När man når kanten av täckningsområdet så faller fältstyrkan av ganska abrupt, mer ju högre frekvensen är. TV-kanalfördelningen i Region I kommer ur de två "Stockholmsplanerna" som gjordes på 50 och 60-talen. Dåtidens prediktionsverktyg var ganska primitiva, och dessutom gjordes beräkningarna för hand. Det skulle dröja till 70-talet innan datormodeller för VHF/UHF-täckning blev utbredda.
ag fattade aldrig då vad det berodde på men har nu börjat misstänka att det kanske var personsökning (minicall?) som skapade dessa störningar i antennförstärkaren. Typ överstyrning eller en blandningsprodukt. Låter det rimligt?
Det är väldigt rimligt. När Minicall kom på 80-talet så fick Televerkets Störningstjänst (Rof Öa i mitt fall) ett kraftigt uppsving av anmälningar från TV-tittare vilka använde bredbandiga antennförstärkare.
Jag har för mig att en del tidiga TV-apparater hade MF som var på något amatörband men det kanske var innan televisionen utbredde sig här i Sverige.
De första efterkrigs TV-apparaterna hade MF på 21 eller 22 MHz. Med nöd och näppe lyckades man avstyra att det skulle bli industristandard, men det hann produceras en del apparater med 21 MHz MF. Har för mig att Teknik för Allas och Elfas första TV-byggsatser använde denna MF. Man bytte till 38 MHz MF mot slutet av 50-talet.
Undrar hur det är med förstärkare till centralantenner. Dock tror jag de är avstämda till mottagarfrekvensen och därmed borde vara i alla fall skapligt tåliga mot överstyrning.
Detta varierade åtskilligt. Mer ambitiösa centralantennsystem använde frekvenstransponering och hade därför avstämda förstärkare före blandaren, medan "billiga" oftast var bredbandiga. Elgrossisten i min fars bekantskapskrets sålde båda sorterna, men de fastighetsägare som byggde centralantennsystem i slutet av 60-talet planerade för TV2 och då var frekvenstransponering nödvändigt, vilket gjorde bredbandiga system mindre intressanta.
De bästa centralantennsystemen kom, om mitt minne inte sviker,
från Kathrein, Futaba och Hirschmann.
SM4AMP(SK), som hade TV-handel, avrådde sina kunder å det bestämdaste från bredbandsförstärkare.
Det skrevs en del i olika forum om hur man skulle identifiera de olika sändarna med hjälp av deras offset från den nominella frekvensen. Tydligen höll man sig till sin offsetfrekvens ganska väl, inom några få Hz om jag minns rätt.
Televerket använde fina frekvensnormaler från bl.a. Rohde&Schwarz till att styra offset-frekvenserna.
Man siktade på en frekvensstabilitet på 10E-8 ungefär, så att i band I så låg
frekvensen inom 1/2 Hz c:a.
En kollega på RHk satt och planerade frekvensplaner och offset för TV-sändare, men man ändrade inte frekvenserna särskilt ofta.