Detta tjat om att bara cw är riktig amatörradio

Vår hobby är ju avsedda att främja experiment.

Jo sett historiskt för hundra år sedan så var det så. Allt började med radiotekniska experiment på komponentnivå. Allt var okänt och oprövat. Det ena gav det andra och radioutrustningen blev allt bättre. Men helt strikt om vi utgår ifrån ITU definitionen vilken PTS anpassat till de svenska förhållanden gäller det fortfarande. Tekniska experiment i ett personligt intresse utan vinningssyfte.

Dagens amatörradiohobby kan också ses som en möjlighet att förverkliga sina egna ideér och experiment med radiosändare eller använda de tilldelade amatörradiofrekvenserna i enlighet med PTS föreskrifter. Alla som har ett amatörradiocertifikat har denna möjlighet. Vad som sedan görs eller kan göras i praktiken styrs av ens egna intressen, kunskaper, tid, ambitioner, ekonomi m m och kanske också möjligheter att bygga upp en egen radiostation med antenner m m. Thats it.

I dag upplever jag att en stor del av amatörradioutövarna är måttligt intresserade och i många fall helt ointresserade av radiotekniken i sig, dvs hur de olika kretsarna inne i en radio fungerar och vad olika knappar och rattar egentligen påverkar. Deras fokus ligger mer på att kommunicera med andra, antingen genom sociala trivselkontakter (ringarna på 80 m) eller för att samla länder, och kanske tapetsera väggarna med diplom, tävlingar, skaffa bättre apparater och antenner, datorisera och automatisera men då på modulnivå genom att koppla ihop olika enheter.

Så som hobbyn utvecklat sig, eller mer precist uttryckt, förgrenat sig i ett närmast oändligt antal olika specialintressen och nischer har det blivit allt svårare att finna andra som är intresserade av det man själv sysslar med vid en given tidpunkt.

Det enda gemensamma för samtliga kategorier utövare och nischer är möjligen våra amatörradioband där vi alla skall kunna samsas utan att anställa allt för stor oreda och orsaka störningar för varandra. Biljetten dit är ett amatörradiocertifikat.

Ham.se kan vi väl då se som det gemensamma allmänna forumet för allt som ryms under det stora paraplyet amatörradio. En hobby som har blivit svår att definiera och beskriva för andra eftersom det egentligen är många helt olika hobbies utan några naturliga kopplingar till varandra. Man kan göra liknelsen inom sportens värld där det också finns ett otal olika intresseområden eller grenar som går ut på att tävla med sig själv eller mot andra men med olika finurliga redskap och dopingpreparat (?)

Jag vet inte om det finns breda forum eller "sportklubbar" men jag vet att det finns forum och klubbar för de olika grenarna, fotboll, handboll, bandy, höjdhopp osv. Same same but different.

Kikar vi på SSA så marknadsför man sig som den samlande föreningen för alla intresseområdena och QTC speglar de allra största nischerna men ofta väldigt ytligt eftersom man vänder sig till den breda massan. Vill man gå på djupet inom sitt eget intresseområde finns det bättre källor än QTC, mycket bättre.

För mig är riktig amatörradio morsetelegrafi och egenkonstruerad radioutrustning. :cool:
 
Last edited:
Oavsett hur lättkränkt du anser någon vara så ger det dig inte på något sätt rätt Att kränka denna person!
Problemet ligger till stor del i att "lättkränktas" arbetssätt vanligen är projektion, där man överför egna tillkortakommanden på andra. Detta är förvisso inget nytt, minns fortfarande när min svensklektor på gymnasiet citerade Frithiof Nilsson Piratens ord: ”Man kan inte tala om en stoppnål utan att någon enögd djävul känner sig träffad” just i sammanhanget om det här med att kunna skilja mellan sak och person.
Många klarar inte av att läsa eller höra något som går deras självbild eller världsbild emot, och då reagerar de med att anse sig "kränkta" och genom att "skjuta på budbäraren".


Allt för många (inte bara radioamatörer) är känsliga/osäkra/lättkränkta och har svårt att skilja mellan sak och person. De testar allt som skrivs på sig själv och tror på fullt allvar att allt som skrivs och går emot de egna åsikterna är ett personligt påhopp vilket inte kan hanteras utan att hoppa på budbäraren eller skriva långa klagoskrifter eller ropa på censur och avstängning.
Det ovanstående beskriver saken väl, och just att ropa på avstängning och censur när något framförs som går dem emot är ett av kännemärkena för sådana som gärna projicerar sina egna brister. Ingen tvingar dem att läsa det som skrivs, men man dras ändå oemotståndligt dit för att kunna hitta något att reta upp sig på.

Och JA, amatörradio är lite mer än PR-radio. Men överför det inte på användaren och det är väl där en massa som inte tål diskussion spårar ur.--
Amatörradion som koncept lever till påtaglig del i det förgångna, när hobbyn var påtagligt mer homogen samt antalet förgreningar och "subkulturer" var lägre. Dessutom var rekryteringsbasen helt annorlunda.
Det allt överskuggande problemet idag är att vi bokstavligen agerar på en marknad utan efterfrågan. Inga utom vi själva efterfrågar det som erbjuds, och då blir det svårt att kunna motivera den fortsatta existensen.

Brukar ibland tänka på vad den insiktsfulle Leif/SM7MCD skrev för över ett årtionde sedan


Vill man skapa en ny hobby som heter radioprat utan kunskapskrav är det helt OK, men kalla det inte för amatörradio, kalla det t.ex. något innovativt som... varför inte "privatradio".

När man läser debatten i denna och en del andra trådar blir man nyfiken på varför ni tycker att kunskap är så hemskt? Känner ni en stor smärta av att lära er något, eller är det bara en allmän ovilja att kunna något?
 
Last edited:
En annan vanlig tjatpunkt är "radioamatörer ska ligga i framkant av teknikutvecklingen". Det var nog länge sedan... Låt oss slippa onödig digitalisering som mest känns att det ska ligga i framkant för sakens egen skull utan att det egentligen innebär några fördelar. Jag minns att jag faktiskt gav PSK31 en chans men tyckte att allt skickande av F-makrotext blev intetsägande. FT8 har jag öht aldrig brytt mig om. Då tycker jag mer om RTTY.

Det här en ganska intressant iakttagelse. Mycket riktigt var det länge sedan när radioamatörer var drivande i teknisk utveckling, närmare bestämt under några år på 1920-talet. Sedan blev radioamatörer "följare" i mycket hög utsträckning, men kom att delta, och i någon mån bidra, till teknisk utveckling. Detta gjorde man genom att ofta ha kvalificerade poster inom forskning och utveckling, men upptäckterna gjordes inte i egenskap av radioamatörer.

Många myter cirkulerar om radioamatörernas bidrag, de mest frekventa är "upptäckten" av kortvågsområdet samt den om Art Collins "uppfann" SSB. Den förstnämnda är bara delvis förankrad, jonosfärisk vågutbredning hade tidigt förutsagts på teoretisk väg men dåtidens teknik (1910-tal) gav dåliga resultat i det frekvensområdet.

Radioamatörernas insats blev att pröva det oprövade, och det var kravet på att amatörer skulle hålla sig "200 meters and down" som utlöste utvecklingen. Det hade kommit ändå, men sannolikt lite senare.

SSB däremot var en etablerad teknik redan på 1910-talet för bärfrekvenstelefoni, och redan i början av 20-talet användes SSB för kommersiella långvågsförbindelser. Det stora genombrottet kom i början av 30-talet när fasta långdistansförbindelser med SSB på kortvåg blev vanliga.

Art Collins stora bidrag var att popularisera SSB efter kriget, och att tidigt tillverka bra, ehuru dyr, SSB-utrustning både för professionellt och amatörbruk. Att flera av hans framstående ingenjörer även var radioamatörer har också bidragit till mytens spridning.
 
Last edited:
För mig är riktig amatörradio morsetelegrafi och egenkonstruerad radioutrustning. :cool:
Vi har ju tidigare stött och blött det här i en tråd jag startade och min tanke var att inte kommentera samma ämne igen men en litet undantag kostar jag på mig.
Din kommentar ovan EQL köper jag alla dagar i veckan.
Problemet har varit tonläget i en del inlägg i gruppen, från andra än dig, gällande de amatörer som inte var med på "amatörradions storhetstid" och inte behärskar eller gillar CW och gammaldags teknik.
Om det skrivs här att man inte gillar FT-8 eller att det är endast CW man tycker är riktig amatörradio är helt ok, problemet är när man öppet ser ner på de som inte tycker som en själv eller besitter samma kunskapsnivå.
Vi kan ta lite bättre hänsyn till att vi är olika och tycker olika, jag undrar om det skulle låta likadant i en eyeball runt ett kaffebord, det är lätt att det bär iväg i kommentarerna när man sitter skyddad bakom en router.
Hur som helst tycker jag det blivit bättre och jag har i alla fall inte sett något senaste tiden av den kalibern som förekom tidigare.
 
Vi kan ta lite bättre hänsyn till att vi är olika och tycker olika, jag undrar om det skulle låta likadant i en eyeball runt ett kaffebord, det är lätt att det bär iväg i kommentarerna när man sitter skyddad bakom en router.

Det kan nog tänkas att diskussionerna kan vara betydligt tuffare kring kaffebordet då man kan tänja lite på gränserna och avläsa motpartens reaktion i realtid och vid behov korrigera om denne löper amok. :)

Problemet med det skrivna ordet är att hur försiktig man än är så finns ändå möjligheten att någon missuppfattar budskapet och läser in sådant som överhuvudtaget inte skrivits eller ens menats. En del inlägg som skrivs här på Ham.se är så luddigt formulerade att de inte går att tolka eller så kan de kan tolkas på olika sätt beroende på vem man misstänker att meddelandet riktar sig till.

Jag tycker generellt att det är bra med högt i tak i diskussionerna och att trådarna ibland tillåts driva iväg en aning utanför det ursprungliga ämnet. Det går ju alltid att återföra diskussionen till ämnet för den som vill. Moderatorer är ett otyg och om sådana ändå måste finnas så bör de enbart ingripa vid direkta personpåhopp eller liknande grova överträdelser.

Så länge alla deltagarna håller sig borta från direkta personpåhopp så ser jag därför inga problem. Vad andra skriver är ett uttryck för vad denne tycker och vill förmedla. Jag tycker att alla skall få lov att tycka vad som helst och inte behöva linda in sina tankar i bomull i sin rädsla att kränka någon lättkränkt.

Sen är det väl inga problem om jag/vi som nu gillar morsetelegrafi och radiorör berättar jätteofta (tjatar) om våra smala nischer och våra projekt. Den som inte är intresserade av nostaligi och antika ting behöver varken läsa eller reta upp sig. På samma sätt finns ju möjlighet för de i amatörradions framkant att berätta om FT8 och andra digitala moders förträfflighet. Skrivutrymmet här på Ham.se är i princip helt obegränsat till skillnad från en tidskrift där redaktören får välja ut det bästa att publicera.

Off Topic:

Nu är fikapausen slut och jag skall fortsätta bygga nytt radiobord i mitt museum. Stommen är klar och första lagret Schellack är på plats. Div mottagare som de där Collins URR åbäkena m fl skall baxas på plats sen. Ser ut som bordet kan komma att belastas med ca 300-400 kg. R&S-mottagaren väger ca 65 kg och Ar-88 är också tung så gymbesök för att träna upp muskelstyrkan behövs knappast. Jag kanske lägger upp en bild på projektet sen så att någon ointresserad lättkränkt kan reta upp sig.
 
Berätta gärna om hur radiobordet är dimensionerat.

En sådan last riskerar medföra att något av Eulers knäckningsfall kan behöva beaktas...
 
Lite avundsjuk EQL, här byggs det på höjden som kanske syns på min profilbild.
Jag håller till i en kattvind om än i det sammanhanget med rymliga mått.
Jag har en hel del stående i förråd och om ett par år börjar nog våra barn att fundera på att flytta ut så då blir det troligen andra bullar, risken är då överhängande att man kommer klassas som hoarder av icke radionördar när man packat upp och bott in sig.
 
Jag tjatar väl vidare med mitt då! - Det som en gång i tiden kom att bli ett "mode", ett sätt att överföra tecken som kom att bilda bokstav till ord och till mening med betydelse var ju naturligtvis viktigt. När sättet att överföra och kommunicera sedan utvecklats och ändrats över tid så är det ju meningslöst att backa till hur det var innan. Eller ifall vi idag skulle införa lag på att all datakommunikation endast får ske över ett 9.6kB modem och kopparkabel... - Telegrafi och telegrafikunskaper har ju haft en viktig funktion i historien och kan även vara så idag. Men nu ser världen annorlunda ut idag vilket också speglar sig i amatörradiovärlden. Det är alltid tillåtet att lära sig telegrafi och det finns dom som vill det. Det som jag tycker är viktigast gällande amatörradio är just trafikuppförandet på banden, det kan säkert fler instämma i, vilket inte är kopplat till om man är telegrafikunnig eller ej. - Slut tjatat.

/Sven.
 
Jag gör bordet 850 x 3600. En bärlina är förankrad i väggarna och bakomliggande 4 x 4 tum stolpar på båda kortsidorna och långsidan. 850 måttet är en kompromiss då även ett stort ovalt bord skall få plats. Annars hade det inte skadat med 1000 mm djup. Bordskivan är 22 mm golvspånskiva och ytskiktet 3 mm oljehärdad Masonite. Den bakre halvan som skall bära upp åbäkena är reglad 200 cc och två stödben 400 ut från väggen så det lär hålla med råge utan att behöva använda Eulers knäckningsfall som jag aldrig hört talas om.

Här byggs det mesta baserat på erfarenhet blandat med sunt förnuft och med ett välkalibrerat ögonmått. Det var så di gamle gjorde förr i tiden och det duger nog i ett radiomuseum idag också. :)

Får se om jag bygger på i två eller tre våningar. Det finns radioapparater så det räcker men å andra sidan kanske det räcker med några av dem. Svåra beslut.

Nu blev det så mycket off topic att det kanske blir gult kort uppviglare Foliehatt där.
 
Nu är det så att det inte längre är okej att akademiska stroppar trycker ned andra medmänniskor enögda eller ej!
 
"Eulers knäckningsfall" är en av de få saker som jag kommer ihåg från "Mekanik B".
Kanske beroende på det sätt Arne Kihlberg inledde frågeställningen, som även finns i
uggleupplagan av Nordisk Familjebok, utgående från att medeltida kyrkbyggen rasade samman utan
att man förstod orsaken.

1683645276435.png

Dock behöver man inte bekymra sig när meterlånga "fyr-tum-fyra" ska bära vertikallaster
på något tusental Newton per styck.

En överslagsberäkning på det ogynnsammaste fallet med en benhöjd av 0,85 m

1683646196442.png

säger att knäcklasten blir c:a 4300 N per ben eller strax över 400 kg per styck, alltså
en säkerhetsfaktor av 5, vilket bör räcka.

Den store Euler har lämnat avtryck inom inte bara hållfasthetsläran;
1683650487382.png
för några år sedan utnämndes "Eulers identitet" till det vackraste matematiska uttrycket.

1683650616769.png
Det innehåller allt; de transcendenta konstanterna e och π, den imaginära enheten i, komplexvärd exponentiering, addition och talet 0, vilket utgjorde en milstolpe i matematiken.

1683651062343.png
 

Attachments

  • 1683646122737.png
    1683646122737.png
    4,2 KB · Views: 6
Last edited:
Nej det är inte nån idé att sträva bakåt i utvecklingen. Det som kan vara värt nåt, är att vidmakthålla system, som kan tjäna moderna människor till åminnelse av hur teknik och annat efterhand utvecklats, lite som museijärnvägar har tagit som uppgift. Att föra vidare gammal kunskap är heller inte "värdelöst", eftersom mycket av det moderna bygger på hur det gamla en gång såg ut innan det utvecklades, och en bred kunskapsbas kan aldrig vara fel, inte ens hos en webdesigner. Skapare av bildkonst, litteratur och musik skulle sannolikt inte kunna kreera nytt på samma sätt, om de inte har någon koppling till eller kunskap om det traditionella.

Personligen tycker jag det är vettigt att försöka förstå hur grejerna funkar, utan att för den skull bygga allt själv. Köperadio, javisst, men jag läser servicemanualen och schemorna vid behov, och gillar att förstå vilken teknik-filosofi som kommit till användning, så man förstår vad rigen kan göra och inte kan göra. Så njuter jag av hobbyn och kan ägna mig åt min nisch (själva sambandet), medan andra går in i andra nischer; det känns inte som man måste ge sig på att värdera deras sätt att roa sig.
 
lite som museijärnvägar har tagit som uppgift.
Analogin mellan amatörradio och museijärnväga är ganska relevant.

Något annat som heller inte nämns så mycket är den "offermentalitet" som är rätt utbredd bland
radioamatörer. Man anser sig hela tiden vara utsatt för konspiratoriska anslag från olika utomstående krafter; myndigheter, brist på radiokonditioner, störningar, grannar, andra radioamatörer m.m. m.fl.
Listan kan göras lång.

Gemensamt för de klagande är att man inte verkar se något sätt att tillämpa "hjälp till självhjälp",utan förväntar sig att "någon", oklart vem eller vilka, ska gripa in och åvhjälpa problemen åt dem.
Inom sociologin kallas sådant för "inlärd hjälplöshet".

Till sist tycks "offermentalitet" eller "bärande av offerkofta" och "oförmåga att ta kritik" eller "lättkränkthet"
vara relaterade:

 
Analogin mellan amatörradio och museijärnväga är ganska relevant.

Något annat som heller inte nämns så mycket är den "offermentalitet" som är rätt utbredd bland
radioamatörer. Man anser sig hela tiden vara utsatt för konspiratoriska anslag från olika utomstående krafter; myndigheter, brist på radiokonditioner, störningar, grannar, andra radioamatörer m.m. m.fl.
Listan kan göras lång.

Gemensamt för de klagande är att man inte verkar se något sätt att tillämpa "hjälp till självhjälp",utan förväntar sig att "någon", oklart vem eller vilka, ska gripa in och åvhjälpa problemen åt dem.
Inom sociologin kallas sådant för "inlärd hjälplöshet".

Till sist tycks "offermentalitet" eller "bärande av offerkofta" och "oförmåga att ta kritik" eller "lättkränkthet"
vara relaterade:

Det är, hur du än vrider och vänder på det fruktansvärt oförskämt att benämna dina medamatörer på detta nedlåtande sätt. Oavsett vilka invektiv du letar reda på!
 
Så det har nu blivit "oförskämt" att konstatera fakta?

Det här har varit ganska uppenbart under ganska lång tid, redan innan
"faktaresistens" blivit ett begrepp.
 
Så det har nu blivit "oförskämt" att konstatera fakta?

Det här har varit ganska uppenbart under ganska lång tid, redan innan
"faktaresistens" blivit ett begrepp.
Det är ok med fakta, som man själv kan ta reda på. Däremot uttalande "...rätt utbredd bland radioamatörer" och "man anser sig hela tiden vara utsatt för...". Det tycker jag är personliga åsikter, och inte fakta. Men oavsett det, borde man få ha personliga åsikter. Något som verkar bli allt mer otillåtet.
 
Amatörradio, museijärnväg? Musik, säger bara musik... Jag har spelat diverse i 55 år nu, men har äntligen slutat till allas lättnad.
Tänk bara vad som gällt i olika grupper och musikstilar genom tiderna, vad som varit fint, sånt som varit vulgärt eller rent av ett fördärv. Vanligtvis en åldersfråga. Även nya instrument eller metoder att spela på gamla instrument har orsakat oreda. Ta t.ex. saxofonen, va? Eller Das wohltemperierte Klavier. Rent otäcka nymodigheter.

Även bland musiker kryllar det av antagonism:
Är den klassiske musiker som spelar ålderdomlig musik efter noter bättre än den autodidakte improvisatören av modern musik?
Förtjänar violinisten bättre betalt än dragspelaren? Osv...

Det här kan jag fylla några sidor i forumet med alldeles själv. Men slutligen, inom olika orkestrar grälas det också våldsamt ibland. Gitarristen är för högljudd, pianisten ska ge tusan i bastangenterna för att det stjäl utrymme för basisten. Trummisen bör flytta in i eget rum och sångaren ska sluta vara så för-b egotrippad.
 
Även bland musiker kryllar det av antagonism:
Fast alla är väl ändå överens att blockflöjt är värst av allt. Många kan nog relatera till hur man fått straffspela blockflöjt i kommunala musikskolan innan man äntligen får börja med något "riktigt" (detta skrivet av en som har viss hemlig böjelse för tin-whistle) instrument. Fler än en gav säkert upp telegraf... eeh... musikintresset och började med destruktiva saker som idrott. Sedan finns det tingestar som av misstag benämnts som musikinstrument men som i själva verket är terroristgrejer, jag tänker bland annat på Kazoo och Vuvuzela. En ex. pojkvän till ena systern bodde en tid i Filipstad och kunde berätta om vedermödorna av att ha varit där under Oxhälga-marten där en grupp stått flera dygn utanför där han bodde och spelat panflöjt, säkert drog de El condor pasa hundra gånger. Jag anar att man kan erkänna vad som helst efter en sådan behandling.
 
Fast alla är väl ändå överens att blockflöjt är värst av allt.
Nja, blockflöjt kan väl vara vackert, i samband med skolavslutningar. Värre är det med Heavy Metal eländet där det används distortionspedaler och annan ljudförstörande utrustning som gör det meningslöst att ha en bra stereoanläggning och högtalare med fina data.

Riktig musik avnjuts bäst på 78-varvare med tratt, helst fjäderdriven, och möjligen vinylskivor på en Thorens eller liknande. Den allra bästa musiken är dock vackert handsänd morsetelegrafi med god rytm och gärna med ett minimalt inslag av chirp och svaj på tonen. Det tycker jag.
 
Back
Top