Då är det "bara" att koppla upp nätverksanalysatorn, leta fram trimverktygen för vågledarfiltren om det skulle behövas för 10.368 MHz, fixa två M-SMA övergångar och labba...
Vågledarfiltren använde fingängade skruvar. Avståndet mellan skruvarna var i en del fall så litet att även om man fick tag på "vanliga" fingängade skruvar och muttrar kunde man inte få plats med dom. Rekommenderar att inte röra trimskruvarna om det inte är absolut nödvändigt. Du kan nog lossa skruvarna med en vanlig bladmejsel men för att låsa dom igen kan det bli knepigt. Ericsson hade hemmatillverkade specialverktyg för att trimma sina filter.
(Tyvärr) syns att man har använt matchningsnät på ingångar här där skruvarna sitter eländigt tätt. Du får se om det går att dra konstruktionen utan att röra dessa nät och utan att förlora prestanda.
Många mixerdioder trivs med +7dBm men den verkliga nivån vågar jag inte spekulera om. IF-bandbredden var okritisk och i många fall upp till 500 MHz. Om filtren är justerade så att Du kan få ut en passande IF utan att riskera att få ner bägge sidbanden så vore det ju ganska bra.
På den tiden jag jobbade på/för /// var det +15V som gällde för UTO-511 som var en TO39-kapslad förstärkare. Men dessa hade ganska "slappa" egenskaper som lätt öveträffas av dagens 4-benade små plastkapslade piller som matas med exvis +5V (+ motstånd). Jag har letat bland mina pappersdataböcker (släng aldrig något!) men tyvärr hittade jag inte den typ Du angett i början av tråden.
Dom små pillren i ändarna är 50 Ohms avslutningsmotstånd "PILL terminations". Du ser isolerande Imidtejp på en del ställen vid cirkulatorerna vilket skall hålla delar av konstruktionen DC-isolerade från varandra. När man trimmade en del av dessa konstruktioner vändes magneterna om för att exvis koppla RF-riktningen ut till testportar. Nu är magneterna och mothållen fixerade men konstruktionen är så enkel att det inte skall behövas.
