Enligt specifikationerna är LP-100 "riktiga grejor"
Särskådar vi vad som krävs av en "SWR-meter" så kan det sammanfattas med detta:
1) Återge effektnivåerna som finns i både framåtgående och reflekterade vågor korrekt; alltså detektera och presentera dem utan nivå-, vågforms-, eller frekvensberoende
2) Skilja på framåtgående och reflekterad våg, alltså direktivitet
Punkten 1) är ganska självklar, man vill att visningen ska var sådan att den visade nivån blir "rätt" oavsett om man mäter höga eller låga effekter, om signalen är distorderad eller vilken frekvens den har.
2) är inte lika uppenbar. En ideal SWR-meter förmår att helt skilja den framåtgående vågen från den reflekterade, så att om perfekt anpassning råder alltså reflekterad effekt = 0, visar mätaren också exakt 0.
En sådan är inte möjlig att göra, men man kan komma ganska nära.
Förhållandet mellan indikerad reflekterad effekt när den verkliga är = 0 och framåtgående effekt kallas för "direktivitet". Ett vanligt värde är 25 dB eller en faktor 300 i effektmått, så när en framåtgående effekt av 300 W finns till en perfekt last kommer mätaren ändå att visa 1 W.
Detta kommer in i bilden när man önskar mäta små SWR-värden eller uttryckt på ett annat sätt, stora värden av "return loss".
En fullständig behandling av detta är rätt komplex, och den intresserade läsaren hänvisas till R&S och HP "applikationsnötter", men förenklat kan man säga så här:
Antag att vi har en last med SWR = 1,2:1 eller "return loss" = 20 dB.
Då är amplituden på den reflekterade vågen 1/10-del av den framåtgående. En oändlig direktivitet skulle också visa detta värde, 100 W framåtgående och 1 W reflekterat.
Men antag nu att vi har en direktivitet av 25 dB, då kommer mätaren att internt generera en reflekterad indikering som inte har med lasten att göra, och denna är en vektorstorhet, alltså har både storlek och riktning.
Beroende på hur långt signalerna gått i kablarna kan den verkliga reflektionssignalen och den internt genererade sammansätta sig i "medfas" eller "motfas". Räknar vi om 300 gånger i effektmått till amplitudmått så får vi roten(300) = 17.
När komposanterna sammansätter sig i fas så blir summan 1/10+1/17 = 0,16 , och i motfas 1/10-1/17 = 0,04
Tar vi nu och räknar om reflektionsfaktorn rho till SWR så får vi
S = 1+rho/1-rho, för det första fallet innebär det S = 1,35 och för det sista fallet innebär det S = 1,09.
Indikeringen för ett verkligt SWR av 1,2 kan alltså variera mellan 1,09 och 1,34 även med en indikator av relativt god kvalitet.
Att göra en SWR-meter med hög och jämn direktivitet är svårt, och detta återspeglas i priset. Erfarenhetsmässigt så ska man ha en direktivitet 10 dB större än de SWR eller return loss man önskar mäta.
Många instrument som saluförs till radioamatörer har direktiviteter understigande 20 dB, och då blir angivna värden lägre än 1,5:1 ganska illusoriska.
En VNA har vanligen en direktivitet överstigande 30 dB, och dessutom går direktivitetsfelet att kalibrera bort, vilket gör att SWR-mätningar med VNA är storleksordningar bättre än de som kan göras med genomgångswattmetrar.
Bland de bättre är R&S NAS (30 kkr med ett mäthuvud) och då kan man mäta SWR ner till 1,1:1 med god noggrannhet.
Ska man mäta ännu mer noga krävs det sådana här:
och en kalibrerad dubbel riktkopplare.
Den tidigare nämnda R&S ZDP medger att man mäter SWR ner till 1,05:1 ungefär, men det kräver en del "handpåläggning".
En "slotted line" kan ge riktigt bra värden i lågre UHF-området, men
medför andra svårigheter.
Sådant här är notoriskt svårt trots att det bygger på enkla och ganska fundamentala fysikaliska samband, och man behöver mycket "engineering judgement" för att navigera rätt i djungeln.
