompetens.

    Som –OID mycket riktigt skriver så är det inte mycket som hänt i skolan efter kommunaliseringen. Tittar man runt om kring i Sverige så är de kommunala gymnasierna oftast fulla av dekader och mätinstrument från 60-, 70- och 80-talet då skolan var statlig och teknik var på topp inom samhället. Efter 90- så har det bara gått utför med i stort sätt all teknisk utbildning. Skolverket har inte uppdaterat kursplaner på över 15 år, fortfarande skall man lära sig kassettbandspelare och VHS-apparater samt analog TV. Det står inget om digital TV, etc. Listan på denna försumlighet kan göras väldigt lång.

    I tillämpliga delar så uppmärksammade ESR en stor del av utbildningsproblematiken och hur den kommer att påverka rekryteringsgrunden för radioamatörer i den rapport som vi skickade till IARU 2008 som svar på, IARUs inbjudan till ”The IARU Foresight Project”. I denna rapport på 16 sidor så beskrivs dessa problem under punkten 2.6 Educational implications of amateur radio, så problemet är inte nytt.

    Skolverkets bristande uppdatering av innehållet och betygskriterier har lett till att nästan inga rektorer har uppmärksammat att utvecklingen sprungit ifrån både skolverkets planer och betygskriterier såväl som skolans inre organisation. Därför har de lärare som var duktiga och kompetenta tekniker för 15 – 20 år sedan fastnat i en ofta förödande inkompetensspiral där få rektorer/chefer tar tag i vidareutbildning mm. Inte ens branschen har uppmärksammat detta utan tillåtit en teknikutbildning i fritt fall, om än med ett visst ojjande från Instrumettekniska föreningen.

    Dagens mediadebatt om skolan sätter förstås fokus på problematiken ur olika perspektiv och det börjar åter igen gå bra att rekrytera civilingenjörer till gymnasieskolan. Men det tar säkert 20 – 30 år innan det märks på eleverna som lämnar grundskola/gymnasium. Trögheten i skolan är väldigt lång, mycket beroende på att de flesta lärare lär ut som de själva blivit lärda. Med detta så inser alla att oavsett vad skolministern heter eller vad denne skriver så kommer förfallet att fortsätta ett bra tag till.

    Frågan är då hur kan man agera för att möta detta avseende ”vår” utbildning inom SSA eller motsvarande organisation med alternativ hemvist? Som –AOM antyder så finns inte mycket koppling mellan tekniken i SSA-kursbok och vad man läser på grundskolan. Självklart finns det lysande undantag, men bottennappen är desto flera.
    Första steget är, som jag skrev tidigare, att sluta se SSA-provet som ett kunskapsbevis, utan se det som ett kontrollprov. Skall vi återinföra prov enligt den Tyska nivån och arbeta med KonCept-boken så får vi börja att rekrytera kring högskolornas/universitetens tre-åriga utbildningar inom elektro- och transmissionsteknik etc. Där kan vi hitta unga 25-åringar som lärt sig det vi lärde oss 5 – 10 år tidigare. Notera att det inte är något fel på själva utbildningsmaterialet, utan det är examinationen som är så förutbestämd att den reducerar resultatet till en läskontroll. Att detta ger oss möjligheten att köra kurser i ett ökat tempo är tämligen uppenbart, men vad tjänar vi på att vi utbildar personer som aldrig hörs på banden? Kanske skall vi återinföra sommarläger/lägerskola eller aftonskola, hur som helst så måste vi acceptera att utbildning tar tid. Genast så brukar man skrika i kör att då får vi inga som vill bli radioamatörer… Kanske är det så att det är bättre att utbilda var sjätte elev ordentligt så han/hon blir aktiv på banden än att ha massutbildning av personer som verkar ha radiotystnad som hobby?
     
  14. SM5JAB

    SM5JAB Well-Known Member

    Nedmontering av skolan har ändå gått relativt långsamt om man betänker att det var i slutet av 1950-talen som Edenman (s) bestämde att skolans "primära uppgift [är] att göra barnen till så lyckliga människor som möjligt".

    Samme Edenman enligt bloggen (http://jespersvensson.blogspot.com/2011/04/kunskap-i-skolan-borde-inte-vara.html): "På frågan om vad som vägt tyngst i hans arbete – strävan efter jämlikhet eller att åstadkomma en skola som ger eleverna kunskaper för att klara arbetslivet – svarar Edenman att "det är utan tvekan demokratiseringstanken" som vägt tyngst."

    Jag är osäker på om vi uppnått något vid det här laget?

    /Micke
     
  15. SM0AOM

    SM0AOM Well-Known Member

    Av ren nyfikenhet, har ”The IARU Foresight Project” avhörts på något sätt i mer modern tid?
    Att SSA lagt locket på är inte speciellt förvånande, men det finns ju andra föreningar...

    73/
    Karl-Arne
    SM0AOM
     
  16. SM6OID

    SM6OID Well-Known Member

    Hej!

    Usch, man blir ju upprörd ju mer man tänker...

    När jag undervisade på gymnasiet så var min teori att de absoluta GRUNDKUNSKAPERNA måste sitta väl fastetsade i hjärnan innan man går vidare. Jag kommer ihåg ett flertal klasser (påbyggnadsutbildning elektronisk kommunikation) där jag gjorde en deltjänst. Eleverna kom från olika skolor, med olika nivå på grundkunskaper. Jag kan intyga att det är bannemig inte lätt att försöka förklara hur ett enkelt seriereglerad spänningsregulator funkar när "de på andra sidan" har svagt grepp om t.ex. Ohmslag. Visst, de kan U=I x R och tillämpa det på väl definierade frågeställningar, men när det blir fråga om spänningsfall över en transistor så blev saken helt plötsligt mycket värre.

    Ett annat otyg är "datorbaserad utbildning".
    Kan någon komma på nå't så urbota dumt som att ha utbildning i digitalmultimetern framför en dator? Med simulerade mätningar.... :eek:

    Nu kanske jag verkar otroligt gammal, men att använda ett analogt mätinstrument vid grundutbildningen tycker jag är mycket viktigt.
    Man får lära sig att ansluta rätt mätsladd vid rätt ställe, annars slår nålen bakåt. Man får lära sig att välja mätområde och man får lite bättre känsla för vad man mäter. Ett lustigt experiment jag gjorde med flera elever var att ge dem ett digitalt instrument "med massor av siffror", sedan kollade man på dem hur de jobbade. Antag att de skall kontrollera en spänning som skall vara 12.0 V. Med en AVO 8 så tog det inte lång stund och blev rimligt rätt, men med "superdigitalvoltmetern" så stötte de på patrull, helt plötsligt blev någon mV hit eller dit förvillande. De hade dåligt begrepp om vad som var ok eller ej.
     
    Last edited: Jun 20, 2011
  17. SM7EQL

    SM7EQL Kortvågs- och UKV-tekniker

    Jag läste en artikel i DN om lämplighetsprov för blivande lärare och höjde på ögonbrynen några dB.

    "– Det är klart att det finns personer som är olämpliga och inte borde vara lärare. Även om problemet är begränsat på nationell nivå kan det vara en katastrof för den elevgrupp som får en olämplig lärare, säger Björklund."

    När jag skulle bli radioamatör på 60-talet bedömdes huruvida jag var lämplig eller ej. Bl a blev jag förhörd om mitt radiointresse av en poliskommisarie på Polisen i Lund. -Vad skall Hr Bengt prata med Ryssland om? Efter avklarat prov för C-certifikat skulle jag bli medlem i SSA och som nybörjare och C-amatör var man tvungen att ansöka om medlemskap samt bifoga referenser som intygade att man var en rekorderlig och pålitlig pojke. Min klassföreståndare skrev under SSA:s blankett och jag bedömdes av SSA Kanslist som lämplig att bli medlem. Mitt medlemsbevis spikades upp på väggen. Olämpliga radioamatörer göre sig icke besvär.

    Min fundering nu gäller huruvida det vore lämpligt att även införa lämplighetsprov på blivande lärare för amatörradiocertifikat samt dito prov för blivande SSA-provförrättare. Jag har flera exempel på s k lärare som definitivt inte klarar av ohms lag och även s k provförrättare som aldrig hade klarat ett vanligt SSA-prov med godkännande.

    Under de åren jag var kontaktperson för "av PTS godkända provförrättare" så ansvarade jag för Televerkets gamla provfrågebank som sedermera omarbetades efter skärpningarna i CEPT-rekommendationen. Det medförde nya svårare frågor. En sak som inte distribuerades ut till provförrättarna var facit på svaren. Det medförde ett ramaskri då många provförrättare helt enkelt inte klarade av att rätta proven. En del rättade proven så dåligt att provtagarna fått fel trots att de faktiskt svarat rätt.

    Sedan dess har många av de mera seriösa provförrättarna liksom jag själv upphört att förrätta prov eftersom de inte vill förknippas med en provförrättarkår som fått dåligt rykte och där det förekommer omfattande fusk.

    SSA har därefter kasserat den CEPT-baserade icke offentliga provfrågebanken och ersatt den med kända enklare typfrågor som publicerats i "Bli Sändaramatör".

    Skulle lämplighetsprov för amatörradiolärare och provförrättare kunna tålas att ens diskuteras inom SSA eller är detta en allt för het potatis att tugga på?

    DN:s artikel här: Lämplighetsprov för blivande lärare - DN.SE

    /Bengt
     
    Last edited: Jun 20, 2011
  18. SM6OID

    SM6OID Well-Known Member

    Hej!

    Jag har tuggat klart, givetvis skall det ställas krav på lärare och provförrättare. De måste givetvis vara MYCKET lämpliga och dugliga för sin uppgift.
     
  19. SM7MCD

    SM7MCD Well-Known Member

    Även om det finns strömningar i samhället som säger att det är OK att vara bättre än någon annan så är det ändå ganska djupt rotat att ”alla är lika bra”, trots att så inte är fallet. Därför tror jag inte på lämplighetstester för hobbyverksamhet. Däremot funkar det för kulturvänsterns favoritsysselsättning som musikutbildning, teaterutbildning och idrottsutbildning. Där får man vara bättre än någon annan och där får man använda sig av lämplighetstester. Men om man arbetar med riktiga arbeten som tekniker eller ingenjör då skall alla vara lika bra…

    Som svar på Bengt –EQLs funderingar om provverksamhet och frågor så tror jag att det är enklare med en blankett med några kryssrutor på.

    1) Har du läst SSAs utbildningspåse? Ja/Nej

    2) Har du förstått vad du får/inte får göra? Ja/Nej

    3) Hur många signaler vill du köpa? ………….st.

    Juridiskt är säkert det dokumentet lika hållbart som dagens certifikat.
     
  20. SM7EQL

    SM7EQL Kortvågs- och UKV-tekniker

    AOM skrev; "Av ren nyfikenhet, har ”The IARU Foresight Project” avhörts på något sätt i mer modern tid?
    Att SSA lagt locket på är inte speciellt förvånande, men det finns ju andra föreningar..."
    ------

    Endast några få föreningar inom Region 1 deltog i projektet, däribland ESR. Slutrapporten som IARU presenterade baserades i stora drag på ESR:s rapport som enligt projektledaren var den mest detaljerade tillsammans med Israels.

    IARU presidenten Timothy S. Ellam VE6SH berörde flyktigt the IARU Foresight Project på IARU-mötet i Friedrichshafen 2010 där ESR deltog som observatör (utan rösträtt). Timothy berättade att man inom IARU hade mycket stora problem med återväxten och att ytterst få av de nationella medlemsföreningarna engagerade sig i det internationella arbetet.

    Timothy berättade vidare att inom IARU pågår sedan några år tillbaka diskussioner om att öppna upp för andra föreningar (t ex ESR) än de nationella (SSA, DARC, EDR, NRRL, RSGB m fl) som visar intresse för amatörradions utveckling och bevarande. Dock är detta ett känsligt kapitel då flera nationella föreningar vill ha ensamrätt på att representera radioamatörerna i resp land.

    ESR kommer att delta i två IARU-möten i Friedrichshafen kommande helg. Vi får se vad som hänt sedan förra året.

    /Bengt
     
    Last edited: Jun 21, 2011

Share This Page