SM0AOM
Well-Known Member
Standard Radiofabrik var ett företag som var stort både "till lands, till sjöss och i luften".
Något som det finns ganska lite skrivet om är den tidigaste generationen flygradio som togs fram
åt AB Aerotransport 1943 för att ersätta den ganska antikverade utrustningen i Junkers Ju52 och
den som fanns i de i Sverige nödlandade Boeing B-17 "Flygande Fästningarna", vilka köptes av ABA:s dotterbolagSILA och byggdes om för fredsbruk.
Man förutsåg att freden skulle ställa nya krav på materielen, och SRF utformade med inspireration från
Lorenz FuG10 och Collins ART-13.
Bilden ovan, ur tidsskriften "Flyg" från 1944, visar installationen, med SRF-utrustningen till vänster,
mottagarna AR-40 för "Lorenz-blindlandningssystemet" som var en föregångare till localisern för ILS,
och kommunikationsmottagaren AR-50 vilken var tydligt inspirerad av BC-348.
Längst upp sändaren AS-100.
Till höger föregångaren BC-375.
AR-50 dök upp i några exemplar på surplusmarknaden på 50-talet, eftersom Atlantic City-reglementet gjorde att
VFO-styrda sändare blev otillåtna för HF-flygradio, och då ersattes hela installationerna hos ABA/SAS flottan med Collins 18S kristallstyrda sändare/mottagare och den civila varianten av 51H mottagarna.
Har man ögonen med sig när man läser gamla QTC och RT så går det att hitta AR-50 på sina ställen.
Något som det finns ganska lite skrivet om är den tidigaste generationen flygradio som togs fram
åt AB Aerotransport 1943 för att ersätta den ganska antikverade utrustningen i Junkers Ju52 och
den som fanns i de i Sverige nödlandade Boeing B-17 "Flygande Fästningarna", vilka köptes av ABA:s dotterbolag
Man förutsåg att freden skulle ställa nya krav på materielen, och SRF utformade med inspireration från
Lorenz FuG10 och Collins ART-13.
Bilden ovan, ur tidsskriften "Flyg" från 1944, visar installationen, med SRF-utrustningen till vänster,
mottagarna AR-40 för "Lorenz-blindlandningssystemet" som var en föregångare till localisern för ILS,
och kommunikationsmottagaren AR-50 vilken var tydligt inspirerad av BC-348.
Längst upp sändaren AS-100.
Till höger föregångaren BC-375.
AR-50 dök upp i några exemplar på surplusmarknaden på 50-talet, eftersom Atlantic City-reglementet gjorde att
VFO-styrda sändare blev otillåtna för HF-flygradio, och då ersattes hela installationerna hos ABA/SAS flottan med Collins 18S kristallstyrda sändare/mottagare och den civila varianten av 51H mottagarna.
Har man ögonen med sig när man läser gamla QTC och RT så går det att hitta AR-50 på sina ställen.
Last edited: