Naturvetenskap och tråkig utbildning

SM4FPD

Well-Known Member
Jag lyssnade på P1 i morse på väg till jobbet.
Man talade om varför naturvetenskap är så impopulär bland elever numera.
Få väljer naturvetenskap, fysik och kemi för vidare "befordan" till eleketronik, mekanik och radio.
En sak man nämnde var att eleverna inte vill börja med grunderna, vad atomer är, vad eleketricitet är, eleketroner och fanstyg.
Dvs att lära sig om saker som de tycker inte har ett enda dugg med teknik att göra, dvs då innan man lärt sig mer om verkligheten.
De vill, givetvis, lära sig hur en dator funkar, hur en bilmotor funkar, hur en radiotelefon funkar, hur optiska fibrer funkar. Och vad kunskap om detta kan leda till för jobb.

Det gamla är att vi, av någon anledning, verkar vara tvugna att gå från grunden med allt som rör teknik, dvs börja med de tråkiga eleketornerna och atomerna.

En tid skulle man lära sig räkna binärt för att kunna använda en dator.
Som tur är har den delen ändrats.

Idag behöver man inte lära sig hur en bils växellåda eller differential funkar för att få körkort.
Som tur är har den utbildningen sett framsteg, och går åt rätt håll, man lär sig köra först.

dvs enkelt uttryckt, den mesta utbildningen är bakvänd. Både i skolorna, till radioamatör och annat.
Det avskräcker snarare än intresserar unga elever.
"Det är bara en massa Volt, Ohms-lag, eleketroner, ström, motstånd och kondensatorer".
Är vi gamla alltför konservativa?

I radioprogammet tyckte man att väldigt lite har hänt i skolrna de sista 35 åren.
Inom amatörradio har väldigt lite hänt de sista 40 åren, man skall lära sig Q-förkortningar trots att eleverna aldrig har tagit i en mikrofon. Bakvänt?
Man skall lära sig hur man ritar en transistor, hur man beräknar toppvärdet av växelströmmen, och om man kör DX eller ej med en dipol.
Fullständigt bakvänt?

Man kunde tänka sig att när radioamatören väl fått sitt cert så stöter han på ett problem, att bygga en dipol för 3,7 MHz, då, och först då måste han lära sig om dennna. Sen vill ha köra PSK-31 och måste fördjupa sig i detta.
Sen vill han köra DX som den gamla amatören i stan, och måste lära sig hur en Yagi funkar.

Själv kommer jag ihåg från Lumpen, uttagen till B-platstelefonist.
Vad är en B-plats, vad är eldsignalering, vad är koordinater.
Allt vi tränade på att säga i radion var fullständigt okunskap, varför skall man då säga allt detta i radion eller telefonen och träna till gränsen av oändlighet.
hade man fått en orientering om grunderna i artilleri så hade allt gått många gånger lättare.

För mig har dennna riktning inom inlärning alltid varit självklar. Dvs man ger sig på något, exvis amatörradio, inser att man måste lära sig något innan man behärskar saken, och bygger sedan vidare.
Att lära sig vad SSB är innan man ens har förstått varför är den gamla metoden.

Sammanfattat: för att lära sig något måste man inse varför man måste lära sig något, vad det kan leda till.

Dock har vi ju folk som är superduktiga på att lära sig det som behövs för att ta provet till amatörradio, men som inte vet ett dugg ändå.

I praktiken hör många av sig till mig, de har tagit cert, och skall igång. Köper en radio. Och inser sedan att de måste lära sig om kortvåg, om antenner trafiksätt, en ibland flera år, eller oändligt lång inlärningsperiod tar vid.

Visst håller jag med om det gamla att grunderna måste man kunna.
Men jag är inte säker på att det idag gäller.
Utan tvärs om, först dagens vetenskap, sen gå på djupet om det behövs för att uppnå något.

Att bygga radio varför skall man det? att sända Morse varför skall man det? frågar många.
Här räcker det inte med att någon gammal radioamatör säger att: "det skall vara så".
Alla, från barn till gamla är nybörjare och måste komma underfund med saker själv.
Byggde gjorde man förr för att saken man ville ha inte fanns att köpa eller var för dyr. De argumenten finns inte idag.

Fram för normalvänd utbildning istället för den bakvända som nu börjar bli till åren....

de
FPD
 
FPD skrev; "Det gamla är att vi, av någon anledning, verkar vara tvugna att gå från grunden med allt som rör teknik, dvs börja med de tråkiga eleketornerna och atomerna."
-----

Den bakvända (gamla) utbildningsmetodiken med atomerna passar bäst för de som intresserar sig för hur saker och ting fungerar i grunden och som vill lära sig att själva på egen hand konstruera och bygga egna apparater medan den normala (moderna) utbildningsmetodiken vänder sig till användarna/brukarna som i huvudsak vill nyttja apparaterna för det som dom är tänkta till. T ex en bil för att transportera sig från punkt A till B eller en mobiltelefon eller radio att kommunicera med.

/Bengt
 
Inom amatörradio har väldigt lite hänt de sista 40 åren, man skall lära sig Q-förkortningar trots att eleverna aldrig har tagit i en mikrofon. Bakvänt?

Q-förkortningarna hör ihop med telegrafi, inget annat. Bör slopas i licensproven, tycker jag.
Krutet bör läggas på viktigare saker som elsäkerhet, beräkning av effekter (Ohms lag), antennteori och hur man löser lokala störningsproblem, både inkommande och utgående.
Om man är intresserad av CW så har man själv nytta av Q-förkortningarna och då är det är upp till var och en att lära sig dem.
 
Tänkvärt inlägg, Roy!

Jag satt för ett antal år sedan med professor Jönsson i Lund och spånade om kunskaper och arbete inom det tekniska området. Hon menade att kunskapsfältet breddats, så att fler jobbar med "design" och fler med "teknikanvändning". Med "design" kan man förstås mena olika saker, men poängen här var att man behöver ta allt större hänsyn till olika teknikanvändares olika förutsättningar då man konstruerar teknik. Att gränssnittet mellan människa och teknik utformas väl blir allt viktigare. Med "teknikanvändning" menas att allt fler jobbar med att hjälpa andra att använda alltmer avancerad teknik, t.ex. olika former av teknikstöd och support.

Dessutom diskuterade vi hur den ökade komplexiteten har medfört att systemkunskaper blivit allt viktigare. Man kan kanske inte alltid gå till "grunderna" utan måste kunna gå in någonstans i ett system, bekanta sig med omgivningens fragment och sätta igång och jobba!

Detta är en utveckling som nu är reell, även om det inte faller alla "på läppen" eller inte vill accepteras av alla. Samtidigt är det viktigt att inte slå över i någon slags drömvärld, och tro att det inte alls behövs tekniker som jobbar med konstruktion, produktion och service (av typen reparationer)!

Denna utveckling sammanfaller även med ungdomars ökade möjligheter att välja sin väg genom liv och arbetsliv. Makten över produktionsmedlen var liksom Marx grundläggande idé om samhälle, nu är makten över konsumtionen viktigare. Skolan i Sverige är en marknad och lärandet kommersialiserat. Detta medför att ungdomar ställer ökade krav på att lärandet ska vara både roligt och meningsfullt - här och nu.

Förstår man det här, finns det fantastiska möjligheter att vidareutveckla utbildningssystem samt val av utbildningsinnehåll och metoder för lärande.

SM5DXV Sture
(som har tappat bort DC-kablen till en Icom IC-290 och funderar över något så grundläggande som om det kan vara så att de där fyrpoliga kontakterna som användes för spänningsmatning till hårddiskar är likadana?)
 
Jag håller nog med Bengt lite grand.

Dagens brist på kompetens är just att man utbildar brukare i varje led, inte konstruktörer. Trots allt så ska man både kunna läsa och förstå ett elektronikschema för att kunna konstruera något. Jag vill minnas att när jag gjorde provet, så skulle man kunna rita ett blockschema på en superheterodynmottagare. Finns sådana krav kvar?

Idag skulle man kanske kunna komplettera med en I/Q-mottagare (SDR).

Att inte lära sig spänning, ström, resistans, reaktans osv. är en katastrof i dagens utbildningssystem. Lukten av brända komponenter i fysiken lärde en något som dagens "brukarutbildningar" inte kan åstadkomma.

Felet med dagens utbildningar är just kvasivetenskapen, som gör att man missar fokus på sann och mätbar vetenskap.

73 de Kai

PS:Riktig vetenskap : Fysik, kemi, biologi, astronomi, MATEMATIK.
Kvasivetenskap: Genusvetenskap, teologi, astrologi, ekonomi.....
 
Fråga till Sture: Vad hände med skolverkets förslag till ny teknikutbildning där du enligt artikeln nedan var undervisningsråd och ansvarig för det nya teknikprogrammet?

NyTeknik

Är det det systemet vi har nu eller någon mix mellan det gamla och nya?

Du nämner en Professor Jönson, är det Bodil du menar? Alla borde läsa hennes bok ”Tio tankar om tid”. Den svarar på många frågor om varför folk i allmänhet tappat greppet om sig själv och sitt liv och lever ett allt mer fragmenterat sönderhackat levene utan att veta om det själv. Kan appliceras på hela utbildningsväsendet också.

/Bengt
 
Det här tycker jag är tankvärt i jakten på det korrekta sättet att lära...
 

Attachments

  • utbildning.jpg
    utbildning.jpg
    42 KB · Views: 291
Jo, det var Bodil Jönsson. Med i de där källardiskusionerna var även filosofen Bertil Rolf. Givande att få sitta med dem och höra vad de tänker när de tar ut svängarna. :)

Det infördes ett tre-årigt teknikprogram från och med höstterminen 2000. Ja, jag var ansvarig för arbetet att ta fram teknikprogrammet 2000. Direktiven för utredningen skrevs givetvis av regeringen. Det fanns en del motsägelsefulla och orealistsiska förhoppningar kring vad det nya teknikprogrammet skulle vara och alla problem det skulle lösa. Jag ska inte skriva så mycket om det där, det går att läsa på annat håll, men nämner ändå ett par saker: Det var ett problem att några trodde att ett 3-årigt gymnasieprogram skulle kunna vara lika bra som den gamla 4-åriga tekniska linjen. Det var ett problem att programmet skulle vara både yrkesförberedande och studieförberedande. Det var ett problem att det i direktiven från regeringen samt i de utredningar och förarbeten som fanns gavs förslag på över 50 olika inrktningar som skulle kunna rymmas inom programmet. En insikt jag fick ganska tidigt var att många aldrig funderat över vad det är för skillnad på teknik och naturvetenskap.

I arbetet var det givetvis många som hjälpte till - gymnasielärare, representanter från KTH, CTH, LTH m.f, elever, representanter för olika organisationer. Det var ca 50 pers som fick ersättning, allt från några få timmars eller dagars arbete till en heltidsanställd "expert" (som var ingenjör och hade doktorerat inom fordons aerodynamik vid Chalmers). Det blev ett ganska stort arbete med sikte på att få till bästa möjliga utifrån de direktiv som fanns.

Hur blev det då? Det gick ganska dåligt för de som försökte göra "det gamla" inom ramen för det nya programmet, t.ex. de som försökte inrymma en gymnasieingenjörsutbildning inom treårsramen. Det gick ganska bra för dem som utnyttjade möjligheterna till modernisering, t.ex. de som lyckades kombinera de kreativa delarna med de mer grundläggande. Framgångsfaktorer var t.ex. de skolor som lyckades få estetlärare och ingenjörer att samarbeta kring design och produktutveckling. Framgångar fanns också bland skolor som lyckades få till en bra samverkan med arbetslivet. En kärna i detta var att ta till sig den kunskapssyn och syn på lärande som framgick av styrdokumenten - programmål och kursplaner. (Kursplaner beskriver alltså vad man ska kunna, inte att förväxla med studieplaner som görs lokalt och brukar visa hur studierna ska läggas upp och genomföras.)

Teknikprogrammet har reviderats som en del av gymnasiereformen 2011. Bl.a. har programmet nu blivit tydligare högskoleförberedande. (Det tror jag är bra!)

Bodil Jönssons bok är lättläst och läsvärd!
mvh Sture
 
Last edited:
I grundskolans kursplan för fysik står följande:
• Sambanden mellan spänning, ström, resistans och effekt i elektriska kretsar och hur
de används i vardagliga sammanhang.
• Sambandet mellan elektricitet och magnetism och hur detta kan utnyttjas i
vardaglig elektrisk utrustning.
Dessutom tas el och elektronik upp i ämnet "Teknik", om skolorna följer styrdokumenten.
 
Vad innebär det i klartext när det gäller läromedlens innehåll och omfattning Sture?

Förväntas eleven t ex kunna använda Ohm:s lag i alla dess former och t ex beräkna strömmen om spänning och resistans är kända, seriekoppling och parallellkoppling av fler motstånd samt sortförvandla? I så fall ligger den nuvarande amatörradioutbildningen med t ex Bli Sändaramatör på grundskolenivå i det kapitlet.

Eller är det på en mer allmän nivå som grundskoleeleven skall lära sig att förstå sambanden utan matematiska beräkningar. I så fall kanske Bli Sändaramatör ligger på gymnasie- eller högskolenivå?

Jag minns från min tid i 8:an och 9:an att vi laborerade med Norsteds utbildningsmateriel och fick koppla upp kretsar där sedan ström och spänning mättes för att vi skulle kunna räkna ut resistansen etc. Detta i slutet av 60-talet.

/Bengt
 
Last edited:
Vilka läromedel lärarna väljer vet jag inte. Det finns ingen styrning av vilka läromedel som ska användas, och vad jag vet så har det aldrig varit så i Sverige. Jag hoppas lärarna utgår från möjligheten att väcka elevernas intresse och att siktet är inställt på att eleven ska förstå vad de olika elektriska storheterna är och sambandet mellan dem. Hoppas också de väljer att göra laborationer med riktiga grejor! Jag gissar att man räknar med ohms lag, men kanske inte t.ex. paralellkoppling av resistorer.

Om man vill kan man läsa hela kursplanen och hur kunskaperna bedöms, dels för olika årskurser, men även för olika betygssteg. Då ringar man nog in kraven lite bättre.

Kanske någon fysik-lärare finns med här på ham.se och vet mer om detta?

Jag hoppas vi inte tappar poängen i FPD:s inlägg (och RNA:s bild)!
 
Kanske dags att återinföra 4-årig teknisk linje. Med samma specialiseringar som förr, dvs. åk3 och åk4. Dessa elever var i regel väldigt bra förberedda på KTH/CTH/LTH :)

73 de Kai
 
I grundskolans kursplan för fysik står följande:
• Sambanden mellan spänning, ström, resistans och effekt i elektriska kretsar och hur
de används i vardagliga sammanhang.
• Sambandet mellan elektricitet och magnetism och hur detta kan utnyttjas i
vardaglig elektrisk utrustning.
Dessutom tas el och elektronik upp i ämnet "Teknik", om skolorna följer styrdokumenten.

Som jag minns det (högstadiet för femtielva år sedan): spikplatta med 4,5 volts batteri, motstånd, lampa, testa seriekoppling och parallellkoppling och något mer..

Elektricitet / magnetism var nog den järnstaven som drogs igenom en spole..
 
Last edited:
DXV skrev; "Om man vill kan man läsa hela kursplanen och hur kunskaperna bedöms, dels för olika årskurser, men även för olika betygssteg. Då ringar man nog in kraven lite bättre. "
-----

Tack för dina redogörelser Sture. Jag har nu varit inne på Skolverket och läst igenom länkarna om kursplaner och betygskriterier m m. Det man kan vara ganska säker på är att olika lärare gör olika bedömningar och att det finns väldigt stora tolkningsutrymmen i skrivningarna. Jag noterade att många av målen handlade om att eleven skulle ha insikt i saker och ting. Men mängden och bredden av insikt framgick inte tydligt. Vore kul om någon aktiv fysiklärare kunde veckla ut detta lite mer. Intressant tycker jag.


/Bengt
 
OK, det var ambitiöst av dig Bengt! All heder! Det är verkligen inte bara ett par timmars jobb att förstå systemet för kursplaner och betygskriterier. Även om man förstår hur det är tänkt är det inte heller lätt att hantera i praktiken. Systemet brukar kallas diskursivt, i den meningen att flera lärare måste hjälpas åt och prata om de tolkningar av mål och betygskriterier som görs. I alltfler ämnen görs också nationella prov som blir normerande. Kunskap om styrsystemet och "Bedömning och betygssättning" ska ingå i alla lärares utbildning. Skolverket tar också fram exempel på arbetsuppgifter och hur de ska bedömas. mm. Även om de mest kunniga har anlitats för att forma systemet blir det inte bättre än så här! :)

Det är över huvud taget inte lätt att beskriva kunskaper i språket. Tänk dig att ett visst ämne erbjuds i sju kurser inom gymnasieskolan. B-kursen bygger vidare på A-kursen osv. Om du inom varje kurs ska betygssätta i fem olika godkända nivåer blir det 35 nivåer att placera in en elevs kunnande inom. Om man tar exemplet där målet är att eleven ska ha insikt i något, så måste det i betygskriterierna ges exempel på hur olika kvalitativa nivåer i denna insikt ska kunna visa sig. Räcker det att svara "Ja" på frågan: Har du insikt? Räcker det med att kunna förklara skriftligt eller muntligt? Räcker det att kunna använda det matematiska språket för att visa på sin kunskap om x? Behöver man visa i prakisk handling att man har kunskapen? Oavsett vilken variant man bestämmer sig för kan kunskapsbedömningar (t.ex. i prov och examinationer) aldrig bli heltäckande. De täcker aldrig in allt innehåll och aldrig alla kunskapsformer. Det finns, enligt min mening, ofta en övertro på prov, kunskapsmätande och betygssättning samt en tendens att alltmer mäta det som är lätt att mäta och att kanske aldrig ta sig an det med högre komplexitet.

I slutet av 80-talet var de flesta överens om att vi i Sverige behövde byta betygssystem. Betygen skulle inte bara visa hur en elev låg till jämfört med andra, utan beskriva vilka kunskaper eleven hade. Med tiden har det visat sig att även detta system är svårt. Inte blir det bättre med fler betygssteg, tvärtom ökar risken att elever med samma kunskapsnivåer får olika betyg i Lund och i Malmö, eller Ludvika. Samtidigt finns det många negativa föjder av att byta system. Dels vet man inte vad som skulle vara bättre, dels är det en jädrans massa jobb, dels blir det orättvisor när elever från olika betygssystem t.ex. söker till högskolan.

En del av detta jag skrivit kan vara relevant även för amatörradion. Hur viktig är egentligen trätofrågan om kunskapsnivåer och ett system med flera licensklasser? Med tanke på hur världen har förändrats med internationalisering, teknikutveckling och lavinartat förbättrade kommunikationsmöjligheter samt med tanke på att ungdomars valmöjligheter har vidgats och deras värderingar förskjutits: Är det månne en viktigare fråga att fundera över vad vi behöver göra för att ungdomar inte ska välja bort tråkig naturvetenskap, teknik och amatörradio?
 
SA5A skrev; "Det är verkligen inte bara ett par timmars jobb att förstå systemet för kursplaner och betygskriterier. Även om man förstår hur det är tänkt är det inte heller lätt att hantera i praktiken. Systemet brukar kallas diskursivt, i den meningen att flera lärare måste hjälpas åt och prata om de tolkningar av mål och betygskriterier som görs. I alltfler ämnen görs också nationella prov som blir normerande."
----

På ett par timmar hinner man bara med att skrapa lite på ytan men tillsammans med andra erfarenheter från skoldebatten så går det nog ändå att skapa sig en bild, om än lite suddig, av det dilemma som lärarkåren måste ha.

Jag tillhör nog en av de sista generationerna som fick lov att gå i en riktig skola där det fanns möjlighet för läraren att utföra sitt arbete baserat på väl beprövade metoder som nog fungerade ganska bra på den tiden. Det handlar om 60-talet och en bit in på 70-talet. Men sedan har det mesta i samhället enligt min mening sågats i sönder av politikerna. Nog om detta.

>>>En del av detta jag skrivit kan vara relevant även för amatörradion. Hur viktig är egentligen trätofrågan om kunskapsnivåer och ett system med flera licensklasser?


Det är både viktig och oviktigt.

Villkoret för att som radioamatör få utnyttja amatörradiofrekvenser är noga specificerat i form av rekommenderade kompetenskrav från CEPT avsedda för de nationella telemyndigheterna (PTS) när det gäller att ta fram föreskrifter och provfrågebanker m m. Detta system är harmoniserat och infört i en lång rad CEPT-länder, dock inte i Sverige än. Genom att utgå ifrån andra länders tolkningar av rekommendationen och studera dels läromedel, dels provfrågebankerna så finns det ingen tvekan om hur man kvalificerar sig som radioamatör. Så här skiljer sig amatörradioutbildning och kompetensprovningen markant åt jämfört med skolans system som bygger på andra principer.

Om, och jag säger om, målet är att en radioamatör skall uppfylla den harmoniserade högsta nivån så innebär det att väldigt många av dagens radioamatörer inte är kvalificerade eftersom dom inte avlagt ett sådant prov. Det betyder också att i en framtid så kommer inte alla som vill bli radioamatörer att klara utbildningen och proven. Det kan vi sluta oss till genom sunt förnuft. I andra CEPT-länder har man därför infört en instegslicens just för den gruppen som av olika anledningar inte klarar den högre nivån. I dokumenten ges exemplen ungdomar samt pensionärer.

Å andra sidan, om det inte funnits några internationella åtaganden för PTS att ta hänsyn till så skulle man enligt min mening i princip kunnat ta bort proven helt. Det borde då räcka med att den som vill använda amatörradiobanden köper en radio och därefter ringer t ex SSA och ber att få bli registrerad och få ut en anropssignal. Alternativt hitta på en egen signal. Det är tveksamt om de radioamatörer som inte gått någon formell kurs och avlagt prov skulle kunna skilja sig från de som avlagt prov. Jag tror skillnaden är marginell eftersom amatörradio i mångt och mycket är en kommunikationshobby för det stora flertalet och de som har ett brinnande intresse för det radiotekniska nog ändå lär sig det som behövs efterhand.

Så å ena sidan behövs det formella prov för att uppfylla ett formellt krav på kompetens i utbyte mot att få använda radiosändare, bygga om och experimentera men å andra sidan tillför utbildningen som ges knappast något i praktiken. Det senare fallet skulle då kunna representera Roys moderna tänk där man börjar med det roliga och där var och en sen får finna sina egna vägar och förkovra sig efter intresse.

De nuvarande veckoslutskurser som erbjuds bygger alla på korvstoppningsprincipen där syftet enbart är att eleven skall kvalificera sig för ett amatörradiocertifikat. Kurserna har mycket litet med utbildning att göra eftersom det som "lärs" in under kort tid och bara väldigt ytligt utan härledningar försvinner lika snabbt.

/Bengt
 
Last edited:
Internationella överenskommelser och rekommendationer brukar ju ha ett visst svängrum, så att säga. Det är just för att man lämnar utrymme för egna anpassningar, som man lyckas komma överens. (Och då tänker jag främst på EU-samarbete).

Att säga att skolan var bättre förr, när man gick själv, känns lite mossigt! När man gör sådana där jämförelser med sina egna erfarenheter, tänker man kanske inte på det som nu är annorlunda och bättre. Bara ett litet eget exempel: När jag gick i skolan blev man mer disciplinerad och fostrad att vara till nytta för andra (för samhället) och bli anställd av någon (något stort företag). Idag är nya generationer bättre på att tro på sig själva och ta för sig på ett mer kreativt och entreprenöriellt sätt. Ungdomar idag är också mycket bättre på att använda sig av datorer, mobiler och iPads i det dagliga livet och arbetslivet.

När jag kollar på SSA:s webb->Utbildning och de exempel på prov som ligger där ser det inte ut att vara en lägre nivå än när jag gjorde provet för A-cert 1974. ?

Jag skrev någon gång för länge sedan att jag skulle kolla på HAREC mm. Sedan kom annat emellan. Jag kan göra ett nytt försök nu.
 
SA5A skrev; "Jag skrev någon gång för länge sedan att jag skulle kolla på HAREC mm. Sedan kom annat emellan. Jag kan göra ett nytt försök nu."
----

De prov i el-lära och radioteknik som f n används av SSA ser ut så här: http://www.ssa.se/docs/ovningsprov_teknik.pdf

Jämför med provfrågorna i en äkta CEPT-provfrågekatalog som denna; http://www.bakom.admin.ch/themen/fr...O2Yuq2Z6gpJCDdX56gGym162epYbg2c_JjKbNoKSn6A--

Det går kanske att komma fram till att det inte finns någon skillnad eller att skillnaden är så marginell att den ryms inom "svängrummet".

/Bengt
 
Back
Top