Det är ju ganska märkligt att antenner som uppvisar ofysikaliska egenskaper ska komma just från Italien...
D2T antennen är ett försök att använda W8JK och T2FD-principerna i en liten riktantenn.
De data, i synnerhet verkningsgraden, som anges har dock föga med verkligheten att göra.
Antennen är helt enkelt för liten för att ge mer än några enstaka procents verkningsgrad i det låga HF-området.
T2FD med de "klassiska måtten" 25 m längd och 2 meter "bredd" har en verkningsgrad av högst 15% på 3,5 MHz. D2T är ännu mindre, så man kan vänta sig en verkningsgrad i häraden 5 - 10%.
Det är inte alldeles omöjligt att erhålla ett visst mått av riktverkan vilket ger vad man kallar direktivitetsvinst, men eftersom antennen har så låg verkningsgrad så blir totalresultatet inte särskilt imponerande. Den utstrålade effekten blir produkten av verkningsgrad och direktivitet.
Man bör också bli lätt misstänksam när användaren rekommenderas att använda en så lång matarledning som möjligt till antennen.
Den gamla sanningen att om man vill ha en liten antenn med flat SWR-kurva över ett stort frekvensområde så ska man välja en konstlast gäller även här.
73/
Karl-Arne
SM0AOM