SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
En 8 m radiator med ATU i botten är en praktisk lösning. Kan den monteras ungefär mitt på garagetaket så finns dessutom möjligheten att lägga ut radialer på taket som sedan följer hörnen ner till marken och fortsätter ut till tomtgränsen. Stick med spaden i gräsmattan och peta ner dom... För att ytterligare minimera förlusterna i antennens omedelbara närhet kan du spänna ut flera korta radialer uppe på taket. Det är alltid närmast matningspunkten som radialer gör mest nytta. Dubbelt viktigt om antennen står direkt på marken.
Fördelarna med "resonanta köpespröt" är väl annars att de ibland passar ganska bra till en 50 ohm koaxialkabel med inte allt för hög SVF. Några andra fördelar finns inte. Nackdelarna är fler och skall många band täckas in så blir antennen snabbt iögonfallande med alla sina traps och attiraljer.
Det är tveksamt om det går att göra en mer effektiv radiator än en 8 m lång tråd eller spröt. Hemligheten ligger i hur väl du kan anpassa radiatorns impedans till matarledningens eller till sändarens impedans. En egenbyggd ATU antingen som L-nät eller Collinsfilter i matningspunkten kan vara en lösning. Fördelen blir att du kan använda 50 ohm koaxialkabel.
Annars finns inget som hindrar att du matar antennen med öppen matarledning och placerar ATU vid radion där den blir lättare åtkomlig att ratta på. SVF mellan antenn och matarledning håller sig under 10-15:1 på 14 MHz och uppåt och kanske 50-60:1 på lägre band. Å andra sidan är förlusterna i en kort öppen matarledning så små att tilläggsförlusterna orsakad av hög SVF blir försumbara. En 8 m radiator räcker för att antennen skall bli bra på 7 MHz men är för kort för 3,5 MHz. Dock blir den hästlängder bättre än en ordinär mobilantenn för 3,5 MHz som vi ju vet kan fungera tillräckligt bra trots sin verkningsgrad om 5-7% eller däromkring. Har du 100 W att ta av så räcker kanske 5-7 W i luften för vanlig trivseltrafik.
För de högre frekvenserna 21-28 MHz är 8 m lite väl långt och beroende på hur radialer och jordplan arrangeras så kan loberna blir ganska ofördelaktiga. Det kan vara värt att köra en simuleringsrunda i EZNEC bara för att undersöka om det finns några mått som är helt omöjliga.
Avstånd till huset är lite svårare att säga så mycket om. Rent erfarenhetsmässigt så behövs några meter kanske 5 m för att fältstyrkan inte skall bli så hög att div annan elektronik blir störd. När det gäller störningar från egen utrustning datorer etc så tenderar dessa att följa kablarna som ledningsbunden emission snarare än de strålas ut. Löses lätt med några strömdrosslar i kombination med jordning av koaxialkabelns skärm på vägen ut till antennen.
Allt handlar om att finna en tillräckligt bra kompromiss och se till att optimera det som går att optimera. Man skall veta att betydligt enklare och sämre antennsystem än det som jag beskriver här används av folk och att det ofta fungerar "bra" ändå. Särskilt om man inte har någon superbra antenn att jämföra med.
Sammanfattning: Sätt upp ett 6-8 m spröt. Dra ut några radialer. Anpassa impedansen till 50 ohm och kör morsetelegrafi för fulla muggar.
Fördelarna med "resonanta köpespröt" är väl annars att de ibland passar ganska bra till en 50 ohm koaxialkabel med inte allt för hög SVF. Några andra fördelar finns inte. Nackdelarna är fler och skall många band täckas in så blir antennen snabbt iögonfallande med alla sina traps och attiraljer.
Det är tveksamt om det går att göra en mer effektiv radiator än en 8 m lång tråd eller spröt. Hemligheten ligger i hur väl du kan anpassa radiatorns impedans till matarledningens eller till sändarens impedans. En egenbyggd ATU antingen som L-nät eller Collinsfilter i matningspunkten kan vara en lösning. Fördelen blir att du kan använda 50 ohm koaxialkabel.
Annars finns inget som hindrar att du matar antennen med öppen matarledning och placerar ATU vid radion där den blir lättare åtkomlig att ratta på. SVF mellan antenn och matarledning håller sig under 10-15:1 på 14 MHz och uppåt och kanske 50-60:1 på lägre band. Å andra sidan är förlusterna i en kort öppen matarledning så små att tilläggsförlusterna orsakad av hög SVF blir försumbara. En 8 m radiator räcker för att antennen skall bli bra på 7 MHz men är för kort för 3,5 MHz. Dock blir den hästlängder bättre än en ordinär mobilantenn för 3,5 MHz som vi ju vet kan fungera tillräckligt bra trots sin verkningsgrad om 5-7% eller däromkring. Har du 100 W att ta av så räcker kanske 5-7 W i luften för vanlig trivseltrafik.
För de högre frekvenserna 21-28 MHz är 8 m lite väl långt och beroende på hur radialer och jordplan arrangeras så kan loberna blir ganska ofördelaktiga. Det kan vara värt att köra en simuleringsrunda i EZNEC bara för att undersöka om det finns några mått som är helt omöjliga.
Avstånd till huset är lite svårare att säga så mycket om. Rent erfarenhetsmässigt så behövs några meter kanske 5 m för att fältstyrkan inte skall bli så hög att div annan elektronik blir störd. När det gäller störningar från egen utrustning datorer etc så tenderar dessa att följa kablarna som ledningsbunden emission snarare än de strålas ut. Löses lätt med några strömdrosslar i kombination med jordning av koaxialkabelns skärm på vägen ut till antennen.
Allt handlar om att finna en tillräckligt bra kompromiss och se till att optimera det som går att optimera. Man skall veta att betydligt enklare och sämre antennsystem än det som jag beskriver här används av folk och att det ofta fungerar "bra" ändå. Särskilt om man inte har någon superbra antenn att jämföra med.
Sammanfattning: Sätt upp ett 6-8 m spröt. Dra ut några radialer. Anpassa impedansen till 50 ohm och kör morsetelegrafi för fulla muggar.
