Wabun/Kana morse

RM2D

Well-Known Member
CW-fans... När ni tröttnar på vårt morsealfabet kanske det är dags att lära sig nått nytt?

http://a1club.net/CW_J_e.htm

Jag måste erkänna att jag trots många år i etern inte visste ett skvatt om japansk Wabun eller Kana morse. Skam på torra land...

Kanske är jag den ende som var olyckligt ovetande om denna utmaning?

73 de LRR, Mats
 
Riktigt coolt att de har sitt egen morse code. Visste själv inte om ett´, förrens jag råkade snava över en av JN3MUC´s Youtube filmer för några veckor sedan.
Han kör rätt hårt :eek: Undrar hur han låter över etern :p.

Eftersom jag själv inte fixar CW, förrutom i *extremt* långsam takt, använder jag ibland programmet CWGET för att lyssna lite över banden.
Många av de ryssar jag som fastnar min loop verkar också köra med modifierad CW code ? CWGET printar fina kyrilliska tecken i fönstret.

( Hur många nationella unika morsealfabeten finns det egentligen ? )
 
Hittade

http://www.dcode.fr/code-wabun ( På franska visserligen )

Oklart om man ska lita till 100% på. Den översatte .-... -... -- ..- "O Ha Yo U" till "odayou"

a´la lost in translation

Kodboken som användes för nedan övning var --. --- --. .-.. .

とても興味深い。私は新しい事に私達の趣味に毎日感謝を学びます。
私はいつの日かそれ以上のCWコードを学ぶことを願っています。 73ヘンリク
 
Hej AIB & Co

Under alla de år jag ägnat mig åt japanska och språket talats i vår familj har jag aldrig hört talas om "palatalisering" i samband med japanska, framför allt inte att det skulle förekomma någon "dragning åt ett j". När jag idag såg omdömet i Wikipedia var det första gången, men det är kanske så det kallas. Jag har dock förstått att det står var och en fritt att ändra i Wikipedia, varför jag kanske borde börja med att mucka gräl där (om jag orkar)! :)

Mitt intryck från Japan är att det idag är ytterst få radioamatörer som kan köra CW på Wabun. Det förekom bara ibland i viss lokaltrafik på 80 och 40, men alltså mycket sparsamt. De JA-hams som kan CW (majoriteten licensierade kan det inte) kör CW med Romaji, alltså med våra bokstäver.

Och du Mats, bokstaven Å, alltså di-da-da-di-da förekommer väl inte i rysk CW?

Lite kuriosa. Häromdagen noterade jag f ö en märklig likhet mellan Ryssland och Japan när det gäller inlärning av Morse. För att underlätta memorerandet av varje tecken har man i Japan valt ord som börjar på den aktuella bokstaven och innehåller lika många stavelser som det ordet. ヘンリク ovan hade med Wabuntecknet Ha, som alltså är da-di-di-ditt. För det Morsetecknet har man valt ordet Hamonika (munspel), där Ha uttalas som en lång stavelse och de följande tre är korta. Det finns tydligen en liknande uppsättning "minnesord" i Ryssland för inlärning av Morse - det är kanske så man får fram 300-taktare? :)

73,
Rolf
 
Last edited:
Du har helt rätt Rolf....

Jag uttryckte mig litet slarvigt.

Ä och Ö finnes plus ett antal andra som vi germaner inte använder....

73 de RM2D (på väg till UN/RM2D)
 
Mats,

Som du säkert märkt, är jag lite Wienerschnitzel. Dessutom pensionär, och som du vet "The Devil finds work for idle hands"! :)

73 & счастливая поездка (säger man väl)
Rolf
 
:)

Inga problem Rolf ;)

Tack för perfekt formulerade resehälsningar.

Ankom säkert Astana och blev till på köpet insläppt utan visum. Damen i passkontrollen frågade förvisso om visum, men det magiska ordet Sverige (Швеция) löste situationen.... Vi har sedan ett antal månader förmånen att som svenskar resa hit på kortare visiter utan visum. Kan rekommenderas...

Kazakhstan är ett spännande land med specifik postsovjetisk känsla blandad med gammal sedvanlig pappersexercis...

73 de UN/SM6LRR, Mats
 
Hej igen AIB!

Det som nu kallas "palatalisering" i Wikipedia är det som vi med ett lite simplare ord kallade "muljering" på 60-talet, när jag läste ryska. Envis som jag är, hävdar jag dock fortfarande att jag aldrig hört talas om fenomenet i samband med japanska (det är tillräckligt krångligt ändå).

I ryskan är muljering mycket vanlig, och jag har lärt mig att t o m mitt namn skall ha ett mjuktecken. På rysk CW sänder jag mitt namn som "Rolxf", där morsetecknet x alltså är det där mystiska mjuktecknet ь. Så att l:et alltså får "en dragning åt ett j", som du skrev.

73,
Rolf
SM5MX
 
Hej Rolf!

Jo, muljering kallas det för att konsonten blir mjukare (mouiller på franska med uttalet mujé). Palatalisering betyder att tungryggen höjs mot gomen (palatum), vilket är uttalsplatsen för i och j. Det är vanligt i de slaviska språken och därför finns det ett mjukt tecken i ryska.

Så japanerna har övergått till att sända telegrafi med en bokstavskrift inte en stavelseskrift. Eftersom japanskan har huvudsakligen konsonant + vokal i stavelserna, så blir det få, särskilt som palataliseringen inte visas. (Jag måste fråga de japanskkunniga jag känner om den.) Kinesiskan har också en stavelseskrift, med ett tecken som en stavelse. Dock har kinesiskan konsonanter efter vokalen/diftongen och så fyra toner. Så därför blir det många olika varianter. Jag kan tänka mig att kineserna kör med latinska bokstäver utan ton. Där finns det lite olika system (pinyin och Wade-Giles).

De flesta av de ryska bokstävernas morsemotsvarigheter är logiska. H och c uttalas så på kroatiska och slovenska. Ä och û används för de bokstäver som transkriberas ja och ju, alltså en palatalisering av konsonanten innan. Ä och ü är i tyska är a och u med i-omljud, dvs ett senare i har fått de bakre vokalerna a och u att bli de främre vokalerna ä och ü. Så det är en i-påverkan i bägge fallen, antingen på konsonanten innan eller på vokalen.
 
Hej Per,

Tack för din intressanta genomgång av dessa frågor, som intresserar även mig. Jag blir upptagen med annat i några dagar men hoppas därefter kunna återkomma med synpunkter. Håll ut!

73,
Rolf
SM5MX
 
Hej Per -AIB,

Som svar på dina frågor skall jag nu beskriva hur man sänder japanska på telegrafi. Det är inte helt okomplicerat, varför jag tyvärr måste bli lite mångordig. Men bl a tror jag du får svar på din särskilda undran om en fonetisk detalj, alltså den om palataliseringen.

BAKGRUND
I normal text för helt läskunniga skrivs japanska m h a kinesiska skrivtecken, Kanji, och två parallella, fonetiska stavelsealfabeten, Hiragana och Katakana. Böcker för barn etc skrivs med få eller inga Kanji. All text kan skrivas med de fonetiska alfabetena, men utan förtydligande Kanji uppstår ofta problem p g a likalydande ord.

Det är ganska enkelt att transkribera japanska till vårt alfabet, alltså de latinska bokstäverna, som kallas Romaji, Även här kan missförstånd uppstå p g a många likalydande ord, när inte de kinesiska tecknen finns med som stöd. Japansk telegrafi utgår ifrån Katakanatecknen och kallas Wabun, jfr trådens namn.

TVÅ SÄTT ATT SÄNDA TELEGRAFI PÅ JAPANSKA
1. M h a Romaji-CW: japanska transkriberas till latinska bokstäver m h a tre olika system, Hebon-shiki, Nihon-shiki, och Kunrei-shiki, och japaner brukar irra lite mellan de tre. Det bekanta filmnamnet "Tora Tora Tora" är alltså skrivet med Romaji, och de bokstäverna kan således också sändas så med det internationella Morsealfabetet. Tora betyder f ö tiger.

Det var alltså ett av telegrammen som sändes i samband med attacken på Pearl Harbor, men det sändes inte med vårt alfabet, utan

2. M h a Wabun: detta famösa telegram sändes på "riktig" japansk Morse, alltså m h a det japanska morsealfabetet Wabun, och såg ut så här: ト ラ ト ラ ト ラ , och om det transkriberas till Romaji, så här: TO RA TO RA TO RA.

En japansk signalist kunde alltså enkelt sända dessa tecken med Wabun (även om just den operatören förmodligen var lite svettig i nävarna just då). Wabun-tecknen för japansk CW kan ni hitta i Wikipedia m m. Telegramtexten var f ö skriven på japanskt maner på blanketten, d v s med början uppe till höger, därefter vertikalt; jag har således själv sett det där telegrammet i Tokyo och måste erkänna att jag nog fick lite susningar i huvudet vid anblicken av detta närmast mytiska föremål.

Men det finns en del komplikationer. Att sända "TOKYO" på Romaji klarar även vi, men med Wabun tillkommer en del. Med Wabun sänds "TOKYO" med följande tecken: TO U KI YO U

Förklaring:
TO = TO
U skjuts in för att markera att det är en lång vokal i TO
Något Wabuntecken för KYO finns inte. Även i skrift använder man då KI + (ett litet) YO = KYO
Ännu ett U läggs till för att markera att vokalen är lång även i KYO. Utläses alltså TOOKYOO, men skrivs i en tidning 東京.

More "problems"! Det förekommer även en del tonande konsonantljud m m, där t ex KI måste bli GI o s v. Som exempel väljer jag den smarriga kinesisk-japanska maträtten Gyoza (egentligen Gyooza), d v s Dumplings, som nu börjar bli populär i Sverige (finns i vissa frysdiskar).

Något tecken för GYO finns inte heller. Det grejar man med tecknet KI plus två korta och vi har GI. Ett YO därefter förvandlar sedan vårt GI till GYO. Lägg sedan till ett U för den långa vokalen. Och eftersom tecknet ZA inte heller finns, sänder man SA plus två prickar. Resultat: GYOOZA, eller 餃子 på matsedlar. Peka där nästa gång!

ANVÄNDER JAPANSKA AMATÖRER WABUN IDAG? Per, du undrade "Så japanerna har övergått till att sända telegrafi med en bokstavskrift inte en stavelseskrift." Frågan låter sig tyvärr inte besvaras som ett antingen/eller, i a f bara nästan.

Under de sammanlagt 10 år jag bodde i Tokyo var det rätt sällan jag hörde några Wabun-QSOn i luften. Det kan bl a ha sin förklaring i att kunskaper i Wabun-telegrafi då endast krävdes för Licensklass 1. Wabun-kravet togs bort 1996, och 2011 avskaffades kravet på CW helt. Av de cirka 3 miljoner utfärdade Operatörslicenserna är/var det bara ungefär 3.000 som har/hade 1:a-klasslicens, d v s endast 0,1 %!

De japanska amatörer som inte kan Wabun - d vs de flesta - CW-chattar med varandra m h a det internationella Morsealfabetet och japanska transkriberad till vårt alfabet. I den mån man helt enkelt inte bara sänder mer bekanta saker som "My name is" o s v.

Ni som kämpar för att lära er CW kan kanske glädja er åt att ni slipper lära er de 48 stavelsetecknen i Wabun. För att anses läskunnig när man går ut skolan i Japan, måste man kunna de 48 fonetiska tecknen i Hiragana, lika många i Katakana, samt sist men inte minst, 1.850 obligatoriska Kanji, d v s kinesiska skrivtecken.

RYSKA
Att sända ryska på CW är inte överdrivet svårt. Det finns ett tecken för varje bokstav, precis som hos oss. Ryska har fler bokstäver än svenska och engelska. Man har bara något enstaka eget tecken (CH) och "lånar" sedan av våra, t ex Q och Ä, för egna ryska bokstäver.

En svensk som lär sig ryska kan ofta komma upp i ungefär samma CW-hastighet på ryska som på svenska; det är inte CW:n som är haken, det är språket som det tar tid att lära sig. Och på CW kan du inte bluffa dig fram som på SSB genom att sluddra lite här och där.

73,
Rolf
SM5MX
 
Last edited:
All text kan skrivas med de fonetiska alfabetena, men utan förtydligande Kanji uppstår ofta problem p g a likalydande ord.
Jag frågade en gång en japan varför man inte gick över helt och hållet till ett fonetiskt alfabet. Det skulle ju förenkla oerhört i dagens datakommunikationsvärld. Han förstod inte frågan. Men det är kanske samma fenomen som när jag var på en programmeringskurs och läraren, som var amerikan, inte kunde förstå varför man inte klarade sig med den rena ASCII-koden på svenska utan en massa prickar och ringar.

/Roland
 
Roland,

>>Jag frågade en gång en japan varför man inte gick över helt och hållet till ett fonetiskt alfabet.

S k bra fråga, men jag kan nog med visst fog säga att det inte går. Utan att se de kinesiska tecknen kan man många gånger inte förstå vilket ord som avses när de sägs eller skrivs fonetiskt utan sammanhang. Japaner ritar ofta aktuellt Kanji med ett pekfinger i handflatan för att visa tecknet, eller säger t ex "tecknet med träd till vänster".

Du nämner datorer. Det märkliga är faktiskt att datorerna nu s a s kommit ifatt den märkliga, japanska skriften, eftersom en nutida dator utan problem plockar fram alla de tecken som döljer sig bakom ett visst uttal. Det är faktiskt inte så svårt att skriva på en japansk ordbehandlare, och jag har ett sådant program även i denna dator med ett svenskt tangentbord. Eftersom jag "skriver maskin" snabbare än min XYL, kom vi en gång på att det snabbaste sättet att skriva ett dokument på japanska är att hon dikterar, och jag skriver på tangentbordet. Vi väljer sedan rätt kinesiskt tecken på skärmen, där de presenteras numrerade.

Sedan kan jag inte låta bli att berätta den klassiska historien om en av de första missionärerna som Vatikanen en gång sände till Japan. Han kämpade väl i något år eller så för att lära sig japanska, och gav sedan upp. Han skickade då ett telegram hem till Rom och förklarade att "det var Djävulen som hade uppfunnit det japanska språket, för att förhindra kristendomens spridning i landet".

Även det argumentet har jag viss förståelse för.

73,
Rolf
SM5MX
 
Jag hade en jobbarkompis, som hade bott många år i Japan och hade en japansk fru. Eftersom mycket av hans japanska var sådant han lärde sig hemma fick han gliringar och muntra tillrop på jobbet (i Japan) eftersom han talade som en tjej :).
Han var en stor tillgång på jobbet i Sverige eftersom vi hade flera japanska leverantörer och han avslöjade aldrig att han förstod vad dom sa till varandra vid förhandlingsbordet ;).

/Roland
 
Last edited:
Jo, sådant kan leda till många "lustiga" gliringar, som "He's got a sleeping dictionary, you know" o dyl. Det är tonfallet och vissa formuleringar som kan avslöja hur kunskaperna inhämtats.

Själv har jag naturligtvis lärt mig genom ytterst seriösa, stenhårda, akademiska studier vid Stockholms Universitet. Inte ens på 3-betygsnivån nämndes f ö ordet "palatalisering", och min XYL har talat språket i 70 år, lyckligt omedveten om att hon kanske borde tänka mer på sin palatalisering. :)

73,
Rolf
SM5MX
 
Verkligen intressant Roffe, lärorikt för en som alltid fått klara sig med "jamska" i skogarna här uppe.
Hälsa Satoko
73
Uffe
SM3CIQ
 
Back
Top