Resonansfrekvensen påverkas som KYH skriver av omgivningen men även av kopplingsslingan till ditt mätinstrument. Slingan lastar ner kretsen och frekvensen drar iväg. Du kan i bästa fall mäta i vilken härad kretsen har sin resonans så som du gör men det gäller då att minimera kopplingsgraden mellan parallellkretsen och mätslingan till minsta möjliga så att det precis går att konstatera dippet eller vad du nu mäter med instrumentet.
Mätobjektet kan hängas upp i t ex fisklina eller på annat sätt så att det hänger fritt i luften. Men närheten till omgivningen kommer ändå att påverka. Ett bättre sätt är att montera elementet vertikalt på ett jordplan bestående av ett antal radialer på marken och mäta resonansfrekvenserna direkt i matningspunkten. Då kommer du att se var hela antennen resonerar. Injusteringen kan ändå vara ganska tidsödande då en förändring av en krets återverkar på alla andra band. I alla fall tills man kommit så nära att alla kretsarna ligger nästan rätt i frekvens.
Janne AQW har skrivit en bra artikel om hur flerbandsantenner med "traps" fungerar och vad man skall tänka på för att minimera förlusterna. Se länk nedan.
Jag har i veckan som gått laborerat med en liknande tvåbandsantenn som Janne använder i sin analys men beräknad för 14 och 21 MHz. Grunddesignen gjorde jag i EZNEC för att finna de mest optimala placeringarna var på elementen parallellkretsarna skulle placeras samt få fram lämpliga komponentvärde.
I EZNEC blir det tydligt hur LC-förhållandet påverkar hela antennens resonansfrekvenser på de båda banden. Man kan t ex se att en ökning av L och minskning av C vid en given parallellresonansfrekvens gör att antennen t ex resonerar på 13 resp 22 MHz. Omvänt ger en minskning av L och ökning av C men med exakt samma parallellresonansfrekvens gör att antennen t ex resonerar på 15 resp 20 MHz.
Parallellresonansfrekvensen hamnade i mitt fall på 17,5 MHz. Jag hade gjort parallellkretsen avtagbar från dipolen och mätte den som en vågfälla i en 50 ohm testjigg med hjälp av nätverksanalysatorn och S21. På så sätt kunde jag konstatera att båda kretsarna låg exakt på samma frekvens. Jag hade dessförinnan också mätt upp induktanserna i spolarna så att de var exakt lika stora.
De simulerade värdena enligt EZNEC låg nära slutvärdena men det krävdes ändå justering av både C och L för att antennen skulle resonera exakt på 14.050 resp 21.050 MHz - vilket den gör nu på 8,0 m höjd över marken. Dipolen har hissats upp och ner kanske 50 gånger innan det blev perfekt. Många aha-upplevelser blev det och om man arbetar metodiskt och loggar alla förändringar efterhand så blir det också tydligt vad som påverkar vad.
Läs Janne AQWs eminenta artikel. Den ger svar på mycket;
http://www.esr.se/phocadownload/antenner_matarledningar/trapantenner.pdf
