Var håller nybörjarna hus?

SM7EQL said:
De som kör contest regelbundet torde snabbt komma upp över 10000 per år. Morgonringsdeltagarna som sällan missar sina möten kommer nog upp över 1000 strecket ganska lätt även om de bara använder en och samma kanal hela året.

Var går gränsen för att vara inaktiv reps aktiv, d v s ta ansvar för att befolka våra amatörband?

Man kan fundera över hur många av landets 10-12000 amatörer som har kört mer än något enstaka QSO om året sedan de fick sina cert. Kan det vara max 10%?

Hur ser nyttjandegraden ut på de olika banden? Kan man tänka sig att 160 m och 12 m är de i särklass minst utnyttjade banden i Sverige och att huvuddelen av de svenska förbindelserna sker på 80 och 20 m när det gäller kortvåg och 2 m för VHF och övriga band.
Click to expand...

En högst intressant fråga.

Om vi försöker oss på en ansats att det finns totalt 1500 (högt räknat) "aktiva amatörer" i SM,
och att fördelningen mellan dessa är hälften "Contestare + DX-are" (20000 QSO/år á 15 sekunder) och hälften "morgonringsamatörer" (2000 QSO/år á 10 min) så ser vi att det finns en potential till en kanalbeläggning på 225 miljoner kanalsekunder/år eller 7,5 Erlang för den förstnämnda kategorin, och 540 miljoner kanalsekunder/år eller 17 Erlang för den sistnämnda.

Lägger vi sedan på en "brådtimmesfaktor" på 5 för "contestarna" och 2 för "morgonringspratarna" så genererar varje trafikslag en beläggning av 22,5 resp. 34 Erlang.

Antar vi sedan att en effektiv bandbredd av 4 kHz (inkl. nyckelknäppar och splatter) går åt för både DX/Contest och morgonringsqso:na så behövs maximalt c:a 90 kHz för den trafik som genereras av svenska radioamatörer
på förslagsvis 20 m, respektive c:a 140 kHz på förslagsvis 80 m.

För att kunna handskas med varierande utbredningsförhållanden så behövs kanske tillgång av något ytterligare band för respektive kategori.

När man gör empiriska studier av den trafik som går att registrera inom Sverige som täckningsområde finner man dock att beläggningen knappast kommer i närheten av de antagna nivåerna. Någon eller båda av "brådtimmesfaktorerna" eller medeltrafikmängderna måste vara tilltagna för högt i modellen.

Oaktat detta är mängden frekvenser knappast längre i samklang med den beläggning som amatörradiokollektivet har förmåga att åstadkomma.
Man kan därför ifrågasätta det vettiga i att ständigt vilja ha allt större frekvensområden.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Det hörs en svag beacon på 3570 KHz, SM7UWE, misstänkt lik den du lade ut Bengt för några veckor sedan, funderar också på att lägga ut en beacon med låg effekt, skall först ordna till en "teckengivare" med en gammal laptop med Windows98 och ett DOS-program som nycklar ut på LPT1-porten via ett enkelt interface. Blir väl en Michigan Mighty sändare av enklaste slag.
Hur fungerar det här med reverse beacon? Har inte satt mej in hur man gör med detta...
 
Eller varför inte ha anropsfrekvenser eller anropskanaler på respektive band? Det är en av anledningarna till att det är så enkelt med repeatrar, man behöver bara lyssna på en frekvens. Klart :) .

Så om vi skulle ha lite nationella anropsfrekvenser på respektive band, då skulle man faktiskt kunna nöja sig med att bevaka en frekvens och svara om någon ropar CQ. På 6m eller högre är det faktiskt ganska enkelt att veta vilken frekvens man ska ha på medhörning. På 80m lyssnar jag på finnarna på 3.699MHz, men har inte en susning om var jag kan hitta eventuella svenska motstationer.

Så varför inte föreslå en anropsfrekvens för respektive HF band. Och ja, jag menar SSB. CW-fanstasterna kan nog hitta ett och annat QSO ändå ;) . För övrigt kan jag också tänka mig att köra AM, men det är ännu färre motstationer där...

Bara mina brandfacklor i debatten, nu ska jag baka fredagspizza...

73 de Kai
 
Bor man i lägenhet där man inte kan sätta antenner annat än på balkongen och dessutom har störningar från cirkulationspumpar och/eller fläktar 24/7 och nu även något som verkar vara en impulsstörning från något som ligger och gnistrar intermittent från tvärbanan eller årstabron plus plasma/lcd tv användare i husen runtom samt det som tydligen är bärvågor från 100BASE-T (alla lägenheter har lankablar i väggarna) så är det inte mycket man kan göra.

Ja, just det DRG 200 från Packetfront som driver nätverksanslutningen stör ut 145,625 ganska ordentligt.

/lars
 
RCL skrev; "Så om vi skulle ha lite nationella anropsfrekvenser på respektive band, då skulle man faktiskt kunna nöja sig med att bevaka en frekvens och svara om någon ropar CQ."
-----

Det är en fråga som dykt upp allt oftare de senare 10-15 åren i takt med att den sporadiska oplanerade icke tillrättalagda aktiviteten på slumpvis valda frekvenser avtagit. Det är numera ovanligt att råka höra ett "allmänt anrop" på 80 m SSB. Ännu ovanligare att höra att anropet resulterar i ett "random QSO" med någon främmande station.

Trafiken är sedan lång tid tillbaka koncentrerad till fasta kanalfrekvenser med 1 kHz delning på bestämda tider och med samma deltagare från dag till dag. Det finns c:a 25 svenska kanalfrekvenser som aktiveras av små grupper om 3-10 deltagare 15 minuter upp till 45 minuter varje dag. Någon av dessa grupper har fler deltagare än 10.

Substansen i samtalen minskar med ökat deltagarantal. De grupper med få deltagare diskuterar i regel ett och samma ämne en längre tid medan deltagarna i de grupper som har många deltagare inte hinner med mycket mer än att utväxla artighetsfraser, signalrapporter, lufttryck och andra standardfraser. Detta p g a tidsbrist och att många verkar känna sig pressade att hålla sig kortfattade. Verkningsgraden i de sistnämnda grupperna blir av förklarliga skäl tämligen låg.

Samma tendenser går att skönja på CW-delen på 80 m men där är aktiviteten betydligt lägre med färre deltagare i varje grupp. Min bedömning är att dessa gruppsamtal enbart är av social karaktär och för de flesta ingår i de dagliga rutinerna, som att hämta in tidningen eller dricka morgonkaffe. Jag är övertygad om att dessa samtal är om inte livsviktiga så i alla vall väldigt viktiga för välbefinnandet och därmed fyller en funktion. En del av grupperna kör strikt enligt turlista medan några är lite friare hållna och tillåter att deltagarna pratat mer naturligt så som vi gör i telefon eller när vi träffas öga mot öga.

Utöver den sociala radiotrafiken hörs en handfull svenska stationer i DX-delarna i samband med gryning och skymning. Här ligger intresset mer på vågutbredning och att gräva långt ner i bruset efter svaga signaler. Prova nya antenner och optimera sin station rent tekniskt. Kanske ett inslag av tävling sinsemellan. Så har det alltid varit men antalet aktiva har aldrig varit så lågt som nu. Även detta gäller för hela världen och är absolut inte unikt för Sverige.

Du som lyssnar lika aktivt som jag kan gärna fylla på med dina egna erfarenheter och slutsatser. Det går att göra liknande analyser för samtliga amatörband och det är nyttigt om man vill försöka förstå de mekanismer som gör att banden allt oftare ligger öde för fäfot.

/Bengt
 
Min poäng är just att det är omöjligt att scanna av alla HF-frekvenser på ett vettigt sätt. Men låt oss säga att jag kunde tänka mig att rag-chewa lite på 80m. Varför då inte gå till en frekvens och ropa CQ? Och därefter QSY till annan fq, så att andra kan ropa också?

Faktum är att det enklaste sättet för mig att hitta ett ragchew är just på 2m och högre. Passningen på 6m och lägre är såpass liten att det i princip är obefintlig.

Och ibland vill man testa sin antenn mot en skåning eller norrlänning, inte Stockholmaren i grannkommunen :)

73 de Kai

PS: Anropsfrekvenserna bör inarbetas i nationell bandplan :)
 
Jag förstår hur du tänker Kai.

Men införande av anropskanaler är nog ingen patentlösning. Det har ju redan totalhavererat på 2 m. Det fungerade bra fram tills Internet tog över rollen som informationscentral. Därefter har aktiviteten ebbat ut till nära noll. Jag konstaterar detta efter flera månaders lyssning på 144.300 MHz med antennerna i olika riktningar. Då skall vi komma ihåg att jag normalt hör de små "10 W/10 element stationer" som är igång på avstånd av över 30 mil under testerna. De stora conteststationerna ännu längre. Hur många hörs när det inte är contest. Ingen alls. Noll. Kanske en tysk i veckan eller Mogens SM7FMX som inte gett upp hoppet ännu. Att ropa CQ ger inga svar, inte ens med CQ-maskin. Troligen för att ingen lyssnar i kombination med att FMX och jag pratat så himla många gånger tidigare.

Sättet att köra radio har således förändrats över tid. Skillnaden nu mot förr är att förr fanns inte de alternativa och hypereffektiva kommunikationskanalerna som Internet och mobiltelefonen erbjuder. Då satt vi alla och vevade över bandet. Minsta lilla pip upptäcktes och det blev många överraskningar i loggen varje dag. En stor del av dagens amatörradiotrafik initieras eller avtalas via DX-cluster, Chat som ON4KST och när det gäller VUSHF-testerna via SMS eller ett kort samtal - nu provar vi på 23 cm...

Alla dessa möjligheter till snabb och säker kommunikation gör att knappt någon lyssnar manuellt (genom att vrida VFO-ratten) fram och tillbaka över banden timma efter timma. Känner dagens nya amatörer till att det var så de flesta av oss gjorde förr och att det gav många QSO i loggen? :rolleyes:

/Bengt
 
På 70-talet föreslogs 3773 och 3750 kHz som
anropsfrekvenser för 80 m. Detta borde fungera också i dag.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
SSB QSO kört på 3750 med SM7:a :)

Det fungerar faktiskt :)

Bara att tuta och köra. Fast nu väntar spaghetti och köttfärssås..

73 de Kai
 
Nybörjare!

Hej på er alla.
Som nybliven radioamatör har jag funnit mina favoritband som är 17,12 och 10meter där jag kör en hel del mobilt där man klarar sig med relativt små antenner och 100 watt för att få "Dx-kontakter".Minns mitt första qso med Afrika med 25w ssb ,då gick pulsen upp när mitt anrop blev besvarat 59!!

80m trafiken är inte så intressant med "ringar" som inte handlar om så mycket radiorelaterat utan är mest socialt prat för redan etablerade operatörer. Finns det någon "nybörjar ring" där vi som är nya kan träffas?

Få se vad som händer med 160m bandet,har byggt en förkortad dipol och blivit av med mina "man made noice" så det kan nog bli ett intressant band.

Mats/SA4BUK
 
Nej XYY, det är ingen bra förklaring. Det låter faktiskt bara som ett tafatt försök av bloggaren att presentera en ogenomtänkt förklaringsmodell på en oerhört svår fråga och ett problem som existerar i de flesta länderna. Till del har han säkert rätt men det finns många andra faktorer som inverkar.

Man får nog i stället börja söka svaret hos den enskilde nybörjaren och fundera på vilket sätt vederbörande kommit in i hobbyn, vilka grundkunskaper han eller hon skaffat sig och vilka personliga intressen och mål som ligger till grund för de val som gjorts och kommer att göras. Aldrig förr har det funnits så många möjligheter att förkovra sig och söka information som idag. Vad är problemet. De buffliga experternas?

Verkligheten är att väldigt många nya tyvärr inte har fått någon teknisk grund att stå på. Det räcker helt enkelt inte med den summariska introduktion av amatörradio som ges i veckoslutskurserna. Här har klubbarna ett stort ansvar tycker jag, ty i nuläget tutar man ju i sina kursdeltagare - mot bättre vetande - att de får lära sig allt som behövs när de i själva verket inte får lära sig något alls. Ingen kunskap förmedlas som senare kan omsättas till praktik och tillämpas när den nya amatören skall installera sin station och sätta upp antennerna. Det som lärs ut på kurserna är hur frågorna i provet skall besvaras - inte mer än så. Känner nybörjarna till att det är så illa?

Utan en viss mängd verkliga baskunskaper så blir det ju svårt för nybörjaren att formulera frågor och ännu svårare att förstå de svar som ges av de som bloggaren kallar för buffliga experter. De nybörjare som klarar sig bäst är de som har förkunskaper inom elektronik, kanske arbetar med elektronik eller de som har ett brinnande intresse och kraft att för egen maskin komma vidare trots tillfälliga motgångar som kan dyka upp. Likadant överallt i samhället.

Här på Ham.se ser jag ofta att några av oss (även jag) svarar på en allt för hög nivå som det är uppenbart att nybörjaren inte kan ta till sig och förstå. Men, vissa saker går inte att förklara alls för den som inte har en grund att stå på. Görs för många förenklingar och omskrivningar så blir det ju ännu mer fel och då skapas lätt myter som i sin tur förs vidare.

OK. Ingen har den enda sanningen men det skadar nog inte att det här diskuteras.

/Bengt
 
Har man som radioklubb resurser att bedriva veckoslutskurser för att berika hobbyn med nya entusiaster, tycker jag att man skall ta sitt ansvar och lotsa den nyblivna amatören vidare.

Ibland läser vi om att några radioklubbar faktiskt går vidare med "operatörskurs" och "antennuppsättarkurser". Utan att ha tagit del av kursplaner eller på annat sätt fått information om vad dylika kurser går ut på, blir jag väldigt glad över att man inser att två veckoslutskurser inte kan ersätta den terminslånga utbildning man förr behövde för att ro ett cert i hamn.
 
Själv tycker jag att field-days är det perfekta sättet att utbilda nya radioamatörer. Då måste man lösa allt från elektricitet till datorer och antenner. Jaja, vissa kör old-school med papper osv, men annars så finns det många tillfällen att förkovra sig och inspireras på field-days.

73 de Kai
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top