SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Många förutom jag själv har konstaterat att amatörradio är en museal företeelse som i stor utsträckning utövas av äldre människor. De ungdomar som finns inom hobbyn och som är aktiva på amatörbanden och i klubbarna är med få undantag yngre än 35-40 år. (Jag definierar 35-50 åringar som ungdomar och 50+ som äldre i denna betraktelse.)
Det finns en liten grupp ännu yngre förmågor ner mot 20-25 års åldern men som av olika skäl inte stannar kvar i hobbyn mer än något år eller så. En stor del av dessa kommer aldrig i luften.
Kikar vi på den verksamhet vi bedriver så är huvuddelen av denna knuten till att kommunicera med varandra med radioapparater som trots att de ofta är moderna tillverkade de senare 5-10 åren ser ut ungefär som de radioapparater vi använde för säg 50 år sedan. En eller flera större eller mindre lådor på bordet med rattar, knappar och en frekvensskala. Lådorna kopplas ihop med kablar som göms i ett virrvarr bakom bordet.
Samtalens art är ungefär de samma som förr, vi pratar om allt möjligt och trafiken sker i simplexform, d v s först talar A en stund och ger kommando till sin motstation att nu är det din tur. B tar över och talar för att sedan lämna över till A eller C. Kanske kommer möjligheterna att kommunicera i full duplex-mode som vi kunnat göra i vanlig telefon sedan början av 1900-talet någon gång i framtiden.
Vi som bygger radio, bygger våra sändare och mottagare på ungefär samma sätt som förr. Min första amatörradiosändare bestod av två NPN-transistorer och lämnade några watt på 80 m. Schemat fann jag i ARRL Handbook 1968.
De flesta moderna radioamatörer som intresserar sig för att bygga radio, bygger efter samma sorts scheman, QRP-har blivit populärt och Internet översvämmas av schema på enkla transistorsändare eller transceivers med en handfull transistorer.
Byggsatser har blivit populära och många bygger ihop sin egen station där arbetet kan bestå av att montera de mer eller mindre färdigbestyckade kretskorten i den medlevererade apparatlådan, som t ex Elecraft K3. Andra bygger sina byggsater mer från grunden som t ex QROlle där ytmonterade komponenter skulle lödas fast på kortet.
Skillnaden mellan då och nu är faktiskt inte så särskilt stor om man tänker efter. De flesta standardtransistorerna som utvecklades på 70-talet tillverkas ännu och med samma data. Visst har väl förbättringar skett och de gamla stora benkomponenterna har ersatts med motsvarande ytmonterade, men det är inget som betyder något för en vanlig radioamatör som bygger för att det är kul. Prestandan blir ungefär den samma.
Ibland hörs någon säga att "vi måste hänga med utvecklingen" och att det finns många moderna digitala moder att utforska. Roy FPD skrev ett bra inlägg om detta för ganska länge sedan där han pekade på att alla de "moderna moderna" i själva verket var ganska gamla vid det här laget. Mycket av utvecklingen i det moderna består istället av att allt fler varianter av samma gamla saker tas fram och allt häftigare mjukvara skrivs som ger fler finesser och större upplevelser. Ungefär så kan man sammanfatta den saken.
Rent radiomässigt så har det inte hänt särskilt mycket när vi talar renodlad mätbar teknisk prestanda. Men mottagarna har blivit mer komplicerade och försetts med fler finesser. En del mottagare har blivit bättre rent radiomässigt medan andra faktiskt blivit sämre trots att de försetts med massor av knappar och undermenyer. På sändarsidan råder motsvarande förhållande.
Redan på 50-talet gick det att konstruera hyperstabila och spektralt rena sändare som gav en ren och fin utsignal med hög effekt. Om man genom lyssning jämför en sådan 50-tals sändare med en toppmodern sändare tillverkad 2011 så torde det inte märkas någon skillnad. En sändare kan ju inte låta bättre än perfekt. Det var länge sedan man nådde dit och därefter gick det inte att komma mycket längre. Visst kan man bygga mindre och mer kompakta sändare idag men rent lyssningsmässigt finns ingen som kan höra skillnad på om jag använder ett hembygge baserat på 50-talskomponenter eller den modernaste plastradion som tillverkats i år.
Det jag lurar på här är vad den hypermoderna amatörradion egentligen är. Vad är den stora innegrejen just nu - om man vill hänga med i utvecklingen - och vad är spjutspetstekniken inom amatörradion?
Då menar jag inte SDR-radio som vid det här laget funnits länge och redan måste anses vara gammal ålderdomlig teknik. Nej, det allra nyaste inom hobbyn som kan betraktas som toppmodernt och som vi kan känna stolthet över utan att riskera få stämpeln på oss - museal verksamhet utövad av gamla personer.
Inte heller D-star kvalar in här eftersom det också bygger på ålderdomlig teknik. Nej, det nya toppmoderna. Vad är det?
/Bengt
Det finns en liten grupp ännu yngre förmågor ner mot 20-25 års åldern men som av olika skäl inte stannar kvar i hobbyn mer än något år eller så. En stor del av dessa kommer aldrig i luften.
Kikar vi på den verksamhet vi bedriver så är huvuddelen av denna knuten till att kommunicera med varandra med radioapparater som trots att de ofta är moderna tillverkade de senare 5-10 åren ser ut ungefär som de radioapparater vi använde för säg 50 år sedan. En eller flera större eller mindre lådor på bordet med rattar, knappar och en frekvensskala. Lådorna kopplas ihop med kablar som göms i ett virrvarr bakom bordet.
Samtalens art är ungefär de samma som förr, vi pratar om allt möjligt och trafiken sker i simplexform, d v s först talar A en stund och ger kommando till sin motstation att nu är det din tur. B tar över och talar för att sedan lämna över till A eller C. Kanske kommer möjligheterna att kommunicera i full duplex-mode som vi kunnat göra i vanlig telefon sedan början av 1900-talet någon gång i framtiden.
Vi som bygger radio, bygger våra sändare och mottagare på ungefär samma sätt som förr. Min första amatörradiosändare bestod av två NPN-transistorer och lämnade några watt på 80 m. Schemat fann jag i ARRL Handbook 1968.
De flesta moderna radioamatörer som intresserar sig för att bygga radio, bygger efter samma sorts scheman, QRP-har blivit populärt och Internet översvämmas av schema på enkla transistorsändare eller transceivers med en handfull transistorer.
Byggsatser har blivit populära och många bygger ihop sin egen station där arbetet kan bestå av att montera de mer eller mindre färdigbestyckade kretskorten i den medlevererade apparatlådan, som t ex Elecraft K3. Andra bygger sina byggsater mer från grunden som t ex QROlle där ytmonterade komponenter skulle lödas fast på kortet.
Skillnaden mellan då och nu är faktiskt inte så särskilt stor om man tänker efter. De flesta standardtransistorerna som utvecklades på 70-talet tillverkas ännu och med samma data. Visst har väl förbättringar skett och de gamla stora benkomponenterna har ersatts med motsvarande ytmonterade, men det är inget som betyder något för en vanlig radioamatör som bygger för att det är kul. Prestandan blir ungefär den samma.
Ibland hörs någon säga att "vi måste hänga med utvecklingen" och att det finns många moderna digitala moder att utforska. Roy FPD skrev ett bra inlägg om detta för ganska länge sedan där han pekade på att alla de "moderna moderna" i själva verket var ganska gamla vid det här laget. Mycket av utvecklingen i det moderna består istället av att allt fler varianter av samma gamla saker tas fram och allt häftigare mjukvara skrivs som ger fler finesser och större upplevelser. Ungefär så kan man sammanfatta den saken.
Rent radiomässigt så har det inte hänt särskilt mycket när vi talar renodlad mätbar teknisk prestanda. Men mottagarna har blivit mer komplicerade och försetts med fler finesser. En del mottagare har blivit bättre rent radiomässigt medan andra faktiskt blivit sämre trots att de försetts med massor av knappar och undermenyer. På sändarsidan råder motsvarande förhållande.
Redan på 50-talet gick det att konstruera hyperstabila och spektralt rena sändare som gav en ren och fin utsignal med hög effekt. Om man genom lyssning jämför en sådan 50-tals sändare med en toppmodern sändare tillverkad 2011 så torde det inte märkas någon skillnad. En sändare kan ju inte låta bättre än perfekt. Det var länge sedan man nådde dit och därefter gick det inte att komma mycket längre. Visst kan man bygga mindre och mer kompakta sändare idag men rent lyssningsmässigt finns ingen som kan höra skillnad på om jag använder ett hembygge baserat på 50-talskomponenter eller den modernaste plastradion som tillverkats i år.
Det jag lurar på här är vad den hypermoderna amatörradion egentligen är. Vad är den stora innegrejen just nu - om man vill hänga med i utvecklingen - och vad är spjutspetstekniken inom amatörradion?
Då menar jag inte SDR-radio som vid det här laget funnits länge och redan måste anses vara gammal ålderdomlig teknik. Nej, det allra nyaste inom hobbyn som kan betraktas som toppmodernt och som vi kan känna stolthet över utan att riskera få stämpeln på oss - museal verksamhet utövad av gamla personer.
Inte heller D-star kvalar in här eftersom det också bygger på ålderdomlig teknik. Nej, det nya toppmoderna. Vad är det?
/Bengt
. O ja jag har en power knapp på min radio som jag använde ..