Filmsnutt
- Thread starter sm4cjy
- Start date
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Kollade filmen och konstaterade att man monterat en magnetisk loop-antenn på en bit maströr och anslutit loopen till en radio där RGD pratade med SC0UT. Kanske var det på 80 m eller möjligtvis 40 m.
En loop av den dimensionen kan fungera bra på låga frekvenser under förutsättning att den tillverkats av grovt koppar- eller aluminiumrör och att den galvaniska kontakten med avstämningskondensatorn som sitter i boxen nedtill är EXTREMT lågohmig. Med betoning på EXTREMT. Vi pratar några få milliohm.
Jag har byggt ett antal liknade loopar under årens lopp. Mest för mottagning men även för sändning. Om man bara är noga med den mekaniska konstruktionen och utför alla elektriska förbindningar med stor omsorg så är det en alldeles utmärkt kompakt portabelantenn. Särskilt på de lite högre frekvensbanden som 14 och 18 MHz där en omkrets av c:a 1 m ger toppenbra resultat, även om antennen placeras på en balkong eller inomhus för den som inte har andra möjligheter.
Det finns hur mycket som helst att läsa om loopar på nätet och flera företag i Tyskland tillverkar supereffektiva loopantenner för lågbanden där den ingående avstämningskondensatorn består av kraftiga aluminiumplattor som svetsats direkt på ett 50-100 mm aluminiumrör som utgör själva loopen. Konstruktionen klara regn och rusk samt hög sändareffekt eftersom plattavståndet är mycket stort. Diametern på dessa loopar ligger mellan c:a 2-4. Bra alternativ för den trångbodde och torde fungera ungefär lika bra som vilken dipol som helst bara antennen kommer upp en bit från marken.
Andra kan säkert fylla på med fler fakta och erfarenheter.
/Bengt
En loop av den dimensionen kan fungera bra på låga frekvenser under förutsättning att den tillverkats av grovt koppar- eller aluminiumrör och att den galvaniska kontakten med avstämningskondensatorn som sitter i boxen nedtill är EXTREMT lågohmig. Med betoning på EXTREMT. Vi pratar några få milliohm.
Jag har byggt ett antal liknade loopar under årens lopp. Mest för mottagning men även för sändning. Om man bara är noga med den mekaniska konstruktionen och utför alla elektriska förbindningar med stor omsorg så är det en alldeles utmärkt kompakt portabelantenn. Särskilt på de lite högre frekvensbanden som 14 och 18 MHz där en omkrets av c:a 1 m ger toppenbra resultat, även om antennen placeras på en balkong eller inomhus för den som inte har andra möjligheter.
Det finns hur mycket som helst att läsa om loopar på nätet och flera företag i Tyskland tillverkar supereffektiva loopantenner för lågbanden där den ingående avstämningskondensatorn består av kraftiga aluminiumplattor som svetsats direkt på ett 50-100 mm aluminiumrör som utgör själva loopen. Konstruktionen klara regn och rusk samt hög sändareffekt eftersom plattavståndet är mycket stort. Diametern på dessa loopar ligger mellan c:a 2-4. Bra alternativ för den trångbodde och torde fungera ungefär lika bra som vilken dipol som helst bara antennen kommer upp en bit från marken.
Andra kan säkert fylla på med fler fakta och erfarenheter.
/Bengt
SM7FBJ
Radiotelegrafist och halvdansk
Du har fått med allt Bengt, kan bara säga att det blir varmt (stekhett) där kondensatorn sitter om den inte har väldigt bra galvanisk kontakt, vilket är den svaga länken när man bygger en egen loop av denna typ, utöver att det givetvis måste vara stort avstånd mellan plattorna i vridkondensatorn.
SM0GLD
Vänsterhänt
Även om inkopplingen av kondensatorn är lågohmig så kanske kondensatorns mekaniska uppbyggnad inte är så lågohmig. Jag tänker närmast på den ofta förekommande släpkontakten som finns i vissa vridkondensatorer.
Hur ska en sådan kondensator se ut för att vara tillräckligt bra?
/Micke
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Den lösningen som flera av de tyska antennerna bygger på torde vara den mest optimala som är möjlig att tillverka. Loopen består av ett kraftigt rör av aluminium med öppningsgapet uppåt.
På respektive rörände har man svetsat på en fyrkantig platta med c:a måtten 200 x 200 mm. På dessa plattor har sedan ett lämpligt antal kondensatorbelägg svetsats. Jag drar mig till minnes att 4-5 belägg på var sida är vanligt.
Injusteringen av kapacitansen görs sedan med hjälp av en motor och lite mekanik som helt enkelt vidgar eller sluter loopen. En elegant lösning utan släpkontakter och skruvförband. Några fabrikanter har dimensionerat kondensatorn för att tåla regn medan andra har försett kondensatorn med en skyddsradom.
/Bengt
På respektive rörände har man svetsat på en fyrkantig platta med c:a måtten 200 x 200 mm. På dessa plattor har sedan ett lämpligt antal kondensatorbelägg svetsats. Jag drar mig till minnes att 4-5 belägg på var sida är vanligt.
Injusteringen av kapacitansen görs sedan med hjälp av en motor och lite mekanik som helt enkelt vidgar eller sluter loopen. En elegant lösning utan släpkontakter och skruvförband. Några fabrikanter har dimensionerat kondensatorn för att tåla regn medan andra har försett kondensatorn med en skyddsradom.
/Bengt
Magnetiska loop-antenner
Jag har en magnetisk loop-antenn som legat i ett tiotal år i mitt förråd. Bestod av ett 25mm cu-rör med en diameter på cirka 1,5 meter i diameter. Jag använde en 30 cm (diameter) matarloop i "botten" på den stora loopen. Jag stämde av antennen med en vacuumkondensator på 750 pF. Med de angivna måtten lyckades jag täcka ner till 3,6-MHz.
Jag hade kontakt med många SM6/7 på 3,7-MHz med loopen monterad i ett skruvstäd på ett trädgårdsbord. Jag hade också en mycket solid förbindelse på 18-MHz på ARQ (SITOR) med ett FN-organ i Mocambique.
Några funderingar.
Det är riktigt, som EQL påpekar, att man måste sträva efter att hålla de ohmska förlusterna nere eftersom strålningsmotståndet med "små" loopar kan ligga på 0,01 ohm! Att använda en vridkondensator där rotorplattarna gör förbindelse med ramen med släpkontakter är ett "no no"! Ett bättre alternativ är en splitstator där man bara använder de två statorplattorna och varierar kapacitansen med rotorplattorna. Tyvärr blir kapacitansen genom denna metod halverad. Bästa valet är obestridligt en vacuumkondensator.
Jag vet inte vilket som är den optimala diametern på cu- eller al-röret? Tyvärr "jävlas" naturlagarna med oss. Om diametern på röret ökas minskar givetvis de ohmska förlusterna men induktansen minskar. För att bibehålla resonans måste rörets längd ökas och då ökar de ohmska förlusterna. De loop-antenner som fanns installerade på taken till amerikanska ambassader uppskattade jag att man använt cu-rör med en diamter på 45 mm.
En del fabrikanter har använt sig av breda band av al eller cu för sina produkter. Med samma yta ger ett band mindre induktans jämfört med ett rör med samma "omkretsyta".
Jag uppfattar en magnetisk loop-antenn som en sluten svängningskrets som "läcker" RF. Detta p g a sin storlek och är då "svagt" kopplad till rymden.
Varning.
Qeff är mycket högt på en liten loop vilket resulterar i höga spänningar och strömmar vilket skapar starka magnetiska växelfält vilket kanske inte är helt ofarligt att vistas i närheten av. Man bör därför stämma av loopen med hjälp av en antennanalysator (MFJ-259) eller med mycket låg effekt från sändaren. Vid portabelt bruk, t ex vid Fielddays, bör operatör och transceiver befinna sig några meter från loopen.
För de amatörer som bor i hyreslägenheter och är förbjudna att sätta upp en trådantenn men har tillgång en balkong tror jag den magnetiska loopen är ett bättre alternativ än en centerloadad mobilantenn eftersom det är betydligt lättare att välja olika frekvensband på en loop-antenn genom att bara vrida in rätt värde på kondensatorn.
73 SM6APQ
Jag har en magnetisk loop-antenn som legat i ett tiotal år i mitt förråd. Bestod av ett 25mm cu-rör med en diameter på cirka 1,5 meter i diameter. Jag använde en 30 cm (diameter) matarloop i "botten" på den stora loopen. Jag stämde av antennen med en vacuumkondensator på 750 pF. Med de angivna måtten lyckades jag täcka ner till 3,6-MHz.
Jag hade kontakt med många SM6/7 på 3,7-MHz med loopen monterad i ett skruvstäd på ett trädgårdsbord. Jag hade också en mycket solid förbindelse på 18-MHz på ARQ (SITOR) med ett FN-organ i Mocambique.
Några funderingar.
Det är riktigt, som EQL påpekar, att man måste sträva efter att hålla de ohmska förlusterna nere eftersom strålningsmotståndet med "små" loopar kan ligga på 0,01 ohm! Att använda en vridkondensator där rotorplattarna gör förbindelse med ramen med släpkontakter är ett "no no"! Ett bättre alternativ är en splitstator där man bara använder de två statorplattorna och varierar kapacitansen med rotorplattorna. Tyvärr blir kapacitansen genom denna metod halverad. Bästa valet är obestridligt en vacuumkondensator.
Jag vet inte vilket som är den optimala diametern på cu- eller al-röret? Tyvärr "jävlas" naturlagarna med oss. Om diametern på röret ökas minskar givetvis de ohmska förlusterna men induktansen minskar. För att bibehålla resonans måste rörets längd ökas och då ökar de ohmska förlusterna. De loop-antenner som fanns installerade på taken till amerikanska ambassader uppskattade jag att man använt cu-rör med en diamter på 45 mm.
En del fabrikanter har använt sig av breda band av al eller cu för sina produkter. Med samma yta ger ett band mindre induktans jämfört med ett rör med samma "omkretsyta".
Jag uppfattar en magnetisk loop-antenn som en sluten svängningskrets som "läcker" RF. Detta p g a sin storlek och är då "svagt" kopplad till rymden.
Varning.
Qeff är mycket högt på en liten loop vilket resulterar i höga spänningar och strömmar vilket skapar starka magnetiska växelfält vilket kanske inte är helt ofarligt att vistas i närheten av. Man bör därför stämma av loopen med hjälp av en antennanalysator (MFJ-259) eller med mycket låg effekt från sändaren. Vid portabelt bruk, t ex vid Fielddays, bör operatör och transceiver befinna sig några meter från loopen.
För de amatörer som bor i hyreslägenheter och är förbjudna att sätta upp en trådantenn men har tillgång en balkong tror jag den magnetiska loopen är ett bättre alternativ än en centerloadad mobilantenn eftersom det är betydligt lättare att välja olika frekvensband på en loop-antenn genom att bara vrida in rätt värde på kondensatorn.
73 SM6APQ
Last edited: