KBW de APQ
På din begäran för en tid sedan skickar jag över en enkel beskrivning på en "riktig" antenntuner!
Det finns två huvudmöjligheter att bygga tunern.
1. Utbytbara spolar för varje frekvensband av intresse monterade i rörsocklar där ev. uttag går till separata stift. Detta innebär att spolen pluggas in i den fasta rörhållaren och anpassning sker genom att ratta de två kondensatorerna för min. SVF. Om en "fusklapp" finns uppgjord på kondensatorernas inställning är enheten klar att användas på några sekunder.
2. Fast spole. Med keramiska omkopplare kortslutes de två spolarna för att erhålla optimalt L/C-förhållande. Även här är en fusklapp till stor hjälp.
Fantasin är en viktig komponent när man konstruerar och bygger radioutrustning. Schemat måste därför betraktas som ett "grundkoncept"!
När feederns matarända presenterar extremt låga impedanser användes seriekoppling genom att kondensatorn närmast feedern kopplas mellan de två spolarna. Se Alt.2.
Observera att kondensatorn i "link-kedjan" är "lyft" från chassie (jord). Detta innebär att såväl link som faradayskärm är direktanslutna till chassie.
Normalt brukar denna kondensatorn vara kopplad mellan link och chassie men detta omöjliggör skärmad link.
I stora drag anser jag denna version av antenntuner överlägsen andra kopplingar.
a) möjliggör anpassning till både höga och låga feederimpedanser genom att växla från Alt.1 till Alt.2
b) genom att link och faradayskärm befinner sig på "chassiepotential" är såväl sändar- och mottagautrustning skyddad mot statisk elektricitet och obalanserad ströströrningar, som feedern ev. kan plocka, upp kan inte "ta sig över" kapacitivt till linken. RX och TX utrustning är m a o helt galvaniskt avskild från feeder och antenn.
Synpunkter och kritik emotses med tacksamhet!
P.S. Den faradayskärmade linken tillverkas lämpligen av RG-58.
73
Bengt
SM6APQ
På din begäran för en tid sedan skickar jag över en enkel beskrivning på en "riktig" antenntuner!
Det finns två huvudmöjligheter att bygga tunern.
1. Utbytbara spolar för varje frekvensband av intresse monterade i rörsocklar där ev. uttag går till separata stift. Detta innebär att spolen pluggas in i den fasta rörhållaren och anpassning sker genom att ratta de två kondensatorerna för min. SVF. Om en "fusklapp" finns uppgjord på kondensatorernas inställning är enheten klar att användas på några sekunder.
2. Fast spole. Med keramiska omkopplare kortslutes de två spolarna för att erhålla optimalt L/C-förhållande. Även här är en fusklapp till stor hjälp.
Fantasin är en viktig komponent när man konstruerar och bygger radioutrustning. Schemat måste därför betraktas som ett "grundkoncept"!
När feederns matarända presenterar extremt låga impedanser användes seriekoppling genom att kondensatorn närmast feedern kopplas mellan de två spolarna. Se Alt.2.
Observera att kondensatorn i "link-kedjan" är "lyft" från chassie (jord). Detta innebär att såväl link som faradayskärm är direktanslutna till chassie.
Normalt brukar denna kondensatorn vara kopplad mellan link och chassie men detta omöjliggör skärmad link.
I stora drag anser jag denna version av antenntuner överlägsen andra kopplingar.
a) möjliggör anpassning till både höga och låga feederimpedanser genom att växla från Alt.1 till Alt.2
b) genom att link och faradayskärm befinner sig på "chassiepotential" är såväl sändar- och mottagautrustning skyddad mot statisk elektricitet och obalanserad ströströrningar, som feedern ev. kan plocka, upp kan inte "ta sig över" kapacitivt till linken. RX och TX utrustning är m a o helt galvaniskt avskild från feeder och antenn.
Synpunkter och kritik emotses med tacksamhet!
P.S. Den faradayskärmade linken tillverkas lämpligen av RG-58.
73
Bengt
SM6APQ
Last edited: