Mätinstrument, ja...
Fick till mina första sändarkonstruktioner med dessa hjälpmedel:
- Glimlampa, för att indikera HF
- Glödlampsslinga. samma som ovan
- Absorptionsvågmeter, senare grid-dippa
- Billigt universalinstrument från Clas Ohlson
- Diodprob till detta
- FM-mottagare, "träradio" med UKV
- Kortvågsmottagare
- Hembyggd SWR-meter "Mickey-Match"
När "tvårörsmottagaren" sattes ihop så hade jag bara universalinstrumentet,
så knepet att använda en "träradio" med mellan/kortvåg och lyssna efter dess lokaloscillator användes för att få till någon form av skalkalibrering. Eftersom mottagaren var tänkt att
användas till att lyssna efter den telegrafikurs som sändes på 80 och 40 m var målet att kunna märka ut dessa band på skalan.
Har ett vagt minne av att jag först använde mellanvågsområdet för att hitta MF på 1600 kHz via lokaloscillatorn när mottagaren var inställd på 265 m och en tråd kopplad till blandarrörets galler lagts nära chassiet.
När detektorn hittade igen denna signal och även kunde fås att svänga blev nästa uppgift att hitta igen lokaloscillatorn. Genom att veta var frekvensen låg på 80-bandet så justerades oscillatorkretsen tills dess signal hittades vid 59 m på kortvågsskalan, och för 40 m vid 35 m.
Därefter var det ganska enkelt att få antennkretsen på rätta frekvenser genom att koppla en antenn till ingången och leta efter signaler och ställa in den till max. Det blev två maxima på vridkondensatorn, och det där kondensatorn var som mest invriden var det rätta.
Sedan vidtog ett tålamodsprövande letande efter de signaler som jag var intresserad av.
Det var min ganska radiokunnige granne som fick det hela att fungera till sist.
En och annan AM-station på 80 m hördes på kvällar och helger, för att inte tala om alla rundradiostationerna på 40 m. Jag gav mig inte på att försöka ställa in SSB...
Hade jag känt till från början hur mycket "pyssel" detta skulle innebära hade jag nog försökt spara veckopengarna till en BC-453 hos Ferrofon och byggt en "Novice Q-5er", men jag kände inte till denna "genväg".
Under tiden hittades också en radannons i QTC, vilka jag läste på Stadsbiblioteket,
Denna mottagare kom lagom till höstlovet 1968 och var en mycket speciell apparat, med riktigt bra prestanda när den fungerade. Tyvärr så var bandomkopplingsmekanismen sliten och efter att ha använts intensivt ställdes den undan med svårartade intermittenser. Jag funderade länge på hur den skulle kunna repareras, men saken blev nedprioriterad när bättre mottagare kunde anskaffas. När min far flyttade 1981 så skänktes den, tillsammans med ytterligare ett par kubikmeter av min tidigaste "junkbox", till ETA-auktionen.
Den hembyggda mottagaren avlöstes av först mottagaren från SM7ATF, sedan av en Lafayette HA-700. Bara något halvår senare kom jag i kontakt med ÖSA, och där var det närmare till sakkunnig assistans av hjälpsamma gentlemannaamatörer. En av dem var en Hallsbergsamatör som lånade ut en AR-88.