RNA skrev; "Problemet med att hållea reda på en primär ton och en sekundär, kanske två per distrikt orkar jag inte komentera längre, men man kan ju undra hur 17 ni håller reda på alla CW-segment? Mobilt kör Ni ju sedan inte då det är livsfarligt...."
----
Du tycks ha stora problem med alla som inte tycker precis som du. Det är dock ett problem du själv får försöka hantera.
Men visst, det finns nog en hel del mossiga amatörer som liksom jag kommit till insikt att det inte är värt pengarna att skaffa ny modern utrustning till bilen och här hemma enbart för att hänga på repeatrarna och lyssna på den taffliga trafik som där förekommer. Det är ett av skälen till att aktiviteten är låg och de som förr var aktiva nu är inaktiva.
Idag har jag en walkie talkie FT470 (gammal mossig sak med subton RNA) som kan användas men det är sällan den är i drift. För passning används en kommersiell Motorola någonting men där har jag faktiskt inte orkat koppla in någon mikrofon än trots att den använts tre år nu. Ropar någon på mig eller jag vill svara så tycker jag det räcker att slå igång den bärbara som ligger på hyllan här. Inte mycket trafik och det är samma sak på de andra repeatrarna i regionen.
Här i Lund har vi en 70 cm repeater som jag är radiotrafikansvarig för. Den drog vi igång i mitten av 70-talet och har sedan några år har den försetts med subton enligt modernt snitt. Så kalla inte mig mossig RNA.
Vi har t o m rättat in oss i ledet och gått från 1,6 MHz till 2 MHz duplexavstånd. Skall erkänna att det tog emot ty 1,6 MHz och det gamla TT-systemet fungerade utmärkt.
Från tid till annan har några av oss försökt förmå de gamla filurerna som tidigare varit igång att aktivera sig på nytt ty som renodlad snabbtelefon fyller repeatrarna ett vettigt syfte tycker jag. Det svar jag får är att man inte vill offra pengar på en modern radio med subton och inte heller orkar man komplettera den gamla riggen med tonsändare. Detta trots att de ju är synnerligen lätt och inte heller dyrt. Det finns ju kinesika plastradios för 300:- men det är jobbigt att besälla eller så finns inte intresset längre. Nytillkomna amatörer som jag hört komma och gå de senare 10-20 åren är aktiva en kort period (nyhetens behag) som kan vara från veckor till månader men sedan försvinner de eftersom det inte finns någon att prata med när allt är sagt femtioelva gånger. Många av de nya är inte heller direkt intresserade av att experimentera med antenner eller sysslar med något mer tekniskt inom hobbyn som kan bli ett samtalsämne som intresserar många. Därmed finns inte särskilt mycket gemensamt och det blir ofta samma tugg varje dag. Man berättar för varandra att det hörs bra och att nu passerar jag svackan i Hurva och repeatern fluttrar. Ja nu försvann du. Du hörs bra igen. Jag hör dig inte, gå över på Helsingborg. Det är vad man kan förvänta sig att höra och jag tror att många läsare här känner igen mönstret.
Innan repeatrarnas tillkomst (förr när det var bättre RNA) så körde man här i Skåne på 145.700 MHz simplex och stationerna var i de flesta fall SRA och AGA (med rör RNA) som vi trimmade om. De flesta hade utomhusantenner och räckvidden var lång. Aktiviteten var med dagens mått mätt enorm. Det fanns många att prata med och samtalsämnen saknades inte heller då en del hade lite bekymmer med trimning och att få till sina ombyggnader. När några av oss sedan tyckte att det blev för mycket trafik så drogs volymen ner och till slut blev det helt enkelt jobbigt att ha radion igång eftersom allt snackandet störde oss när vi körde telegrafi på kortvåg.
Lösningen på detta blev här i Lund att vi skaffade kristaller för 145,425 MHz och upprättade en lokal kanal primärt för klubbens medlemmar. Aktiviteten blev relativt hög och efter några år i början av 70-talet mycket hög. Det resulterade i att en del allt oftare stängde sina stationer eller drog ner volymen allt mer. Det blev för jobbigt att lyssna på allt och alla särskilt när man själv sysslade med annat. (Körde telegrafi RNA) Lösningen blev för vår del att vi byggde ihop en 1750 tonsändare och en motsvarande tonmottagare som en stand alone enhet kopplad mellan radions högtalarutgång och högtalaren. Det fungerade som så att när vi kom hem från skolan/jobbet (vi var unga då RNA) så tryckte man 1750 i några sekunder och anmälde sin närvaro på frekvensen. -Här är SM7EQL, brukade det låta. Hos motstationerna aktiverades tonmottagaren som drog ett relä som kopplade in högtalaren i 5 sekunder. Tillräckligt länge för att få igenom närvaroanmälan. Så det fungerade som en form av gruppanrop till alla. Det fanns en omkopplare på tonmottagaren där man kunde välja mellan passning med låg volym tills någon sände 1750 ton då volymen ökade i 5 sekunder. Det gick att slå bort tonmottagaren helt när man fick förbindelse eller ville lyssna på någon annans samtal. Enkelt men funktionellt med en tonspole, en knippe BC107-or och ett relä.
Detta low tech system fungerade klanderfint i flera år fram tills vi i mitten av 70-talet byggde ihop den första repeatern på 70 cm och de aktiva fördelades på två kanaler. Den gamla 2 m direktkanalen och den nya på 70 cm. Redan där märktes för första gången en ovilja att släppa det gamla och aktiviteten på 70 cm och repeatern blev aldrig särskilt hög. För oss som byggde repeater och mixtrade med hembyggda duplexfilter fanns dock massor av saker att diskutera och jag minns de ändlösa räckviddstesterna vi gjorde. Olika antenner provades från olika platser och detta höll en hanfull av oss sysselsatta flera år faktiskt. En kul tid.
Sedan dess har många fler repeatrar tillkommit och den lilla skara som har utrustning för 2 m och 70 cm har delats, delats och delats på allt fler kanaler och idag är alla kanaler i princip stendöda. Vill jag ha tag på en radiokompis är mobiltelefonen den enda kanalen som fungerar och där kan vi prata även när någon av oss är på semester på Kanarieöarna.
Man får nog se det nya moderna i ljuset av det gamla mossiga (RNA) och jag är tämligen säker på att ganska många av de mossiga som tillhör min generation har liknande upplevelser från pionjärtiden då repeatrarna var något nytt och det var helt fantastiskt att ha en egen "radiotelefon" i bilen. Mobiltelefonerna var ju inte uppfunna för vanliga svenssons utan det var ju bara vi radioamatörer som tillsammans med polis, brandkär, taxi och åkerier m fl som hade tillgång till dessa moderniteter.
Nog var det allt bättre förr eller hur RNA?
