Skarvning av koaxialkabel

sluggo

sluggo

Well-Known Member
Hej.
Jo i detta fall är jag verkligen nybörjare :D

Om man(mot förmodan) skall skarva tex. en RG213 som skall användas på HF
Vilket sätt är bäst att göra på.
1. Använda sig av PL259 kontakter som är nya och täta väl med vulktejp.
2. Att löda koaxen noggrant.
Givetvis bäst att INTE skarva, men ifall....UTOMHUS

Vilket förfarande kan vara bäst?
Erland KTC
 
sluggo said:
Hej.
Jo i detta fall är jag verkligen nybörjare :D

Om man(mot förmodan) skall skarva tex. en RG213 som skall användas på HF
Vilket sätt är bäst att göra på.
1. Använda sig av PL259 kontakter som är nya och täta väl med vulktejp.
2. Att löda koaxen noggrant.
Givetvis bäst att INTE skarva, men ifall....UTOMHUS

Vilket förfarande kan vara bäst?
Erland KTC
Click to expand...


Två PL259 (hanar), skarvstycke (dubbelhona). Dra samman rejält, vulka och använd en tätnings
dosa för utomhus bruk. Finns på Jula.

Peter
 
Jag hade nog tagit två ordentliga N-kontakter av god kvalité, hane och hona. Lätt att ta isär kabeln vid vid behov!

Visst kan man använda PL-259 också, eller i sista hand "bonnskarva" med hjälp av lödkolv m.m. och använda krympslang med tätningsmedel på insidan.
 
Min första kortvågsantenn matade jag med 3 meters stumpar av RG-58, som blev över vid montering av komradioantenner. Jag tänkte slippa köpa dyr koax.
Det blev därmed en 5 till 8 skarvar på koaxen. dessa gjorde jag gneom att löda ihop mittledaren och lindade tejp så den blev lika tjock som mittledarisolationen, sen skarvade jag skärmen i tre delar, genom att kamma ut den till tre trådar, på så vis tänkte jag mig att någotsånär behålla måtten och därmed impedansen. Sen blev det tejp över alltihop. Dvs ett "lapptäcke" till koax till min första W3DZZ anenn.
Inte märkte jag några nackdelar med detta inte.
Senare när na fick råd att köpa hel koax så har det blivit mindre skarvar.
Vore kul att mäta en sådan längd någon gång. men under 30 MHz går det säkert bra. det är ju missanpassning i alla fall på alla utom resonansfrekvensen för dipolen.

Förmodligen går det att jämföra dessa skarvar med PL kontakter.
 
Det hela beror också på syftet med skarvningen.

Om man vill kunna ta isär skarvarna av något skäl så är koaxialkontakter överlägsna,
medan om man bara vill förlänga kabeln så går det precis lika bra, i varje fall på HF, att bara
löda ihop ändarna och sedan vädersäkra skarven med eltejp och vulktejp.

Det finns inget sätt att märka skillnad ur anpassningssynpunkt på frekvenser under c:a 30 MHz mellan koaxialkontakter och skarvar av andra typer. Bara man gör skarven fukttät och avlastad.

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
SM0AOM said:
Bara man gör skarven fukttät och avlastad.
Click to expand...
Förlåt mig, det här blir lite OT.
Hur dragavlastar man en koax? (rent allmänt alltså)
Jag har funderat på det många gånger, oftast i samband med trådantenner då koaxens hela vikt bärs upp av lödningarna i PL-kontaken.
Det måste finnas bättre sätt.

73 SM0RVV
 
Det blir avsevärda oönskade belastningar på en kabel på exvis 10 - 20 meter som hänger i PL kontakten, inte alls bra. den kan bli längre smalare och kontakens anslutning kan gå sönder.
Bättre att avslasta kabeln med en KAUS. En kaus finns av metall eller nylon och man köper en för ungefär rätt trådiamter, lägger koaxen runt den och vi får en ögla, ett buntband håller koaxen på plats.
I kausen kan man sen hänga koaxen, det finns ofta en extra ögla i balunen för detta. Detta avlastar i alla fall kontakten.

Ett sätt att mäta koax som jag har testat, och det är att svepa en längd, exvis en 100 metes rulle. Genom att svepa exvis 100 meter RG-213 med en tracking generator och en spektrumanalysator skall då instrumentet via en rak kurva som lutar med frekvensen. Dvs högre dämpning mot högre svept frekvens.
En dålig kabel, exvis med fel impedans, eller varierande impedans kommer att skapa en vågig kurva. Sådan kabel kan vi låta lågprisföretagen sälja. Faktum är att jag testat olika kabelfabrikat på detta sätt och kunnat sortera ut billiga dåliga kablar, jo de finns faktiskt.
Någon gång skall jag på likande sätt svepa en rad med PL kontakter adaprtar etc. kanske tio till 20 st i serie.

Dålig kabel på det här viset märker vi ju knappast av på HF, om vi inte tänker göra fasningslednigar för ex en four square.
 
Last edited:
SM4FPD said:
Bättraa tt avslasta kabeln med en KAUS.
Click to expand...


Det finns väl någon gräns för minsta böjradie, (ex 30 mm) ett litet kaus kanske ger en för liten radie och det finns risk att innerledaren kommer allt närmare skärmen med tiden... eller vad säger experterna?
 
SM4FPD said:
Ett sätt att mäta koax som jag har testat, och det är att svepa en längd, exvis en 100 metes rulle. Genom att svepa exvis 100 meter RG-213 med en tracking generator och en spektrumanalysator skall då instrumentet via en rak kurva som lutar med frekvensen.
Click to expand...


Här på jobbet har vi ett instrument som vi kallar för en SiteMaster, som gör allt detta och lite till. Värdefullt vid installation av antenner för GSM/UMTS, ex kontrollera att konnektering är rätt utförd, kabellängd m.m. Och att antennerna inklusive feedrar fungerar som det är tänkt. Tyvärr går den inte att använda på frekvenser under 30 MHz
 
SM6VKC said:
Två PL259 (hanar), skarvstycke (dubbelhona). Dra samman rejält, vulka och använd en tätnings
dosa för utomhus bruk. Finns på Jula.

Peter
Click to expand...


Helt rätt Peter så gör jag med en skarv, det håller i evigheter. Vulktejp är förbaskat bra till mycket:)



Mvh Janne;)
 
Uppskattar detta !!

Hej.
Uppskattar detta engagemang i detta med hur man bäst skarvar en koax och de ev. problem man kan stöta på vid belastningar, för snäva böjar och förluster m.m.

Jag tror att vi som inte är högutbildade ibland inte vågar ställa sådana här frågor.
Det ingick inte i "certskolan" att få in sådana här frågor, men man måste ju någon gång få detta klart för sig.

Vi har här sett olika förslag på hur man gör, en del utvecklande svar och en del INTE.
Tackar så mycket för detta och kanske vågar tro att flera med mig uppskattar detta.

Tag gärna en koll på min nästa tråd om kondensatorer som inte heller ingick i kursen vad jag kan minnas.

Tnx !!! SM6KTC Erland (som gärna följer tråden om den fortsätter.)
 
Jag fick ett tips av en yrkesman inom radio/telecom.. om man tvunget måste skarva en coax så funkar det bra att löda mittledaren samt bygga upp mittledarisoleringen till rätt diameter med gängtejp, denna tejp ska tydligen vara av teflon som de flesta mittledarisoleringar...

Sedan viker man över jordflätan från den ena coaxen och sedan flätan från andra så dom överlappar några cm.. lödning behövs tydligen inte på jordflätan då denna tätas och lindas med vulktejp som kommer "dra åt" så det inte kommer kunna röra sig i alla fall..

Nästa steg är att värma på en krympslang utanpå hela skarven, och då ska det vara den typen av krympslang som har en beläggning av smältlim på insidan..

Har själv inte testat denna modellen av skarv men den ska tydligen vara näst intill lika bra som en "hel" koax..
 
Intressant tråd med många matnyttiga tips! Ser dock att flera skribenter
"friskriver" sig lite från att skarva koax för högre frekvenser, och som
nybörjare undrar jag då hur man löser skarvningsproblem för dessa
band (144/432)? Och vad händer om jag ändå skarvar enligt förslagen
i tråden, dvs är förlusterna märkbara eller försumbara?

Dessutom undrar jag om det går bra att lägga mittledarna lite om lott
när man löder ihop skarven, eller måste de ligga ände mot ände utan
överlappning? Vad skulle i så fall skillnaden bli?
 
För länge sedan lödde jag ihop T-skarvar med RG-213 för ett distributionsnät för 4 st stackade 432 MHz antenner. Då använde jag den metod som beskrevs av SM7AED m.fl. i QTC 1966. Denna går ut på att man försiktigt tar bort ytterhöljet c:a 30 mm, viker ut skärmen och avisolerar sedan mittledaren c:a 15 mm.

Innerledaren förtenntes, och de motstående ändarna fasades av så att de kunde mötas utan att diametern ökades märkbart. De tre ledarna löddes ihop med ett silverlegerat hårt lödtenn som var starkare än det vanliga 60/40, men jag tror inte det gjorde någon större skillnad.

Sedan klövs det borttagna isolermaterialet så att det gick, med ett visst mått av våld, att sätta tillbaka runt de exponerade innerledarna, och slutligen pressades skärmarna ihop runt skarven så att det gick att löda ihop skärmkardelerna.

För att fuktsäkra det hela, och för att i viss mån dölja utseendet, lindades skarvarna med först eltejp och sedan vulktejp. Avlastning ordnades genom att hela anordningen tejpades fast på ett T-format plaststycke, vilket i sin tur skruvades fast på antennbärarna.

Detta gjordes under den tid när radioamatören i gemen inte hade tillgång till mätinstrument värda namnet. Hela antennsystemet gick emellertid att justera till indikerat SWR 1:1 med den Jones Micromatch SWR-meter som fanns att låna, och en senare kontrollmätning med en "slotted line" visade att SWR var under 1:1,2 vilket är helt godkänt.

Något senare när jag gick på Chalmers fick jag tillfälle att mäta upp några representativa kabelskarvar i RG-213 med både lödda skarvar och BNC- och N-kontakter i frekvensområdet 100 - 1000 MHz med en tidig nätverksanalysator. Denna indikerade ingen märkbar ökning av SWR (eller försämring av return loss) för koaxialkontakterna, medan de lödda skarvarna gav en lokaliserad SWR-ökning när frekvensen närmade sig 1000 MHz.

Med ett TDR-instrument kan man studera i detalj vad som händer inuti en skarv, men de reflektioner som uppstår, åtminstone på frekvenser under 800 - 1000 MHz är vanligen för små för att kunna ha inflytande i praktiken, så länge som antalet skarvar håller sig till 3 - 4 stycken.

För att kunna observera en mätbar tilläggsförlust, 10% eller 0,5 dB, behövs en spänningsreflektionsfaktor i ett ental av korta skarvar (<< våglängden/4) som ligger över c:a 0,2. Inte ens om man skarvar med "sockerbitar" på 144 MHz kommer man upp i något sådant.

Detta har utvecklats i en artikel i nr 1/2009 av ESR:s medlemsblad "Resonans".

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top