Hejsan Åke!
Jag rekommenderar en strömbalun antingen av choketyp som vi redan talat om, eller av järnkärnetyp med 1:1 i omsättning. Den senare blir mindre i storlek och läckfältet minskar. Även mängden tråd minskar. Men se upp så kärnan klarar den effekt Du avser att använda. En T200-2 klarar upp till 400 watt så den är lämplig för 100 watt. Då har du säkerhetsmarginaler. Oftast ser man inte utanpå om den blivit övermättad och skadats. Men det märks för den blir rena störsändaren och samlar med massor av knaster vid lyssning.
MFJ-974B är en utmärkt tuner för balanserad matning. Jag har själv provat den och jag vet att även Magnus, SM7TVC i Mönsterås använder en sådan. Dess inställningsomfång är dock inte lika stort som den det parallella LC-filtret som jag byggt och skrev om i QTC nr 5 2009. Ursprunget hämtade jag på
Measures' Web Page där AG6K beskriver en "balanced balanced tuner".
Med mindre inställningsområde följer att man kan behöva laborera med längden på stegen tills du kan avstämma alla band med MFJ-tunern.
Om Du kan så föreslår jag i alla fall att Du provar med 1:1 balunen, 2 lika spolar med krokodiluttag och en vridkondensator innan du köper den MFJ:n.
Du skriver att det hade varit bekvämt med inbyggd SWR-meter. Ja så är det väl alltid....men Du har väl ett SWR-insrument i radion? Jag använder alltid det för det är ju trots allt allra viktigast att Du har bra SWR-värde i radions utgång för att skydda radion. Eller rättare sagt...få ut full effekt ur radion. Det flesta radiorer (hur heter det i pluralform??) har ju inbyggda skydd som begränsar effekten vid felaktig SWR.
Vill det sig illa... t ex om Du av misstag gjort chokebalunen av 75 ohms koax i stället för 50 ohms koax så kommer lågt SWR-värde inte att sammanfalla i radions utgång och tuners ingång (chokebalunens utgång) där tunerns inbyggda SWR-meter vanligtvis är inkopplad.
Kanske en petitess men det skadar inte att vara medveten om vad som händer.
Förresten.....och här vore det kul att höra läsekretsen....det är kanske dags att tänka om!?
I konsekvensens namn inse att det allra enklaste sättet att avstämma är att indikera max uteffekt med hjälp av t ex lampor, RF-instrument eller liknande. När man har maxindikering är avstämmaren i bästa läge, SWR vid radions utgång är 1:1. Allt är perfekt! Det är ju detta Du Karl-Arne skrivit om?
Eventuell stående våg som genereras i matningspunkten och vandrar nedför stegen har så lite energiinnehåll så att den knappast påverkar indikeringen. Detta är ju i linje med vad vi tidigare sagt då det gäller stegmatare.
På 40- och 50-talen då amatörerna generellt använde stegmatning var SWR ingen problem! Man visste knappt vad det var.
Problemen med SWR kom med koaxen!!
I min tidiga amatörbana (och koaxmatare) kunde jag få ut mera effekt ur radion än den kunde ge då jag avstämde på max uteffekt??
Hur var detta möjligt? Häftigt! Vilken bra tuner och radio! Åtminstone till att börja med?? He!
Vad som hände bar ju att jag hade en antenn som inte var på 50 ohm i matningspunkten och att det uppstod stående våg i koaxen som vandrade tillbaka och adderade sin effekt till den utgående effekten. Och som nu vet kan det bli åtskillig effekt som går tillbaka i koaxen vid dålig anpassning. Dessutom var detta på rörsändarnas tid vilket ledde till att jag följaktligen också felavstämde sändarens PI-filter. Efter ett antal rörbyten så lärde jag mig att hantera avstämningen någorlunda utan att riktigt veta vad som hände men jag fick bättre output till lägre antal rörbyten!! Eller rättare sagt...lägre och riktig ström genom rören.
Jag antar att en stor del av läsekretsen känner igen sig i detta.
Hur kan det komma sig att en sådan simpel produkt som 450 ohms bandkabel är dyrare än koaxialkabel? Det verkar ju helt obegripligt!? Koaxen kräver ju hög precision i tillverkningen! Och en dyr lång skärmstrumpa!
Det har naturligtvis att göra med volymer och efterfrågan. Men det känns mycket orättvist!
Ha det i hetta!
Tore SM7CBS