SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Jag redovisar här embryot till ett gammalt antennprojekt som aldrig blev realiserat i verkligheten men som borde vara klart för länge sedan.
Kanske finns det fler som sitter och klurar på hur man skall få till en effektiv antenn som täcker flera KV-band och då speciellt lågbanden 160 - 80 - 40 m "utan förluster". Utgångspunkten för diskussionen är en dipol med öppen stege och som avslutas i en matchbox för att passa sändarens impedans 50 ohm.
Förutsättningarna är en 21 m hög fackverksmast plus 7 m topprör, alltså 28 m. Det finns plats för en 1/2-vågs dipol för 1.8 MHz med matningspunkten på 28 m höjd och där ändpunkterna hamnar c:a 12 resp 16 m över marken.
Hela fackverksmasten är roterbar med en stor rotor i marknivå. Längs masten sitter andra antenner bl a en 4 elements Yagi för 14 MHz. Masten står en bra bit bort från radiorummet och det behövs 60 m feeder för att nå in. En traditionell lösning med feedern hängande från matningspunkten i toppen av masten ner till radiorummet låter sig inte göras eftersom masten med andra antenner är roterbar.
Några alternativ jag funderat på är då;
1/ att montera en fjärrmanövererad avstämmare i toppen på fackverksmasten på 21 m höjd där den blir åtkomlig för översyn och service. I det fallet blir den öppna feedern c:a 7-8 m lång.
2/ att montera avstämmaren i botten av masten ovanför rotorn. I det fallet blir den öppna feedern c:a 26 m lång. Feedern skulle kunna monteras på utliggare c:a 30-40 cm långa längs masten. Översyn och service av avstämmaren blir mer bekvämt på så sätt.
3/ samma lösning som alt 2 men avstämmaren ersatt av en 1:1 strömbalun som är lindad på 50 ohm koaxen som går vidare in till radiorummet. Strömbalunens uppgift är att göra den osymmetriska 50 ohm matarkabeln symmetrisk plus att hindra HF att vandra längs koaxialkabeln mot sändaren och vice versa.
För att transformera 50 ohm till den komplexa impedans som råder på respektive band (160 - 80 - 40 m) i gränssnittet mot strömbalunen tänker jag mig att montera tre plåtskåp på olika höjder längs masten. Varje skåp skall innehålla en större vridkondensator för att justera in anpassningen till lägsta SVF mätt i 50 ohms punkten omedelbart under strömbalunen på sändarsidan.
Optimal anpassning går att finna genom att antingen räkna fram c:a måtten eller mer exakt prova sig fram genom att ansluta vridkondensatorn på ställen längs feedern. Det översta skåpet tar hand om 160 m, mellanskåpet 80 m och det nedersta skåpet 40 m. I varje skåp monteras även ett högspänningsrelä som kopplar in respektive vridkondensator för det band som väljs i antennväxeln i radiorummet.
Eventuellt blir feederlängden aningen kort för 160 m men det går i så fall att lösa genom att inkludera två seriespolar som då monteras i den översta boxen och blir inkopplade samtidigt med att reläet kopplar in vridkondensatorn.
Vridkondensatorerna kan i ett senare skede sannolikt ersättas med fasta kondensatorer.
Det är alltså alternativ 3 som jag tycker skulle vara kul att få till. Här finns flera utmaningar. Nackdelen är möjligtvis att det krävs en del klättrande upp och ner i masten innan alla plåtskåpen hamnat på rätt höjder och vridkondensatorerna skruvats in till rätt värden. Fördelen är däremot att bandbyte kan ske omdelbart på mindre än en sekund med bara ett knapptryck i radiorummet. Inga motorer som skall dra runt rullspolar och vridkondensatorer m m alltså.
Ett eventuellt varierande SVF vid sändaren beroende på väder och vind torde inte bli större än att sändarens Pi-filter lätt kan efterjusteras utan nämnvärda tilläggsförluster behöver uppstå i koaxialkabeln.
Notera att den 26 m långa öppna feedern från strömbalunen upp till antennens matningspunkt skall ses som en del av impedanstransformatorn, inte primärt som en feeder. Impedansen i feedern är inte viktig men 400-600 ohm kan nog bli bra.
Beträffande längden på dipolen så bör den väljas så att impedanserna blir hanterbara på de tre banden. Kanske skall man undvika exakt en halv våglängd på 160 m vilket ger låg impedans och i stället göra antennen aningen för kort för att få upp impedansen samtidigt som impedansen på 80 m då sänks till ett lägre mer hanterbart värde. Funktionen på 40 m är i mitt fall inte så viktig då jag redan har en roterbar dipol för det bandet. Men går det att få till så är det ju bra.
Hoppas jag lyckats beskriva projektet så att det blev begripligt och att någon är intresserad att haka på tankegångarna. Vilken längd på dipolen blir optimal?
/Bengt
Kanske finns det fler som sitter och klurar på hur man skall få till en effektiv antenn som täcker flera KV-band och då speciellt lågbanden 160 - 80 - 40 m "utan förluster". Utgångspunkten för diskussionen är en dipol med öppen stege och som avslutas i en matchbox för att passa sändarens impedans 50 ohm.
Förutsättningarna är en 21 m hög fackverksmast plus 7 m topprör, alltså 28 m. Det finns plats för en 1/2-vågs dipol för 1.8 MHz med matningspunkten på 28 m höjd och där ändpunkterna hamnar c:a 12 resp 16 m över marken.
Hela fackverksmasten är roterbar med en stor rotor i marknivå. Längs masten sitter andra antenner bl a en 4 elements Yagi för 14 MHz. Masten står en bra bit bort från radiorummet och det behövs 60 m feeder för att nå in. En traditionell lösning med feedern hängande från matningspunkten i toppen av masten ner till radiorummet låter sig inte göras eftersom masten med andra antenner är roterbar.
Några alternativ jag funderat på är då;
1/ att montera en fjärrmanövererad avstämmare i toppen på fackverksmasten på 21 m höjd där den blir åtkomlig för översyn och service. I det fallet blir den öppna feedern c:a 7-8 m lång.
2/ att montera avstämmaren i botten av masten ovanför rotorn. I det fallet blir den öppna feedern c:a 26 m lång. Feedern skulle kunna monteras på utliggare c:a 30-40 cm långa längs masten. Översyn och service av avstämmaren blir mer bekvämt på så sätt.
3/ samma lösning som alt 2 men avstämmaren ersatt av en 1:1 strömbalun som är lindad på 50 ohm koaxen som går vidare in till radiorummet. Strömbalunens uppgift är att göra den osymmetriska 50 ohm matarkabeln symmetrisk plus att hindra HF att vandra längs koaxialkabeln mot sändaren och vice versa.
För att transformera 50 ohm till den komplexa impedans som råder på respektive band (160 - 80 - 40 m) i gränssnittet mot strömbalunen tänker jag mig att montera tre plåtskåp på olika höjder längs masten. Varje skåp skall innehålla en större vridkondensator för att justera in anpassningen till lägsta SVF mätt i 50 ohms punkten omedelbart under strömbalunen på sändarsidan.
Optimal anpassning går att finna genom att antingen räkna fram c:a måtten eller mer exakt prova sig fram genom att ansluta vridkondensatorn på ställen längs feedern. Det översta skåpet tar hand om 160 m, mellanskåpet 80 m och det nedersta skåpet 40 m. I varje skåp monteras även ett högspänningsrelä som kopplar in respektive vridkondensator för det band som väljs i antennväxeln i radiorummet.
Eventuellt blir feederlängden aningen kort för 160 m men det går i så fall att lösa genom att inkludera två seriespolar som då monteras i den översta boxen och blir inkopplade samtidigt med att reläet kopplar in vridkondensatorn.
Vridkondensatorerna kan i ett senare skede sannolikt ersättas med fasta kondensatorer.
Det är alltså alternativ 3 som jag tycker skulle vara kul att få till. Här finns flera utmaningar. Nackdelen är möjligtvis att det krävs en del klättrande upp och ner i masten innan alla plåtskåpen hamnat på rätt höjder och vridkondensatorerna skruvats in till rätt värden. Fördelen är däremot att bandbyte kan ske omdelbart på mindre än en sekund med bara ett knapptryck i radiorummet. Inga motorer som skall dra runt rullspolar och vridkondensatorer m m alltså.
Ett eventuellt varierande SVF vid sändaren beroende på väder och vind torde inte bli större än att sändarens Pi-filter lätt kan efterjusteras utan nämnvärda tilläggsförluster behöver uppstå i koaxialkabeln.
Notera att den 26 m långa öppna feedern från strömbalunen upp till antennens matningspunkt skall ses som en del av impedanstransformatorn, inte primärt som en feeder. Impedansen i feedern är inte viktig men 400-600 ohm kan nog bli bra.
Beträffande längden på dipolen så bör den väljas så att impedanserna blir hanterbara på de tre banden. Kanske skall man undvika exakt en halv våglängd på 160 m vilket ger låg impedans och i stället göra antennen aningen för kort för att få upp impedansen samtidigt som impedansen på 80 m då sänks till ett lägre mer hanterbart värde. Funktionen på 40 m är i mitt fall inte så viktig då jag redan har en roterbar dipol för det bandet. Men går det att få till så är det ju bra.
Hoppas jag lyckats beskriva projektet så att det blev begripligt och att någon är intresserad att haka på tankegångarna. Vilken längd på dipolen blir optimal?
/Bengt
Last edited:
