WSPR för att jämföra antenner/vågutbredning

Lite mer OT med "nästan radio" på lågfrekvens. För många år sen hamnade jag en onsdagskväll på Ortsverband Uttenreuths stammtich på Alter Brunnen i Marloffstein, och fick höra om trafik på 8,95 kHz. Radio är reglerat från 9 kHz... Han jag pratade med hade ODX på 220 km om jag minns rätt. I alla fall den häraden. Och vad jag förstod var det tvåvägs kommunikation. Tyvärr har anropssignalen trillat ur minnet.
/Jan
 
Vi ligger lite i lä här i SM när det gäller "Stammtisch" på "Zum gemütlichen Gasthaus" för radioamatörer.
Det tyska klubbväsendet verkar ha en lite högre klass; åtminstone om man ska tro SM6DGR(SK)
reseskildring från 1975:

1674929797488.png

När lokalklubben dessutom har en Ansprechpartner som är

1674930246748.png

känns det ganska betryggande.
 
Dr Ing med Merca 450 SL. Sätter nivån.... Bilar är viktiga i Tyskland, tveksamt om man platsar utan Doktorsgrad och med sin Volvo 850... :cool:
 
Jag kom per cykel när jag var på kurs i Erlangen, en av flera under ca 20 år. Frågade nån gång på hotellet vad deras cyklar kostade att hyra och det var 5€. Efter 2 veckor sa de att det var per dag, inte för hela vistelsen. Men vi kom överens. Jag tog en gång en söndagstur till DK1FG:s QTH också på Hetzlesberg, kanon-QTH med jätteantenner för 144 tropotrafik. För att dra tillbaka till on-topic är de i de närmaste ojämförbara. Han hade QSO med norra Italien när jag kom, flera stationer.
Det är kul att besöka lokalklubbar på olika platser! I trakten av Erlangen har jag förutom Ov Erl besökt Ov Fürth och Siemens fritidsförenings radioklubb och haft intressanta diskussioner.
/Jan
 
Nu när vi (ni) drivit iväg utanför ämnet så passar jag på att tipsa om en film som ger ett smakprov på hur klubbmöten på 50-talet kunde se ut. Hela filmen är lika sevärd som tänkvärd. Ett tidsdokument! :)

 
Jag har funderat på om man skulle kunna göra småsignaldetektion med hjälp av en lock-in-förstärkare, men då behöver man ju en extern signal (GPS?) så det är ju litet fusk.
 
Jag har funderat på om man skulle kunna göra småsignaldetektion med hjälp av en lock-in-förstärkare, men då behöver man ju en extern signal (GPS?) så det är ju litet fusk.

Strängt taget så är det inte nödvändigt med någon extern signalreferens för att realisera en lock-in förstärkare
eller tracking-filter, utan man kan göra den som ett Kalmanfilter med autokorrelation. Väntar man tillräckligt länge
så går bandbredden mot 0.
 
Det sägs att WSPR-protokollet kan detekteras ner till SNR -29 dB.
Hur många dB bättre är det än en tränad "EME-operatör" kan tänkas detektera telegrafi medelst hörselmottagning?
Var går gränsen för detektering av telegrafi där man använder t ex QRSS-programmen med smalaste möjliga filter och lång integreringstid, t ex 1 timma per teckendel i ett telegrafitecken?
Om vi sen begränsar oss till att detektera enbart förekomsten av en bärvåg och har ett par dagar eller längre till förfogande, hur många dB bättre än en WSPR-signal skulle det motsvara?

Någonstans går gränsen mellan teorin och praktisk användbarhet men om man kan hämta hem ytterligare säg 60 dB genom processing gain så skulle det ju inte behövas särskilt mycket sändareffekt för att nå långt.
 
-AOM>Strängt taget så är det inte nödvändigt med någon extern signalreferens för att realisera en lock-in förstärkare

Detta övergår mina mät- och matematikkunskaper och jag måste läsa på.
 
Det sägs att WSPR-protokollet kan detekteras ner till SNR -29 dB.
Hur många dB bättre är det än en tränad "EME-operatör" kan tänkas detektera telegrafi medelst hörselmottagning?
Var går gränsen för detektering av telegrafi där man använder t ex QRSS-programmen med smalaste möjliga filter och lång integreringstid, t ex 1 timma per teckendel i ett telegrafitecken?
Om vi sen begränsar oss till att detektera enbart förekomsten av en bärvåg och har ett par dagar eller längre till förfogande, hur många dB bättre än en WSPR-signal skulle det motsvara?

Någonstans går gränsen mellan teorin och praktisk användbarhet men om man kan hämta hem ytterligare säg 60 dB genom processing gain så skulle det ju inte behövas särskilt mycket sändareffekt för att nå långt.

När jag körde som mest 2m/CW/EME, på 90-talet, så hände det att singel yagi stationer hamnade i logen (ej sked asså). Vet inte hur långt ner i bruset jag kunde höra men det gick att köra riktigt svaga stns efter några års tragglande. Jag mätte aldrig eller ens försökte mig på att mäta något då (förutom solbrus), man va bara glad för varenda QSO som hamnade i logen.
Efter 2 dygn med idogt grävande i bruset tyckte jag mig höra CW-stationer överallt, i elementen, i vattenrören, ute... ja man blev lite "skadad". :)

Men var det inte någon som sade nåt om typ -23 dB vid ngt tillfälle?... men jag kan ha drömt det. Jag tycker det trillar ur mer å mer info ur huvudet, ju mer åren går.
 
Jag var en av 10 försökspersoner i en studie 1990 utförd av Peter Montnemery SM7CMY (SK);

Recognition of Telegraphy Disturbed by Noise at Different S/N-Ratios and Different Telegraphy Speeds A Comparison to Short-Tone Audiometry

The ability to recognize telegraphy at different S/N ratios and telegraphy speeds was compared for 10 normal-hearing men trained in detecting telegraphy. The ability to recognize telegraphy disturbed by noise decreased with increasing telegraphy speed and reduced S/N ratio. The recognition of telegraphy disturbed by noise seems to follow the relations known from experiments with short-tone audiometry.

Inför den egentliga undersökningen fick vi genomgå ett ganska omfattande hörselprov och några andra experimentella tester i hörselmottagning av morsetelegrafi. Vi som kvalade in var två huvudgrupper.

Grupp 1 som kan sammanfattas som; Rutinerade radioamatörer med mångårig vana att gräva djupt bland störningar för att fiska fram svaga DX och som även klarade av separera nyttosignaler från störande oljud.

Grupp 2 fartygstelegrafister med mångårig vana men inte radioamatörer.

Jag minns att Peter mycket tidigt under förberedelserna berättade att fartygstelegrafisterna var mycket dåliga på svagsignalmottagning men tog emot 100% korrekt när signalerna var starka och ostörda. Det kan ha sin förklaring i att kustradiostationerna med sin höga effekt och bra antenner sannolikt hördes bra utan allt för mycket störningar.

Undersökningen pågick under mer än ett år där vi deltog vid ett ganska stort antal tillfällen och utsattes för många olika sorters försök med olika tonhöjd, olika hastigheter, och olika signal/brus-förhållanden. Allt under kontrollerade former med kalibrerad mätutrustning.

En sak jag särskilt kommer ihåg var att när signalen sänktes långt under brusnivån så kunde man ibland bara ana att det fanns något som ev påminde om telegrafi men som ändå inte "hördes". Alltså samma fenomen som nästan alltid uppstår när vi bara lyssnar på brus och plötsligt tycker oss höra telegrafi men som inte finns. Sak samma för oss som kört CW contest intesivt och efter många timmar försöker koppla av eller sova. Telegrafin fortsätter mala på i det undermedvetna och inbillade tecken formas vare sig vi vill eller ej. Ibland hörs hela anropssignaler också. Hjärntvätt fungerar bevisligen! :)

Vi ombads i alla fall att skriva ned de tecken vi tyckte oss höra i bruset oberoende om de faktiskt hördes eller ej. Det kunde gå 5-10 sekunder utan att ett enda tecken kunde skrivas och sen plötsligt "synkade hjärnan in" och en eller flera textgrupper togs emot med bara något enstaka fel. Sen stopp igen och efter ett tag ny insynkning. Detta fenomen visade sig om och om igen vid olika hastigheter och olika S/N-förhållanden. Samma för alla försökspersonerna men vid olika SNR-värden.

Jag har Peters doktorsavhandling någonstans i gömmorna men kunde inte finna den just nu.
 
När jag körde som mest 2m/CW/EME, på 90-talet, så hände det att singel yagi stationer hamnade i logen (ej sked asså). Vet inte hur långt ner i bruset jag kunde höra men det gick att köra riktigt svaga stns efter några års tragglande. Jag mätte aldrig eller ens försökte mig på att mäta något då (förutom solbrus), man va bara glad för varenda QSO som hamnade i logen.
Efter 2 dygn med idogt grävande i bruset tyckte jag mig höra CW-stationer överallt, i elementen, i vattenrören, ute... ja man blev lite "skadad". :)

Men var det inte någon som sade nåt om typ -23 dB vid ngt tillfälle?... men jag kan ha drömt det. Jag tycker det trillar ur mer å mer info ur huvudet, ju mer åren går.
Jag har kollat helt ovetenskapligt när vi har kört ZL på 60m FT8 och gått över till CW. Det har funkat ungefär till ett SNR på -17 dB i en bandbredd på ett par kHz eller vad det nu är som är referens för FT8. Då är det bara hörselfiltrering och inga smalbandsfilter och inga störande signaler.
 
I SM7CMY:s avhandling finns ett avsnitt om örats ekvivalenta brusbandbredd, och den ligger "i häraden" 10% av mittfrekvensen, så den blir smalare vid låga beat-toner. Någonstans runt 20-30 Hz verkar vara den praktiskt sett minsta,
och om man ansätter att detekteringströskeln ligger vid S/N = 1 så motsvarar -17 dB i en SSB bandbredd grovt räknat en 50 gånger smalare bandbredd eller 30 Hz.

Minns att Rk Leif Lindquist vid SDJ blev kontaktad, 1989 tror jag, av SM7CMY om att hitta yrkestelegrafister som deltagare till sin referensgrupp. Pratade med honom en del i detta sammanhang. Han blev glatt överraskad att hitta en annan radioamatör på Rmk.
 
I SM7CMY:s avhandling finns ett avsnitt om örats ekvivalenta brusbandbredd, och den ligger "i häraden" 10% av mittfrekvensen, så den blir smalare vid låga beat-toner.
Det utnyttjade jag i min 7 MHz "superselektiva" mottagare som byggdes ihop ungefär samtidigt med Peters mätningar på oss. Det fanns både en optimal pitch och hastighet som gav bäst resultat. Tror att det för mig var kring 400 Hz men en flack kurva nedåt. För att kunna utnyttja hjärnans inbyggda filterbandbredd laborerade jag med olika pitch i mottagaren och jag fann att 245 Hz var optimalt. Så LF-steget i mottagaren konstruerades för att släppa igenom ca 50 Hz upp till 245 Hz där ett 7-poligt Sallen Key 250 Hz lågpassfilter skar bort allt däröver.

Med den metoden gick det lätt att särskilja CW-signaler som låg bara 10-20 Hz ifrån varandra även när den störande var starkare än nyttosignalen. Något som är helt omöjligt om pitchen hade ställts till 800 Hz eller så.

Så det är väldigt många parametrar som samverkar och det gäller att hitta den bästa kompromissen helt enkelt. En så låg pitch kräver att mottagarens produktdetektor, filter och LF-del kan släppa igenom frekvenser långt under 250 Hz för att ljudet skall bli mustigt och tydligt. Jag använde då ett par bättre AKG hörlurar. Ett extra bandpassfilter på 245 Hz med flack frekvensgång precis så mycket att man kunde notera max nivå hjälpte också till att få en enormt kraftfull mjuk ton som stod ut ur det mullriga bruset. Metoden rekommenderas verkligen för den som vill tänja på gränserna.
 
Jag har kollat helt ovetenskapligt när vi har kört ZL på 60m FT8 och gått över till CW. Det har funkat ungefär till ett SNR på -17 dB i en bandbredd på ett par kHz eller vad det nu är som är referens för FT8. Då är det bara hörselfiltrering och inga smalbandsfilter och inga störande signaler.
Jag kanske ska förtydliga att det inte är fråga om 100% läsbarhet utan gränsen för att i ett QSO med rätt stort besvär kunna få igenom anropssignal och rapport.
 
Last edited:
Intressant diskussion. Undrar varför K1JT använder 2,5kHz som referensbandbredd för SNR i WSPR? Det blir fina värden med läsbarhet ned till -30dB. Jag vet inte med vilken bandbredd som avkodningen sker men om vi gissar på 10Hz så minskas ju värdet med 24dB och då får vi -6dB som lägsta SNR vilket i och för sig inte är fy skam...
 
Last edited:
För att kunna utnyttja hjärnans inbyggda filterbandbredd laborerade jag med olika pitch i mottagaren och jag fann att 245 Hz var optimalt.
Ja låg pitch är ett måste när man ska köra svagsignalstrafik på CW. IMHO
 
Back
Top