SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Att amatörbanden avfolkas och att Internet och forumen tagit ett allt fastare grepp om våra överhettade hjärnor råder det nog inget tvivel om. Av alla som skriver här på Ham.se är det bara ett fåtal som är aktiva radioamatörer. Sak samma med läsarna skulle jag tro. Det stora flertalet utövar större delen av sin amatörradiohobby på Internet. Vi läser om vad andra gör och har gjort, tänker och tycker. Kommenterar alla fel vi kan finna och ställer frågor i ett allt högre tempo.
Det vore därför intressant att även få höra lite om hur amatörbanden kan användas och till vilken slags trafik och nytta. Hur många timmar per dag/vecka sitter du framför radioapparaterna och vad ger det för utbyte egentligen. Är det roligt på riktigt? Eftersom intresset variera över tid liksom tillgänglig tid varierar med andra förutsättningar så finns det naturligtvis inget entydigt svar. Men tänk efter ändå.
I en annan tråd här på Ham.se diskuteras "Hur motiverar jag någon att intressera sig för vår hobby?" Det är onekligen en utmanande fråga. För att ett intresse överhuvudtaget skall kunna uppstå krävs att vederbörande först får vetskap om en företeelse som upplevs meningsfull, spännande eller lockande på något sätt. Att pracka på någon en ny hobby utan orsak är nog ingen höjdare.
En sak jag noterat under alla år i hobbyn är att det finns gott om folk som påstår att det är viktigt att visa upp en positiv bild av vår hobby och att VI måste göra reklam för hobbyn, vi måste synas och marknadsföra oss. Samma diskussioner hörs i klubbarna inte minst i styrelserna där pannorna läggs i djupa veck för att uppfinna aktiviteter som lockar nya att bli radioamatörer. -Vi måste bli fler sägs det!
När vi sedan skall utföra det praktiska arbetet att hålla föredrag, skriva en artikel i QTC, anordna en utställning på biblioteket så är förslagsställarna borta för alltid. -Va? Skall jag hjälpa till...nej jag trodde att vi skulle göra jobbet.
Jag lägger själv ner ett antal timmar per dag på att ratta runt på olika frekvensband och det blir också kört en och annan radioförbindelse. För min del är det telegrafin som gäller. När jag inte sitter framför radion byggs det radio eller så letar jag information på nätet som verkligen är en guldgruva för oss som är födda nyfikna och vill lära oss mer. Exakt antal timmar är svårt att sia om men det handlar för min del om i snitt 2...4 timmar renodlad radiotid per dag exklusive Internet som idag stjäl mycket tid vare sig man vill eller ej... -Hur i hela friden klarade vi oss förr utan Internet?
Vad använder vi då amatörbanden till? Det är en svår fråga ty det finns inget entydigt svar. Här kan det gå flera dagar utan att sändaren ens är igång. Att bara lyssna på andra amatörer genererar ju ingen aktivitet som märks på banden precis - även om det kan vara spännande och roligt att lyssna. Märks inte aktiviteten så finns den inte heller eller gör den?
Ibland ropar jag CQ/allmänt anrop i hopp om att få tag på någon att utväxla några kloka ord med. För närvarande håller jag mest till på 80 m telegrafi med min hemmabyggda apparatur där jag föredrar lite längre samtal framför bara att utväxla rapporter i ett rasande tempo. De snabba förbindelserna och att jaga DX var kul förr i tiden men intressena svänger.
Tyvärr är det svårt att finna motstationer som har gott om tid. Det verkar som de flesta känner sig stressade och det är väldigt svårt att samtala om annat än signalrapport, berätta kort om effekt och antenn samt vädret förstås. Verkningsgraden är ibland låg, d v s det kan krävas en hel timmas ropande för att få tag på en enda motstation som det sedan visar sig vara helt ointresserad av att jag byggt min sändare själv. Intresset där var att kräva ett QSL-kort från mig eller bara säga hej hej nu måste jag dra mig tillbaks, plikterna kallar.
Ibland undrar jag om inte allt detta bara är någon sorts konstgjord andning där vi försöker hålla igång något där bäst före datum passerat för länge sedan. Efter flera timmars hårt arbete på 80 m drar jag ur pluggen och slår igång datorn, lägger benen på bordet, klickar på Ham.se och läser igenom de senaste inläggen, funderar en stund på vad vi håller på med, skriver detta inlägget och avvaktar svar under dagen som i sin tur kan leda vidare till precis vad som helst.
-Hur använder DU amatörbandet och till vad?
/Bengt
Det vore därför intressant att även få höra lite om hur amatörbanden kan användas och till vilken slags trafik och nytta. Hur många timmar per dag/vecka sitter du framför radioapparaterna och vad ger det för utbyte egentligen. Är det roligt på riktigt? Eftersom intresset variera över tid liksom tillgänglig tid varierar med andra förutsättningar så finns det naturligtvis inget entydigt svar. Men tänk efter ändå.
I en annan tråd här på Ham.se diskuteras "Hur motiverar jag någon att intressera sig för vår hobby?" Det är onekligen en utmanande fråga. För att ett intresse överhuvudtaget skall kunna uppstå krävs att vederbörande först får vetskap om en företeelse som upplevs meningsfull, spännande eller lockande på något sätt. Att pracka på någon en ny hobby utan orsak är nog ingen höjdare.
En sak jag noterat under alla år i hobbyn är att det finns gott om folk som påstår att det är viktigt att visa upp en positiv bild av vår hobby och att VI måste göra reklam för hobbyn, vi måste synas och marknadsföra oss. Samma diskussioner hörs i klubbarna inte minst i styrelserna där pannorna läggs i djupa veck för att uppfinna aktiviteter som lockar nya att bli radioamatörer. -Vi måste bli fler sägs det!
När vi sedan skall utföra det praktiska arbetet att hålla föredrag, skriva en artikel i QTC, anordna en utställning på biblioteket så är förslagsställarna borta för alltid. -Va? Skall jag hjälpa till...nej jag trodde att vi skulle göra jobbet.
Jag lägger själv ner ett antal timmar per dag på att ratta runt på olika frekvensband och det blir också kört en och annan radioförbindelse. För min del är det telegrafin som gäller. När jag inte sitter framför radion byggs det radio eller så letar jag information på nätet som verkligen är en guldgruva för oss som är födda nyfikna och vill lära oss mer. Exakt antal timmar är svårt att sia om men det handlar för min del om i snitt 2...4 timmar renodlad radiotid per dag exklusive Internet som idag stjäl mycket tid vare sig man vill eller ej... -Hur i hela friden klarade vi oss förr utan Internet?
Vad använder vi då amatörbanden till? Det är en svår fråga ty det finns inget entydigt svar. Här kan det gå flera dagar utan att sändaren ens är igång. Att bara lyssna på andra amatörer genererar ju ingen aktivitet som märks på banden precis - även om det kan vara spännande och roligt att lyssna. Märks inte aktiviteten så finns den inte heller eller gör den?
Ibland ropar jag CQ/allmänt anrop i hopp om att få tag på någon att utväxla några kloka ord med. För närvarande håller jag mest till på 80 m telegrafi med min hemmabyggda apparatur där jag föredrar lite längre samtal framför bara att utväxla rapporter i ett rasande tempo. De snabba förbindelserna och att jaga DX var kul förr i tiden men intressena svänger.
Tyvärr är det svårt att finna motstationer som har gott om tid. Det verkar som de flesta känner sig stressade och det är väldigt svårt att samtala om annat än signalrapport, berätta kort om effekt och antenn samt vädret förstås. Verkningsgraden är ibland låg, d v s det kan krävas en hel timmas ropande för att få tag på en enda motstation som det sedan visar sig vara helt ointresserad av att jag byggt min sändare själv. Intresset där var att kräva ett QSL-kort från mig eller bara säga hej hej nu måste jag dra mig tillbaks, plikterna kallar.
Ibland undrar jag om inte allt detta bara är någon sorts konstgjord andning där vi försöker hålla igång något där bäst före datum passerat för länge sedan. Efter flera timmars hårt arbete på 80 m drar jag ur pluggen och slår igång datorn, lägger benen på bordet, klickar på Ham.se och läser igenom de senaste inläggen, funderar en stund på vad vi håller på med, skriver detta inlägget och avvaktar svar under dagen som i sin tur kan leda vidare till precis vad som helst.
-Hur använder DU amatörbandet och till vad?
/Bengt
