Med koppling till en tråd som gått långt OT (https://ham.se/threads/repeter-aktivitet.27207/) kanske frågan är värd en egen tråd?
Jag tog mitt cert några år efter att jag avslutat fartygstelegrafistubildningen vid SLUL (Sjöbefälsskolan i Stockholm), tidigt 1990-tal eller så. Då kändes det inte som att provet var särskilt betungande, eftersom de fyra terminerna lämnade en del spår av radiokunnande, trots allt. Jag har inte memorerat detaljer kring de dåvarande kunskapskraven, men jag förstår att det nog ändå hade varit rätt tungt att behöva börja från "scratch", särskilt med morsen... Elläran var ju inte så exotisk, men ändå en bit bortom dåtidens gymnasienivå, så en del pluggande var nog av nöden för de flesta. Kontentan är att jag inte kan bedöma om det vid den tidpunkten var "svårt" att passera nålsögat.
Nu har jag tittat igenom dokumentet "KonCEPT" utgivet av SSA. Jag är lite osäker på om man anser att informationen (fakta etc) däri är för trivial för att vara en tillräcklig grund att ställa en radioamatör på, eller om kritiken mot nålsögat har med nivån på själva provningen att göra. Innehållet känns inte "svårt", men känns ändå vara rätt väl relatarat till amatörverksamheten. Eller? En del grejer är sånt som inte dök upp "på min tid", sånt som har med digitala kretsar och trafiksätt att göra, men inte omöjligt att greppa med lite läsning. Borde materialet vara mer omfattande eller gå djupare? Eller ska provningen omfatta mer av materialet, bedömningen vara strängare?
Telegrafikravet lämnar jag därhän. För den som inte haft förmånen att tränas i professionell morseutbildning är det säkert ett rackarns slit att komma i mål och det utgör säkert en bra sållningsmekanism - om man bara ser till antalet som kan godkännas. Om det är en relevant urvalsmekanism vet jag inte.
Saken är väl den, att det bara "kanske" finns nån form av koppling mellan hur svårt det är att klara inträdesproven och hur angelägen man är att hålla igång sitt intresse. Om examineringen är svår eller inte, kanske inte har nån betydelse för hur aktiv man sedan kommer att vara. Att få sitt certifikat kan väl inte vara själva målet, målet borde väl vara att få hålla på med den superintressanta hobbyn som, händelsevis, kräver vissa kunskaper och en licens. De, som faktiskt är intresserade, kommer troligen att anpassa sig till inträdeskraven och sedan kanske vara aktiva. Om man sänker kraven kanske man "får in" fler godkända, varav några dock snabbt tröttnar, och kvar blir ändå bara ett litet antal aktiva - ungefär samma grupp som skulle klarat de strängare kraven, troligen.
Så, om tanken är att vi borde bli fler, tror jag det inte är självklart att man ska jobba med inträdeskraven. Jag antar att det finns likheter med att skaffa en vapenlicens. Myndigheterna är troligen inte alls intresserade av att sänka kraven, men den som är tillräckligt intresserad av skytte eller jakt anpassar sig för att komma i mål. Om man skärpte kraven skulle det troligen till slut resultera i att färre får licens. Det kanske bara är att acceptera att amatörradioverksamheten inte lockar så många i vårt nutida samhälle, och antalet aktiva sjuntker vartefter, men det kan nog inte skyllas på att det har blivit för lätt att bli radioamatör.
Jag tog mitt cert några år efter att jag avslutat fartygstelegrafistubildningen vid SLUL (Sjöbefälsskolan i Stockholm), tidigt 1990-tal eller så. Då kändes det inte som att provet var särskilt betungande, eftersom de fyra terminerna lämnade en del spår av radiokunnande, trots allt. Jag har inte memorerat detaljer kring de dåvarande kunskapskraven, men jag förstår att det nog ändå hade varit rätt tungt att behöva börja från "scratch", särskilt med morsen... Elläran var ju inte så exotisk, men ändå en bit bortom dåtidens gymnasienivå, så en del pluggande var nog av nöden för de flesta. Kontentan är att jag inte kan bedöma om det vid den tidpunkten var "svårt" att passera nålsögat.
Nu har jag tittat igenom dokumentet "KonCEPT" utgivet av SSA. Jag är lite osäker på om man anser att informationen (fakta etc) däri är för trivial för att vara en tillräcklig grund att ställa en radioamatör på, eller om kritiken mot nålsögat har med nivån på själva provningen att göra. Innehållet känns inte "svårt", men känns ändå vara rätt väl relatarat till amatörverksamheten. Eller? En del grejer är sånt som inte dök upp "på min tid", sånt som har med digitala kretsar och trafiksätt att göra, men inte omöjligt att greppa med lite läsning. Borde materialet vara mer omfattande eller gå djupare? Eller ska provningen omfatta mer av materialet, bedömningen vara strängare?
Telegrafikravet lämnar jag därhän. För den som inte haft förmånen att tränas i professionell morseutbildning är det säkert ett rackarns slit att komma i mål och det utgör säkert en bra sållningsmekanism - om man bara ser till antalet som kan godkännas. Om det är en relevant urvalsmekanism vet jag inte.
Saken är väl den, att det bara "kanske" finns nån form av koppling mellan hur svårt det är att klara inträdesproven och hur angelägen man är att hålla igång sitt intresse. Om examineringen är svår eller inte, kanske inte har nån betydelse för hur aktiv man sedan kommer att vara. Att få sitt certifikat kan väl inte vara själva målet, målet borde väl vara att få hålla på med den superintressanta hobbyn som, händelsevis, kräver vissa kunskaper och en licens. De, som faktiskt är intresserade, kommer troligen att anpassa sig till inträdeskraven och sedan kanske vara aktiva. Om man sänker kraven kanske man "får in" fler godkända, varav några dock snabbt tröttnar, och kvar blir ändå bara ett litet antal aktiva - ungefär samma grupp som skulle klarat de strängare kraven, troligen.
Så, om tanken är att vi borde bli fler, tror jag det inte är självklart att man ska jobba med inträdeskraven. Jag antar att det finns likheter med att skaffa en vapenlicens. Myndigheterna är troligen inte alls intresserade av att sänka kraven, men den som är tillräckligt intresserad av skytte eller jakt anpassar sig för att komma i mål. Om man skärpte kraven skulle det troligen till slut resultera i att färre får licens. Det kanske bara är att acceptera att amatörradioverksamheten inte lockar så många i vårt nutida samhälle, och antalet aktiva sjuntker vartefter, men det kan nog inte skyllas på att det har blivit för lätt att bli radioamatör.
