Det jag tycker mig kunna se är att kunskapen blivit allt mer fragmentarisk eller koncentrerad till vissa smala områden och kanske också mer systeminriktad där man i allt mindre grad intresserar sig för innehållet i de enskilda funktionsmodulerna eller IC-kretsarna.
De som var kunniga inom radiotekniken för säg 100 år sedan behärskade förmodligen en mycket stor del av denna. Det mesta som vi känner till idag var ju inte uppfunnet eller känt då. Kikar man i gamla böcker från den tiden så ägnas stora delar av innehållet till att beskriva den absoluta grunden och man sparade inte på utrymmet för att förklara i detalj.
För 50 år sedan hade radiotekniken svällt ut att täcka in betydligt fler och större områden. För den som på den tiden skulle hålla sig "fullt utbildad och kunnig" inom alla de nya alla områdena utöver grunderna och även de gamla områdena som gällt sedan tidernas begynnelse gällde det att studera mer och läsa fler böcker. Knappt någon på den tiden var väl expert djupt ner i detaljerna på precis alla områdena?
Och nu 2014 tycker jag mig se att det finns massor av duktigt folk, särskilt yngre förmågor, men som verkar inom allt smalare nischer och segment inom elektroniken. I mitt arbete inom elektronikkonstruktion och EMC-provning möter jag dagligen elektronikingenjörer som är överjävligt duktiga och som utan minsta problem kan konstruera synnerligen komplicerade apparater. En del av dom har inte mer än flyktigt hört talas om den gamla sortens radioteknik där det konstruerades från scratch med diskreta komponenter. Knappt någon av de yngre nyutexaminerade har fått tillfälle att pyssla med praktiska mer komplicerade laborationer under sin utbildning. Jag tror inte någon av de unga hört talas om grid-dipmetern och behovet av en sådan är nog begränsad om man skall vara ärlig.
I deras värld utgår man ifrån datablad och färdiga applikationsexempel från tillverkarna. Det finns färdiga CAD-filer på hela radiodelar klara att lyftas in i den egna konstruktionen, Den moderna "radiodesignen" handlar ju mest om att se till att gränssnittet mellan radiokretsarna passar ihop med andra moduler som mjukvarufolket knappat in kod i och se till att den gör sitt jobb. Vi ser väl ungefär samma trender inom hobbyn eller hur?
Men det skadar så klart inte att än idag ha en gedigen grund inom ellära och radioteknik att luta sig emot. Möjligheterna att skaffa sig praktiska erfarenheter av hur en radiosändare är uppbyggd med diskreta komponenter där det krävdes viss handpåläggning för att tämja självsvängningar och få till en stabil konstruktion som lät sig serietillverkas är mindre idag. Det är väl bara vi radioamatörer som i vår hobby fortsätter pilla med radio på den nivån.
Själv känner jag att det mesta jag pysslar med inom amatörradio är teknik som återfinns i de gamla läroböckerna och det mest "moderna" som SDR-radio är ju i grunden gammal teknik den också även om det ständigt kommer vassare kretsar och mjukvara. Utvecklingen går nu så snabbt att ingen kan hänga med inom alla områdena, Vill man vara med i den absoluta framkanten så gäller det nog att ta på skygglapparna och specialisera sig på en enda sak. Då kanske det går.
I framtiden kommer det att bli brist på radiofolk med lång praktisk erfarenhet av konstruktion med diskreta komponenter. Frågan är bara om sådana människor behövs i framtiden. Vad tror vi om det?
