SM5XUN
░░░░░░░
om du har grannar som ropar in i dina QSOn, det kan ha en menlig inverkan på din framtida hörsel))
Inga problem, på labbänken har jag en extern AGC med två 6AU6
En-rörs transceiver för 80 m
- Thread starter SM7EQL
- Start date
Inga problem, på labbänken har jag en extern AGC med två 6AU6
SM0KBW
Well-Known Member
Inga problem, på labbänken har jag en extern AGC med två 6AU6
Men innan man har en extern AGC/Limiter så är den allmänna rekomendationen, slå inte av AGC, i synnerhet inte om du använder hörlurar!
SM5XUN
░░░░░░░
Nä, jösses, med lurar kan det gå illa!!
(Tips! bygg en limiter med två motvända lysdioder på hörlursutgången, när du förlorat hörseln kan du ju iallafall se att volymen är för hög
)
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Här kommer ett preliminärt schema så som mottagaren ser ut just nu - om nu någon vill bygga en riktig radio som ersättning till plastradioapparaterna. 
Som synes så är det inte så många komponenter som behövs. Schemat är i stort sett identiskt med de radioapparater som vanliga Hr och Fru svenssons och gubbarna i cyckelaffärerna byggde på 1920-talet. Dock med batterirör och till formatet större spolar med Litz-tråd. Chassiet på den tiden var av trä och samtliga komponenter var försedda med skruvanslutningar så att det knappt behövdes några verktyg mer än träsåg, borrsväng, hammare, skruvmejsel och skiftnyckel. Lödkolv var lyx.
Kikar man i böcker och allehanda tidskrifter som Hemmets Journal från den tiden så ser man att byggbeskrivningarna var synnerligen rakt på sak. Fina hand-colorerade skisser exakt på hur ledningarna av förtennad koppartråd skulle bockas och förläggas. Allt i 90-gradiga vinklar fint som snus. Korsande trådar isolerades med Systoflex och hela klabbet drevs på glödströms- respektive anodbatteri.
Antennerna på den tiden var gärna försedda med 3-5 seriekopplade porslinsägg för bästa mottagning av långväga stationer från utlandet.
Vilken händig hemmafru eller egnahemsägare som helst på den tiden klarade galant av att bygga sin egen radio. Hur många av dagens vederbörligt utbildade och licensierade radioamatörer klarar detta? Många men inte alla...
Förklaringen till händigheten förr är troligen att folket på den tiden inte kände till att det var svårt att bygga en radio. De konstaterade bara att -jag behöver en radio och då bygger jag väl en sådan. Jo, så tror jag faktiskt det måste hänga ihop på det viset.
/Bengt
Som synes så är det inte så många komponenter som behövs. Schemat är i stort sett identiskt med de radioapparater som vanliga Hr och Fru svenssons och gubbarna i cyckelaffärerna byggde på 1920-talet. Dock med batterirör och till formatet större spolar med Litz-tråd. Chassiet på den tiden var av trä och samtliga komponenter var försedda med skruvanslutningar så att det knappt behövdes några verktyg mer än träsåg, borrsväng, hammare, skruvmejsel och skiftnyckel. Lödkolv var lyx.
Kikar man i böcker och allehanda tidskrifter som Hemmets Journal från den tiden så ser man att byggbeskrivningarna var synnerligen rakt på sak. Fina hand-colorerade skisser exakt på hur ledningarna av förtennad koppartråd skulle bockas och förläggas. Allt i 90-gradiga vinklar fint som snus. Korsande trådar isolerades med Systoflex och hela klabbet drevs på glödströms- respektive anodbatteri.
Antennerna på den tiden var gärna försedda med 3-5 seriekopplade porslinsägg för bästa mottagning av långväga stationer från utlandet.
Vilken händig hemmafru eller egnahemsägare som helst på den tiden klarade galant av att bygga sin egen radio. Hur många av dagens vederbörligt utbildade och licensierade radioamatörer klarar detta? Många men inte alla...
Förklaringen till händigheten förr är troligen att folket på den tiden inte kände till att det var svårt att bygga en radio. De konstaterade bara att -jag behöver en radio och då bygger jag väl en sådan. Jo, så tror jag faktiskt det måste hänga ihop på det viset.
/Bengt
Attachments
SM0KBW
Well-Known Member
Du drar alltså upp återkoppling till självsvängning när du lyssnar på CW/SSB? Förvånande att det är så pass frekvensstabilt man hör ju ingen pumpning av frekvensen i dina ljudexempel.
Är det stabilteten som fått dig att ha så pass mycket L och så liten vridkondensator i ingångskretsen?
Dina grannar lär höra när du vrider in på deras frekvens
Är det stabilteten som fått dig att ha så pass mycket L och så liten vridkondensator i ingångskretsen?
Dina grannar lär höra när du vrider in på deras frekvens
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Oj då, nej det skall vara 150 pF + 18 pF + 15 pF variabel. Får rätta schemat i morgon.
Ja, man lyssnar AM strax innan detektorn börjar återkoppla. Där får man så smal bandbredd att de höga tonerna i musiken beskärs samtidigt som känsligheten är högst. För bättre ljudkvalitet backar man en aning, men inte så mycket att känsligheten minskar.
För CW/SSB drar man på så att detektorn återkopplar plus ett litet snäpp till. Ju kraftigare insignal man tar emot ju mer återkoppling krävs för att oscillatornivån skall dominera över insignalen. Potentiometern sänker icke anodsida på återkopplingsspolen mot jord. Ju mindre resistans ju kraftigare återkoppling och ju mindre återverkan (pulling) i takt med insignalens variation. Som extra funktion sänker potentiometern antennsignalen mot jord samtidigt som LF-signalen på anoden också sänks mot jord. Så det blir tre funktioner i samma ratt. Har inte sett denna lösning förr och den upptäcktes väl av en slump när jag provade att koppla in antennen på återkopplingsspolen. Så gör man aldrig annars. Normalt är tre spolar och jag skall prova en sådan version också, men då blir jag av med gratisfinesserna.
Ingen av mina granna lyssnar på annat än Internet-radio och signalen ut i antennen är inte särskilt stark om man nu inte drar på fullt. Skall mäta upp den sen så får vi se.
/bengt
Ja, man lyssnar AM strax innan detektorn börjar återkoppla. Där får man så smal bandbredd att de höga tonerna i musiken beskärs samtidigt som känsligheten är högst. För bättre ljudkvalitet backar man en aning, men inte så mycket att känsligheten minskar.
För CW/SSB drar man på så att detektorn återkopplar plus ett litet snäpp till. Ju kraftigare insignal man tar emot ju mer återkoppling krävs för att oscillatornivån skall dominera över insignalen. Potentiometern sänker icke anodsida på återkopplingsspolen mot jord. Ju mindre resistans ju kraftigare återkoppling och ju mindre återverkan (pulling) i takt med insignalens variation. Som extra funktion sänker potentiometern antennsignalen mot jord samtidigt som LF-signalen på anoden också sänks mot jord. Så det blir tre funktioner i samma ratt. Har inte sett denna lösning förr och den upptäcktes väl av en slump när jag provade att koppla in antennen på återkopplingsspolen. Så gör man aldrig annars. Normalt är tre spolar och jag skall prova en sådan version också, men då blir jag av med gratisfinesserna.
Ingen av mina granna lyssnar på annat än Internet-radio och signalen ut i antennen är inte särskilt stark om man nu inte drar på fullt. Skall mäta upp den sen så får vi se.
/bengt
SM5XUN
░░░░░░░
Nu till min egentliga fråga, vad använder du för schemaeditor, om du nu "nedlåter" dig att använda dator till det arbetet?
...jag gissar på paint
(för mindre komplexa saker går det ofta snabbare att rita i paint än att hitta symbolerna i cadprogrammet)
SM7CZR
Old Member
En SSB-demonstration som är rätt inställd på frekvensen!
Inte ofta man får höra sånt...
Last edited:
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Jag använder sPlan ABACOM Ingenieurgesellschaft som är snabbjobbat och där man slipper allt krångel som de stora programmen ställer till med. Särskilt när man vill ändra i symboler eller skapa nya symboler i farten. Inga nätlistor som varnar för felkopplingar etc etc. Det är samma program som många av oss som skriver i Resonans använder.
Det finns även ett motsvarande program för PCB-layout, SprintLayout som även det är otroligt lättanvänt och täcker det mesta man behöver som avancerad hobbyist. Även här kan man lägga ut fria ledningar och öar utan att krångla med nätlistor som larmar vid "felkoppling" Jag har tidigare kört en del i Orcad som kom i mitten av 80-talet och senare i Pads. Eländes elände...tills jag fann EasyPC som efter en inkörsperiod fungerade ganska bra men de här tyska är långt mycket bättre. Nästan lika bra som kurvtejp på rulle och lösa öar på transparant film i skala 2:1 eller 4:1 för den som varit med förr i tiden.
/Bengt
Det finns även ett motsvarande program för PCB-layout, SprintLayout som även det är otroligt lättanvänt och täcker det mesta man behöver som avancerad hobbyist. Även här kan man lägga ut fria ledningar och öar utan att krångla med nätlistor som larmar vid "felkoppling" Jag har tidigare kört en del i Orcad som kom i mitten av 80-talet och senare i Pads. Eländes elände...tills jag fann EasyPC som efter en inkörsperiod fungerade ganska bra men de här tyska är långt mycket bättre. Nästan lika bra som kurvtejp på rulle och lösa öar på transparant film i skala 2:1 eller 4:1 för den som varit med förr i tiden.
/Bengt
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Det är på gott och ont med tvingande nätlistor och alla designregler. OK för stora komplicerade scheman/PCB. Men för små hobbyprojekt som ofta konstrueras på lösa boliner och där det inte skall tas fram produktionsunderlag så föredrar jag "elektroniskt kurvtejp" och rita efterhand så som man vill ha det. Det finns ett ganska stort komponentbibliotek med symboler men många av dessa är märkliga och hemmasnickrade av någon som kanske jobbat som murare. Jag har rättat upp symbolerna efterhand och också skalat om en del av dom så proportionerna blir mer normala.
Vill man ändra i en komponentsymbol så dubbelklickar man på den och får upp en editruta. Där kan man fritt mixtra med delelementen i symbolen och sedan spara igen. Då har endast just den symbolen man mixtrat med ändrat sig och inte de andra av samma sort. Man kan spara den ändrade i biblioteket och använda den därifrån. På så sätt blir det lätt att justera symbolerna för t ex spolar om man vill lägga till några varv av estetiska skäl eller för att få plats med symbolen etc. Men det finns säkert andra liknade program och vad som är bra eller dåligt är ju individuellt efter de behov man tror sig ha.
/Bengt
Vill man ändra i en komponentsymbol så dubbelklickar man på den och får upp en editruta. Där kan man fritt mixtra med delelementen i symbolen och sedan spara igen. Då har endast just den symbolen man mixtrat med ändrat sig och inte de andra av samma sort. Man kan spara den ändrade i biblioteket och använda den därifrån. På så sätt blir det lätt att justera symbolerna för t ex spolar om man vill lägga till några varv av estetiska skäl eller för att få plats med symbolen etc. Men det finns säkert andra liknade program och vad som är bra eller dåligt är ju individuellt efter de behov man tror sig ha.
/Bengt
SM0KBW
Well-Known Member
För de fria CAD systemen som Geda eller KICAD är det en tvingande nödvändighet att komponenteditering ingår - de hade från början inga större komponentlibbar. De har byggts ut under tidens gång.
Det trevliga med netlist-er är att de kan tas in i simulatorer, PCB program med mera, men som du skriver till en kostnad av komplexitet.
Är inte Splan kopplat till Sprint-layout, jobbar du helt utan ritning i programmet?
Det trevliga med netlist-er är att de kan tas in i simulatorer, PCB program med mera, men som du skriver till en kostnad av komplexitet.
Är inte Splan kopplat till Sprint-layout, jobbar du helt utan ritning i programmet?
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Jag jobbar helt separat med programmen utan kopplingar. Passar mig bäst då de allra flesta projekten är RF-baserade och jag vill ha kvar alla frighetsgraderna att mixtra med både schema och layout var för sig. Nog en vanesak. Hade jag jobbat med digital SMD-teknik i 10-lagerskort så kanske det finns mer lämpade program.
/Bengt
/Bengt
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Jag har kollat oönskad oscillatorutstrålning på antennporten nu. Vid återkopplingen ställd för optimal känslighet så mäter jag -42 dBm. Maximal återkoppling ger -30 dBm.
Någon undrade hur bygget såg ut på undersidan så här kommer en bild på kopplingen enligt schemat i tidigare inlägg.
Som vi kan se så är det inte särskilt många komponenter som behövs. Alla utom två små NP0-kondensatorer är tidstypiska för 60-talet. Philips rullblock polyester är lika friska idag som när de tillverkades för 50 år sedan. Jag tror inte jag haft en enda sådan kondensator som fallerat. Klart bättre än de bruna och svarta Wima som vi kämpade med förr...
Bilden talar väl för sig själv. Glödspänning och 250 V anodspänning kommer in på de tre röda trådarna uppe till vänster. Den 9-poliga rörhållaren är av keramisk typ vilket rekommenderas i sådana här sammanhang. I det vänstra hålet sitter en tom spolstomme där tankkretsen till sändaren skall lindas. Även kristallhållaren är monterad men inte kopplad. Till höger om rörhållaren spolen för detektor och återkoppling. Potentiometern nere i mitten är återkopplingsreglaget och till vänster sticker fyra trådar upp från LF-mellantransformatorn som egentligen är en mikrofontransformator. Man får ta vad junkboxen erbjuder. I detta fallet blev resultatet bra.
Du som aldrig byggt med rör kan ta tillfället i akt att jämföra schemat med bygget. Identifiera de olika komponenterna och klura ut hur de är kopplade.
Det finns många sätt att bygga på. Ibland börjar jag med att göra en ganska detaljerad mekanisk ritning, ofta på frihand med blyertspenna. Som ledning för att få rätt proportioner på chassiet lägger jag ut nyckelkomponenterna på ett rutat papper, flyttar runt och tänker mig hur de olika ledningarna kan dras kortaste väg. Det händer att jag ritar mekanik i datorn och då kan man finlira in i minsta detalj.
I just detta projektet ville jag först utvärdera ett antal alternativa kopplingar och därför finns ingen mekanisk ritning. Inte ens en skiss med blyertspenna. En plåtbit klipptes till, bockades som ett U och de tre stora hålen punchades ur. Därefter monterades komponent för komponent på och de hål som behövdes borrades efterhand på frihand med en handhållen Dremmel. Det ena fick ge det andra och om något hål blev fel så borrades ett nytt.
Bygget på bilden har byggts upp och plockats ner ett tiotal gånger nu. En del av komponenterna ser därför lite vingabrödna ut. (Vingbrutna på stockholmska) Men det betyder ju inget i experimentfasen.
När mottagaren fungerar till belåtenhet så ger jag mig på sändaren som egentligen bara är att linda en spole och koppla in kristallen plus dra några trådar. Om allt går väl blir det då en komplett liten QRP-transceiver med c:a 6 W uteffekt för 80 m morsetelegrafi vilket räcker mer än väl för 2 X 599 kontakter med hela Europa och vid konditioner USA och Asien. Det var ju med den effekten vi forna C-amatörer körde våra första tusen QSO förr...
Kanske och om andan faller på så klipper jag till ett nytt chassie och snyggar till mekaniken så att rattarna kommer på rätt ställe och ett runt svart "genuint" Weston anodströmsinstrument bör inte heller saknas.
/Bengt
Någon undrade hur bygget såg ut på undersidan så här kommer en bild på kopplingen enligt schemat i tidigare inlägg.
Som vi kan se så är det inte särskilt många komponenter som behövs. Alla utom två små NP0-kondensatorer är tidstypiska för 60-talet. Philips rullblock polyester är lika friska idag som när de tillverkades för 50 år sedan. Jag tror inte jag haft en enda sådan kondensator som fallerat. Klart bättre än de bruna och svarta Wima som vi kämpade med förr...
Bilden talar väl för sig själv. Glödspänning och 250 V anodspänning kommer in på de tre röda trådarna uppe till vänster. Den 9-poliga rörhållaren är av keramisk typ vilket rekommenderas i sådana här sammanhang. I det vänstra hålet sitter en tom spolstomme där tankkretsen till sändaren skall lindas. Även kristallhållaren är monterad men inte kopplad. Till höger om rörhållaren spolen för detektor och återkoppling. Potentiometern nere i mitten är återkopplingsreglaget och till vänster sticker fyra trådar upp från LF-mellantransformatorn som egentligen är en mikrofontransformator. Man får ta vad junkboxen erbjuder. I detta fallet blev resultatet bra.
Du som aldrig byggt med rör kan ta tillfället i akt att jämföra schemat med bygget. Identifiera de olika komponenterna och klura ut hur de är kopplade.
Det finns många sätt att bygga på. Ibland börjar jag med att göra en ganska detaljerad mekanisk ritning, ofta på frihand med blyertspenna. Som ledning för att få rätt proportioner på chassiet lägger jag ut nyckelkomponenterna på ett rutat papper, flyttar runt och tänker mig hur de olika ledningarna kan dras kortaste väg. Det händer att jag ritar mekanik i datorn och då kan man finlira in i minsta detalj.
I just detta projektet ville jag först utvärdera ett antal alternativa kopplingar och därför finns ingen mekanisk ritning. Inte ens en skiss med blyertspenna. En plåtbit klipptes till, bockades som ett U och de tre stora hålen punchades ur. Därefter monterades komponent för komponent på och de hål som behövdes borrades efterhand på frihand med en handhållen Dremmel. Det ena fick ge det andra och om något hål blev fel så borrades ett nytt.
Bygget på bilden har byggts upp och plockats ner ett tiotal gånger nu. En del av komponenterna ser därför lite vingabrödna ut. (Vingbrutna på stockholmska) Men det betyder ju inget i experimentfasen.
När mottagaren fungerar till belåtenhet så ger jag mig på sändaren som egentligen bara är att linda en spole och koppla in kristallen plus dra några trådar. Om allt går väl blir det då en komplett liten QRP-transceiver med c:a 6 W uteffekt för 80 m morsetelegrafi vilket räcker mer än väl för 2 X 599 kontakter med hela Europa och vid konditioner USA och Asien. Det var ju med den effekten vi forna C-amatörer körde våra första tusen QSO förr...
Kanske och om andan faller på så klipper jag till ett nytt chassie och snyggar till mekaniken så att rattarna kommer på rätt ställe och ett runt svart "genuint" Weston anodströmsinstrument bör inte heller saknas.
/Bengt
Attachments
Last edited:
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Det hörs en hel del DX på 80 m och vid jämförelse mellan denna simpla rörmottagare och några andra mer kompetenta mottagare så finns det skäl att höja lite på ögonbrynen.
I förrgår hörde jag VK4PN vid 20-tiden och nu ikväll ramlade det in några stationer från USA och Canada.
Här ett klipp med VA2GU i QSO med OZ4UN som kommer in på slutet.
Det är riktigt rogivande att sitta tillbakalutad i radiofåtöljen och lyssna på skön morsetelegrafi. För en gångs skull ett längre Rag Chew QSO med innehåll. 80 m bandet vid den här sena timmen är ganska lugnt och det finns många tysta luckor där DX-stationerna kommer igenom med goda signaler.
Tänk att sådana här mottagare använde radioamatörerna på 1920- och 30-talen, ja kanske en bit in på 40-talet innan superhetrodynen blev mer vanlig. I samband med projektet så gör jag som jag alltid brukar göra, letar igenom biblioteket av gamla radioböcker och läser in mig på ämnet. Problemet är att man finner så många intressanta uppslag som man vill prova eller som tål att funderas på.
En beskrivning utgick från just en sådan här mottagare där den kompletterats med ett HF-steg, ett LF-filter med Q-muliplier och slutligen en lite vassare LF-förstärkare. En annan konstruktion var kompletterad med ett synnerligen komplicerat spolsystem med en spole för varje frekvensområde och där även antenn- och återkopplingsspolarna kopplades om i en gangad omkopplare. Massor med jobb för att få till det. Men det fanns få alternativ på den tiden och inte så mycket annat som konkurrerade med fritiden kanske.
/Bengt
I förrgår hörde jag VK4PN vid 20-tiden och nu ikväll ramlade det in några stationer från USA och Canada.
Här ett klipp med VA2GU i QSO med OZ4UN som kommer in på slutet.
Det är riktigt rogivande att sitta tillbakalutad i radiofåtöljen och lyssna på skön morsetelegrafi. För en gångs skull ett längre Rag Chew QSO med innehåll. 80 m bandet vid den här sena timmen är ganska lugnt och det finns många tysta luckor där DX-stationerna kommer igenom med goda signaler.
Tänk att sådana här mottagare använde radioamatörerna på 1920- och 30-talen, ja kanske en bit in på 40-talet innan superhetrodynen blev mer vanlig. I samband med projektet så gör jag som jag alltid brukar göra, letar igenom biblioteket av gamla radioböcker och läser in mig på ämnet. Problemet är att man finner så många intressanta uppslag som man vill prova eller som tål att funderas på.
En beskrivning utgick från just en sådan här mottagare där den kompletterats med ett HF-steg, ett LF-filter med Q-muliplier och slutligen en lite vassare LF-förstärkare. En annan konstruktion var kompletterad med ett synnerligen komplicerat spolsystem med en spole för varje frekvensområde och där även antenn- och återkopplingsspolarna kopplades om i en gangad omkopplare. Massor med jobb för att få till det. Men det fanns få alternativ på den tiden och inte så mycket annat som konkurrerade med fritiden kanske.
/Bengt
SM0KBW
Well-Known Member
Angående undersidan, det är svårt att veta hur layouten ska se ut när man inte vet hur det ska vara kopplat. Känner igen problemet från annan utveckling, man måste lyfta sig själv i håret
Satt mycket och läste på biblioteket i den lilla stad där jag växte upp, de äldre böckerna innehöll dessa tidiga kopplingar som du beskriver. Men det var i början på 70-talet och transistorna hade tagit över och IC-kretsarna började dyka upp. Så det blev inte så mycket byggt, tyvärr.
Rör var förmodligen dyra så man var väl tvungen att utnyttja dem till max, när priserna sjönk så öppnade det för de senare superheterodynmottagarna där man tilldelade en funktion per rör. Mer strukturerat och reproducerbart men lite av magin försvann.
Det som jag är mest förvånad över är hur rent det låter, hade förväntat mig mer glissandon och instabiltet. När man läste om den typen av mottagare stod det att man alltid skulle ha ena handen på återkopplingsregleringen.
Det var länge sedan jag tittat på "rörscheman" så det är kul att analysera dina ritningar.
Överhuvud taget en kul resa du tagit med oss på in i radiohistoriens dimmor.
Tack!
Satt mycket och läste på biblioteket i den lilla stad där jag växte upp, de äldre böckerna innehöll dessa tidiga kopplingar som du beskriver. Men det var i början på 70-talet och transistorna hade tagit över och IC-kretsarna började dyka upp. Så det blev inte så mycket byggt, tyvärr.
Rör var förmodligen dyra så man var väl tvungen att utnyttja dem till max, när priserna sjönk så öppnade det för de senare superheterodynmottagarna där man tilldelade en funktion per rör. Mer strukturerat och reproducerbart men lite av magin försvann.
Det som jag är mest förvånad över är hur rent det låter, hade förväntat mig mer glissandon och instabiltet. När man läste om den typen av mottagare stod det att man alltid skulle ha ena handen på återkopplingsregleringen.
Det var länge sedan jag tittat på "rörscheman" så det är kul att analysera dina ritningar.
Överhuvud taget en kul resa du tagit med oss på in i radiohistoriens dimmor.
Tack!
Last edited:
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Ang frekvensstabilitet så kan det kokas ner till att chassit är tillräckligt styvt och de frekvenbestämmande kretsarna inte kan vibrera när man knackar i bordet. Korta styva ledningar är bra och vissa komponenter kan limmas eller förankras i chassit. Det är generella designregler för vilken "VFO" som helst.
Stabiliteten i återkopplingsslingan är kritisk. Faktum är att anodspänningen inte kan tillåtas variera alls. Ligger man på gränsen så räcker det men under 1 volt för att hamna under eller över. Jag kör mottagaren på ett stabiliserat proffsagg nu men i den skarpa versionen så blir det ett VR105 till detektorn. Borde räcka.
Andra problem med brum är jordslingor i chassiet. Här finns olika skolor om hur man skall jorda, var och varför. En del audiogubbar förespråkar gemensamma jordpunkter vilket inte alls fungerar på högre frekvenser. Vissa komponenter kan behövas flyttas till bättre lägen och det slutar ofta med cut and try metoden. I alla fall har jag upptäckt att den är effektiv.
Glöden kan ställa till trubbel. Ibland propageras för att mata röret med två trådar och ingen jord. Andra ger andra tips. Philips rekommenderar att en pinne kan jordas och andra fabrikanter föreslår avkopplingskondensatorer. Minst brum i min apparat får jag med två trådar fram till glöden men där en av pinnarna är jordad i chassit vi lödstödet inkommande ledning. Jordning vid rörhållaren ger aningen mer brum.
Sedan har vi modulationsbrum som kan uppstå på flera sätt. Vanligt är att spolar i HF, OSC eller MF-kretsar tar upp brum från andra apparater eller kanske en inbyggd nättransformator. Det kan uppstå både FM och AM modulering men som först hörs när man tar in en stark bärvåg som då drabbas av detta överlagrade brum. Antingen som AM-modulerat brum eller frekvensmodulering av bärvågen. Tonen blir kvittrig och oren.
Nätbrum på anodspänningen är en annan källa. Här är återkopplade mottagare speciellt känsliga med dess extremt höga förstärkning.
I min mottagare har jag löst alla dessa problem och brummet är minimalt. I inspelningarna hörs ett svagt brum men det kommer från signalledningen (10 m lång oskärmad teleledning) mellan labbet och kontoret där datorn står.
/Bengt
Stabiliteten i återkopplingsslingan är kritisk. Faktum är att anodspänningen inte kan tillåtas variera alls. Ligger man på gränsen så räcker det men under 1 volt för att hamna under eller över. Jag kör mottagaren på ett stabiliserat proffsagg nu men i den skarpa versionen så blir det ett VR105 till detektorn. Borde räcka.
Andra problem med brum är jordslingor i chassiet. Här finns olika skolor om hur man skall jorda, var och varför. En del audiogubbar förespråkar gemensamma jordpunkter vilket inte alls fungerar på högre frekvenser. Vissa komponenter kan behövas flyttas till bättre lägen och det slutar ofta med cut and try metoden. I alla fall har jag upptäckt att den är effektiv.
Glöden kan ställa till trubbel. Ibland propageras för att mata röret med två trådar och ingen jord. Andra ger andra tips. Philips rekommenderar att en pinne kan jordas och andra fabrikanter föreslår avkopplingskondensatorer. Minst brum i min apparat får jag med två trådar fram till glöden men där en av pinnarna är jordad i chassit vi lödstödet inkommande ledning. Jordning vid rörhållaren ger aningen mer brum.
Sedan har vi modulationsbrum som kan uppstå på flera sätt. Vanligt är att spolar i HF, OSC eller MF-kretsar tar upp brum från andra apparater eller kanske en inbyggd nättransformator. Det kan uppstå både FM och AM modulering men som först hörs när man tar in en stark bärvåg som då drabbas av detta överlagrade brum. Antingen som AM-modulerat brum eller frekvensmodulering av bärvågen. Tonen blir kvittrig och oren.
Nätbrum på anodspänningen är en annan källa. Här är återkopplade mottagare speciellt känsliga med dess extremt höga förstärkning.
I min mottagare har jag löst alla dessa problem och brummet är minimalt. I inspelningarna hörs ett svagt brum men det kommer från signalledningen (10 m lång oskärmad teleledning) mellan labbet och kontoret där datorn står.
/Bengt