WRTC 2014

SM7EQL

Kortvågs- och UKV-tekniker
I morgon drar WRTC 2014 igång.

WRTC2014 Promotional Video | World Radiosport Team Championship 2014

Många av de 59 deltagande teamen är redan igång och värmer upp. Det är verkligen ljuv musik för öronen att höra alla dessa extremt duktiga operatörer köra pile-up runt 200 takt. Det handlar om världens bästa operatörer med skarp hörsel och snabba fingrar på tangentbordet.

Ikväll på 20 m fångade jag 12 av de 59 teamen på 20 m CW från trädgårdssoffan med min Elecraft KX3 QRP 5W PEP CW till en vertikal koaxialdipol i ett metspö på gräsmattan. Tänk att det går att tränga sig igenom pile-up med så låg effekt och enkel antenn. Visst, fick jag ropa flera gånger på några av stationerna men det gick trots att konditionerna var risiga.

Alla tävlande stationer kör från samma geografiska område i Boston USA.

Årets tävling är field day style med 100 W från tält och med bensingenerator. Kolla in stationsbeskrivningen här;
Station Description | World Radiosport Team Championship 2014

Mer rättvist än så här blir det nog inte i Contest-världen. Alla tävlar här på lika villkor och något fusk med 10 kW PA finns det definitivt inte utrymme för här.

"Competitors are responsible for clean transmitted signals and are cautioned to check their equipment for key clicks, splatter, phase noise, excessive spurs, etc. and to perform any necessary transmitter modifications prior to WRTC2014." :)
 
Det är grejjer detta!
IARU-testen är en finfin spelplan för just WRTC.
CW och SSB på en gång i 24 timmar!
 
Här kan man skriva ut en liten lista och bocka av vartefter man lyckas kontakta (eller höra, för SWL) de olika lagen.
Och här kan man följa poängställningen i nära realtid.

Poängtavlan är i skrivande stund är fylld med övningskontakter, som kommer att nollställas när tävlingen börjar. Meningen är att lagen ska vara anonyma. De skarpa anropssignalerna lottas ut och distribueras i förseglade kuvert som får öppnas 15 minuter innan start.

73,
Jonas/SM5PHU
 
Tack för tipset. Har skrivit ut listan Jonas!

Jag har bestämt mig för köra en stund i testen under eftermiddagen med KX3:an i batterimode 5 W och portabelantennen på gräsmattan. Det skall bli spännande att se vad man kan få ut av QRP i en test. Senast jag körde test med QRP var nog ARRL CW DX-contest 1970 då jag körde kristallstyrt på 7 MHz med EL84 i slutet. Uteffekten torde ha varit c:a 6-7 W (DC-input 11-12 W vill jag minnas) men det blev ändå ett 40-tal QSO under nattimmarna och med en handfull kristaller och en extern VXO-koppling med lösa komponenter i kristallhållaren som man ev inte fick ha enligt B:90? Nåja, kristallstyrd TX hade jag i alla fall.

Jag gillar upplägget i WRTC där alla tävlar på lika villkor.

Här kan man passa på att analysera deras operatörsteknik på ett djupare plan och jämföra hur de olika teamen hanterar sina pile-upa m m. Jag märkte igår att det var stor skillnad på de 12 stationerna som jag körde/lyssnade på. W1/RV1AW var vass att plocka hela anropssignaler helt utan omfrågningar under lång tid medan några av de andra var mer representativa för de som bara är mycket duktiga. :)
 
"Aktivitetsrapport"

Det blev regn igår så jag bestämde mig att flytta in KX3 inomhus och då köra med extern nätdel som erbjuder full uteffekt 10 W PEP CW. Redan på eftermiddagen stod det klart att låga effekter går att använda även i contest-sammanhang. Dock skall sägas att det var lite kämpigt att komma igenom pile-upsen. Antennen var en koaxialdipol för 14 MHz där innerledaren var 5 m lång och fasttejpad på ett metspö med matningspunkten 1,7 m över gräsmattan. Matarkabeln som försetts med en strömdrossel efter 5 m räknat från matningspunkten hängdes upp horisontellt och i riktning mot USA. På så sätt får man en antennmed viss riktverkan, d v s en handfull dB fram/back-förhållande och det kanske kan vara bra att dämpa de starka signalerna från östeuropa. 30 meter RG213 dämpade kanske en knapp dB eller vad det nu blir.

Redan efter en halvtimmas lyssnande och ropande så hade ett tiotal av de 59 deltagande WRTC-teamen avverkats och efter ytterligare någon timma så var det svårt att slita sig från radiostolen. Första passet för min del blev kl 14.10 - 17.04 SLT. Därefter var middagen serverad och det blev paus. Hade inte tänkt köra vidare men nästa pass blev 19.50 - 01.30 SLT. När radion stängdes hade jag ropat febrilt på W1B i nästan en timma och bara fått "EQL?" som svar några gånger, men icke att det gick att få igenom hela signalen. W1B skulle bli nummer 54 av de 59 teamen. Jag kommer ihåg hur det var att vara C-amatör och jaga DX förr i tiden...

Kl 11.52 i förmiddags drog jag igång igen och avverkade de sista fem stationerna. De fyra gick relativt lätt och till slut återstod bara den där W1B som av någon märklig anledning inte hörde mig. Kanske hade de någon lokal störning där i tältet som maskerade mina pyttesvaga signaler. Det tog ganska exakt 20 minuters intensivt ropande att få svar och kl 13,59 när signalstyrkan plötsligt ökade flera S-enheter loggades W1B som nummer 59 av 59. Kl 14.00 SLT var testen slut. Checklistan för 14 MHz är nu ikryssad och det känns bra att få full pott med en KX3:a.

Totalt blev det kört 98 QSO. Mest jänkare men också VE, JA, PY5, BA4, DS5, ZP5, WP4, 7T0 och en och annan från Europa. Jämför man med preliminärt resultat som nu finns på scoreboard så ligger jag dock risigt till... WRTC2014 Live Scoreboard

Mycket jobb för så lite men ändå kul att få distans till kW-slutsteget och monobandsantennerna i masten. Räknar man lite försiktigt på detta så ger 100 W +10 dB, 1 kW +20 dB och en 4 ele Yagi på drygt 20 m höjd säkert minst 10 dB till över koaxialdipolen så lågt över marken som den nu var monterad. Man kan säga att W1B som jag offrade knappt 1 timma och 20 minuter på hade hört mina signaler c:a S5-6 om jag kört med ordinare utrustning, 1 kW till Yagin. De flesta hade förmodligen svarat på första anropet och det skulle vara en baggis att beta av samtliga 59 stationer på kort tid.

Amatörradio är en hobby där det gäller att göra lätta saker svåra, sänk effekten och sätt upp små antenner så motstationerna riktigt får anstränga sig till max.... Helst skall man välja att kämpa på de frekvensband som är svårast också. Visst är det konstigt? :rolleyes:;)

Hur gick det för er andra som deltog i testen?
 
"Aktivitetsrapport"

Amatörradio är en hobby där det gäller att göra lätta saker svåra, sänk effekten och sätt upp små antenner så motstationerna riktigt får anstränga sig till max.... Helst skall man välja att kämpa på de frekvensband som är svårast också. Visst är det konstigt? :rolleyes:;)

Hmmm .. Vet inte om jag håller med dig i det Bengt ;) Sover du kanske på spikmatta också .. hi hi ..

Bra jobbat i alla fall! Grattis!

/Johan
 
Nej jag menar bara att det som driver oss som sysslar med amatörradio i regel är utmaningar åt ena eller andra hållet. Dessa utmaningar kan vara att använda låg effekt (t ex skruva ner effekten till 5 W i en 100 W station) enbart för att kvala in under definitionen QRP och sen försöka köra DXCC eller vad det nu är. Den låga effekten gör att motstationerna måste vässa öronen maximalt för att gräva fram de undermåliga signalerna ur bruset. Allt endast beroende på att avsändaren medvetet försvårat radioförbindelsen genom att sända med mindre effekt än som finns tillgängligt och som behövs för att uppnå en rimlig förbindelsekvalitet.

Med 5 W på 14, 18, 21 och 28 MHz till t ex en enkel dipolantenn/GP är det relativt lätt att nå alla platser på jordklotet. På de lägre banden 7 och 10 MHz går det också men det krävs mer tid och tålamod. Ännu svårare blir det på 1,8 och 3,5 MHz. Även om det är teoretiskt möjligt även där så finns en praktisk gräns som gör att man får offra månader och år på projektet.

I motsats till amatörradio så dimensioneras kommersiell radio på annat sätt. Efter att förbindelsorterna fastställts beräknas vilken effekt och antenner som krävs och vilka frekvenband som blir aktuella vid varje tidpunkt för en viss bestämd förbindelsekvalitet.

Andra utmaningar för oss kan vara att bygga extrema monsterantenner och stora slutsteg om 10-30 kW som det finns några exempel på här i Sverige. Det är säkert minst lika kul och känslan av att med ångvält köra över alla small pistols som bara kör någon futtig kW till en tri-bander på villatomten skall nog inte underskattas.

När jag började som C-amatör med 10 W kristallstyrt 1969 så jagades DX dygnet runt. Enormt många timmar gick åt för att få ihop de första 100 länderna. 21 MHz var räddningen ty där gick det fint att köra det mesta med dipoler och GP-antenner. Några år senare när B-certet anlänt ökades effekten till 75 W och VFO (Viking Ranger Mk II). Nu blev det lättare och det mesta som hördes kunde köras. Ytterligare något år senare blev det PA-steg med drygt 500 W DC-input (375 W ut har mätts upp senare) och en tri-bander c:a 10 m över marken. Stort lyft igen. Lätt att komma igenom de flesta pile-upsen även om det fick jobbas en del för att klippa de mest rara DX-peditionerna. På 90-talet kom en 4-ele monobandare för 21 MHz och senare även en 4 ele mono för 14 MHz upp i masten på 17 och 21 m höjd. Dipolerna för 3,5 och 7 MHz hamnade på 28 m höjd i matningspunkten. Nytt PA med drygt 1 kW ut. Oj oj oj, vilken skillnad! Nu märktes det på allvar att man kommit upp i det övre skiktet bland europeerna när DX-en skulle håvas in. Tillbakalutad i radiostolen. Lyssna i pilen en stund och sedan ett eller två anrop. Klart. Det blev kört mycket i början men man blir lätt blasé. Svårt att finna utmaningar och mening när det blir för lätt. Resten av Europa, de stackarna med 100 W till en trap-GP och multibandsdipoler fick jobba på en god stund. Många missade och fick aldrig kontakt. Frustration.

Att gå tillbaka till mindre effektiva antenner när man varit uppe och nosat på toppen är svårt men kan samtidigt vara en ny utmaning. Det som i viss mån kan kompensera för hög effekt är operatörsskickligheten och här är jag överbevisad om att alla vi som börjat från grunden och offrat nattsömnen under de första 5-10 åren och sedan övat ytterligare 30-40 år har ett stort övertag mot dem som börjat med kilowatten och yagin första dagen som certifikatet anländer i brevlådan. På något sätt börjar de flesta nuförtiden på toppen (eller nära toppen) och ibland kan det vara oerhört svårt att komma högre. När nyhetens behag ebbar ut är det lätt att tröttna och lägga av. Visst kan man skaffa större slutsteg på fler kilowatt och kanske en högre mast med större antenner. Men det är få som har möjligheterna beroende på hur det ser ut med grannar etc.

QRO eller QRP är frågan...
 
En stilla undran...
Om det finns 59 stationer att köra, får alla rapporten 59 då? :)

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Ja, jag fick 599 av samtliga och gav också 599 till samtliga 98 förbindelser som kördes. Några få av EU-stationerna var eventuellt 599 på riktigt. Om jag gett ärliga rapporter till de 59 teamen (de flesta borde fått i häradet 429-569 så hade jag medvetet försvårat för dem då de ju blivit tvungna att ändra den färdigifyllda loggen där default är 599. Eftersom de knappt hörde vad jag sände så hade risken för att uppfatta den avgivna ärliga rapporten (t ex 439) varit stor och därmed riskeras ju att QSO:t ogiltigförklaras vid samkörningen av loggarna. Tuffa bud...

Jag undrar förresten hur länge den medvetet falska informationen 5NN skall leva kvar i pile-up och contestsammanhang. Det borde räcka med att utväxla och logga varandras anropssignaler korrekt (det talar ju indirekt om att läsbarheten varit tillräcklig god) samt sända en kvittenssignal som även indikerar avslut/nedkoppling av förbindelsen. TU används sedan länge just för detta ändamål. En del förkortar TU med E eller EE för att vinna tid.
 
Hej Bengt,

Hur känns det att köra med KX-3?

Den tycks få högt omdöme av användare världen över.

SM7IWG Carl
 
Kanske man kunde snegla på rapporteringen vid EME, och använda O eller R eller kanske RO?
 
Våra ryska amatörradiovänner är kloka operatörer och har i en eller annan nationell contest helt uteslutit rapportdelen så inget 599 där inte.
 
IWG DE EQL

Jag har hittills bara kört några hundra QSO och inte hunnit prova alla funktionerna som döljer sig i undermenyerna än. Sammanfattningsvis är jag mycket nöjd med tanke på att apparaten är en till formatet liten sak speciellt lämpad för portabelbruk och lätt att ta med sig på resor m m. Med 8 st 2450 mAh batterier som får plats inne i apparaten får man 4 timmar och 10 minuters drifttid med 5 W ut och vid simulerad trafik med 8 sek sändning, 5 sek lyssning, 8 sek sändning o s v i 100 takt och ändlös slinga. Om man drar ner effekten till 3 W ut så sträcks tiden ut till 5 timmar och 5 min. Vid strö-QSO och större andel lyssning med normala pauser för fika och mat har man inbyggda batterier för en hel dag.

Det jag upptäckte direkt var att designen av apparaten kanske inte är särskilt genomtänkt om man vill köra portabelt utomhus i skog och mark vid dåligt väder eller utan uppställningsbord. Jag provade ett antal typiska uppställningar både i trädgården och på stranden för att testa konceptet. Nej det kändes bökigt. Min lösning blev då att montera in apparaten i en större låda med fast kablage till nätdel och laddare, m m. På så sätt gick det att slippa den vanliga uppackningen, ihopkoppling av alla lösa kablar och detaljer, samt motsvarande brytning och nedpackning i ryggsäck eller transportväska. I den nya lådan är stationen körklar när skyddslocket tagits av och antennen anslutits. Det finns även plats att stoppa in några större LiFe-batterier i lådan så att "högeffekt" 10 W kan nyttjas portabelt. Så vill jag ha det.

Multifunktionerna på knapparna är lite luriga då man väljer funktion genom halvlångt tryck och lite längre tryck. Det blir fel ibland. Kanske en vanesak.

Sändaren låter bra i nycklingen och ser inte ut att lida av några defekter. Mottagaren är tillräckligt bra om man inte använder pre-amp i 20- och 30 dB lägena på låga band med stora antenner. Vid några tillfällen har jag även fått slå av 10 dB pre-ampen för att slippa intermodulation på 7 MHz. Dock är mottagaren generellt betydligt bättre än den gamla IC706 MKIIG som jag använt tidigare på mina expeditioner. Stor skillnad.

Roofing-filtret gör stor nytta och även om shape-faktorn inte är särskilt imponerande så fungerar det riktigt bra ner till vad man kallar 50 Hz men som låter betydligt bredare. Givetvis beroende på shape-faktorn. Jag skall mäta upp mottagaren mer noga sen med tre signalgeneratorer och se vad den går för både med tanke på storsignalegenskaper och selektivitet.

Den inbyggda tunern fungerar bra och stämmer av det mesta. Väldigt bekvämt att slänga upp en trådstump i ett träd, trycka på tuneknappen - klart. Även den inbyggda batteriladdaren håller vad den lovar. Men som sagt jag skall mäta igenom apparaten ordentligt sen för att få siffror på allt.
 
Last edited:
EQL de W..

Bengt, har du blivit frälst i en plastradio nu? Jag hade sett fram emot en expedition i fjärran land där du har med din "grönlåda" med SET-19 och roterande omformare med kakiskjorta och safarihatt på sne' :D:D:D

73 de Teemu SM0W
 
SM0W skrev; "Bengt, har du blivit frälst i en plastradio nu?"

Nej nej nej, radion är ju gjord av tunnplåt i allt väsentligt. Endast skalfönstret, rattarna och batterihållarna invändigt är av plast. :D

Jag läste i en gammal CQ om Gus Browning W4BPD:s expeditioner på 60-talet och hur man på den tiden släpade med sig stora blytunga apparater med frontplåtar av 5 mm järn. Man måste ha haft Karl-Alfred muskler för att klara sådant. En lätt transportabel (läs två-mans börda) WS 19 i det sammanhanget skulle väl vara ungefär vad KX3 är idag jämfört med utrustningen som behövs för en ordinär plastradioexpedition med t ex FT1000MP, några K3-or och PA-steg?

KX3:an inköptes nog mest av bekvämlighet inför den kommande DX-peditionen. Jag började som förberedelser att plocka ihop prylarna jag hade med mig på Cook öarna 2005 och så blev trött när jag såg hela högen växa på golvet med alla lösa kablar och enheter. Ändå hade jag optimerat den set-up:en då tyckte jag...

Dessutom kunde det vara kul att prova hur 5-10 W står sig i en DX-pedition. Mina DX-peditioner är ju mer av typen DX-holidays där radiokörningen begränsas till kanske 4-8 timmar per dygn. WRTC-experimentet visade ju att man når långt med enkla medel även när konditionerna inte är på topp.

Just det här med batteridrift öppnar också många kul möjligheter att köra från stränderna där man får bra take off i låga vinklar med enkla vertikalantenner a la metspö. :)
 
Slutsteget sitter tydligen termiskt kopplat mot KX3'ans ena lådsida
där det kan bli varmt. Men det har Du väl redan märkt?

Rekommendationer talar för att förbättra denna kylning.
 
Ja, jag har monterat KX3 dikt an den stora plåtlådan och lägger en stor "sil pad" emellan för bättre värmetransport. Kylytan ökar då markant men det gäller att hålla lådan i skuggan förstås. Alternativ är att montera en lågprofil kylfläns på stora lådans utsida men det bygger på både vikt och storlek en aning. Skall köra ett prov under kontrollerade former i värmeskåpet senare och se var gränserna går. Den inbyggda skyddskretsen reglerar ner till 5 W redan vid +60C så marginalerna är minimala om man skall köra radio på sydligare breddgrader. Klart underdimensionerat i originalutförandet. Undrar hur man kunnat missa en sådan sak?
 
Trevlig tråd Bengt!

Jag kan bekräfta att du gick in alldeles utmärkt hos N1G (som var den anropssignal som RV1AW och RX3APM använde under WRTC).

De var verkligen bra operatörer (i synnerhet den förstnämnde) och som domare var det i princip lönlöst att försöka finna fel mottagna anropssignaler och zoner. Skillnad var det för fyra år sedan då blyertspennan glödde efter att ha stiftat bekantskap med ett EA8-gäng). Tur att spanjorerna var hyvens trevliga gubbar, så det fanns andra dimensioner än att bara vinna :D

Nu går debatten het om huruvida de 59 stationsplatserna verkligen var likvärdiga... Men det är sånt som alltid kommer diskuteras. Arrangemanget var verkligen superbt hur som helst med massor av eyeball QSO med amatörer man hade pratat med (eller telegraferat med) under 35 år!

73 de Mats
 
Back
Top