De va bättre förr, Hmm.

Det är en ruskig utveckling vi varit med om.

Min första "dator" var ZX80 eller 81 som egentligen inte kom till någon praktisk användning mer än att det pillades en hel del med den. Nummer två var en VIC64 med bandspelare. Denna kom att användas för fjärrstyrning av en STR430 mottagare. Så småningom skaffade jag mig en nålskrivare och datorn kom till nytta som elektrisk skrivmaskin där dokumenten kunde lagras. Det var högsta high tech på den tiden.

Ibland undrar jag hur vi elektronikutvecklare kunde klara oss utan dator och Internet förr. Jag minns bokhyllorna i elektroniklabbet på jobbet, fyllda av tjocka databöcker från alla möjliga tillverkare. På elektronikmässorna gällde det att roffa åt sig ny information och ta hem för att komplettera biblioteket.

Tänk att det var möjligt att rita schema med penna på papper och lägga mönsterkortslayout med kurvtejp, lösa öar och förvisso foot-prints för de vanligaste IC-kapslarna. Jag jobbade i skala 2 eller 4 med sådant före datorernas intåg. Layouten i form av transparent film skickades sedan till reproavdelningen som tog fram filmunderlag i skala 1:1 för tillverkning av mönsterkort. Prototypkorten tillverkade vi för det mesta själva med Positiv 20 och etsade på gården i saltsyra och vätesuperoxid.

När vi fick våra första datorer på jobbet, 186 måste det ha varit, eller var det möjligen 286?, satsade vi på Orcad program för schema- och mönsterkortslayout. Jag minns programmet som en enda lång lista med ett oändligt antal parametrar att definiera innan det ens gick att påbörja själva jobbet. Men visst var CAD ett lyft jämfört med MAD med kurvtejp och skalpellen.

Filmsnutten Kids React om datorerna som det länkades till i första inlägget är tänkvärd på många sätt. Mycket av amatörradion som vi pysslar med och som vi stolt berättar om här på ham.se måste upplevas hopplöst mossigt omodern av dagens unga. Dom tar sig för pannan och suckar djupt. Jo, jag är säker på det. Deras referenser ligger ju hela tiden i de senaste prylarna som blir gamla och omoderna så fort de packats upp och använts en dag eller två. I en annan tråd visar några av oss våra portabelstationer i form av små (läs jättestora och klumpiga) tranceivers till våra smäckra (läs jättestora skrymmande) antenner i form av metspön, pinnar och långa trådar som installerats på någon offentlig rastplats eller på stranden. Vad ger det för signaler till den vanlige svensson som passerar. -Är du en sån där konstig radioamatör typ?

När jag provade min portabel set-up på stranden häromveckan passerade en ung tjej med hund. Hon stannade till och undrade -Vad i all världen är detta? -Vad gör du? Ja, vad säger man... Öhh, jag lyssnar på radio sa jag. -Jaha!? Det var lätt att läsa av tankarna i hennes huvud. Möjligtvis hade en förbipasserande pensionär fattat mer. Men någon sådan sågs inte till under de dryga två timmarna jag satt på stranden och körde morsetelegrafi med en Fritz i Tyskland och någon Bob i England. I fickan hade jag min mobiltelefon som har räckvidd över hela världen utan antenn. Nåja, inbyggd antenn har den ju.

I dag skiner solen, varmt och fint. Nästan vindstilla. Det skall laboreras vidare med portabelantennen. Detta i trädgården med höga häckar som insynsskydd.
 
Kommer ihåg den stora radioexpeditionen till Saltholm 1990.
Då betraktades vi med misstänksamhet av såväl de fåtal bosatta
öbor som turister.
Ordet spioner från öst, hördes flitigt.

Idag hade man kanske trott att vi var tiggare som ringde hem.
Typ "E.T. phone home".
 
Tekniken är bättre idag, men hur kunde det bli så här i modern tid?
Hur tänker vissa människor?
Bilden är från Stadsparken i Lund efter valborgsfirandet.
 

Attachments

  • 1200.jpg
    1200.jpg
    85,3 KB · Views: 128
Last edited:
Och våran värsting 1985/86 hette Compis :D

COMPIS – Wikipedia

Rune's PC-Museum - TeleNova COMPIS

OID: Ska visa denna video för min dotter (7 år) idag och se vilka reaktioner det blir där.... ;)

73 de LRR

COMPIS var ett rätt intressant sidospår...

Som anställd på Östra Radioområdet inom Televerket, och någorlunda "datorlitterat", i varje fall jämfört med merparten av mina chefer, fick jag vintern 1984 huvudkontorets uppdrag att snabbutvärdera persondatorlösningar med distribuerad datakraft jämförda med minidatorer inför en kommande uppgradering av kustradions informationssystem.

Eftersom Teli skulle tillverka och supporta COMPIS hade jag direktiv att titta särskilt på denna.

Det visade sig att stödet för de registerfunktioner och realtidshantering som var nödvändigt för i synnerhet telegramhanteringen samt flygradioverksamheten saknades i de programvaror som erbjöds, samt att nätverkslösningen var ganska "seg". Att hämta och spara dokument fungerade med en viss tvekan, men inte mycket mer.

Andra miljöer fungerade väl lite snabbare och bättre, men frågorna om realtidsegenskaperna samt stabiliteten i de programsystem som erbjöds förblev olösta. Kontentan blev att systemen fick leva kvar i den PDP-11 minidatormiljö där de hade sina ursprung. Hade jag då känt till QNX är det frågan ifall inte saken tagit en annan vändning.

Om detta var bra eller dåligt på längre sikt kan väl diskuteras, men det gav en förutsägbarhet i utvecklingen, tillsammans med att priserna på begagnade minidatorsystem "störtdök" under andra halvan av 80-talet. Televerket Radio hade dessutom "in-house" service på flera minidatorsystem, bl.a. DEC PDP och VAX , Data General samt Honeywell Bull.

Debaclet med COMPIS genererade en hel del mer eller mindre roliga anekdoter, en av de bättre återgavs av en konsult som jag träffade
i början av 90-talet. Han hade jobbat något halvår hos Esselte data precis efter sin examen 1983, och haft uppdraget att följa upp användarsynpunkter i pilotprojektet ute på skolorna.

Det var, bör man känna till, lite "si och så" med "datormognaden" inom undervisningsväsendet vid denna tid. Majoriteten av lärarkåren hade sett en dator på bild, och den praktiska erfarenheten hos de mer försigkomna var att "knappa" på en Teletype eller en bildskärmsterminal.

En "buggrapport" kom in från ett gymnasium där ordbehandlaren inte fungerade som tänkt. Efter telefonkontakt med anmälaren under vilken man inte kunde återskapa problemet bad min sagesman ämnesläraren i "andra änden" att skicka en kopia av disketten med den fil som var problematisk.

Sagt och gjort, ett par dagar senare återfanns fotokopior på båda sidor av disketten i den inkommande posten... :D

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Last edited:
Vi var värst på hela härnösands gymnasium när vi under andra året fick en ABC800 i datasalen (!)
Runt -85/86 tror jag det var...

Dubbla z80:s och med dubbel diskettstation modell LP-skivor naturligtvis.

Det var grejjor det :)
Jag slutade där 1984 och då hade vi ett ett datarum med ett gäng Nascom 2 som var nätverkade och hade access till en gemensam hårddisk och printserver.

Dessutom hade vi helt öppna Nascom 2 i datalabbet där vi kunde göra mätningar osv på kretskortet och våra labb kort där vi byggde sådant som skulle ha dator interface.

Per Börlin tror jag vår lärare i systemteknik hette.
 
Jämförelsen mellan amatörradio och datorer gör att man blir lite fundersam.
En 30 år gammal dator är helt oanvändbar för dagens bruk. Den lever inte upp till kraven på långa vägar.
Men en 30 år gammal amatörradiostation klarar sig alldeles utmärkt. Det enda som egentligen hänt är ju att apparaterna blivit mindre.
När man hör en station som låter väldigt bra så har den ofta en beteckning som börjar på "HW-" eller liknande.

Naturligtvis är det så att de trafiksätt vi använder (AM, FM och CW) är så "enkla" att konstruktionerna var ganska optimerade redan på den tiden. Nya, digitala, moder kommer nog snart att ta över (Effektivare moder än D-star och liknande). DÅ kommer nog amatörradiostationerna att göra ett skutt i utveckling.
 
Läste handelsämnen 71-72 i nionde klass i grundskolan, då kunde man ännu välja yrkesämnen redan i högstadiet. Vi hamrade på mekaniska skrivmaskiner utan text på tangenterna för att lära oss och vi elever fick turas om att ibland prova den högteknologiska elektriska skrivmaskinen. Våra räknemaskiner var elektriska nästan allihop men ibland fick man veva räknesnurra. Det var ett jäkla oväsen i rummet då.

Vår lärare återkom från en kurs och berättade om att datorerna var på ingång i den administrativa och ekonomiska världen. Hon var mycket entusiastisk och i väntan på datorernas intåg fick vi därefter bara skriva siffror på det nya kantiga sättet hon lärt sig. Därigenom skulle vi få ett försprång eftersom datorerna framöver skulle kunna läsa handskrivna siffror. Men bara om de var skrivna med exakt manér. Syrran jobbade som hålkortsoperatris och var inte nöjd när jag berättade om denna tänkta utveckling.

Även jag köpte dator i början av åttiotalet efter att ha suktat efter en Sinclair datorbyggsats länge. Nu blev det en modern 8086-PC som jag döpte till "Hjärnförlängaren" men bytte snart ut den till en bättre som hade hårddisk med sån ofattbar kapacitet att jag fick partitionera den i en C- och en D-disk. Hårddisken var på 10 megabyte....
 
(”SM7TJC skrev
En 30 år gammal dator är helt oanvändbar för dagens bruk. Den lever inte upp till kraven på långa vägar.
Men en 30 år gammal amatörradiostation klarar sig alldeles utmärkt.”)

Förutsättningar för att köra amatörradio i dag, jämför detta med dagens teknik och vad det kan
användas till:

1. Ett lämpligt boende att ställa upp prylarna på, gärna långt ut på landet utan grannar.
2. En hög mast alt, ett högt fritt läge för antenner.
3. En stabil antenn med lite bandbredd, gärna fler antenner. (fågelskrämma)
4. Massa kabel som koax och ev rotorkabel.
5. En transceiver, det enkla i dag är att de innehåller de flesta band att köra på.
6. Nått att kolla av antennen med alt, en antenna tuner unit.
7. Ett stabilt nätaggregat som inte för oväsen.
8. Utbildning för att få använda prylarna. (Cert)
9. Utbildning och hjälp från andra för att få prylarna att fungera.
10. Mm, mm, mm, mm.

Vad kan jag nu använda detta till?
Jo jag kan prata med någon. Öhh, jaha, ok.
Jag kan prata med hela världen. Jaha, jasså? Varför då?

Ja, ni kanske ser vart jag vill komma, Tänk nu dagens ungdom och hur de skulle se på detta.

Jag menar, här sitter barnen och spelar online spel med X-Box etc. med hela världen och har alla möjligheter i en liten ask, den enda kabel de behöver är ladd kabel.
 
Last edited:
(”SM7TJC skrev
En 30 år gammal dator är helt oanvändbar för dagens bruk. Den lever inte upp till kraven på långa vägar.
Men en 30 år gammal amatörradiostation klarar sig alldeles utmärkt.”)

Förutsättningar för att köra amatörradio i dag, jämför detta med dagens teknik och vad det kan
användas till:

1. Ett lämpligt boende att ställa upp prylarna på, gärna långt ut på landet utan grannar.
2. En hög mast alt, ett högt fritt läge för antenner.
3. En stabil antenn med lite bandbredd, gärna fler antenner. (fågelskrämma)
4. Massa kabel som koax och ev rotorkabel.
5. En transceiver, det enkla i dag är att de innehåller de flesta band att köra på.
6. Nått att kolla av antennen med alt, en antenna tuner unit.
7. Ett stabilt nätaggregat som inte för oväsen.
8. Utbildning för att få använda prylarna. (Cert)
9. Utbildning och hjälp från andra för att få prylarna att fungera.
10. Mm, mm, mm, mm.

Vad kan jag nu använda detta till?
Jo jag kan prata med någon. Öhh, jaha, ok.
Jag kan prata med hela världen. Jaha, jasså? Varför då?

Ja, ni kanske ser vart jag vill komma, Tänk nu dagens ungdom och hur de skulle se på detta.

Jag menar, här sitter barnen och spelar online spel med X-Box etc. med hela världen och har alla möjligheter i en liten ask, den enda kabel de behöver är ladd kabel.

Här har plastradioindustrin misslyckats.
Den "utveckling" som medfört att man helst ska byta mobiltelefon eller PC varje år eller på sin höjd var 18 månad har ännu inte lyckats slå igenom inom amatörradion.
De 10 punkter med förutsättningar som SM6UUM anförde i sitt inlägg kan om man önskar hårddra det lite reduceras till högst 3 - 4, nedan grovt indelade i prioritetsordning, om man är tekniskt kunnig och intresserad samt kan telegrafi:

1. Intresse, utbildning och kunskaper för att kunna samt få använda prylarna. (Cert)
2. Ett lämpligt boende att ställa upp prylarna på, gärna långt ut på landet utan grannar.
3. En eller flera antenner lämpade för ändamålet
4. En eller flera sändare och mottagare.

Om man använder dessa kriterier så finner man att åldern på radioapparaterna blir ganska egal, det går precis lika bra
att få till njutbara telegrafi-QSO:n oavsett om apparaterna är 7 månader, 7 år eller 70 år gamla.

Plastradioindustrin kommer sannolikt inte att slå sig till ro, utan det finns anledning att tro att olika former av "Planned Obsolesence" kommer att tillgripas så att livscykeln förkortas tillräckligt mycket för att försöka hålla försäljningssiffrorna uppe ett tag till.

Vad som kommer att hända i framtiden om ett 10-tal år när radioamatörernas medelålder tangerar 75 år är dock skrivet i stjärnorna, det är sannolikt så att inga "ungdomssatsningar" i världen förmår att vända denna trend av de skäl som framkommit tidigare i tråden.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Last edited:
Jag undviker att marknadsföra amatörradiohobbyn i min bekantskapskrets. De få gånger jag förevisat och berättat hur det fungerar så brukar personen plocka fram sin mobiltelefon och säga de numera klassiska orden:
-Den här når runt hela jorden.
Vilket får mig att uppgivet yttra:
-Du har inte fattat någonting......
 
COMPIS var ett rätt intressant sidospår...

Sagt och gjort, ett par dagar senare återfanns fotokopior på båda sidor av disketten i den inkommande posten... :D
73/
Karl-Arne
SM0AOM

COMPIS:
Tala om en gigantisk datorinvestering som försvann snabbt i det ekonomiska djupet.
Och inte ett monument så lång ögat når över denna bedrift.
Talar dock i egen sak, men hade hellre sett att eleverna arbetade med etablerade
kontorssystem från Luxor som jag sålde på den tiden.

VIDARE:
I denna veva i mitten av 80-talet, lärde jag mig Unix, en ur-version av Linux, vilket
gav mig nya visioner.

Sen kom fönsterdatorer som Apple Lisa & MAC och Commodore AMIGA som förändrade mycket.
De var dock inte först. Rank Xerox visade upp en ordbehandlare på en datormässa i Lund 1980.
Svart/vit bildskärm på högkant med datormus. Men, de ville ha 100.000 kr då, för en arbetsplats!


Slutligen lite grannlandshumor:


NORGE:
-Norrmännen överkonsumerade TIP-EX långt in på 2000-talet.

-Dessutom var norrmän rädda för tvärdrag: Två Windows-fönster öppna samtidigt. Usch!

-Norrmännen satte dessutom många musfällor helt i onödan. De behövde ju bara hala in sladden.

-De första utskrifterna blev inte bra från Norge. De tolkade traktormatning av pappret väl bokstavligt.

-När det sen gällde arkmatning: Detta måste inte ske parvis som på Noas tid.


TREVLIG SOMMAR!
 
Jag körde QNX, ett Posix baserat OS ett tag, bara på kul, samtidigt hade jag en Spacstation som jag körde Solaris på, också bara på kul.

Det roliga var att mina ungar, som då var små, startade aldrig windowsdatorn utan gjorde det dom skulle på QNX datorn, utan att bry sig om att det inte var windows.

Morsan lånade min laptop precis då Windows Vista lanserades och använde den i flera dagar i tron om att det var Vista hon använde, det var Ubuntu-Linux på den.

Om folk bara vågade prova något annat så skulle dom se att det bara är annorlunda, inte nödvändigtvis sämre eller krångligare.

Med det sagt så kör radiodatorn XP och min nya laptop kör W7 och Linuxdatorn står mest och samlar damm i dagsläget.
 
QNX är ett riktigt bra OS.

I början av 90-talet var det tal om att utveckla ett VHF-DSC system "in-house" för den svenska kustradion.
De system som fanns på marknaden lämnade en del att önska när det gällde pris-prestandaförhållanden, bl.a. så gick Thrane&Thranes
system vilket hade utvecklats för den danska och norska kustradion på HP minidatorer som kostade närmast fantasisummor.
En budgetoffert för ett "pilotsystem" med har jag för mig 10 basstationer gick lös på ett par-tre miljoner.

Vid den här tiden var jag knuten till "Fackmiljö kustradio" och där studerades frågan ganska ingående.


Vi hade tänkt oss ett distribuerat nät med ganska mycket "intelligens" ute i basstationerna, och användning av olika former av tidsdelning för att nedbringa behovet av resurser, bl.a. hade vi planerat att använda sändaren för kanal 16 även för sändning på kanal 70 med prioritet för K16, och att använda en dedicerad mottagare för K70 med överlägsna storsignalegenskaper för att klara alla former av samlokalisering. DSC-modemet skulle bygga på finska Digiselects programvara som var tänkt att porteras till MC68HC11, samt en utestationsenhet som från början planerades till att innehålla en 6809 enkortsdator, men som vid närmade eftertanke ändrades till PC/104 standarden med "ROM-at" QNX.

Kommunikationen med centralerna var tänkt att ske med AX.25 via "data-over-voice" modem från Coherent Communications i USA. Allt för att spara bandbredd i "trådnätet". En förhyrd förbindelse mellan t.ex. Luleå och Härnösand (detta planerades innan nedläggningen av SAH beslutades) kostade då runt 20 kkr/kvartal.

I centralerna skulle det finnas servrar som tog hand om, avkodade samt presenterade de inkommande meddelandena för operatörerna i MRCC. Tanken var att hela programmiljön skulle kodas i C och gå under QNX p.g.a. dess goda realtidsegenskaper. Jag erinrar mig att det letades en del på marknaden för att försöka hitta tidiga GIS-program för att kunna presentera sjökortsdata med automatisk plottning av inkommande nödanrop.

Vi kom så långt att en prototyp till utestationsenheten togs fram och testades tillsammans med AX.25 packetmodem samt en primitiv presentationsapplikation (kodad i QuickBasic[!]).

Då ingrep "Makterna" och de bestämde i rask takt att SAH skulle läggas ner direkt, SAG förlora MRCC och läggas ner på sikt, SDJ skulle flytta, samt att hela tekniken, inklusive transmission, centralutrustning och radiobasstationer skulle bytas ut.
Projektet blev då lagt på is...

Det hade varit roligt att fått vara med och utveckla ett VHF-DSC system efter dessa ganska radikala riktlinjer.
Vad jag vet så var vi ganska tidigt ute, först några år senare kom system uppbyggda med "Base Station Units" där man delade upp en 64 kbps digital förbindelse till 4 användare på marknaden. Dock hade prisutvecklingen på förhyrda förbindelser börjat snabbt vända neråt som ett resultat av billiga länkförbindelser och fiberbandbredd, vilket t.ex. "R-line" drog nytta av.

Vinsterna av "bandbreddsekonomi" började då att avta. Vad jag känner till var det bara den estniska kustradion som till sist byggde efter detta koncept.

För ett par år sedan hittade jag mitt rejält sönderlästa exemplar av "QNX Reference Manual" samt disketterna (5 1/4") till demoprogrammet som användes i en flyttkartong.

En tidsresa.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
>och testades tillsammans med AX.25 packetmodem

Wow, amatörutrustning i skarp drift (eller förstudie, i alla fall) :)
 
>Unix, en ur-version av Linux

Det där var onekligen en anmärkningsvärd tolkning av historien.

Ja, det kan man tycka.
Läste Linus Torvalds självbiografi (f.69) en gång i tiden, men kommer inte ihåg något ifrån boken dessvärre.
Vad jag kommer ihåg, var att Unix kom först tidsmässigt.
Men, när det gäller ordet gilla, tyckte jag då på tidigt 80-tal bättre om Xenix.

Linus ville först kalla sitt operativsystem för Freax. X-et för att indikera att hans verk handlade om ett Unixsystem.
Det stora, är nog att Linux baseras på open-source konceptet, vilket kanske delvis förklarar varför
operativsystemet fått den utbredning det har idag.

Personligen har jag ingen kontakt med operativsystemet nuförtiden, mer än att Ubuntu ligger nerladdat på en äldre
laptop för att förbättra prestandan.
 
Last edited:
Back
Top