Balun för multibanddipol?

Är det bättre att använda kortare pinnar, dvs lägre impedans?
Om jag t ex väljer 40 mm så hamnar jag på 440 ohm och då får jag samma avstånd som mellan hålen i mittisolatorn, vilket är mer praktiskt monteringsmässigt. Jag tänker mig att använda dipolen på 80-10 m.
Min första tanke med att välja större avstånd var att det är lättare att hålla relativt konstant avstånd mellan ledarna. Det borde också vara lättare att hålla bort vatten och snö.
Men var är bäst rent sändarmässigt, låg eller hög impedans?
// Åke
 
Last edited:
>>>Min första tanke med att välja större avstånd var att det är lättare att hålla relativt konstant avstånd mellan ledarna.
---

Njae. Behåll du 75 mm mellan trådarna. Det spelar ingen roll om du går över från 75 mm till 40 mm avstånd den sista metern närmast antennisolatorn.

En stege med 40 mm avstånd låter onödigt tajt även om det fungerar det med. Fördelen med stort avstånd är annars att avståndsvariationerna mellan trådarna inte påverkar impedansen så mycket plus att isolatorsträckan blir längre, plus att du kan klara dig med färre stegpinnar vilket är bra när det regnar och snöar etc.

Allt detta vi diskuterar är inte så där jättekritiskt så du behöver inte oroa dig för att antennen inte kommer att fungera. Den blir ändå flera hästlängder bättre och mer användbar på alla band än en vanlig 1/2-vågs dipol med balun och koax någonsin kan bli.

Som nämnts i tråden så kan du helt bortse från transmissionsförlusterna och SVF mellan antennen och impedansanpassaren är därför oviktigt.

Alla moderna transceivers har någon form av inbyggd SVF-meter idag. Bästa sättet att stämma av kranarna på "tunern" tycker jag är att ställa till max antennström (kräver antingen två glödlampor eller HF Amperé-metrar) på stegen samtidigt som du säkerställer att SVF mellan sändare och "tuner" är rimligt lågt, d v s att skyddskretsarna i radion inte stryper ner uteffekten. Då kan du vara helt säker på att allt är optimerat och all effekt går ut.

/Bengt
 
SM0KBW said:
Har du någon länk eller kan peka i någon riktning Karl-Arne?

mvh
Bengt / KBW
Click to expand...

Om du skickar mig ett PM så får du en scannad kopia av uppsatsen i
IEE 1988 HF Conference Proceedings + en EZNEC-beskrivningsfil i retur.

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
Jag tycker också det låter spännande!

Det borde väl gå att muntligen redogöra vad det rör sig om utan att gå alltför djupt i matematiken.

de Anders SM4RNA i Ludvika
 
Här kommer 3 bilder som visar dels konstruktionen av Austin-Fourie dipolen,
och dels beräknade prestanda.

SWR är normerat till 600 ohm, och på amatörbanden 80 - 10 m understiger SWR 2:1 och verkningsgraden är > 40% på de lägre banden och 70 - 80 % på de högre.

Simuleringen är gjord i EZNEC och försummar markförlusterna.

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 

Attachments

  • Austin_Fourie.GIF
    Austin_Fourie.GIF
    6 KB · Views: 338
  • Austin_Fourie_1.GIF
    Austin_Fourie_1.GIF
    15,7 KB · Views: 280
Klippte till lite trådar enligt skiss igår och knöt fast några toroider på 30 µH // med 600 ohm.
Funktionen var väldigt förutsägbar och SWR under 2 på större delen av kortvågen. Trådarna testades både med 5 st rörmaster om 8 meter, samt med en mast med matningen på 8 meter och dipolelementen sluttande mot 2 meters höjd. Dipolbenen hade i alla fall en vinke på 90 grader.
Marken var soltorkad åker. Matningen var med 12 meter RG213 och balun 50/600 ohm.

Båda varianterna funkade OK utan någon avgörande skillnad vid en så kort test som 2 timmar.

Jag skall fixa spolar av rätt värde och göra antennen lite mer hållbart hopsatt, så får vi se hur vidare användning verkar. Skall mata med stege nästa gång.
 
Berätta gärna om hur den fungerar på NVIS.

En kommersiell produkt av detta slag fick ett rätt skamfilat rykte i början av 90-talet när
leverantören påstod att den i princip gick att lägga direkt på marken.
Man levererade med maströr av "tältstångstyp" och det gjorde inte användarna så värst glada.

Jag är själv av uppfattningen att en "Austin-Fourie dipol" som sitter på "normala höjder" 15 - 20 m
är överlägsen många andra multibandkonstruktioner med eller utan "tuner". Det ska till en mycket bra
avstämmare för att förlusterna ska understiga 1 - 2 dB.

Om jag får uppdraget att designa en landstation för HF-flygradio så lär Austin-Fourie dipolen bli använd.
Den har ett SWR < 1,8:1 på alla anropsfrekvenser och en förlust < 2 dB, så SRT SSA1000 och Collins HF-80 skulle inte protestera nämnvärt mot lasterna. Alternativet är multipel- eller trapdipoler vilka kan vara ganska besvärliga att få bra, och att täcka mer än 3 - 4 band per antenn blir riktigt besvärligt.



73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
Jag skall testa just detta när jag monterat ihop sladdar och spolar lite snyggare.

Alternativ 1 tänker jag mig att sträcka ut två dipolben med 60 graders vinkel från min Ratgb1113. Bilen är 2.5 meter hög och så avslutas dipolbenen på 4 meters höjd. Detta ger en antenn som inga fastnar i när man går omkring runt bilen.

Alternativ 2 är att mata antennen 8 meter upp och låta den slutta ned till 4 meter. Andra radiobilar har antenner upp till 4.5 meter i transportläge, så håller man sig över 4 meter så kan bilar köra under linorna.

Det är de två alternativ jag tänkte börja att testa som NVIS, visst kommer jag att även testa att lägga antennen på backen, men jag ser inte det som en praktisk lösning mer än för mycket korta stunder pga att det är så lätt att fastna i antennlinorna...
 
Man ser ofta i litteraturen att lågt hängande dipoler benämns som lämpliga för NVIS-trafik. I själva verket är det väl så enkelt att alla praktiskt realiserbara horisontella dipolantenner för lågbanden är just NVIS-antenner och inget annat. Ju högre de hänger ju bättre fungerar de - i alla fall upp till en höjd av 0.3..0.4 våglängd över marken där loben börjar tryckas ihop i toppen. Sämst fungerar de så klart när de ligger på marken och på en 1/2-våglängd över marken är de också dåliga för närdistans upp till 10...15 mil.

Jag gjorde för några år sedan en del jämförande mätningar mellan en 80 m dipol på c:a 4 m höjd och min ordinarie dipol på 28 m höjd i centrum och c:a 20 m i ändpunkterna. För NVIS-trafik vill jag minnas att jag mätte c:a 10...15 db diff. Störst var skillnaden för mer långväga stationer d v s lägre elevationsvinklar. Skall se om jag kan återfinna mina anteckningar annars går det ju att simulera.

/Bengt
 
Hej Leif!

Hur gör du spolarna? Kommer du fortsätta med toroider - eller köra luftlindat?
Resistorerna sänker ju Q-värdet rätt ordentligt så toroider kanske funkar men vikten på kärnorna kanske är ett problem?

mvh
Bengt / KBW
 
Jag kommer nog att prova båda varianterna, inte för de elektriska egenskaperna, utan mest för mekaniska egenskaper. Antennen skall provas mycket för portabla NVIS egenskaper, och då gäller att mekaniken funkar så att trådar och spolar inte trasslar för mycket.

Jag har tidigare lindat antennspolar på plaströr som kapats i 45 graders vinkel i båda ändarna. Detta ger spolar med en naturligt låg tyngdpunkt som gör det enkelt att arbeta med kabelvinda utan alltför mycket trassel.

Men jag har även ett par skarvstycken där det skulle passa bra att montera en toroid, som därmed också får en naturligt låg tyngdpunkt. Får kolla även vilka strömmar som flyter i spolarna, första testen gjordes med T-80-2-kärnor, mest för att jag hade färdiga lindningar på 30 µH på dessa kärnor, och bedömdes OK för ett inledande snabbtest.

Kanske gör jag även en variant som får hänga uppe på min tomt, och då, är min erfarenhet, att det gäller att minimera vindfånget på spolarna mer än vikten.

Mer info senare...
 
Vid en tillförd effekt av 500 W på 3,7 MHz så ligger det en spänning i värsta fallet av c:a 210 V över parallellkretsen och induktansen, alltså en ström av 0,27A flyter igenom den.
Man behöver en ganska stor toroid för att inte få uppvärmning av induktansen vid dessa effektnivåer.
QRP reducerar problemet proportionellt.

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
Last edited:
Det här blev en väldigt intressant tråd :D. Tack till AOM som lade upp bilderna och MCD vars experiment bevakas noga.

de Anders SM4RNA
 
SM7MCD said:
Alternativ 1 tänker jag mig att sträcka ut två dipolben med 60 graders vinkel från min Ratgb1113. Bilen är 2.5 meter hög och så avslutas dipolbenen på 4 meters höjd. Detta ger en antenn som inga fastnar i när man går omkring runt bilen.

Alternativ 2 är att mata antennen 8 meter upp och låta den slutta ned till 4 meter. Andra radiobilar har antenner upp till 4.5 meter i transportläge, så håller man sig över 4 meter så kan bilar köra under linorna.

Det är de två alternativ jag tänkte börja att testa som NVIS, visst kommer jag att även testa att lägga antennen på backen, men jag ser inte det som en praktisk lösning mer än för mycket korta stunder pga att det är så lätt att fastna i antennlinorna...
Click to expand...

Jag har haft ett par tillfällen att testa antennen lite mer:

Alt 2 är den variant som verkar fungera "bäst", har testat på frekvenser mellan 2 - 20 MHz med bra NVIS och även markvåg. Sänkte matningspunkten så att hela antennen kom att hänga på 4 meters höjd, med resultat att markvågen blev väldigt svår att förutsäga.

Fortsatte med att sänka antennbenen från 4 meter ned till marknivå. NVIS-strålningen blev klart svagare, medan markvågen funkade bra.

Slutsatsen så långt är att en sluttande montering är fördel för kontakter inom markvågen (0 - 40 km). Samt minst 4 meters höjd för bra NVIS-egenskaper utan för mycket förluster.

Kanske inte så överraskande, men ändå intressant att testa. Jämförde lite med en T2FD som i alla fall var sämre eller lika bra men aldrig bättre, men med mindre arbete att montera. T2FD var monterad sluttande med matning 8 m, och ändarna på 4 m.

Alla spolar var luftlindade, och testandet utfördes på soltorkad svensk åkermark.
Testandet fortsätter...
 
Nu har jag knåpat ihop en "S-match" tuner enligt PA0FRI (S-MATCH A symmetrical and universal ATU by PA0FRI).
Jag har ingen sändare att testa med än, men det var fascinerande vilken skillnad den gör vid mottagning.
Jag kopplade in två st fem meter långa sladdar bara för att testa. Utan tunern hörde jag en rysk CW-station med signalstyrka ett (knappt). När jag kopplade in tunern och stämde av sladdstumparna kom samma station in på signalstyrka 6!
Det skall verkligen bli spännande att testa den mot min 41,5 m långa dipolantenn med stegmatning när den kommer upp!
// Åke
 

Attachments

  • DSC_5941.jpg
    DSC_5941.jpg
    70,5 KB · Views: 214
Last edited:
En multibandsantenn som var populär förr "Fan-Dipole" (såldes i USA, har aldrig sett någon sådan i Sverige) innehöll flera dipoler(av olika längd) i samma breda kabel, med några millimeters separation. Alltså halvvågsantenner för 80, 40, 20 , 15 och 10 meter. ON4UF har visat hur man själv kan bygga en sådan av parallella bandkablar.
Andra multibandsdipoler har konstuerats av W3DZZ och K2GU.
 
Last edited:
Fan-Dipole är fortfarande en gångbar antenn som används av många.
För att få till bra funktion så att elementen inte påverkar varandra så mycket bör man separera antennelementen med ganska stort avstånd, gärna 5 till 10cm. Eller ännu bättre är att sträcka ut dom olika banden i olika riktningar spridda över 360 grader.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top