Fiskebåtsantenn teori och räckvidd?

SM5DRY

Well-Known Member
När man promenerar på Norr Mälarstrand kan man se flera gamla fiskebåtar som har kvar sin trådantenn från tiden när man använde MF d.v.s frekvenser runt 2 MHz för trafik med olika kustradiostationer eller båt till båt, Nödfrekvensen låg ju på 2182 kHz till exempel. Min fråga är hur man kunde använda så korta antenner på dessa låga frekvenser? Antennen är ju ofta bara 4 - 5 m lång. Det ser ut som nedledningen är ett låg-Ohmigt skosnöre som delar sig till en antenndel på 4 - 5 m och en kort motviktsdel på en meter. Dom båtarna hade ju ganska bra räckvidd trots de korta antennerna. Kan någon förklara vad det är för antenn?
 

SM0GLD

Vänsterhänt
Kan det vara så att man körde med en T-antenn, alltså en vertikal med capacitive top-load.
 

SM5DRY

Well-Known Member
Kanske det? Eller var det någon slags zeppantenn? Hoppas att någon som var med förr kan ge en förklaring. Små antenner finns det alltid behov av.
 

SM5DRY

Well-Known Member
Besättningen på fiskebåten behövde inte vara kunniga i telegrafi, Och 500 kHz användes väl bara för nödtelegrafering på telegrafi?
 

SM0UAN

Well-Known Member
Jag har tittat i ett par gamla gränsvågsapparater och antennanpassningen ser mest ut att vara en spole med ett antal olika uttag. Troligen anpassade man antennen genom att flytta några klämmor till rätt position på spolen vid installation av antennen och vid olika frekvenser (kristallkontrollerat). Sedan litade man på att även en kort antenn (för våglängden) fick bra räckvidd när det var fråga om att sända från en plats på öppet vatten. Jag misstänker (utan att veta) att "högsjöfiskebåtar", som jobbade på långdistans, hade kortvåg och möjlighet att utnyttja 500 kHz nödfrekvens; gränsvågen var väl mest för lite kortare avstånd. Det var oftast inte nån skrämmande uteffekt på anläggningarna heller.
 

SM0UAN

Well-Known Member
På 500 kHz unyttjades telegrafi, ja, nödsignalering gjordes med sändningsklass A2, men man brukade också ha en autoalarm-funktion. En serie med 4 st 4 sek signaler med 1 sek mellanrum utlöste autoalarmet på alla stationer som fångade upp signalen och fanns nån ombord som kunde knacka ut positionen var nog även 500 kHz till viss hjälp. Hade man väl fått folk att lyssna så kanske de även kopplade upp 2182 och hörde om nåt var på G...
 

SM5DRY

Well-Known Member
Ja, -UAN det du skriver stämmer säkert. Men det ser ut som det är två nedledningar som går ned från antennerna. Inte hade dom väl två sändare? Jag kommer ihåg att hobbyförlaget sålde sådana fiskebåtsradio som surplus för en billig penning.
 

SM0UAN

Well-Known Member
Jag kan inte fiskebåtar :) nåt vidare, jag praktiserade på lite större fartyg. Men att man har mer än en antenn är kanske inte orimligt? Eller så är det som syns på bilden nån exotisk form av antenn som funkar i sammanhanget... På större fartyg fanns huvudsändare och nödsändare och det vanliga var nog att man hade ett par olika antenner att välja mellan.
 

SA3AZK

Well-Known Member
Antenntuners typ ic AT-130 är ganska duktiga. I manualen för en sån anges 7m som minsta längd på radiator för att klara 1,6 MHz. Av erfarenhet vet jag att en militär 5m piska kan anpassas ner till 1,6 MHz även den med en sådan tuner.


Screenshot_20210317_175552_com.google.android.apps.docs.jpg
 

SM0GLD

Vänsterhänt
Om man läser manualen till en Sailor 16T så får man veta hur antennen är utförd.
Man har att välja på antingen en trådantenn eller en pejlantenn.

Så här enkel kan en antenn tydligen vara på en båt.

Sailor 16T amtenn.jpg
 

SM5DRY

Well-Known Member
Ja, det är ju en RDF mottagare. I morgon ska jag fotografera några fiskebåtsantenner för MF så kan vi se tydligare.
 

SM5DRY

Well-Known Member
Jag hade kontakt med Karl-Arne Malmström, SM0AOM om detta och han förklarar:
"Fiskebåtsstationer och deras antenner fanns i många utföranden.
Innan fartygsradion avreglerades i slutet av 1988 hyrde Televerket ut alla sådana stationer,
och konstruktionerna följde en mall som hade med båtens storlek att göra. Antennerna var för det mesta en ”kapacitanshatt” med två, ibland tre, parallella ledare. En vertikal ledare var själva radiatorn. Jordledningen bestod av skrovet och alla metalldelar i fartyget.
Lite större båtar kunde köra duplex, och då fanns en separat mottagarantenn som oftast var en aktiv
eller vertikalantenn i masttoppen samt en preselektor före mottagaren.

Fram till 70-talet var stationerna vanligen rörbestyckade från S.P. Radio, Marconi eller SRA, med 50-100 W AM eller 150 W SSB, och de hade ingen separat ATU utan matade antennen direkt från PA-steget. Transistorstationerna som kom på 70/80-talen från främst Skanti och Standard Radio var ofta delbara, så att ATU kunde monteras på eller under styrhyttstaket, och själva stationsenheten vid kartbordet.
De goda räckvidderna, man räknade med c:a 100-150 nm från en fiskebåtstation, kom primärt från avsaknaden av markförluster, det goda jordplanet samt den låga störnivån förr i världen. Innan datorer blev vanliga ombord var det bara generatorer och elmotorer som genererade störningar och de var ganska ”tysta”.

Frågan väcker en del minnen, jag jobbade på Huvudkontoret en period under 80-talet med att ”speca” och göra inköpsunderlag för just små fartygsstationer för gränsvåg."

Ja, nu är väl denna frågad besvarad på ett lysande sätt! Tack Karl-Arne för bra information!
 

Attachments

  • 20210318_101212.jpg
    20210318_101212.jpg
    430.3 KB · Views: 27
Top