Vertikalantenn på HF ????

sluggo

Well-Known Member
Hejsan.
Har ett antennberäkningsprogram skrivet av enamatör från USA om vertikala antenner.
Mycket intressant. Har alltid varit intresserad av antennbyggen (har i dag fått ARRL´s antennbok, men den ligger på Posten tills imorgon)

Jo...i detta program så kan man bygga en enkel GP på 20m bandet, radialen runt 5m och jordplansspröten något kortare (har inte programmet tillgängligt just nu eftersom jag håller på med hårdvaran i den datorn,kan återkomma med exakta mått)

Är det någon som har erfarenheter av hemmabyggda vertikala antenner? De lär ju vara bra DX antenner på 1/4 våglängden p.g.a. den höga strålningsvinkeln.
Kör nu enbart med en 19.5+19.5m horisontal lina som matas på mitten med stege och avstämmes vid bandbyte.

Detta borde vara en kompromiss? En monobandsantenn borde vara bättre.
Mycket glad för svar och idéer på detta, både vad det gäller just denna typ av antenn och även HORISONTAL kontra VERTIKAL antenn som är MONOBANDARE. (Har bra QTH och utrymme)

Även brusbässigt hur vertikal förhåller sig till horisontal.
Kan ju vänta tills i morgon och läsa boken, men det är MYCKET TREVLIGARE med amatörer som testat eller känner någon som har testat många antenntyper.

Jag tror det är som en amatörkompis sade till mig, som är mycket kunning (har jobbat på satellitstationen i Tanumshede)
- Bygga en radio är ingen konst när väl kretsarna är framställda, men att bygga den optimala antennen....det har vi att göra så länge vi lever.
Samtidigt säger han - De flesta som byggt en antenn som blivit bra tror att de byggt den optimala antennen, men vore det så enkelt så funnes det inte tjocka böcker som Stockholmdelen med bara antennbyggen..... :)

Hoppas jag får lite bra inlägg på mina frågor och funderingar, framförallt egna erfarenheter.
73 de Erland SM6KTC
 
Att jämföra en GP med en vridbar riktantenn är verkligen att jämföra "äpplen med päron".

GP-antennen har ett par poänger, sitter den en bra bit över marken kan den ha mycket låg strålningsvinkel och den behöver inte riktas in för att uppfånga en signal i en viss riktning.
Dessutom tar den ett minimum av utrymme.

Nackdelarna med vertikalantenner av denna typ är att de "strålar lika dåligt i alla riktningar", och
att de ofta uppfångar mer brus, både atmosfäriskt och man-made brus som t.ex. tändstörningar.

Dessutom påverkas vertikalantenner för HF åtskilligt av markens elektriska beskaffenhet i ett ganska stort område utanför radialerna, så den vinst som horisontella antenner kan uppvisa p.g.a markreflexen uteblir ofta.

När skillnaden mellan GP-antenner och beamar kommer på tal citeras ofta en (låt vara inte helt vetenskaplig) undersökning som presenterades i QST år 1964 där man ansåg att även den enklaste roterbara beam är c:a 2 S-enheter bättre än en GP.

En 2x 20 m dipol som används på 20m har en antennvinst i sina maximalriktningar på c:a 6 - 7 dBi (alltså jämförbart med en 3 el "tri-band yagi") men problemet med dessa är att man knappast har någon kontroll över i vilken riktning detta strålningsmaximum finns.

Råkar det peka mot någon station som man just då vill kontakta är det ju bra,
men det kan lika gärna vara så att man har ett minimum i denna riktning.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Vertikal antenner

Erland,

För att citera Karl-Arnes inlägg så vill jag påminna om att en beam eller en
quad är bland de mest optimala lösningarna för antennbehovet.

However,

En vertikal brukar ha ett betydligt mindre footprint än de ibland ytkrävande
dipol/quad antennerna för 80/40 m.

Vertikalantennen har generellt ett lägre S/N förhållande än en dipol. Detta kan
i viss mån kompenseras genom att man gör en "extrem monobands" antenn.

Mycket av de störningar vi hör på kortvågsbanden, "skapas" mer eller mindre
av våra bredbandiga antenner som fungerar som en "mixer" för alla de otaliga
rf källor som finns i samhället idag. Motmedlet heter "monoband" och är f.n det
enklaste sättet att begränsa "bruset" från domestic sources.
Dessutom har vertikal antennerna en viss benägenhet att "fånga upp" rymd och
markbrus.

Tänk på att en bra monobands antenn ger ett mindre problem med TV RFI!!!
Förstör inte grannsämjan!!!

Du får själv vara den som väljer vilken kompromiss du skall ha som antenn.

Sett från en kommersiell synpunkt så tillverkar vi och levererar en "extrem"
monobandare i volymer om 2000 antenner per månad, antenner som är avsedda
att fungera i rf täta omgivningar. Detta har visat sig vara enda sättet att få
goda antennprestanda men framför allt - vi vinner ca: 5-9 dB S/N genom att använda
dessa monobands vertikaler - Vilket i princip ger 2 - 3 S enheter bättre signal.
(Den speciella antenntypen har debatterats i andra forum och behöver inte
debatteras här.)

Kan du, och får du sätta upp en beam eller quad, så gör det! De har en god signal
"vinst" ( jag vill inte kalla det förstärkning ) genom att de har en god riktverkan.
Med riktverkan begränsas även störningarna genom att antennen har en "blind"
sida.

Om du inte kan/får, så fundera på en trådantenn, de tar en massa plats även de
så i slutändan får du fundera på en vertikal antenn före att begränsa footprint på
din antenn installation. Kan du sätta up flera vertikaler, fundera då på att sätta upp
monobands antenner då de ger bättre S/N förhållande. Värför inte en magnetisk antenn?

Framför allt! låt dig inte nedslås av antenn-fanatiker och experter som frekvent
hävdar att det bara är beamar och quad'ar som räknas - allt annat är sopor. I
slutändan är det ju trots allt så att du vill köra kortvåg, även om du inte kan
räkna med den bästa DX mottagningen.


Cheers


Dan/M0DFI
 
>Kör nu enbart med en 19.5+19.5m horisontal lina som matas på mitten med stege och avstämmes vid bandbyte.

--
Din antennlösning som du nu har är den i särklass mest optimala all-bands lösningen man känner till, men det finns naturligtvis för- och nackdelar.

En GP som sitter c:a 1/4 våglängd över marken i matningspunkten och har minst 4 radialer i c:a 45 graders vinkel är en skaplig DX-antenn.

En horisontell dipol på 1/2 våglängds höjd eller gärna aningen högre ger alltid betydligt bättre resultat i sina huvudriktningar, även i meddellåga elevationsvinklar (15...20 grader) men är givetvis inte rundstrålande som GP:n.

En 1/4 vågs vertikal som står direk på marken och som har få och korta radialer är en i det närmaste värdelös antenn och kan aldrig mäta sig med en horisontell dipol som hänger någorlunda fritt och högt c:a 1/2 våglängd eller något mer. Undantagett skulle vara om man bor på landet och har stora fria arealer att sätta antenner på och där marken har god konduktivitet. Vertikaler direkt på marken i villakvarter, i skog, på sandhaltig mark är alltid en dålig lösning, men är samtidigt bättre än ingen antenn alls.

Det finns dock ett fall där en vertikalantenn avsedd för DX alltid vinner över horisontella dipoler och det är om man har möjlighet att ställa antennen mycket nära havet och förser antennen med relativt många radialer alternativt eleverade radialer som i senare fallet kan vara ganska få.

En sådan vertikalantenn kommer att fungera mycket bättre (+10..15 dB) än en horisontell dipol i de allra lägsta elevationsvinklarna c:a 5..10 grader max. I högre vinklar vinner dipolen igen med upp till c:a 6 dB i huvudloben över en vertikal. Nackdelen är att en vertikalantenn enbart fungerar bra i riktningar utöver över havet. I andra riktingar inåt land fungerar den uruselt och en horisontell dipol, högt och fritt är alltid ett bättre alternativ här.

Att monobandsantenner skulle ge mindre TV och RFI än en bredbandsantenn är fel. I stället förhåller det sig så att en monobandsantenn ofta har låg verkningsgrad på andra frekvenser där den inte är avsedd att arbeta. Detta betyder då att om sändaren (och endast då) ger ifrån sig oönskade signaler, blandningsprodukter eller övertoner så kommer antennen att fungera dåligt för dessa signaler, som då inte når ut. Det gäller att vara tydlig här så inte fler myter och falska förespeglingar om antenner skapas än de vi redan kämpar med att försöka rätta till.

Monobandsantenner kontra bredbandiga antenner som ger 2-3 S-enheters S/N vinst existerar ej i verkligheten. Dock finns det möjligheter för att reducera lokala elektriska störningar genom att använda t ex magnetiska loop antenner eller antenner som är elektrostatiskt avskärmade mot E-fältskomponenter. Sådana antenner uppvisar dock ingen S/N förbättring på radiosignaler ifrån fjärrfältet. Antennerna kan ej heller användas för sändning med någon större framgång, även om alla antennstrukturer givetvis strålar ut energi, mer eller mindre. Till våglängden mycket små antenner strålar alltid ut mycket lite energi i förhållande till s k full size antenner. Det finns inga genvägar här även om många har försökt finna dom.

Lite off topic men kändes nödvändigt att kommentera så det inte uppfinns antenner som inte finns och inte går att uppfinna (igen).
 
Last edited:
Påståendet att en bredbandsantenn skulle kunna vara någon sorts "mixer" för HF-källor i omgivningen är helt ofysikaliskt. Om mottagarna störs av "falska signaler" när de är anslutna till bredbandsantenner så beror det på att mottagarna själva inte klarar
de signalnivåer som kan komma ut ur en bredbandantenn, inte på antennen.

En avstämd monobandsantenn, och i synnerhet en som är liten i förhållande till våglängden, tjänar som ett bandpassfilter framför mottagaren och skyddar den
på detta sätt från starka utombandssignaler.

Generationer av professionella radioanvändare har använt antenner med ganska höga antennvinster och bandbredder av flera oktaver (t.ex. romber och LP-antenner)
utan problem. Det gäller bara att välja materielen som sitter "nedströms" med en viss omsorg.

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
Nej Karl-Arne... Nu har du nog vaknat på fel sida...

Karl-Arne,

ALLA bredbandiga antenner har den effekten att de fungerar som en "mixer", dvs
tillåter att antennen tar emot de olika signalerna som finns i omgivningen.
Har du då flera starka sändare vars "signaler" "tas upp" av din bredbandsantenn,
då får du som resultat - mixerprodukter... Om sedan sjäva blandandet eller "mixningen"
kan sägas ske i antennen, ingångsstegets filterkretsar eller i halvledarna, det spelar
ingen roll annat än om du skall in och peta i elektroniken. Eftersom skriftställaren
uttalar sin fråga i vad avser antenner - inte mottagare, så förstår jag inte
riktigt vad du systar till med ditt inlägg. En bredbandig antenn tillåter att signal-
nivåerna på de oönskade frekvenserna blir stora.

Om du sedan föredrar att kalla det något annat är helt upp till dig men resultatet
är detsamma och talar för sig självt.

Om sedan dessa mixerprodukter blandas i luften eller "the ether" - kalla det vad du vill,
då dämpar inte din bredbandiga antenn de oönskade signalerna. Resultatet blir att
du matar de oönskade signalerna till din mottagares frontend.

Som sändaramatör har man oftast önskemålet om att kunna använda sina mottagare till
alla de frekvenser som vi har tillstånd att operera inom/på.

I de flesta kommersiella tillämpningarna är antalet frekvenser begränsade och man
vill i de flesta fall då "hjälpa" mottagaren med att inte hälla spannvis med signaler
på olika frekvenser, detta skapar korsmodulationsprodukter <PUNKT>
I de fall där vi använder våra egna sändare och mottagare är vi tacksamma för att
antennerna är smalbandiga, detta då vi behöver mindre filter i mottagarna samt
att vi kan dra ner på uteffekten i våra sändare. Det är bara onödigt att behöva
lägga ner energi på att rensa upp de önskade signalerna bara för att man använder
bredbandiga antenner - ofta av ren lathet.

Om du istället för att lägga ner all din tid och energi till att "märka ord" och istället
ägna dig åt att hålla dig "on topic", så kan vi fortsätta att tillföra något till den som
frågat istället för att träta om signalerna blandas i antennens metall, kabelns koppar
eller i mottagarens ingångssteg. Faktum kvarstår dock, om antennen är väldigt
smalbandig, då erhåller vi en lägre signal nivå på de oönskade signalerna. Detta är
viktigt då det är dyrt att "reparera" eller signal behandla en "skitig" insignal...............




Cheers


M0DFI
 
Monobandsantenner...

Bengt,

Bara en kort kommentar...


Att monobandsantenner skulle ge mindre TV och RFI än en bredbandsantenn är fel. I stället förhåller det sig så att en monobandsantenn ofta har låg verkningsgrad på andra frekvenser där den inte är avsedd att arbeta. Detta betyder då att om sändaren (och endast då) ger ifrån sig oönskade signaler, blandningsprodukter eller övertoner så kommer antennen att fungera dåligt för dessa signaler, som då inte når ut. Det gäller att vara tydlig här så inte fler myter och falska förespeglingar om antenner skapas än de vi redan kämpar med att försöka rätta till.

Bengt, vad du säger är att en monobandsantenn inte strålar speciellt bra på andra
frekvenser än vad den är avsedd till.

Jag har svårt att se vari detta skulle vara en myt. Resultatet är mindre TV RFI...


Monobandsantenner kontra bredbandiga antenner som ger 2-3 S-enheters S/N vinst existerar ej i verkligheten. Dock finns det möjligheter för att reducera lokala elektriska störningar genom att använda t ex magnetiska loop antenner eller antenner som är elektrostatiskt avskärmade mot E-fältskomponenter. Sådana antenner uppvisar dock ingen S/N förbättring på radiosignaler ifrån fjärrfältet. Antennerna kan ej heller användas för sändning med någon större framgång, även om alla antennstrukturer givetvis strålar ut energi, mer eller mindre. Till våglängden mycket små antenner strålar alltid ut mycket lite energi i förhållande till s k full size antenner. Det finns inga genvägar här även om många har försökt finna dom.


Fördelen med med många monobandsantenner är att de plockar upp mindre brus
än bredbandiga antenner. När de lokala elektriska störningarna begränsas, då
förekommer det om och om igen att vi kan se en S/N förbättring. Detta medför att
våra mottagare bättre och säkrare kan ta emot den önskade signalen. Helt enkelt
för att de önskade signalerna annars tenderar att drunkna i brus.

Vi har ett aktuellt fall där vi har ett antal sändare och mottagere inom synhåll från
Eiffel tornet i Paris. Tornet är en veritabel igelkott med antenner och annan bråte.

Den första installationen använde en bredbandig vertikal antenn men det blev då för
mycket korsmodulations produkter så att trots ökad filtrering i mottagaren så
hade vi svårt att demodulera den inkommande telemetri signalen.

Genom att gå över till en smalbandig monobandare fick vi ett S/N förhållande om
ca 7dB i snitt och detta medförde att mottagaren klarar av att avkoda inkommande
signaler utan nämnvärda fel. Mission Accomplished!

Sändar antennerna vi använder är helical antenner och rent generellt ingen effektiv
lösning. Inför den större "roll out'en" så avser vi att använda en lite annorlunda
lösning än helical i sändarna för att få upp effektiviteten ytterligare.

Sedan kan jag i och för sig gissa vad du syftar till ang små antenner osv, men eftersom
vi använder dessa kommersiellt med stor framgång så kan jag inte kommentera detta
här...


M0DFI
 
>ALLA bredbandiga antenner har den effekten att de fungerar som en "mixer",

Nej, så är det absolut inte, såvida du inte åsyftar PIM. Då kan vi även inkludera koaxkontaker, kablar och all metall i antennens omgivningen, stuprör och stängsel etc.
D v s alla delkomponenter som ingår i ett komplett antennsystem inkl sin omgivning..

>Det är bara onödigt att behöva lägga ner energi på att rensa upp de önskade signalerna bara för att man använder bredbandiga antenner - ofta av ren lathet.

Håller inte med här heller. De tekniska krav som idag ställs på sändare, både för kommersiellt bruk och för amatörradio är fullt tillräckliga. D v s de övertoner och ev blandningsprodukter som alstras av apparaterna påverkar inte menligt sin omgivning. Det finns dock speciella fall som vid samlokaliserad radioutrustning där sändarnas "renhet" inte räcker till (eller mottagarens storsignalegenskaper är otillräckliga) , men där man utan undantag alltid löser problemen med olika typer av filter eller vid högre frekvenser kaviteter etc. Att enbart förlita sig till en antenns ev smalbandighet är en helt förkastlig metod och inte relevant att diskutera. Det skulle omvänt innebära att en sändare som har tillverkats för att arbeta tillsammans med en Hi-Q antenn blir oanvändbar tillsammans med en bredbandig dito. Sådana sändare tillverkas inte kommersiellt och inte ens av oss hembyggande radioamatörer - om man nu inte är lat och skippar alla antennfilter vill säga.

Dock kan det finnas fog för att i mycket (MYCKET) speciella fall där sändare och en smalbandig ineffektiv Hi-Q antenn är integrerade med varandra i samma kapsling utnyttja den tilläggsselektivitet en smalbandig antenn kan ge, positivt. Ett exempel är sändaren till billarm där antennens Q-värde effektivt hjälper till att undertrycka övertoner etc. Här gäller det att minimera både antal komponenter och produktionskostnaden. Då kan det finnas en poäng i vad du påstår.

Enligt min mening är ditt resonemang inte tillämpbart på modern utrustning för amatörradio och som tillverkats efter andra världskriget eller så.

Kontentan blir att bredbandiga antenner är bra och monobanders likaså. Skillnaden är att den förstnämda gruppen täcker flera band och den sistnämda enbart ett band eller i värsta fall en del av bandet.

73
Bengt EQL







73
Bengt EQL
 
Monobandare

Bengt,

Antennen är en del av "mottagar kedjan" ( hmm, lät illa efter översättning ) och är
en viktig del av de block eller moduler som gör att vi uppnår det önskade resultatet
med våra mottagare.

Du har fullständigt rätt i att man inte kan ersätta mottagarnas filter med en monobandare men vad man rent praktiskt erhåller är att antennen "hjälper till" att leverera en mindre smutsig signal till det första filtersteget i mottagaren.
Vad det handlar om är att välja optimala byggblock från antenn till demodulator
för att uppnå det önskade resultatet.

Amatörens önskemål skiljer sig oftast från det kommersiella behovet av utrustning.
I de flesta fall kan man nå vettiga kompromisser med de populära antennalternativen
som beskrivs i press och på Internet.
Det är oftast bara när man springer på problem som man behöver börja gräva i andra
alternativ samt i de fall där den glade amatören har fått perfektionsnoja...

Alla har vi våra egenheter och det är detta som gör amatörradion till vad den är...
Allt ifrån stickproppare till designers.

Behovet av en monobands vertikal ( on topic!! ) är därför ofta kopplat till
störningar eller andra problem. Även den tillgängliga markytan spelar in.

On topic igen... Vertikalen brusar i allmänhet mer men fungerar ofta bra för viss
DX'ing på grund av bland annat - polarisation och strålningsmönster.

Men så tillbaka till original inlägget. Du kan som Karl-Arne (tror jag) påpekar inte
jämföra en riktantenn med en vertikal antenn!

Om du kan/får sätta upp maste med rotor monterad beam eller quad - så gör det!
Om du däremot inte tillhör de lyckliga - då får du börja söka andra lösningar.


Cheers


M0DFI
 
>Men så tillbaka till original inlägget. Du kan som Karl-Arne (tror jag) påpekar inte
jämföra en riktantenn med en vertikal antenn!

Beror vad du lägger i ordet jämföra. Båda antenntyperna har sina för- och nackdelar.

Vad man känner till och som verifierats både genom simulering och vid praktiska försök är att en vertikalantenn för t ex 14 MHz bandet och som står placerad i strandkanten är vida överlägsen en 3 ele monobands Yagi som står på samma plats och sitter en 1/2 våglängd över mark. Vida överlägsen gäller i de allra lägsta elevationsvinklarna (i riktningar ut över öppet hav) upp till säg 10 grader. I högre elevationsvinklar tar Yagin över och i 20...30 grader så vinner den överlägset över vertikalen.

Om man flyttar samma "testuppställning" in på torra land och kanske t o m in på en ordinär villatomt så är vertikalen en "big looser" i alla avseenden utom när det gäller den fysiska ytan den tar upp, exkl ev radialer... Kanske finns ingen plats till QUAD eller Yagi och då är en vertikal bättre än ingenting. En mobilwhip är också bättre än ingenting osv.

Om detta kan betraktas som jämförelser mellan olika antenntyper får andra avgöra men uttrycket "det finns ingen bästa antenn - det finns bara olika antenner för olika ändamål" stämmer väl in.

I ditt fall (off topic) där du refererar till samlokaliserade telemetrisändare på Eiffeltornet i Paris i kombination med en mottagare som uppenbart har otillräckliga storsignalegenskaper hjälper en smalbandig antenn genom att de signaler som når mottagaren blir färre och svagare, alltså orsakar de mindre intermodulation, korsmodulation, känslighetsnedsättning m m. Alternativet att använda en bredbandig men effektiv antenn och en passiv 20 dB dämpsats kanske skulle ge ungefär samma prestanda eller i alla fall tillräckligt bra resultat.

>Om du kan/får sätta upp maste med rotor monterad beam eller quad - så gör det!
Om du däremot inte tillhör de lyckliga - då får du börja söka andra lösningar.

Håller helt med dig!

73
Bengt EQL
 
Monobandare ( Off Topic )

Nej Bengt,

Testade med 10 och 20 dB dämpsats för att se vad som hände.

Jag var tvungen att "skärpa upp" filtren i mottagaren ytterligare och
fick då en förbättring men fick ett gott resultat då detta kombinerades
med en smalbanding monobands vertikal. De utökade filtren i mottagaren
ger i och för sig lite av vad du föreslår men vi minskade uppenbarligen
mixer produkterna på ingångssteget när en monobandare kopplades in.

Dessutom, uteffekten på sändarna ökades till 100mW från det normala 10mW.
Detta kostade ca 50 kronor per sändare men kunden godkände effektökningen.
Det blev lite protester eftersom det skall levereras totalt ca: 28,000 sändare.
Vi måste erhålla en 25% säkerhet och garanterad överföring så vi tål en hel del
trasiga signal överföringar.

Dessutom, vi tror att de vräker ut 50MW eller nåt sånt från Eiffel Tornet... Jag har
inte sett så mycket störningar på många år... Det är en salig röra av rundradio, tv,
radio länk, mikrovågor, gsm, polis etc etc som sitter där uppe...

Sändaren garanteras fungera i 10 år utan batteribyte så vi fick helt enkelt stoppa
dit ett batteri till.

Antennen i sändaren är i princip en monobands vertikal men jag tittar just nu på att
ersätta den med en annan type med högre effektivitet än en helical, dock utan att
nämnärt höja priset ( igen ).

Cheers


M0DFI
 
Last edited:
Det är glädjande att se diskussioner om fundamentala frågor inom radiotekniken.

I denna diskussion har jag tydligen tilldelats epitetet "ordmärkare", vilket jag får stå ut med.
Jag anser dock att det är viktigt att kalla saker för sina rätta namn, en åsikt som även delas av de som betalar min lön. Skulle jag ställa mig i talarstolen på en radiovetenskaplig konferens eller skriva en rapport och där påstå att intermodulation kan uppstå i "etern" blir jag sannolikt utskrattad på goda grunder.

För att ta saker systematiskt:

(1) Rymden är linjär. Inga bevis, varken experimentella eller teoretiska, har framställts på att
man kan erhålla blandningsprodukter i rymden. De som arbetar med fusionsforskning och linjära acceleratorer har genererat närmast ofattbara effekttätheter i vakuum utan att kunna observera några sådana effekter.

(2) "Rostig bult-effekten" är högst verklig. Men för att få blandningsprodukter krävs det effekttätheter som ligger tämligen högt. Moderna studier av det som kallas "rigging noise" på örlogsfartyg [Steve Hubbard: "A high dynamic range VLF to HF active receive whip antenna" Proc HF04] pekar på att interceptpunkterna för dessa strukturer ligger över de som moderna mottagare eller sändarslutsteg har. Hur stor effekttäthet som behövs för att generera blandningsprodukter i t.ex. skarvar i plåttak är ganska outforskat.

(3) Riktigt monterade koaxialkablar och -kontakter har intermodulationsegenskaper som vida överstiger alla aktiva komponenter i ett radiosystem. Om man räknar om publicerade IM-undertryckningar för kontakter (mätta enligt den procedur som Suhner föreslagit som IEC-norm) så blir IP3 för en N-kontakt med kabel runt +125 dBm. Som jämförelse kan man få
IP3 = +45 - 50 dBm i en riktigt bra lågbrusförstärkare, och c:a +80 dBm ekvivalent IP3 i ett 1 kW sändarslutsteg. Detta gäller också för andra komponenter i ett antennsystem så länge som de inte består av ferromagnetiska material.

(4) Studier som jag själv varit med om att göra (FFVEL/FMV/FOA 1987 gällande samlokalisering av taktiska radiosystem, utmynnande i uppsatsen "Computer Based Tool for Radio System Performance Evaluation and Prediction"; Telia Mobile AB/Danska Statsbanorna 1997, studie av IM-risker vid samlokalisering av tågradio och GSM 900/1800 MHz mobiltelefon) pekar på att de inbördes störriskerna mellan radiosystem grovt räknat är dessa i fallande ordning:

1. Brussidband, förskjutning av arbetspunkterna och diskreta spuriouser i både sändare och mottagare
2. IM i sändarslutsteg och i mottagarnas ingångssteg
3. Passiv IM, "rostig bult"

Slutligen diskussionen om att monobandsantenner genererar mindre TVI etc.

Endast i det fall när falska frekvenser i sändarutgången (övertoner mm) orsakar problemet stämmer detta.
Då kommer en smalbandig antenn att undertrycka dessa och därmed minska störningarna.
Däremot, om orsaken till störningarna är instrålning i apparaterna eller till deras anslutningsledningar, minskar störriskerna om antennen har lågt Q, dvs är bredbandig.

Orsaken till detta är att ett lågt Q-värde medför mindre energilagring i närfälten vilket gör antennen mindre benägen att koppla till omgivande föremål. Energitätheten i närfälten hos en antenn med lågt Q närmar sig värdet i fjärrfältet om antennen är mycket stor. Om man tänker efter så inses lätt
att om det är ett högt Q så lagras stora energimängder precis i antennens omgivning, vilket är det
mest ogynnsamma förhållandet för direkt kopplade störningar.

Som exempel kan nämnas att man ganska enkelt kan få till 200 V/m nära en "mobilvippa" på 80 m när man matar in 100W. Mängden reaktiv energi på en sfär med 2 m radie runt antennen är då c:a 100 VAr/m2, vilket skulle motsvara ett Q på runt 50.

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
Tack för de svar och de intressanta inläggen ang.vertikalantenner(Sluggu)

Hej på er.
Mycket intressant att få läsa alla dessa inlägg om antenner.
Mycket glad för att alla har förstått att jag menade "låg strålningsvinkel" och inte hög som jag skrev i min förfrågan.

Att detta med min enkla fråga skulle leda till så många bra svar är jag mycket tacksam och glad över.

Att min 19.5 + 19.5m dipol med "stege" fungerar mycket bra, det har jag märkt. Har nu höjt upp den i björkarna så den ligger på ca 15m över mark.

Det är som ni skriver ingen bra DX antenn. Tyvärr måste jag "ladda" med 500W ut för att komma en bit.
Var ganska mallig när jag en morgon i "början av HF kariären" körde Alaska på den på 20m med 5/9 på båda håll. Trots detta skrek alla i munnen på varandra. Jag drog mitt call tydligt 5ggr och väntade....Han svarade MIG!!! :) Gissa om jag som gammal 58åring blev som en ung grabb som just fått sin nya moped.

Kört mycket sedan på den antennen. Bra antenn, men bruset ganska högt och omöjligt som ni skriver att skärma av sig från övriga stationer.

Har nu oxo fått upp en MACO SY-33 (10,15 o 20m) på 12m över mark.
Klar skillnad!!

Är mycket förtjust i just detta med antenner, precis som med högtalare, det är här ALLT kommer ut (tyvärr skit ibland) beroende på vad man matar in.

Detta med verkningsgrad......Givetvis signal-brusförhållandet (på antenner)

Funderar på en sak (innan jag fått lov att sätta upp en mast i trädgården för min sambo med en släde som finns till ett fabrikat av aluminiumantenner) Vill upp till 18m över mark + 3m rör.
Jag har skogen ca 50m bakom huset och trycker ut effekten ungefär i mitthöjd på denna skog (har en känsla av att jag behöver komma upp i trädkronornas topp) tror inte att skogen bromsar effekten så värst mycket på HF men att den påverkar min strålningslob???

Om jag ställer upp multibeamen några grader i nosen, kan det vara vettigt?

Har samtidigt fått för mig att köra DX på 80m. Har skrivit till SM6CTQ om den antennen han har med på SSA´s CD skiva. Hoppas på framgång här.

Som sagt, STORT TACK för de kunskaper jag inhämtat från er som hållit på med och är bra på detta.
73 de Erland SM6KTC
 
Back
Top