Bygg en egen sändare och mottagare

[SM0AOM]

Världen såg som sagt annorlunda ut.

Illegal radiosändning, i synnerhet till allmänheten, sågs som "subversiv verksamhet", alltså ett politiskt brott, och prioriterades
därefter. Haschförsäljning var däremot mer "konjunkturbetonat" och straffvärdet varierade med vem som för tillfället var justitieminister.

 

[SM4UKE]

Jag har jobbledes haft en del kontakter med PTS och flera av dessa personer som höll på med att jaga pirater mm. Numera är de alla pensionerade. Har fått mig till livs massor med historier. Inte bara från piratjakt utan även från jakt på diverse sändare som ställt till med störningar pga fel eller fel användning. Uppenbarligen var piratradio höjden av kriminalitet och det var nog politiskt betingat.

För övrig självdog tydligen piratradioverksamheten mer eller mindre omedelbart när vi fick kommersiell rundradio. Nu är det nog så lite förekommande att man nog inte bryr sig. När jag bodde i SM3 fanns en filur som piratsände av och till. Han körde i stereo, med RDS och mycket hög kvalitet på allt. Rykten gick att det var någon som var lite udda som person. Vid något tillfälle störde hans verksamhet amatörradio på 2m och eftersom han var välkänd så fick han reda på det och kort därefter hade han åtgärdat saken och sändningarna störde inte längre på 2m.

Vid ett tillfälle dök en idé upp om att sända på mellanvåg i samband med en regelbundet återkommande cruising. Tankar om att använda en CT450 som AM-sändare. Informell kontakt togs med PTS för att kolla om det gick att få till lagligen. Det var en ganska omständlig process. Vi fick reda på att det fanns några frekvensplanerade frekvenser på mellanvåg för Sverige och mitt intryck var att om man hade hållt sig där under en helg och inte ställt till med problem för andra så hade man nog sett mellan fingrarna.

 

[SM0AOM]

För övrig självdog tydligen piratradioverksamheten mer eller mindre omedelbart när vi fick kommersiell rundradio.

Kommersiella etermedia i SM är både till form och innehåll till förväxling lika forntidens "piratradio".
Denna moderna form av "mental miljöförstöring" utövades och utövas primärt av personer vilka älskar att höra sina egna röster.

När spektrum fortfarande övervakades av Televerket Radio tog man störningar och sändare som inte höll sig
till reglerna på ett stort allvar. En episod från tidigt 80-tal kommer i minnet;

Det fanns en hamnradiostation vid infarten till Stockholms hamn vilken drevs av Sjöfartsverket.
Av någon anledning så hade effektsteget i Autophon VHF-radion blivit instabilt, så en spurious genererades vilken blockerade
upplänken på både VHF-kanal 23 och 26 i Nacka-masten. Efter lite funderande spårades källan till denna installation, och
min dåvarande chef ringde till Sjöfartsverkets tekniska avdelning på Djurgården och rapporterade problemet.

Man utlovade att saken "skulle fixas". Dock blev det ingen förbättring, så efter ett tag så eskalerades ärendet till Kontrollstationen
c/o Rf i Farsta. De bekräftade förhållandet, och ringde även de till SjöV.

Inget hände dock, så en "expedition" med mätmottagare och spektrumanalysator skickades ut. Man identifierade snabbt den misstänkta stationen och sade till användarna att de måsta ta hand om sina "prylar" bättre. Det hände fortfarande inget, så en förnyad expedition sändes ut från Rof, Radiokontoret i Årstadal, kommer dock inte ihåg vilka som deltog, det kan ha varit SM0NI.

De ringde på i huset där stationen var lokaliserad, presenterade sig som kommande från Televerket och tog sedan fram en
skruvmejsel och skruvade ner och bar med sig stationen.
Personalen protesterade lamt, men det dröjde inte länge innan en ny transceiver satt på plats...

Vi fick reda på att det fanns några frekvensplanerade frekvenser på mellanvåg för Sverige och mitt intryck var att om man hade hållt sig där under en helg och inte ställt till med problem för andra så hade man nog sett mellan fingrarna.

Dessa frekvenser måste ha kommit ur den utredning som PTS lät en konsultbyrå göra för ett 20-tal år sedan, i samband med att man diskuterade kommersiell rundradio på mellanvåg i SM. Först tänkte man auktionera ut frekvenserna, men ingen visade något intresse.
Sedan erbjöds tillstånden gratis, men inte heller då visades något seriöst intresse.

Så kan det gå.

 

[SM0GLD]

Tråden började med AF114.
Därefter har flera inlägg visat på olika rörkonstruktioner.
Både mottagare och sändare konstruerade med rör kräver oftast väldigt få komponenter.
Vad är det som hindrar folk att bygga med rör?
Hög spänning som kittlar i fingrarna och krav på glödspänning kan kanske avskräcka somliga.
Jag har köpt (på nätet) olika 5V buck-omvandlare som jag justerat till 6,3V, det fixar då till glödspänningen på ett enkelt sätt.
När det gäller anodspänning så kan man ofta med hjälp av två transformatorer köra en lågspänd trafo baklänges för att få till 230VAC.
Därefter likrikta eller tom dubbla utspänningen.
så........
Vad är det som hindrar folk att bygga med rör?

 

[SM0AOM]

Utan inbördes ordning;

- Okunskap
- Rör är dyra i detaljistledet
- Tycker att det är obehagligt med anodspänningar
- Det krävs att man tänker på ett annat sätt i designarbetet
- "Rörlära" lärs inte ut i skolorna längre

 

[SM5FLM]

Jag tror att yngre folk inte vet vad ett elektronrör är och fungerar. Däremot finns massor av "kokböcker" om konstruktioner med ic-kretsar.

Jag personligen har byggt en del med transistorer och ic-kretsar på senare år. Rörkonstruktion ger jag mig knappast på igen. Bl.a. vill jag slippa får "kyssar" av anodspänning, som råkade ut för i början. Det var en lättnad när lågspäningskonstruktioner kom med transistorer, och man kunde peta på kretsanslutningar utan att känna något (elstöt).

 

[SM0GLD]

"Rörlära" lärs inte ut i skolorna längre

men jag kunde ju bygga min första rx/tx försök med bara hjälp av Ham Radio Magazine och vissa andra glada tillrop.
För att kunna köra på 2m så byggde jag en QQE03/12 transverter och QQE06/40 slutsteg som wips bara blev till + en nätdel med skrämmande hög spänning. Svårast var att tillverka lådan med hjälp av aluminiumprofiler och al-plåt.
Visst är rör dyrt i dag men man måste inte köra med det värsta, det finns mycket surplus att tillgå och många roliga, spännande konstruktioner att kopiera.

Det krävs att man tänker på ett annat sätt i designarbetet

Jo mekaniken måste komma först. Inte lika lätt som att placera allt på ett pcb.

 

[SM0GLD]

Jag personligen har byggt en del med transistorer och ic-kretsar på senare år

Å jag har bara designat med halvledare under hela min konstruktörs-karriär och nu är jag tillbaka på rör.

Kan säga att jag är trött på att allt går att skapa med halvledare och mjukvara. Inte imponerad av något i dagens läge.
En tidigare kollega ville att jag skulle konstruera en krets som kunde koppas in-line som fick en halvledarförstärkare att låta som en rörförstärkare.
Jag är inte intresserad, jag kan ju bygga en rörförstärkare mycket enklare. OK, jag försökte men det är inte lätt.

Jag efterlyser flera rörbyggen. Det vore spännande att få se nya konstruktioner komma till liv.

 

[SM0AOM]

Är man bara intresserad så lär man sig det mesta.

Jag byggde mina första rörkonstruktioner som 11/12-åring med endast John Schröders Radiobyggböcker och Jan-Kuno Möllers "Amatörradio"
som vägledning. Visserligen hade jag missförstått åtskilligt, men fick ihop återkopplade mottagare och även en del superregenerativa mottagare
och modulerade oscillatorer trots detta. En två-rörs (2 ECH81) "regenerativ super" enligt Möllers bok åstadkoms också, men efter en del hjälp från en granne och min händige morbror. Mitt bygge hade dock plug-in spolar lindade på gamla rörsocklar.



När min första 144 MHz sändare skulle byggas ihop 1970 så var tröskeln kristalloscillatorn med 8 MHz FT-243 kristall i övertonskoppling.
Det gick åt mycket "cut-and-try" innan orsakerna bakom att den antingen inte svängde alls, eller "bus-svängde" utan att vara kristallstyrd kunde utrönas. Inte förrän på sent 70-tal fick jag klart för mig att "Robert Dollar Overtone-Oscillator", i själva verket var Pierce-oscillatorn i förklädnad om man inte hade precis rätt förehållande mellan återkopplingskapacitanserna. Då svängde den antingen på kristallens grundton, någon obestämd frekvens eller inte alls.


Jag borde ha byggt med den betydligt mer "idiotsäkra" Butler-oscillatorn, men så långt räckte inte kunskaperna.


Som vanligt var det nog så att ingen hade talat om för oss att det skulle vara svårt, och då gjorde vi det ändå.

 

[SM0GLD]

Som vanligt var det nog så att ingen hade talat om för oss att det skulle vara svårt, och då gjorde vi det ändå.

Så har många spännande konstruktioner kommit till.
Jag fattar inte hur jag gick tillväga utan alla nödvändiga mätinstrument men funkade gjorde det.

 

[SM0AOM]

Mätinstrument, ja...
Fick till mina första sändarkonstruktioner med dessa hjälpmedel:
- Glimlampa, för att indikera HF
- Glödlampsslinga. samma som ovan
- Absorptionsvågmeter, senare grid-dippa
- Billigt universalinstrument från Clas Ohlson
- Diodprob till detta
- FM-mottagare, "träradio" med UKV
- Kortvågsmottagare
- Hembyggd SWR-meter "Mickey-Match"

När "tvårörsmottagaren" sattes ihop så hade jag bara universalinstrumentet,
så knepet att använda en "träradio" med mellan/kortvåg och lyssna efter dess lokaloscillator användes för att få till någon form av skalkalibrering. Eftersom mottagaren var tänkt att
användas till att lyssna efter den telegrafikurs som sändes på 80 och 40 m var målet att kunna märka ut dessa band på skalan.
Har ett vagt minne av att jag först använde mellanvågsområdet för att hitta MF på 1600 kHz via lokaloscillatorn när mottagaren var inställd på 265 m och en tråd kopplad till blandarrörets galler lagts nära chassiet.

När detektorn hittade igen denna signal och även kunde fås att svänga blev nästa uppgift att hitta igen lokaloscillatorn. Genom att veta var frekvensen låg på 80-bandet så justerades oscillatorkretsen tills dess signal hittades vid 59 m på kortvågsskalan, och för 40 m vid 35 m.

Därefter var det ganska enkelt att få antennkretsen på rätta frekvenser genom att koppla en antenn till ingången och leta efter signaler och ställa in den till max. Det blev två maxima på vridkondensatorn, och det där kondensatorn var som mest invriden var det rätta.
Sedan vidtog ett tålamodsprövande letande efter de signaler som jag var intresserad av.
Det var min ganska radiokunnige granne som fick det hela att fungera till sist.

En och annan AM-station på 80 m hördes på kvällar och helger, för att inte tala om alla rundradiostationerna på 40 m. Jag gav mig inte på att försöka ställa in SSB...

Hade jag känt till från början hur mycket "pyssel" detta skulle innebära hade jag nog försökt spara veckopengarna till en BC-453 hos Ferrofon och byggt en "Novice Q-5er", men jag kände inte till denna "genväg".

Under tiden hittades också en radannons i QTC, vilka jag läste på Stadsbiblioteket,



Denna mottagare kom lagom till höstlovet 1968 och var en mycket speciell apparat, med riktigt bra prestanda när den fungerade. Tyvärr så var bandomkopplingsmekanismen sliten och efter att ha använts intensivt ställdes den undan med svårartade intermittenser. Jag funderade länge på hur den skulle kunna repareras, men saken blev nedprioriterad när bättre mottagare kunde anskaffas. När min far flyttade 1981 så skänktes den, tillsammans med ytterligare ett par kubikmeter av min tidigaste "junkbox", till ETA-auktionen.

Den hembyggda mottagaren avlöstes av först mottagaren från SM7ATF, sedan av en Lafayette HA-700. Bara något halvår senare kom jag i kontakt med ÖSA, och där var det närmare till sakkunnig assistans av hjälpsamma gentlemannaamatörer. En av dem var en Hallsbergsamatör som lånade ut en AR-88.

 

[SM7EQL]

Tråden började med AF114.
Därefter har flera inlägg visat på olika rörkonstruktioner.
Både mottagare och sändare konstruerade med rör kräver oftast väldigt få komponenter.
Vad är det som hindrar folk att bygga med rör?

Jag tänkte att tråden skulle handla om enkla sändare och mottagare som många av oss gamlingar började vår radiobana med. Inspirerad av att ha bläddrat igenom ritningspärm nr 1 som täcker perioden 1965-1969. AF114 var den första sändaren som byggdes efter experimenten med radiobygglådan som även den var baserad på transistorer. Sen tog rörkonstruktionerna över, först några IKE mottagare och sändare, sen MV-sändare med 6L6GT fram till att intresset för amatörradio tog vid. Då byggdes en 5 W 80 och 40 m sändare med två stycken 2N2102 transistorer enligt schema i ARRL Handbook 1967. Den sändare användes sedan en månad i slutet av 1969 då C-certet anlänt. Nästa sändare blev en två-rörs kristallstyrd med lite drygt 10 W DC-input för 80 m och som användes fram till det blev dags att avancera till B-cert med VFO något år senare.

Med detta sagt tycker jag att det är fritt fram att diskutera allt som faller in under trådrubriken bygg en egen sändare och mottagare samt div tillbehör. Ett sådant tillbehör var en tvårörs elbugg som byggdes våren 1970. Tyvärr såldes denna skapelse till en annan amatör när jag uppgraderade till Squeeze Key.

Men....

Ett av fynden på dagens SK7HW auktion i Växjö blev en hembyggd vintage elbugg med två rör som är kompakt ihopbyggd med manipulatorn. Den kommer att passa fint till en rörsändare som just nu byggs ihop baserat på 1969 års schema till 10 W sändaren med EC90 och EL84. Återkommer med sändaren sen.



Elbuggen kostade mig 20 kronor och jag var ensam budgivare. Visst är den väl fin!

Den vackert flätade kabeln med en 6-polig Alpha-kontakt i änden används för att strömförsörja buggen med 6,3 V glödspänning samt ca 90-150 V anodspänning.



Det övre röret är ett 6J6 dubbeltriod och det undre ECC91, även det en dubbeltriod. Båda rören glöder men ser väldigt slitna ut så skall bytas ut mot nya färska.

De två Wima-kondensatorerna på 0,1 uF som ses på första bilden visade ca 0,2 uF och 300 k resistans. Utbytta nu mot nya färska.



En tråd till den flätade kabeln hängde i luften men passar på undre lödörat på oscillatortransformatorn. Normalt för dessa rörbuggar med två dubbeltrioder var att man använde snabba reläer som kopplades in i serie med anodspänningen till en av trioderna. Något relä finns inte i elbuggen så man kan väl tänka sig att reläet var monterat i sändaren. Oscillatorn vill inte svänga så jag får nog börja att rita upp ett schema så kanske det klarnar var trådarna skall gå.

Nu skulle det vara intressant att få veta om någon känner till vem som byggt denna fina elbugg på 50 eller 60-talet (?) och efter vilken beskrivning. Något för radiodetektiverna att bita i.

 

[SM0AOM]

Det var ett riktigt fynd...

Den verkar ha börjat som en mekanisk bugg, sannolikt en SRA 140, som
sedan kompletterats med kretsar för elektronisk nyckling.

Allmänna utseendet passar in på någon av OZ7BOs konstruktioner, vilka kom i tät följd under
1940/50-talen. Däremot är kretslösningen "odansk" och passar mer in på denna (ur ARRL-handboken 1963):


6J6 och 12AU7 har rätt lika karaktäristika, och "buggen" var sannolikt strömförsörjd från gallerförspänningslikriktaren i den tillhörande sändaren.

Tittade på bilderna av godset hos SK7HW, och får intrycket av att "döstädningar" verkar förekomma även i SM7.
Samma tendens kunde ses på Eskilstuna-loppisen.

Det är nog helt enkelt så att tillflödet av "hypra prylar" har avtagit på allvar, och vi old-timers har börjat rensa ut i samlingarna för att i någon mån försöka skona våra efterlevande. Efterfrågan på"apparater i tidlös design och skottsäkert utförande" inrymda i "Formschönes Stahlblechgehäuse" bland de fåtaliga yngre som finns verkar vara - begränsad.

 

[SM7EQL]

Jag ritade upp schemat på buggen så som den är kopplad och med byggarens valda komponentvärden. Därefter anslöts spänningarna till rätt gula ledningar och se där, nu svänger oscillatorn som en klocka och producerar perfekta 1:3 teckendelar eller om man som jag kommer att göra, ställa in en egen personlig stil med aningen snedställda justeringar så att den inte låter lika tråkig som modern datorgenererad morsetelegrafi.



Så ser den ut och är i stort sett identisk med konstruktionerna i ARRL Handbook under 60-talet och motsvarande i OZ. Det finns även en konstruktion beskriven av Jan SM5CHR i QTC nr 11 1962 som kanske också legat som förebild. Har man tillgång till minusspänning i sändaren så är det lämpligare med plusjordad elbugg så slipper man att det kittlar i fingrarna om manipulatorarmen berörs.

Det är nog helt enkelt så att tillflödet av "hypra prylar" har avtagit på allvar, och vi old-timers har börjat rensa ut i samlingarna för att i någon mån försöka skona våra efterlevande. Efterfrågan på"apparater i tidlös design och skottsäkert utförande" inrymda i "Formschönes Stahlblechgehäuse" bland de fåtaliga yngre som finns verkar vara - begränsad.

Jo det märks att många av di gamle börjar röja ut sitt skrot och trappa ner. Det är inte heller lika stort sug efter gamla apparater och rörprylar. som förr Vi är väl en ganska begränsad skara kvar som började med rörteknik och därför har en naturlig koppling till den tiden. Mer moderna radioamatörer som började med halvledare, IC och uPc och köpeapparater finner knappast något nöje i att klabba med tunga åbäken till radio och apparater som ofta kräver "konstant översyn" och tillgång till reservdelar.

Jag lyckades även av misstag ropa in en GEC BRT 400S från Marinförvaltningen, serienummer 584, för 20 kr. Tanken var bara att få igång budgivningen då det gick lite trögt. Det straffade sig eftersom ingen bjöd över. Nu står åbäket på labbordet, först heldöd men efter säkringsbyte så fungerar mottagaren som för övrigt var i mycket fint skick trots sina 60-70 år på nacken. Dock låter ljudet lite distorderat, manuell AGC fungerar inte och det är lite okontakt i rörhållarna. Kan bli ett renoveringsprojekt framöver...

En Collins 388 URR som jag också ropade igång på 20 kronor gick tyvärr för 2500:-. Jag hängde med till 150 kronor innan jag sansade mig och kom på att det ju redan står en 388 URR på hyllan här. Näää, det gäller att försöka hålla tyst, inte fäkta med armarna och inte dras med i budgivningen som många riktiga horders bevisligen gjorde. Men de har väl inga fruar som ställer obehagliga frågor; -Vad skall du med all skit till, har du inte tillräckligt med mög.

I övrigt passade jag på att fylla på lagret med div småkomponenter som vridkondensatorer, transformatorer och sånt som tillhör kategorin förbrukningsvaror. Vi pratar om priser kring 5-20 kronor så om prylarna aldrig kommer till nytta så må det vara hänt. Att ha välfyllda junkboxar är A & O så att byggena kan fortskrida utan avbrott tills de är färdiga.

 

[SM0AOM]

När jag läser Micke/GLDs kommentar om att konstruera med rör vs. transistorer, så faller mig nedanstående alster från 1973 av min gamle Televerkskollega SM6APQ(SK) i minnet. Man kan nog säga att resonemanget kunde vara något representativt för den generation vilken lärt sig använda och tillämpa elektronrörsteknik.







Själv har jag ett "ben i båda lägren", kom underfund om kretselektronikens grunder med elektronrör som "självlärd" i högstadieåldern, fick en inblick i halvledartekniken på gymnasiet, och sedan blev det mer av den varan på Chalmers.
Som avslutning och lite stilbrott blev det "Teknisk Elektronfysik" som valfri kurs, samt ett konsultuppdrag åt Institutet för Högspänningsforskning där elektronrör var ett inslag. När jag omsider blev anställd på Televerket Radio var en bidragande orsak att jag, till skillnad mot mina generationskamrater, hade någon form av kunskaper om elektronrör, eftersom de fortfarande kunde förekomma inom flera verksamhetsgrenar som t.ex fartygsradio.

Jag får erkänna att jag på något vis ibland känner mig mer hemma i elektronrörens spänningsstyrda och högimpediva värld, än i den lågohmiga och strömorienterade halvledartekniken. Därför upplever jag FET-ar och MOSFET-ar som mer hemtama.

Jo det märks att många av di gamle börjar röja ut sitt skrot och trappa ner. Det är inte heller lika stort sug efter gamla apparater och rörprylar. som förr Vi är väl en ganska begränsad skara kvar som började med rörteknik och därför har en naturlig koppling till den tiden

Allt färre inser att riktig amatörradio bedrivs med användning av riktig Morsetelegrafi via riktiga apparater med chassier av riktig järnplåt uppbyggda med riktiga elektronrör.

Sedan har jag rent allmänt inga som helst illusioner om vad som kommer att hända med mina grejor i framtiden.
Redan innan jag kallnat kommer min änka att beställa en container och skicka det som finns kvar av samlingarna till elektronikåtervinningen, oavsett vad som finns stadgat i mitt testamente. Tror faktiskt inte att min advokat kan stoppa det.

"Den dagen, den sorgen..."

 

[SM0UAN]

Rörgrejer är helt enkelt roligare än grusgrejer. Tycker jag...
Det är oftast fråga om att man kan använda färre komponenter för samma uppgift och att ett visst rör är mer mångsidigt än nån av de trissor jag kommit i kontakt med - det kan användas på olika sätt. Halvledare har dessutom en otrevlig ovana att kunna gå sönder utan att det syns eller märks, och det är inte alls lika lätt att dra ut dem och prova dem som det är med rör. Anodspänningen är väl inte så läskig? Efter en kyss eller två i ungdomens vår lär man sig hålla händerna i styr.

Nu är ju det jag bygger oftast AF-grejer, medan jag använder transistoriserade, kommersiella stationer för radioverksamheten, men principen gäller ändå: skulle jag mot förmodan ge mig på att bygga nåt för RF, skulle jag börja att titta på rörkretsar. Men det är ju enbart för utmaningens skull... det mesta man kan vilja ha finns ju att köpa.

 

[SA2CLC]

View attachment 9769

Tror jag skrivit detta i en tidigare, liknande tråd, men hursom. En elektronisk keyer liknande denna måste jag bygga
En egen låda, med nättrafo och hela köret.
Då jag gillar oktalrör så skulle 2st 6SN7 funka. Kanske använda den överblivna triodhalvan som likriktare.
Sparade ett par högohmiga reläer från en skrotad ABB kontrollutrustning som också skulle passa fint.

 

[SM7EQL]

Tror jag skrivit detta i en tidigare, liknande tråd, men hursom. En elektronisk keyer liknande denna måste jag bygga

Om du kört med moderna elbuggar med alla dess självkompletterande finesser och nymodigheter etc så kommer du att upptäcka att sådana här enkla rörbuggar sänder som du själv bestämmer. Korta åt ena hållet och långa åt andra. Du sköter all timing och buggen är mycket lättkörd och följsamt förlåtande.

Jag har kopplat ihop en nätdel och rättat upp schemat på elbuggen. Originalet saknade 1 M motståndet mellan pin 1 och och anodspänningen. Utan motstånd blir timingen något ostabil med felsändning som följd. Reglerområdet på potentiometrarna för kort-långbalansen och teckendelsmellanrum är alldeles för stort så vid nybygge välj 10 k och justera med fasta seriemotstånd så att rätt inställning hamnar i mitten.



Med potentiometern för teckendelsmellanrum går det att ställa in så att de korta bara blir en kort knäpp tills att mellanrummen bara blir ett kort avbrott. Jag föredrar själv att dra ner en aning på mellanrummen som ger en mer behaglig mer mustig nycklingskänsla. Väljer man att ställa in allt för korta teckendelar (stort teckendelsmellanrum) så låter det ovackert.



Nätdelen baserar sig på en gammal 220 V transformator från en skrotad träradio. Glödspänningen 6,3 V blev aningen hög vid drift på 230 V så för att förlänga rörens liv så lades 0,75 ohm i serie. Som alternativ till de där supernabba tystgående telefonreläerna med fingängade justerskruvar som användes i rörbuggarna förr så blev det en modernare lösning. En BC547 hade räckt som nycklingstransistor för moderna plastradioapparater men IRFP450 är tåligare för rörsändare. Man kan så klart välja en klenare FET där.

Jag provade att strömförsörja buggen från labbaggregatet och den fungerar ner till ca 20 V anodspänning och sänder lika bra vid 300 V anodspänning. Hastigheten påverkas minimalt av varierande anodspänning så det finns ingen anledning att använda OA2 eller motsvarande stab-rör som man ser i vissa konstruktioner.

Manipulatorn i mitt auktionsfynd är från början en halvautoamatisk nyckel där den långa armen för de korta teckendelarna sågats av och manipulatorn gjorts stum i anslagen. Mer normalt var att tillverka en enkelpaddel av en kort bit av ett Sandvik bågfilsblad som hade lagom spänst. Fördelen med bågfilsblad är att massan som fingrarna behöver flytta blir liten vilket har betydelse om man vill sända i högre hastigheter.

Jämför man en trög manipulator som denna modifierade mot en med bågfilsblad så kommer man att upptäcka stor skillnad till bågfilsbladets fördel. Mjukt fint anslag och ganska tystgående.

Så som min manipulator är utförd nu så skulle man enkelt kunna lägga till en omkopplare så att buggen endast används för att alstra de korta teckendelarna medan man själv producerade de långa. Sådana finesser finns på några av de mer moderna buggarna har jag sett.

 

[SM4FPD]

Rör eller transistorer, ja, förr kallade man den nya tiden och dess moderna komponenter och konstruktioner för "SOLID STATE"
Minns detta från 60 talet, och själv insåg jag att man nog måste satsa på det nya och framtiden.
Men innan dess blev det bygge av en strereoförsärkare. Det var ett stort jobb att linda utgångstranformatoerna, även det var ett skäl att fortsätta med transistorer i stället, vilket resulterade i många SOLID STATE-projekt som går än idag.
Den första amatörradiosändaren som kom fram under lödkolven, var med två små transistorer, CW förstås, och med den kunde jag få massor av Morsekontakter. Kristalll förstås, men senare kunde jag plocka ut VFO ur mottagaren och lägga till en blandare, så den gick transivt.
De var mycket roligt

På senare tid har extremt små HF-sändare utvecklats på labbordet.
Inspirerad bl.a. av cubic inch projekten. Dvs en amatörradiosändare mindre än en kubiktum, dvs 16 cm3. Eller 2,5 cm i kub.
Idag, och med ytmontering grubblar jag på att få in en 1 - 3 W sändare i volymen av en sockerbit.
En utmaning kanske, någon????

Det gör sig dock inte med elektronrör.
Även om det finns små batterirör i lådorna...

Miljömässigt rör eller modern elektronik?
Ja där lär väl det moderna vinna, på lägre energiförbrukning och mindre utsläpp vid tillverkning och skrotning.
Men för en radioamatör som bara labbar och använder grejerna enstaka ggr betyder det nog inget.

Forma tiderna rörprojekt var enkla saker, med några få rör, men prestanda var därefter. Ingen skulle idag imponeras av en regenertiv mottagre med rör,
Eller 10 W sändare med volymen av fem glasspaket, som ändå bara duger till Morse.

Så nog är rörttiden ute, totalt ute. Med undantag för nostalgin hos de som var med förr. Och den delen är ju kanske viktiagre än komponenterna i sig, och bör respekteras.

SM4FPD

 

[SM5OCI]

Buggen är ju onekligen enkel - jag får det till 14 komponenter i själva buggen, manipulatorn och kontaktdon oräknade. Lite lockande är det även för en spoling som jag, ännu inte 60 fyllda. Tyvärr, kanske, missade jag rörtåget när jag började intressera mig för elektronik. Visserligen slaktade jag flera TV-chassin från den kommunala soptippen, men högspänningen skrämde mig. Så det blev halvledare (grus?) för mig.

Jag är inte så hemma på hur rör fungerar, så jag förstår inte hela funktionen. Jag förstår att vänstra röret (rörhalvan) är en oscillator, och gissar att att drosseln tillsammans med kondensatorn blir ett fasskiftande nät som styr oscillatorn. Ut borde det komma pulser, eller kanske till och med riktiga teckendelar. Men högra dubbelröret begriper jag inte. Hur kan det skapa teckenmellanrummen? Är det en strömspegelkoppling, likt den som analoga IC är fulla av?

Sedan vore det intressant med en minimalistisk transistorlösning som kopierar funktionen av denna kontruktion. Någon som sett en?

SM5OCI Per