Bygg en egen sändare och mottagare

[SM7EQL]

Ett av flera pågående projekt är sortering av gamla papper och scheman. Det har hunnit bli en ansenlig mängd även i ämnet radio sedan 1965 när den där radioflugan bet mig. Jag fastnade för en pärm med div scheman och minnesanteckningar från den allra första tiden i tonåren då Hobbyförlaget sålde ritningar och byggsatser på FM-sändare och mottagare för att lyssna på polis, brandkår och ambulans.

Från tid till annan har jag återbyggt några av de gamla konstruktionerna så som jag beskrivit dem eller kunnat framkalla ur minnet. Några stora saker som en av de första FM-sändarna har fastnat ordentligt i det fotografiska minnet. Man får ha i åtanke att kunskapen om elektronik var under nollstrecket på den tiden och att det överhuvudtaget lyckades att få fart på grejorna är märkligt.

Nästa återbyggprojekt blev en FM-sändare för FM-bandet som användes vintern 1966/67 för att spela musik för kompisarna i kvarteret. Räckvidden var på den tiden inte stor vilket får skyllas på att sändarantenn saknades. Schemat jag fått av en Radio & TV-tekniker hade ingen antenn inritad. Spolen var dock relativt stor och strålade ut en del energi trots allt. Några hundra meters räckvidd till en transistorradio var gränsen. Sedermera upptäcktes att om man kopplade in en bit tråd som hängdes i gardinen så ökade räckvidden. Bäst blev det om tråden anslöts till den kalla sidan på spolen ty på den varma sidan slutade sändaren att fungera. Varför, förstod man inte då men idag är det mer klart.



Originalschemat som jag såg senast för 10 år sedan har tydligen försvunnit i pappershögarna så jag gjorde ett försök att återskapa kopplingen med ledning av minnesbilder och komponentvärdena som jag fortfarande minns.

Då på den tiden byggdes sändaren upp på ett tvåradigt kopplingsdäck som liksom alla komponenterna hade klippts ut från en slaktad träradio. Originalschemat som nu är borta var ritat som sändaren skulle kopplas på kopplingsdäcket så det enda som behövdes var att löda fast komponenterna i samma ordning och sedan bygla över stiften enligt schemat.



Originalschemat och de dåtida byggena saknade antennlinken längst till höger. Den har jag lagt till för att kunna kontrollmäta uteffekt och för att sedan göra ett räckviddstest under kontrollerade former och med samma transistorradio som användes 1967.



Så här ser replikan av 1967-års sändare, som byggdes häromdagen, ut. Komponenterna är väl tilltagna men var sådana som klipptes ut från gamla radioapparater. Sändaren drar 5 mA vid 9 V matningsspänning och lämnar +10 dBm (10 mW) ut. Ganska dålig verkningsgrad men ändå normalt för en lokaloscillator som det egentligen är och som fanns i olika skepnader i dåtidens transistorradioapparater.



Uteffekt +10 dBm på 89,2 MHz. Övertonsdämpningen -40 till 50 dBc får sägas vara utmärkt och frekvensstabiliteten är tillräckligt bra för att inte driva ur mottagarens AGC-område under många timmar.

Modulering skedde 1966 genom att ansluta först en Grundig TK2 och sedan en Tandberg S14 rullbandspelare med popmusik. De ursprungliga rullbanden finns kvar i arkivet så inom kort blir det dags för en repövning, denna gång med en väl anpassad sändarantenn.

Så gick det till förr och går till fortfarande!

 

[SM0GLD]

Vilka fantastiska gamla komponenter du har trollat fram.
Samma koppling i dag med smd-komponenter blir inte alls lika vackert.

 

[SM5DFF]

I början av 1960-talet då transistorradio med FM blev tillgänglig var det vanligt att radiointresserad ungdom gjorde en lågeffektsändare på strax under 100 MHz. Min var med AF118 som drevs med 18 V. På Lekhytte klint, en av de högsta topparna i Kilsbergen, fanns ett trätorn från luftbevakningens tid och där fäste jag en dipolantenn på räcket och lät sändaren stå på medan jag på moped färdades österut på Närkesslätten och hörde bärvågen åtminstone en mil bort.
När jag i mitten av 1970-talet ledde kursen Elektronik och radioteknik som "fritt valt arbete" fick eleverna bygga sändare i plastlåda med kristallmikrofon, dock utan yttre antenn. Jag har prototypen kvar.
IKE 1 i byggsats från Hobbyförlaget ska inte förglömmas men den var rörbestyckad och lämpade sig inte för fältbruk.

Lennart

 

[SM4FPD]

En sak med dessa små sändare, radiomottagarna blev konstiga, det hördes signaler överallt.
Det skylldes ofta på sändaren, eller osc med AF114, den som var så enkel måste ju ha massor av övertoner och falska frekvenser.
EQL:s spektra säger något annat.
Jag minns att jag försökte förklara för kompisarna att det var mottagarna som blev överstyrda skapade Imd, speglar och allt fanstyg.
Inte oscillatorn.

Det roligaste var när man kunde sända med en transistorradions oscillaotr, modulera den med radioapparatens egen LF försärkare.
Enda kruxet vara att man hamnade inte transivt, men det gick i alla fall att få till två vägs kommunikation, detta trots total okunskap om Morse.

En kompis skojade med sin granne, som låg i hängmattan och lyssnade på radio.
Kompisen skruvade på trimmern i sin AF-114 osc tills det blev tyst i radion.
Varpå grannen tog upp sin radio och började skruva på stationsinställningen.
Kompisen vred då bort sin osc, och det spelade igen.
Efter ett antal ggr blev grannen i hängmattan sur och slängde iväg sin radio så den gick i stycker.
Elakt gjort? Nja kanske det sker det elakare saker idag med elektroniken som idag räcker över hela världen.....

För övrigt är nätet fullt av FM sändare av alla de slag.
Men FM bandet är idag fullt så det går ju inte att hitta en ledig frekvens.

SM4FPD

 

[SM0GLD]

Jag la märke till att transistorn AF114 är svartmålad på toppen.
Min AF114 är grön
AF115 svart
AF116 orange, gul och blå.

Varför denna färgmärkning?

 

[SM5DFF]

Sannolikt är de sorterade efter strömförstärkning. Serien AF114-AF118 drabbas av överledning mellan kollektor och hölje som nästan alltid är jordat, jag klipper av jordtråden och det bör man göra i förebyggande syfte även med fungerande.

 

[SM4FPD]

Ja det där med att Ge transistorerna plötsligt kan börja leda mot höljet, gäller även LF transistorer av Ge typ.
Exvis de i LF slutsteg i äldre radio och kassettspelare, där sitter dessa som slutsteg och är monterade för kylning.
Plötsligt kan det vara kontakt mellan C och höljet, för att sen gå mot kylaren till till jord.
Detta ger underliga mätresultat när man försöker felsöka.
Ett bra tips för den som skall få igång något äldre.

EQL skriver om gamla byggen man byggde för länge sen, dvs 60 talet.
Jag minns en signalgenerator som byggbeskrivning i Radio&Television, (tidningen), den var för mellanvåg och med en eller två OC-44r
Den minns jag att jag byggde i förmoped tid, det roliga vara även med den att man kunde koppla på en antenn, och vips hade man en mellanvågssändare. Ju längre tråd ju längre räckvidd.
Visst var det spännande, tänk om televerket kommer och beslagtar allt....
Men det gjorde dom inte, och faktum är väl att det inte lär ha funnits någon i grannskapet som bemödade sig att vrida på skalan på mellanvåg.
Men det vore kul att se den artikeln igen i R&T.

På den tiden florerade även byggen med en eller två OC-44 till en lågeffektsändare med kristall för amatörbandet, 3,5 MHz.

SM4FPD

 

[SA5GHZ]

Ja det där med att Ge transistorerna plötsligt kan börja leda mot höljet, gäller även LF transistorer av Ge typ.
Exvis de i LF slutsteg i äldre radio och kassettspelare, där sitter dessa som slutsteg och är monterade för kylning.
Plötsligt kan det vara kontakt mellan C och höljet, för att sen gå mot kylaren till till jord.
Detta ger underliga mätresultat när man försöker felsöka.
Ett bra tips för den som skall få igång något äldre.

EQL skriver om gamla byggen man byggde för länge sen, dvs 60 talet.
Jag minns en signalgenerator som byggbeskrivning i Radio&Television, (tidningen), den var för mellanvåg och med en eller två OC-44r
Den minns jag att jag byggde i förmoped tid, det roliga vara även med den att man kunde koppla på en antenn, och vips hade man en mellanvågssändare. Ju längre tråd ju längre räckvidd.
Visst var det spännande, tänk om televerket kommer och beslagtar allt....
Men det gjorde dom inte, och faktum är väl att det inte lär ha funnits någon i grannskapet som bemödade sig att vrida på skalan på mellanvåg.
Men det vore kul att se den artikeln igen i R&T.

På den tiden florerade även byggen med en eller två OC-44 till en lågeffektsändare med kristall för amatörbandet, 3,5 MHz.

SM4FPD

I varje fall de flesta (kanske tillochmed samtliga?) Radio & Television finns scannade och tillgängliga hos/tack vare AEF:

https://www.aef.se/Amatortidningar/Radio_och_Television/Radio_Television_oversikt.htm

Så om du har ett hum om vilken årgång så borde det gå alldeles utmärkt att återfinna artikeln

 

[QRP]

Ja det där med att Ge transistorerna plötsligt kan börja leda mot höljet, gäller även LF transistorer av Ge typ.
Exvis de i LF slutsteg i äldre radio och kassettspelare, där sitter dessa som slutsteg och är monterade för kylning.
Plötsligt kan det vara kontakt mellan C och höljet, för att sen gå mot kylaren till till jord.
Detta ger underliga mätresultat när man försöker felsöka.
Ett bra tips för den som skall få igång något äldre.

EQL skriver om gamla byggen man byggde för länge sen, dvs 60 talet.
Jag minns en signalgenerator som byggbeskrivning i Radio&Television, (tidningen), den var för mellanvåg och med en eller två OC-44r
Den minns jag att jag byggde i förmoped tid, det roliga vara även med den att man kunde koppla på en antenn, och vips hade man en mellanvågssändare. Ju längre tråd ju längre räckvidd.
Visst var det spännande, tänk om televerket kommer och beslagtar allt....
Men det gjorde dom inte, och faktum är väl att det inte lär ha funnits någon i grannskapet som bemödade sig att vrida på skalan på mellanvåg.
Men det vore kul att se den artikeln igen i R&T.

På den tiden florerade även byggen med en eller två OC-44 till en lågeffektsändare med kristall för amatörbandet, 3,5 MHz.

SM4FPD

SM7UCZ:s hemsida innehåller dolda skatter

Untitled Document

//QRP

 

[SM7EQL]

IKE 1 i byggsats från Hobbyförlaget ska inte förglömmas men den var rörbestyckad och lämpade sig inte för fältbruk.

Jag fick en IKE I byggsats för några veckor sedan av en kompis och i förra veckan kunde jag inte hålla mig längre. Hade först tänkt spara byggsatsen och bygga en replika av mottagaren men eftersom det saknades några detaljer och den inte var helt komplett i "mint condition" så blev den byggd. Bättre sent än aldrig kan man väl säga.



Någon gång 1966-67 gjorde jag ett första försök att bygga en IKE I superregenerativ mottagare för 1 - 15 m våglängd. Veckopengen räckte nu inte till byggsatsen så jag fick nöja mig med schemat och leta komponenter i gamla rundradiomottagare. Allt fanns ju där men det enda jag minns från det experimentet var att en kraftig lågfrekvent ton hördes i hörtelefonerna. Inget brus och inga stationer.



Nu när jag läste igenom den medföljande beskrivningen från Hobbyförlaget så noterar jag att en del saker är lite tvetydliga och det är inte helt lätt att lista ut hur man egentligen menar. Hatten av för de tonåringar på den tiden som fick mottagaren att fungera. Jag gick bet på den uppgiften.



Jag ritade rent schemat och gjorde även en skiss på hur delarna skulle kopplas samman på den medföljande träplattan.



Rörhållaren med alla komponenter som behövde lödas levererades färdigmonterat. Allt övrigt kopplingsarbete sker via clipsen som skruvats fast på träplattan. Bygget tog en dryg kafferast och när spänningarna anslöts så hördes den förbannade lågfrekvenstonen anno 1966/67 igen! Inget brus och fullständigt ostabilt med olika läten när man trimmade på Philipstrimmern. Gallerläckan 10 M är i högsta laget. Visserligen kan känsligheten bli bra om man har tur men ett bygge som detta med långa ledningar är ju inte direkt HF-mässigt utfört.



Gallerläckan minskades först till 4,7 M och då försvann LF-tonen, bruset hördes och mottagaren fungerade för att ta emot stationerna på FM-bandet men inte över hela trimområdet med 1 - 3 m spolen inkopplad. Ytterligare sänkning till 1 M gav helt stabil mottagning utan tendenser till självsvängningsfenomen. Mottagarens känslighet blev som väntat ca 10 dB sämre. Med signalgeneratorn inställd på 80 MHz modulerad med 1 kHz 80% AM kunde utnivån sänkas till -90 dBm där tonen hördes tydligt men ytterst svagt i bruset. A2 telegrafi hade kunnat tas emot och läsas men inte A3.

Kanske IKE II FM-sändare kan bli nästa bygge att hoppa på att utvärdera. Det byggdes många sådana 1967-68 som alla fungerade toppenbra för att sända popmusik men hur stor uteffekten var hade man så klart ingen aning om. Uteffektmetern bestod av en 6 V glödlampa med trådslinga. Sändarna som gav starkast sken täckte hela Lund med god högtalarstyrka.

 

[SM3ZBB]

Blev triggad igår av EQL:s lilla sändare. Såpass att jag rotade i junkboxen för att hitta något användbart. Några AF116 fann jag och lite trimkondingar mm, men sämre med passande elektrolyt. Nå, den ger signal men dessvärre strax över 60 MHz.

 

[SM7TLH]

Tjusigt (både ditt och -EQLs byggen).

 

[SM0AOM]

Det borde fungera med AF116 som oscillator, eftersom den ska ha Ft=75 MHz i emitterjordad koppling,
och Fmax brukar ligga på minst 150% av Ft i basjordad koppling. Dock har så här gamla Ge-transistorer en
mycket stor spridning i data.

Prova med att göra spolen mindre och se efter om den vill svänga på 100 MHz.

Ge-transistorer är annars rätt besvärliga, genom sin spridning av data och termiska instabilitet.
Mitt första försök med 144 MHz-konverter hösten/vintern 1969 var en sådan, med "utslaktade" OC615 från transistorradioapparater,
och med genomföringskondensatorer ur kanalväljade från SM4AMPs "skrotlåda".





Den byggdes initialt för 14 MHz MF eftersom jag hade
en 43,333 MHz övertonskristall. Dock var kristallen lite "trött" med germaniumtransistorerna,
så oscillatorn svängde bara sporadiskt.

Efter att ha beklagat mig för SM4COK så fick jag lära mig
att det var lite "lotteri" att göra sådant med så gamla transistorer
och att BC108 var mycket pålitligare. En 38,666MHz kristall ordnades också,
så att en ny oscillatorkedja kunde ta form. Denna svängde på en gång,
och efter att ha grejat lite med antalet lindningsvarv i tripplaren så
blev det även drivning till blandaren.

Utseendet på konvertern var dock lite åt "rishögshållet" så efter att ha varit hemma
hos -COK och mätt upp brusfaktorn med hans Sivers Lab bruskälla



tyckte han att en DL6SW-konverter nog både skulle ge bättre resultat och vara lite prydligare.

Min 2N4416 flyttades varsamt över till DL6SW-printet, och resten av konvertern kunde ta form.
TIS88 från Bejoken fick bli andra HF-steg och blandare och 2N708 oscillator+tripplare.

En förfärlig mängd trimmande mot en svagsignalkälla med en 8 MHz kristall




samt mot tredje övertonen av Lockhyttans
bildbärvåg 3x48,25 = 144,75 MHz resulterade till sist i att resultatet blev "godkänt".
En ny brusfaktormätning gav ett värde strax under 3 dB och med det lät jag mig nöja.

Som tidigare sagt så saknar jag på något sätt de resultatlistor med effekt, antenn och mottagare/HF-steg som
förekom i UKV-spalterna "på den gamla goda tiden".




Det var bättre förr...

 

[SM5DFF]

Med IKE hade jag hoppats höra polisen som sände i 40 MHz-området men jag fick nöja mig med tv-ljudet på kanal 2 och någon radioamatör på 144 MHz hördes inte. Att vara på rätt frekvens vid rätt tillfälle var för svårt. Fritt valt arbete-eleverna byggde "blåslampa" för 27 MHz men med inledande HF-steg för att inte störa.

 

[QRP]

OC44 Transmitter

 

[SM3ZBB]

Det borde fungera med AF116 som oscillator, eftersom den ska ha Ft=75 MHz i emitterjordad koppling,
och Fmax brukar ligga på minst 150% av Ft i basjordad koppling. Dock har så här gamla Ge-transistorer en
mycket stor spridning i data.

Prova med att göra spolen mindre och se efter om den vill svänga på 100 MHz.

Ok, ska försöka med spolen ikväll, sen har jag ett ytterligare ett par AF116 och även en AF115 att byta med. AF 114-115-116 kan väl kvitta för ändamålet vad jag begriper. Men en fråga till, den där 3 pf kondingen kan väl knappast vara kritisk?

 

[SM0AOM]

AF115 är avsedd för högre frekvenser än AF116, så det kan göra skillnad.
Dock är det LC-kretsen som bestämmer frekvensen, så den behöver ligga rätt.

3 pF kondensatorn bestämmer återkopplingen, och har den fel värde startar inte oscillatorn.
Det är också bra att verifiera DC-arbetspunkten, det ska vara drygt 1 V över 330 ohms motståndet.
Är det för lite eller för mycket så startar inte oscillatorn.

För att ge 100 MHz med trimkondensatorn 1/2 till 2/3 invriden så blir en lämplig spole 3,5 varv av 1 mm tråd på en 10 mm diameter stomme,
dra ut spolen till 8 mm längd. (Gammal tumregel bland VHF-amatörer; "1 varv per meter våglängd")

Hittade igen ett gammalt samband ur "Kretselektronik C" mellan ft och fmax eller den högsta frekvens som en transistor kan fås att
svänga på oavsett kopplingsart:


Med typiska siffervärden för AF116 insatta:
ft = 75 MHz
Cb = 5 pF
Rb = 20 ohm

Blir fmax c:a 170 MHz,vilket stämmer ganska bra med erfarenheten

 

[SM7EQL]

Men en fråga till, den där 3 pf kondingen kan väl knappast vara kritisk?

Jag provade först med en 20 pF trimmer och oscillatorn startade med minimum capacitans ca 1 pF och vid ca 15-20 pF minskade uteffekten någon dB. 3-5 pF blir bra. I några av AF114 -sändarna jag byggde 1967 använde jag en 5-6 varvs gimmick kondensator. Kapacitans på den tiden okänd men sändaren fungerade. Utan återkopplingskondensator ligger oscillatorn på gränsen och startar när man petar på emittern med fingret.

1,8 k motståndet var som jag minns det 2,2 k i de gamla sändarna. Jag provade nu att justera arbetspunkten till max uteffekt och ca 2 dB kunde hämtas hem med 1,8 k.

Med IKE hade jag hoppats höra polisen som sände i 40 MHz-området men jag fick nöja mig med tv-ljudet på kanal 2 och någon radioamatör på 144 MHz hördes inte.

Lyckades som sagt inte få igång min IKE I på 60-talet. Men jag byggde en RK6 som är i princip samma schema. Den fungerade direkt. Med Philips-trimmern helt utskruvad hördes P1 i lägre delen av FM-bandet. När kapacitansen ökades så hördes bildbärvågen från Danmark K4 och även ljudet men mycket svagt. Med trimmern helt inskruvad hördes tretonsanropen från personsökarsystemet på sjukhuset här i Lund som sände på 27 MHz.

Efter många timmars skruvande ut och in på Philipstrimmern lokaliserades SHM4 som var polisen i Lund. Frekvens 40,95 MHz och med stark signal. Vid något enstaka tillfälle kunde man höra bilarna också. På den tiden pratades mycket klartext och operatören på basen var inte fåordig precis. Väldiga utläggningar med synpunkter på skurkarna som nog inte gått för sig idag när allt som uttrycks är känsligt.



Mottagare RK6 från Hobbyförlaget. Detta är en replika som jag skruvade ihop för ca 10 år sedan eller nåt sånt. Den ursprungliga såg "likadan" ut men med sockerbitar istället för clipsen som jag inte hade. Den byggdes med skrot från rundradiomottagare.

 

[SM0AOM]

Den ursprungliga RK 6:





Man undrar hur många sådana som prånglades ut av Hobby-Förlaget 1954 och framåt.

 

[SM0BRF]

Jag fick en IKE I byggsats för några veckor sedan av en kompis och i förra veckan kunde jag inte hålla mig längre. Hade först tänkt spara byggsatsen och bygga en replika av mottagaren men eftersom det saknades några detaljer och den inte var helt komplett i "mint condition" så blev den byggd. Bättre sent än aldrig kan man väl säga.

View attachment 9719

Någon gång 1966-67 gjorde jag ett första försök att bygga en IKE I superregenerativ mottagare för 1 - 15 m våglängd. Veckopengen räckte nu inte till byggsatsen så jag fick nöja mig med schemat och leta komponenter i gamla rundradiomottagare. Allt fanns ju där men det enda jag minns från det experimentet var att en kraftig lågfrekvent ton hördes i hörtelefonerna. Inget brus och inga stationer.

View attachment 9720

Nu när jag läste igenom den medföljande beskrivningen från Hobbyförlaget så noterar jag att en del saker är lite tvetydliga och det är inte helt lätt att lista ut hur man egentligen menar. Hatten av för de tonåringar på den tiden som fick mottagaren att fungera. Jag gick bet på den uppgiften.

View attachment 9717

Jag ritade rent schemat och gjorde även en skiss på hur delarna skulle kopplas samman på den medföljande träplattan.

View attachment 9721

Rörhållaren med alla komponenter som behövde lödas levererades färdigmonterat. Allt övrigt kopplingsarbete sker via clipsen som skruvats fast på träplattan. Bygget tog en dryg kafferast och när spänningarna anslöts så hördes den förbannade lågfrekvenstonen anno 1966/67 igen! Inget brus och fullständigt ostabilt med olika läten när man trimmade på Philipstrimmern. Gallerläckan 10 M är i högsta laget. Visserligen kan känsligheten bli bra om man har tur men ett bygge som detta med långa ledningar är ju inte direkt HF-mässigt utfört.

View attachment 9723

Gallerläckan minskades först till 4,7 M och då försvann LF-tonen, bruset hördes och mottagaren fungerade för att ta emot stationerna på FM-bandet men inte över hela trimområdet med 1 - 3 m spolen inkopplad. Ytterligare sänkning till 1 M gav helt stabil mottagning utan tendenser till självsvängningsfenomen. Mottagarens känslighet blev som väntat ca 10 dB sämre. Med signalgeneratorn inställd på 80 MHz modulerad med 1 kHz 80% AM kunde utnivån sänkas till -90 dBm där tonen hördes tydligt men ytterst svagt i bruset. A2 telegrafi hade kunnat tas emot och läsas men inte A3.

Kanske IKE II FM-sändare kan bli nästa bygge att hoppa på att utvärdera. Det byggdes många sådana 1967-68 som alla fungerade toppenbra för att sända popmusik men hur stor uteffekten var hade man så klart ingen aning om. Uteffektmetern bestod av en 6 V glödlampa med trådslinga. Sändarna som gav starkast sken täckte hela Lund med god högtalarstyrka.

Jag byggde en IKE 1 när jag var 11 år. När den var färdigbyggd uppstod problemet med matningsspänningar. Den skulle ha 200 och 6,3 Volt. 6 Volt gick ju att ordna med batterier. När jag tänkte ansluta den till vägguttaget tyckte min pappa att det verkade lite väl riskabelt med den öppna konstruktionen. Som tur var hade han en bekant som hade en radioaffär och han hämtade 200 och 6,3 volt ur en "FM-tillsats" som vi hade. Jag fick tillsägelse att vara försiktig. Den fungerade fantastiskt bra. Tyvärr slog den ut TV-mottagningen om man lyssnade på TV-ljudet. Inte bara hos oss utan även hos grannarna. Frågan uppstod om flygplanen man lyssnade på skulle störta.
Edit: Jag såg nu på Bengts schema att den skulle drivas på batterier. Så var det inte på mitt schema. Det stod bara 200 Volt och 6,3 Volt.