SM0GLD
Vänsterhänt
Till början av 70-talet.
Komponentfattig "rörsändare"
- Thread starter SM7EQL
- Start date
SM0AOM
Well-Known Member
Den minnesgode erinrar sig denna snart 15 år gamla tråd:
SM0GLD
Vänsterhänt
Jo man fick en del snytingar på den tiden
SM0AOM
Well-Known Member
Några som inte var rädda för "snytingar" var de som matade ett push-pull slutsteg med 4500 V anodspänning och dessutom anslöt antennen direkt till anodkretsen.
Man kan fundera lite över vad operatören riskerade om det skulle bli överslag i den (förhoppningvis) isolerade axelkopplingen till C1 medan han stämmer av...
Last edited:
Det som inte härdar, dödar.Jo man fick en del snytingar på den tiden
SM4HFI
Well-Known Member
Jag noterar att det inte finns nån markering för jord i schemat AOM la upp. Jordar man + så är det inga problem bara man skyddar katod, glöd och gallerkretsar från beröring. Antennen blir då DC-jordad.
Fast det verkar enklare att ha en kondensator till antennen och jorda den DC-mässigt till katodlinan och ansluta den till jord.
/Jan
Fast det verkar enklare att ha en kondensator till antennen och jorda den DC-mässigt till katodlinan och ansluta den till jord.
/Jan
”De som överlevde kan berätta”
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Åter till Topic....
I brist på annan meningslös sysselsättning har jag ägnat dagen åt meningsfulla experiment, nämligen att bygga ihop en liten nätdel till 6L6G-sändaren från 1967. Stationen kopplades upp precis så som den såg ut då det begav sig 67-68, med Tandberg rullbandspelare och de bevarade rullbanden med popmusiken som på den tiden förgyllde tillvaron för kompisarna i kvarteret.
Det är inte mycket som behövs för en komplett piratradiostation. När det skulle pratas mellan låtarna så anslöts lämplig mikrofon till bandspelaren och spaken "AMP/PLAYBACK/RECORDING" fördes uppåt till läget "AMP". Då fungerar bandspelarens LF-steg som mikrofonförstärkare och modulator.
Nätdelen som nybyggdes för detta jippo består av en gammal transformator från en skrotad träradio. Något överdimensionerad effektmässigt men med lagom spänningar 6,3 V till glöden och +290 V belastat efter likriktning för anodspänningen. För AM-moduleringen av sändaren används en utgångstransformator även den räddad från någon halvantik träradio. Den högimpediva lindingen kopplas i serie med anodspänningsledningen till anoden på 6L6G i sändaren. Den lågimpediva 4-8 ohms lindingen kopplas till bandspelarens högtalaruttag som även den är lågimpediv. Volymen dras upp till det börjar distordera och sen sänks ett snäpp eller två. Inte mer krångligt än så.
Sändaren byggdes ursprungligen enligt ett schema från Hobbyförlaget och är en Hartley men som enligt originalschemat marknadesfördes som en elektronkopplad (ECO) sändare. Spolen och vridkondensatorn till vänster i bild bestämmer frekvensen och täcker ca 1,4 - 4 MHz. Anodkretsen till höger med tregangskondensatorn täcker ungefär samma frekvensområde.
Inställning och avstämning går till så att först ställs frekvensen in på vänster vridkondensator och sedan ställer man höger vridkondensator till max ljusstyrka på den lilla 6 V glödlampan med en 1-varvs slinga som skymtar i spolen. Anpassning till 50 ohm eller rättare sagt högst uteffekt gjordes på den tiden genom att prova några olika uttag på spolen och undersöka huruvida räckvidden ökade eller minskade med transistorradio på cykeln.
Uteffekten idag mättes till lite drygt 2 W över hela frekvensområdet. Övertonerna låg 20-30 dB under nyttofrekvensen. Ljudkvaliteten får sägas vara ganska acceptabel, i alla fall för oss som i vår ungdom kunde njuta av popmusiken från Radio Luxemburg och de många mellanvågspiraterna som låg för ankare utanför Englands kust.
Kondensatorerna är sådana där tjärade och just dessa svarta saker är från 40- och 50-talen. Utklippta från gamla träradioapparater nån gång på 60-talet. Då sparades det mesta. Jag liksom många andra hade välfyllda lager med precis allt som behövdes för att bygga förstärkare, mottagare och sändare. Det enda som saknades var kunskaperna som på den tiden var tämligen sparsamma. Men eftersom man inte förstod att allt vi höll på med var både komplicerat och svårt så gick det att få mackapärerna att fungera "superbra" så klart.
Den skarpsynte ser hur såväl vridkondensatorer och rörhållare monterats med 1-tums dyckerts som bockat på undersidan av träplattan. Det var så vi spikade ihop våra sändare på den tiden - i ganska många varianter med varierande resultat.
Rundradioverksamheten bedrevs i regel strax utanför skalan på mellanvåg vilket motsvarade den lilla inställningsmarginalen som fanns på de flesta rundradiomottagarna, området ca 1610-1630 kHz eller så. Där var det alltid fritt från störande stationer och den låga sändareffekten i kombination med ineffektiva allt för korta lågt hängande trådar i häckar och buskar torde knappast ha stört någon viktigare trafik. Begreppet antennanpassning var okänt.
När denna typ av verksamhet stod på topp något år innan amatörradion upptäcktes var vi ett helt gäng som kommunicerade med varandra runt 3,2 MHz. Vi använde en av de där tyska nummersändarna som kalibrator och skruvade mottagaren till "kanalen" under räknat i våglängd, precis där den tyska sändaren gick ur MF-filtret och inte kunde höras. Efter lite träning fungerade den metoden fint.
Those were the days - när vi var unga allt var bättre eller hur?
I brist på annan meningslös sysselsättning har jag ägnat dagen åt meningsfulla experiment, nämligen att bygga ihop en liten nätdel till 6L6G-sändaren från 1967. Stationen kopplades upp precis så som den såg ut då det begav sig 67-68, med Tandberg rullbandspelare och de bevarade rullbanden med popmusiken som på den tiden förgyllde tillvaron för kompisarna i kvarteret.
Det är inte mycket som behövs för en komplett piratradiostation. När det skulle pratas mellan låtarna så anslöts lämplig mikrofon till bandspelaren och spaken "AMP/PLAYBACK/RECORDING" fördes uppåt till läget "AMP". Då fungerar bandspelarens LF-steg som mikrofonförstärkare och modulator.
Nätdelen som nybyggdes för detta jippo består av en gammal transformator från en skrotad träradio. Något överdimensionerad effektmässigt men med lagom spänningar 6,3 V till glöden och +290 V belastat efter likriktning för anodspänningen. För AM-moduleringen av sändaren används en utgångstransformator även den räddad från någon halvantik träradio. Den högimpediva lindingen kopplas i serie med anodspänningsledningen till anoden på 6L6G i sändaren. Den lågimpediva 4-8 ohms lindingen kopplas till bandspelarens högtalaruttag som även den är lågimpediv. Volymen dras upp till det börjar distordera och sen sänks ett snäpp eller två. Inte mer krångligt än så.
Sändaren byggdes ursprungligen enligt ett schema från Hobbyförlaget och är en Hartley men som enligt originalschemat marknadesfördes som en elektronkopplad (ECO) sändare. Spolen och vridkondensatorn till vänster i bild bestämmer frekvensen och täcker ca 1,4 - 4 MHz. Anodkretsen till höger med tregangskondensatorn täcker ungefär samma frekvensområde.
Inställning och avstämning går till så att först ställs frekvensen in på vänster vridkondensator och sedan ställer man höger vridkondensator till max ljusstyrka på den lilla 6 V glödlampan med en 1-varvs slinga som skymtar i spolen. Anpassning till 50 ohm eller rättare sagt högst uteffekt gjordes på den tiden genom att prova några olika uttag på spolen och undersöka huruvida räckvidden ökade eller minskade med transistorradio på cykeln.
Uteffekten idag mättes till lite drygt 2 W över hela frekvensområdet. Övertonerna låg 20-30 dB under nyttofrekvensen. Ljudkvaliteten får sägas vara ganska acceptabel, i alla fall för oss som i vår ungdom kunde njuta av popmusiken från Radio Luxemburg och de många mellanvågspiraterna som låg för ankare utanför Englands kust.
Kondensatorerna är sådana där tjärade och just dessa svarta saker är från 40- och 50-talen. Utklippta från gamla träradioapparater nån gång på 60-talet. Då sparades det mesta. Jag liksom många andra hade välfyllda lager med precis allt som behövdes för att bygga förstärkare, mottagare och sändare. Det enda som saknades var kunskaperna som på den tiden var tämligen sparsamma. Men eftersom man inte förstod att allt vi höll på med var både komplicerat och svårt så gick det att få mackapärerna att fungera "superbra" så klart.
Den skarpsynte ser hur såväl vridkondensatorer och rörhållare monterats med 1-tums dyckerts som bockat på undersidan av träplattan. Det var så vi spikade ihop våra sändare på den tiden - i ganska många varianter med varierande resultat.
Rundradioverksamheten bedrevs i regel strax utanför skalan på mellanvåg vilket motsvarade den lilla inställningsmarginalen som fanns på de flesta rundradiomottagarna, området ca 1610-1630 kHz eller så. Där var det alltid fritt från störande stationer och den låga sändareffekten i kombination med ineffektiva allt för korta lågt hängande trådar i häckar och buskar torde knappast ha stört någon viktigare trafik. Begreppet antennanpassning var okänt.
När denna typ av verksamhet stod på topp något år innan amatörradion upptäcktes var vi ett helt gäng som kommunicerade med varandra runt 3,2 MHz. Vi använde en av de där tyska nummersändarna som kalibrator och skruvade mottagaren till "kanalen" under räknat i våglängd, precis där den tyska sändaren gick ur MF-filtret och inte kunde höras. Efter lite träning fungerade den metoden fint.
Those were the days - när vi var unga allt var bättre eller hur?
Inlägg jag gjorde i tråden "rörsuget".
Ajaj. Kunde inte låta bli. 3d utskriven liten rörsändare för 80m. Frisvängande oscillator, tänkt byggas helt utan "speciella" komponenter. Blev en variabel kondensator av två laminatplattor, men blev tvunget fuska med 3 micakondingar.
Frekvensstabil?
Nope.
Borde dock gå genomföra åtminstone ett qso.
För övrigt blev jag nöjd med oktalsockeln som gängas i basplattan, så den går använda till andra idiotprojekt
6sn7, push-pull. Ca 4w ut i antennen med 300v på anoderna.
Ajaj. Kunde inte låta bli. 3d utskriven liten rörsändare för 80m. Frisvängande oscillator, tänkt byggas helt utan "speciella" komponenter. Blev en variabel kondensator av två laminatplattor, men blev tvunget fuska med 3 micakondingar.
Frekvensstabil?
Nope.
Borde dock gå genomföra åtminstone ett qso.
För övrigt blev jag nöjd med oktalsockeln som gängas i basplattan, så den går använda till andra idiotprojekt
6sn7, push-pull. Ca 4w ut i antennen med 300v på anoderna.
I mina piratsändarbyggen på 70-talet likriktade vi 220 volten direkt från vägguttaget utan nättrafo! Det gällde att sätta i stickproppen åt rätt håll i väggen, så att nollan blev ansluten till chassijord. För att underlätta detta målades en "prick" på vägguttaget som indikerade "fasen". Glödspänningen togs från den vidstående bordsrörradion.
Last edited:
Jo den fungerade i maj 2021 då vi körde ett knappt QSO. "Hahaha! OTROLIGT! Länge leve chirpet! Annars skulle jag ALDRIG hört dig. De där RST222 du fick var äkta. Min rig (tentec jupiter) fick ha 180-Hz för att höra emellan QSB. Det var några starkare som låg runt i kring."Inlägg jag gjorde i tråden "rörsuget".
Ajaj. Kunde inte låta bli. 3d utskriven liten rörsändare för 80m. Frisvängande oscillator, tänkt byggas helt utan "speciella" komponenter. Blev en variabel kondensator av två laminatplattor, men blev tvunget fuska med 3 micakondingar.
Frekvensstabil?
Nope.
Borde dock gå genomföra åtminstone ett qso.
För övrigt blev jag nöjd med oktalsockeln som gängas i basplattan, så den går använda till andra idiotprojekt
6sn7, push-pull. Ca 4w ut i antennen med 300v på anoderna.
Chirp är bra att ha
SM5OCI
Well-Known Member
SM5JAB skriver:
Någon som känner igen sändaren på denna mycket korta beskrivning, eller som vet varför man hade ett chirp-läge på modulationsomkopplaren?
Nu erinrar jag mig en sändare som jag kom i kontakt med under första halvan av 80-talet. En "plåtburk" med diverse reglage och något instrument på. Det fanns ett reglage för modulationstyp, och ett läge hette (kanske) A1A Chirp. Jag minns att jag berättade för en amatörkollega om sändaren, och att han inte förstod varför man ville ha chirp. Han sa något i stil med: "Är det för att låta som en ryss?"
Någon som känner igen sändaren på denna mycket korta beskrivning, eller som vet varför man hade ett chirp-läge på modulationsomkopplaren?
SM0AOM
Well-Known Member
Det som du far efter är Standard Radio "FS-VFO" som ingick i CT450/Ra620.
Den levererade en styrsignal i intervallet 2-10 MHz och ungefär 10 W vilket utan svårighet
drev ut 2 st 813 till fulla telegrafidata, alltså c:a 450-500 W ut.
En AM-modulator ingick också.
Man kunde koppla om mellan dessa emissioner:
A1 till/från nyckling
A1 kipp till/från nyckling med inställbart kipp mellan UA1 och UA9*
F1 med inställbart skift 200 Hz - 1,2 kHz
A2 till/från nyckling med tonmodulering
A3 AM telefoni
Kipp-läget fanns där för att öka uppmärksamhetsvärdet hos signalen.
* sagt av instruktör i "lumpen" 1975: "man kan justera kippet internt mellan UA1 och UA9"
Stor munterhet bland de i gruppen som var radioamatörer...
Den levererade en styrsignal i intervallet 2-10 MHz och ungefär 10 W vilket utan svårighet
drev ut 2 st 813 till fulla telegrafidata, alltså c:a 450-500 W ut.
En AM-modulator ingick också.
Man kunde koppla om mellan dessa emissioner:
A1 till/från nyckling
A1 kipp till/från nyckling med inställbart kipp mellan UA1 och UA9*
F1 med inställbart skift 200 Hz - 1,2 kHz
A2 till/från nyckling med tonmodulering
A3 AM telefoni
Kipp-läget fanns där för att öka uppmärksamhetsvärdet hos signalen.
* sagt av instruktör i "lumpen" 1975: "man kan justera kippet internt mellan UA1 och UA9"
Stor munterhet bland de i gruppen som var radioamatörer...
Last edited:
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Det kanske var FS-VFO du tänkte på?. Det är styrsändaren till CT450.
Här med en hembyggd nätdel och Ra200 nyckel. Styrsändaren lämnar ca 10 W och ger ett vackert kipp som kunde användas för att bättre tränga igenom QRM eller bara lättare uppmärksammas. Det är en fin styrsändare med rejäl mekanik och tung som bly - för 10 W.
Här med en hembyggd nätdel och Ra200 nyckel. Styrsändaren lämnar ca 10 W och ger ett vackert kipp som kunde användas för att bättre tränga igenom QRM eller bara lättare uppmärksammas. Det är en fin styrsändare med rejäl mekanik och tung som bly - för 10 W.
SM5OCI
Well-Known Member
Efter 26 minuter fick jag det första korrekta svaret, och några minuter senare en fin bild!
Stort tack till AOM och EQL för förklaringen! Ytterligare en gåta från ungdomen som fått sin förklaring!
Jag minns inte vart sändaren tog vägen och jag tror den saknade nätaggregat, så den var nog inte i drift på "Radiosektionen" på Teknikum i Växjö, där jag spenderade fyra år på teknisk linje.
Tack!
Stort tack till AOM och EQL för förklaringen! Ytterligare en gåta från ungdomen som fått sin förklaring!
Jag minns inte vart sändaren tog vägen och jag tror den saknade nätaggregat, så den var nog inte i drift på "Radiosektionen" på Teknikum i Växjö, där jag spenderade fyra år på teknisk linje.
Tack!
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Här är en lämplig komponentfattig mottagare som passar fint till de enkla rörsändarna vi diskuterar i tråden.
Mottagaren är återkopplad och kan ta emot både AM och telegrafi. Känsligheten är god och det som hörs på de moderna mottagarna hörs även på denna enkla "enlampsmottagare" från 1924. Selektiviteten är fullt tillräcklig för trivseltrafik på 80 m när det inte är för trångt på banden. Mottagaren på schemat är avsedd för mellanvåg men principen är ju den samma.
AV på schemat är variometerkopplade spolar vilket också var standardlösningen i gnistsändarna från samma tidsperiod.
Mottagaren är återkopplad och kan ta emot både AM och telegrafi. Känsligheten är god och det som hörs på de moderna mottagarna hörs även på denna enkla "enlampsmottagare" från 1924. Selektiviteten är fullt tillräcklig för trivseltrafik på 80 m när det inte är för trångt på banden. Mottagaren på schemat är avsedd för mellanvåg men principen är ju den samma.
AV på schemat är variometerkopplade spolar vilket också var standardlösningen i gnistsändarna från samma tidsperiod.
SM4HFI
Well-Known Member
Kul Bengt!
Röret ser ut som det Philips Z1 som sitter på sändaren i inlägg #21 och som kördes någon månad efter ovanstående. Schemat och bilden skiljer sig lite åt. Gallerläckan sitter på schemat som man normalt förväntar sig, på bilden går gallerströmmen genom spolen. Variabla motståndet för glödströmmen är lika som på sändaren.
Här är länk till sändarbeskrivningen för de som inte orkar bläddra tillbaks: https://sk4ao.net/historik/Min första radiosändare (Radio-amatören 1-3 1925).pdf
/Jan
Röret ser ut som det Philips Z1 som sitter på sändaren i inlägg #21 och som kördes någon månad efter ovanstående. Schemat och bilden skiljer sig lite åt. Gallerläckan sitter på schemat som man normalt förväntar sig, på bilden går gallerströmmen genom spolen. Variabla motståndet för glödströmmen är lika som på sändaren.
Här är länk till sändarbeskrivningen för de som inte orkar bläddra tillbaks: https://sk4ao.net/historik/Min första radiosändare (Radio-amatören 1-3 1925).pdf
/Jan