Stackade "små" antenner
Problemet med detta är att den stackade antennen inte får några mindre dimensioner
Teorin för antenner i allmänhet säger att en antenn med en viss direktivitetsvinst D över en isotrop
även har en absorptionsyta som är D * (lambda)**2/4*pi. När en antenn har en vinst på 2dB
över en dipol så är direktivitetsvinsten över isotropen D = 1,64*1,6 = 2,6 ggr.
Om vi i fortsättningen också tänker oss att våglängden är 80 m så blir absorptionsytan =
2,6 * (80)**2/4*pi = c:a 1300 m2.
Det är outrett hur EH-antennens absorptionsyta är formad, men låt oss anta att den grovt räknat är ellipsformad
som dipolerna, med ett sidoförhållande på 2:1. Detta leder till en yta med 14 m höjd och 28 m bredd (förutsatt horisontalpolarisation).
När man vill ha ut maximal antennvinst från "många" stackade antenner så bör man inte låta absorptionsytorna överlappa, så det minsta avståndet mellan två antenner blir då c:a 30m i längdled
och 15 m i höjdled.
Antennens ev. resistiva förluster kommer inte alls med i detta resonemang.
Nu till de tråkiga nyheterna. Alla oberoende mätningar av EH-antenner för MF/HF har
visat att de har en verkningsgrad som sändarantenner på c:a 1%, alltså c:a -20 dB ner från en förlustfri referensantenn. Detta innebär att den effekttäthet i en given punkt på ett långt avstånd från antennen som en EH-antenn ger är 1/100 av dipolens.
För att återfå samma utstrålade effekt, med hjälp av riktverkan, i maximalriktningen som denna referensantenn matad med samma effekt måste man alltså
stacka 100 EH-antenner (och dessutom fördela effekten lika och i rätt fas mellan dem, ett problem i sig...)
Om vi antar att antennerna stackas i ett 10 x 10 mönster skulle denna antenn skulle få en utsträckning på c:a 270 m i längdled och 130 m i höjdled. Däremot skulle den ha en strålningslob
som är c:a 8 grader bred i E-planet (horisontellt) och 15 grader i H- eller vertikalplanet. Det gäller alltså att den är riktad precis på de stationer som man för tillfället vill ha kontakt med.
I maximiriktningarna skulle man dock ha en fältstyrka som är densamma som den som en
dipol matad med samma effekt skulle ge.
Om man använder markreflexen "med smak" kanske man kan nöja sig med att stacka 50 antenner
för samma resultat.
Av detta har vi lärt oss att antennernas ev. förluster inte påverkar strålningsdiagrammets form
utan bara fältstyrkan i max-riktningen. En sådan anordning skulle därför vara en alldeles utmärkt mottagarantenn, men ge väldigt lite totalvinst som sändarantenn.
Sannolikt är ett par stackade 4-elementare för 80 m en bättre investering
73/
Karl-Arne
SM0AOM
).