För lätt att bli radioamatör?

Några saker behöver förtydligas, eller rent av korrigeras:

Det ges sken av att man skulle kunna klara sig med studier under något veckoslut. Men det finns ingen möjlighet att under ett veckoslut tillgodogöra sig det stoff som behövs. De kurser som annonseras som "veckoslutskurser" löper över många veckoslut, till skillnad från de kvällskurser som äger rum vardagar under många veckor.

HAREC definierar inte kunskapskraven på djupet, som påstås, utan endast på bredden. Av HAREC framgår inte om det räcker med att känna igen schemat för en emitterföljare, eller om man måste kunna utföra en kretsanalys på en emitterföljare eller om man måste kunna dimensionera en emitterföljare. Kunskapskravens djup definieras i stället av själva provfrågebanken, och här har de olika ländernas teleadministrationer gjort något olika bedömningar. Därför behövs övningsprov, annars har varken kandidater eller utbildare någon möjlighet att veta hur djupt kraven går.

De tyska proven framhålls ofta som något slags föredöme. Då ska man veta att den tyska provfrågebanken är offentlig. Det är alltså de tyska provfrågorna som är i förväg ordagrant publicerade, inte de svenska. Den svenska provfrågebanken är hemlig. Visserligen är frågorna i de svenska övningsproven hämtade ur den skarpa provfrågebanken, men man måste göra väldigt många övningsprov för att exponeras för samtliga frågor i frågebanken. Och svaren på frågorna får man inte med säkerhet veta, om man inte lyckas pricka in alla rätt på övningsprovet.

73,
Jonas SM5PHU
(För den som inte vet är jag den funktionär i SSA som gentemot PTS ansvarar för certifieringsverksamheten.)
intressant diskussion om DE kunskaper man ska ha för att erhålla CEPT 1 certifikat. Ifall jag minns rätt finns kunskapsnivån mer preciserad i TR61/02 annex 6. Med reservation att HAREC uppdateras de senaste åren.
En veckoslutskurs ger förmodligen inte den kunskaps nivå som är kravet för CEPT 1 om man inte har omfattande förkunskaper.
73,
Lars, SM0EAP
 
Ifall jag minns rätt finns kunskapsnivån mer preciserad i TR61/02 annex 6. Med reservation att HAREC uppdateras de senaste åren.
Helt korrekt. Den senaste editionen av T/R 61-02 är från 2004, och den tyska frågebanken ansluter mycket nära till denna. Alla frågekategorierna är härledda ur HAREC-syllabus, ibland ordagrant.

Tar man sig tid och går igenom alla 1060 frågorna i den tyska banken så finner man att den innehåller minst 50 områden som inte nämns alls i de c:a 10 PTS övningsprov som jag gjorde i dag.
Eftersom jag inte vet omfattningen av PTS frågebank är det lite besvärligt att
uttala sig om hur representativt urvalet blir.

Dessa var:
- Frekvensnoggrannhet
- Användning av resistivitet
- Temperaturberoende hos material
- Egenskaper hos halvledarmaterial
- EMK och polspänning
- Effektanpassning
- Spännings- och strömgeneratorer
- Fältbilder
- Magnetiska kretsen och flödestäthet
- Lenz lag
- Elektrisk och magnetisk skärmning
- Sambandet mellan ERP och E-fältstyrka, rymdens vågimpedans
- Fasvinkel och fasförskjutning
- Övertonsbildning, upplösning i grundton och övertoner
- Sambandet mellan brusfaktor, brusbandbredd och bruseffekt
- PEP och medeleffekt
- Aktiv och reaktiv effekt
- Resistiva komponenters egenskaper
- RC tidskonstant
- Relationen mellan förluster, Q och fasvinkel i komponenter
- Induktansers egenskaper
- Skin-effekten
- Strömtäthet i ledare
- Egenskaper hos andra halvledarkomponenter än bipolära transistorer
- Logikkretsar
- Binär aritmetik
- Kirchhoffs strömlag
- Resonanskretsar, kopplade kretsar
- Filterkretsar
- Switchade nätdelar
- Nätfilter
- Arbetspunkter och strömvinklar för olika klasser av förstärkare; A, AB, B och C
- Modulatorer och demodulatorer
- Frisvängande oscillatorer
- Spektrum hos FM-signaler
- Digital modulation
- Digitala protokoll
- Frekvensplaner hos sändare och mottagare
- Signal/brus-förhållande
- Anpassningskretsar och filter i effektsteg
- Sambandet mellan mikrofonnivå och utstyrning/frekvenssving
- Krav på spuriousundertryckning
- Dipolers egenskaper på både udda/jämna övertoner
- Trap-antenners verkningssätt
- Symmetriska och osymmetriska matarledningar
- Baluner
- Impedanstransformering i ledningar
- De olika jonosfärskikten
- Troposfärisk vågutbredning på VHF/UHF
- Relationen mellan V per ohm-tal och strömförbrukning hos vridspoleinstrument
- Grid-dip metern
- Oscilloskopet
- Riktkopplaren
- Frekvensmätning och noggrannhet
- Mätning av spektral renhet
- Orsakerna till EMI, BCI och TVI i alla frekvensband
- Detaljerade EMF-beräkningar

Tar man i beaktande svårigheten att utforma 1060 frågor med denna bredd och djup är PTS ursäktade, skulle uppskatta att man får lägga ett par tusen mantimmar för att få till något sådant "från scratch". Endast administrationer vilka tar amatörradio på ett visst allvar lägger ner så mycket arbete.

Men faktum kvarstår, de tyska "Klasse A" radioamatörerna står i särklass när det gäller examinationsnivå. Detta ställer också stora krav på kursutformning och läromedel för att innehållet ska kunna gå fram. Tyskarna är att gratulera till att ha en administration som är så kvalitetsmedveten.

"Befehl ist Befehl", så tyska blivande amatörer studerar och gör proven utan att gnälla. Tydligen anser man det vara mödan värt att faktiskt tillhöra en elit.
 
Last edited:
Hittade detta på nätet:
Detta visar ju faktiskt att radioamatörerna i några länder blir fler.
Vi kanske skulle fråga oss varför det går framåt i USA, Kina och Kanada, och varför det går så inihoppsan illa i Japan?
Kanske kan vi vända utvecklingen här hemma om vi tar lärdom?
 
För att ta det enklaste först, Kina:

Start från en historiskt låg nivå och en ung befolkning.
Satsningar på tekniska sysselsättningar och teknisk utbildning hos ungdomar.

USA:

Satsning på att rekrytera ointresserade.
Man uppskattar att mindre än 5% av "nykomlingarna" någonsin använder sin signal. Extremt lätta licensprov.

Stort mörkertal bland SK.

Kanada:
Liknande orsaker som i USA.

Japan:

Tidigare siffror var kraftigt missvisande, eftersom de angav det ackumulerade
antalet utdelade "operatörslicenser" sedan 1952, där samma person kunde förekomma många gånger och även SK var medräknade.

Senare siffror använder de som verkligen har en "stationslicens" vilket ligger närmare verkligheten.

Man ser att demografin får en stor betydelse för utvecklingen. En yngre befolkning medger tillväxt.

I länder vilka fortfarande har licensavgift, som t.ex. Tyskland, är nog siffrorna ganska korrekta, medan i avreglerade länder med avgiftsfri "livstidslicens" blir de alltmer osäkra. Att populationen minskat i DL med dryga 20000 på 20 år torde främst bero på demografin, och att de unga är ungefär lika intresserade av amatörradio som i SM.

Ett påtagligt mörkertal när det gäller SK förekommer ofta, eftersom dödsfallen inte alltid rapporteras till telemyndigheterna, och endast en minoritet bland amatörerna är medlemmar i de nationella föreningarna.

I SM rapporteras det runt 100 SK per år, och när jag följde upp saken för ett par år sedan via folkbokföringen för 2018 års utfall så var mörkertalet drygt 50.

Så i SM minskar populationen av åldersskäl med någonstans runt 150 per år,
plus de som blivit helt inaktiva genom att de "flyttat till hemmet". Eftersom demografierna i DL och SM liknar varandra är det rimligt att denna grovt kan skalas mellan länderna, så totala manfallet under perioden 2000-2022 skulle kunna uppskattas till 300-350/år.

Den rännil av nyrekrytering som f.n. har en medianålder av c:a 45 år kan inte föryngra kåren nämnvärt.
 
Last edited:
Tiderna förändras varken vi vill eller inte.

Jag tycker att proven i dess nuvarande form gör jobbet. De är inte perfekta på något sätt, men de gör jobbet. Det vore bra att förbättra dem dock.

Av de som skrivit upp för mig de senaste 15 åren uppskattar jag att det är få som sitter och ropar CQ och 599 på kortvågsbanden. Den delen av amatörradion, vi kan kalla den "sportdelen", att jaga kontakter, verkar av ganska många ses som ointressant. Desto fler bygger saker eller håller till på 2m och uppåt. Många verkar också vara rätt ointresserade av analoga moder och föredrar allting som är digitalt. Amatörradio ses också ofta som något man kombinerar med andra saker som rallytävlingar, segling, drönare, fjällvandring, väderballonger, camping eller inom scouterna.

Jag har fått flera kommentarer att proven känns lite "mossiga". Elektronrör och andra föråldrade saker säger de att de aldrig kommer att komma i kontakt med. Jag fick en kommentar en gång angående filter, att det verkar inte vara med några av de vanliga filtertyperna i provfrågebanken. Vanliga? Med de vanliga menade han FIR och IIR filter... Hur många här löser stabilitestvillkoret för ett IIR filter?

En kille som skrev upp för mig för ett antal år sedan berättade nu att han höll på att bygga en rävsax eftersom han annars sysslar med orientering. (Återigen är amatörradion ett komplement). Hur många transistorer innehåller en rävsax nu på det nya 20-talet? Ett antal miljoner! En hemmabyggd rävsax nu på 20 talet har en 400 MHz digital signalprocessor som demodulerar, brusundertrycker och sköter allt.

Tiderna förändras varken vi vill eller inte.
 
Det här är något som diskuteras alldeles för lite.

Dock lade ESR:s provfrågegrupp mycket tankemöda på saken för dryga 10 år sedan,
men eftersom Samverkansgruppen aldrig fick komma till något samlat resultat ledde ansträngningarna
inte till speciellt mycket.

Jag har dock numera uppfattningen att man behöver se amatörradio i stort som en "produkt" vilken agerar på en "marknad" med
olika förutsättningar. Ser man på saken utifrån ett sådant perspektiv blir jämförelser möjliga. Dessutom passar modellen in i de marknadsorienterade synsätt som blivit förhärskande i dagens samhälle.

Man kan lite grovt sammanfatta förutsättningarna med dessa punkter:

- Kundupplevelse och kvalitet
- Utbud av alternativa och konkurrerande produkter
- Marknadssituation, tillgång/efterfrågan
- Produktionskostnader
- Försäljningspris och livscykelkostnad

Jag brukar ofta använda den fråga som jag först hörde en "managementkonsult" ställa på 80-talet, som
lade handen över en ruta i organisationsplanen och frågade: "Vad händer ifall denna försvinner?".

Detta "kokar ner" till frågan "Vilka efterfrågar amatörradio utom vi själva", och ett bra svar på detta blir kritiskt för att
bedöma chanserna till en framtid.

Det råder inget tvivel om att landet behöver fler EMC- och radioingenjörer, och att amatörradio skulle kunna vara en
rekryteringsväg för sådana, men den stora frågan är hur man ska kunna öka intresset för sådana yrkesval. Enligt ganska färska
uppgifter jag fick från en bekant som är professor på Chalmers har intagningen minskat från dryga 200 till 70 teknologer
på "E-linjen" sedan 80-talet vilket verkar återspegla ett minskande intresse för sådana ämnen. Liknande tongångar hörs från KTH,

Om ungdomar rent allmänt är mindre "elektrotekniskt intresserade" blir det sannolikt motsvarande svårt att uppbringa ett ökat intresse för amatörradio hos en bredare publik.

En svår brist är att ingen riktigt vet varför folk vill bli radioamatörer, inte heller varför man inte vill bli det, hur mycket man är villig att anstränga sig samt motiveringen till varför amatörradio fortfarande tillåts i industriländerna.

Ett försök att systematisera frågan kan vara att studera varje punkt för sig:

- Kundupplevelse och kvalitet
Vilken upplevelse av amatörradio har de 99,9 % av befolkningen som inte är radioamatörer,,
och vars inställning på sikt avgör ifall vi får fortsätta?
På vilka sätt skiljer sig olika former av amatörradio åt i "publikums" ögon?
Skulle ett utdelande av amatörradiocertifikat utan några som helst prov påverka dessa uppfattningar?


- Utbud av alternativa och konkurrerande produkter
Vad finns det för alternativ till amatörradio som erbjuds?
När teknikintresserade väljer dessa framför amatörradio, varför?
Är innehållet och svårighetsgraden hos en eventuell prövning avgörande ifall man väljer att bli radioamatör eller inte?


- Marknadssituation, tillgång/efterfrågan
Detta sammanhänger med den första punkten; det finns ett jämförelsevis litet antal potentiella radioamatörer, men
efterfrågan i resten av samhället har minskat proportionellt ännu mer


- Produktionskostnader
"Produkten amatörradio" åsamkar endast utövaren direkta utgifter, men det finns dolda kostnader
som har med mer räntabel användning av marknadsprissatt och attraktivt radiospektrum att göra.
Dessutom förorsakar amatörradio hanteringskostnader hos teleadministrationerna vilka numera endast i undantagsfall
täcks av tillståndsavgifter


- Försäljningspris och livscykelkostnad
"Gratis är gott" brukar man säga, och på ytan är amatörradio "gratis".
Utövarna förväntas utbilda sig på egen tid och på egen bekostnad samt göra investeringar utan vederlag, och i gengäld upplåter samhället omfattande spektrumresurser utan kostnad. Långsiktigt sett finns det dock en balanspunkt mellan samhällsnyttan och samhällskostnaden,
men ingen har veterligen ännu försökt placera denna på den ekonomiska skalan.


Det föregående gäller dock i dagsläget, och eftersom "det är svårt att sia, i synnerhet om framtiden", kan spelplanen förändras.
Man kan tänka sig att ett överhängande krigshot på nytt återför Sverige till att vara "det till tänderna beväpnade folkhemmet" på samma sätt som på 50 och 60-talen, samt att militära och civila sambandsdoktriner återgår till tidigare upplagor.

Då får radioamatörer av mer traditionellt snitt åter betydelse som operatörer och tekniker i stora värnpliktsarméer, men frågan uppstår då
hur man med relativt kort varsel ska kunna uppbringa ett tillräckligt antal sådana.

Man ska också hålla i minnet att certifikatprovens själva existens redan har ifrågasatts på formella grunder, inga andra spektrumanvändare som förekommer i Undantagsföreskriften har krav på sig att visa upp sin kompetens. Även säkerhetsrelaterade radioanvändare som sjöfarts- och flygradio får med jämna mellanrum sina krav på tillstånd ifrågasatta. I synnerhet gäller detta fritidsbåtsradio, där PTS hantering av tillstånd och tilldelning av anropssignaler och MMSI-nummer ses som en börda för myndigheten. Hittills har dock internationellt motstånd hållit emot.

Sammantaget har sannolikt provens utformning och innehåll en marginell betydelse för antalet radioamatörer i dagsläget.
Varken ett totalt avskaffande eller en påtaglig skärpning av nivån skulle få någon avgörande betydelse för numerären.

(@SA5AKL ser att du driver BK Services tillsammans med Johan Bergstrand, Hälsa till honom vid tillfälle, vi hade åtskillig kontakt för snart 10 år sedan i flera FMV-projekt, och hade stimulerande diskussioner om hur man karaktäriserar radiomiljön i HF-området på små örlogsfartyg.)
 
Last edited:
Detta med att ett antal hobbyister (olönsamma rackare) har tillåtelse att disponera frekvensutrymme, måste väl delvis vara en internationell angelägenhet, åminstone på HF. Denna internationella aspekt, är ett gott skäl att ha koll på att inte Vem von Helst, utan sans och vett, får en signal, sprider ut sig på banden och skapar badwill genom att missbruka förtroendet. Så en inträdeströskel och ett kunskapsprov känns ju fullständigt motiverat. Kravbilden är mindre självklar. De av oss som tagit körkort före 1990 eller så, har troligen fått en helt annan teknisk genomgång av fordonet än vad som är gängse numera. Många bilar idag har ju inte ens en oljesticka... Kraven man ställer behöver troligen vara hyfsat relevanta för den tekniska miljön man ska verka i. Det kan säkert betyda, att en del av det som tidigare amatörer behövt veta (av olika skäl), inte nödvändigtvis ska ingå i ett modernt kunskapsprov.

Att ta betalt för provning och licens, när den erhålls, känns väl självklart, görs inte det idag här i Sverige? En årlig (låg) registerhållningsavgift vore säkert inte heller fel, annat än att det skulle bli tydligare att många inte är aktiva och senare avregistreras efter obetald avgift.

Man jag har inte något svar, ingen stark, tydlig åsikt heller. Jag tyckte mest det var intressant att få ta del av lite åsikter om detta, bland annat med hänvisning till att det tycks existera ett visst misstroende mot "nyare" signaler ("stickproppsamatörer"?). Avlyssning av många internationella QSO och även nationella ringar med "gamla rävar" visar en rätt remarkabel distans från gängse trafikprocedurer, och det har nog inget att göra med hur deras licensprov såg ut.

Så kanske rubriken var "fel", vad vet jag; det blev en bra diskussion vill jag påstå och tackar för alla inlägg so far :)
 
Last edited:
Du är inne på rätt väg.

Ett tungt vägande motiv för kompetensprov är formuleringen av undantagen i EMC- och RED-direktiven, där radioamatörer
har specifika undantag från provningsplikt och typgodkänningsplikt, helt enkelt därför att vi amatörer anses
kompetenta nog att säkerställa att alla EMC och spektrala renhetskrav som ställs upp i direktiven uppfylls på egen hand.
Inga andra radioanvändare visas ett sådant förtroende. Utan undantagen blir bara fabriksbyggd och typprovad materiel tillåten.

Sedan är det en fråga om rent allmänt "medborgerligt förtroende" att fritt få inneha och använda radiosändare kapabla av internationella förbindelser. Fram till mitten av 1970-talet så personundersöktes alla som ansökte om amatörcertifikat. Sannolikt var det en och annan direkt olämplig som fastnade i det nålsögat. I ett hårdnade världsläge kan sådant komma åter.

Slutligen så kommer frågan om tillståndsavgifter upp.

Inga andra radioanvändare vilka förekommer i Undantagsföreskriften har några avgifter, helt enkelt därför att de inte förorsakar något arbete för myndigheten. Dessa förväntas sköta sig, använda typgodkänd materiel med låga effekter samt göra upp eventuella störningar sinsemellan.

De som driver mobiltelefoninät har köpt sina frekvenser på auktion, och har betalat några hundra miljoner för dem.
Dessa kostnader skickar de sedan vidare till kunderna.

De radioanvändare som orsakar arbete debiteras avgifter. Man kan mycket grovt räknat jämföra amatörradio med statens (militär, polis, tull mm)
radioanvändning sett i belagt spektrum och antal användare. PTS debiterar dessa ett par-tre miljoner i administrationsavgifter, för t.ex. internationell samordning och handläggning av störningar.

Radioamatörer förväntar sig att PTS ingriper i störningsfall och även tar emot och behandlar olika former av klagomål i andra sammanhang.
Av denna orsak är det skäligt att radioamatörer debiteras både en startavgift som i Norge där det kostar 2500 NOK att få ut signalen,
samt en årlig avgift. Räknar vi om vad militärerna får betala till motsvarande avgift för radioamatörer så hamnar vi i häraden 1000 kr/år.

Sett i sammanhang av vad spektrum numera värderas till är detta "billigt". PTS motprestation skulle då vara att aktivt bevaka både nationella
och internationella störningar från andra radioanvändare, försvara amatörradions sak inom EU, CEPT och ITU samt att utföra allmän radiotillsyn på i synnerhet exklusiva amatörband. Att förvänta sig att PTS chefer och handläggare ska lägga dyrbara mantimmar på "gnälliga hobbyister" som inte drar in ett öre till driftbudgeten är väldigt mycket begärt.
 
Last edited:
Hej!

Håller just nu på och läser till certifikat, här är mina reflektioner.

Har radio för 69 Mhz, tycker det superroligt att få PRATA med människor som dyker upp slumpmässigt. Försöker checka in på Pristos ring.

Har läst Koncept-häftet, torrare utbildningsmaterial får man leta efter.
Gick med SödRa och läste deras digitalkurs, lite mer lättläst.
Har gjort ett testprovoch blev nästan godkänd på första försöket.


Upplever inte det som jättesvårt, men det saknas ett modernt pedagogiskt upplägg.
Är inte intresserad av springa på loppis och leta gamla grejer. Jag vill ha nytt och digitalt och sakerna är ju relativt billiga.

Har börjat tvivla, försöker förstå vad jag skall ha mitt certifikat till, det flesta verkar ägnas sig mest åt ”radioorientering”.

Funderar på att skaffa 27 och lägg ner tanken på att skaffa certifikat.


Jag tror att en utbildningen måste moderniseras, fakta innehållet kan jag inte bedöma.
- ta fram filmmaterial/digital föreläsning och lägg ut på youtube, avsnitt för de olika frekvenserna. Det blir mer levande.
- genomför både lokalt och nationellt digitala utbildningar via Teams. Det blir mer socialt och lättare att ställa frågor.
 
Har radio för 69 Mhz, tycker det superroligt att få PRATA med människor som dyker upp slumpmässigt. Försöker checka in på Pristos ring.
...
Har läst Koncept-häftet, torrare utbildningsmaterial får man leta efter.
...

Jag vill ha nytt och digitalt och sakerna är ju relativt billiga.
...
Har börjat tvivla, försöker förstå vad jag skall ha mitt certifikat till, det flesta verkar ägnas sig mest åt ”radioorientering”.

Funderar på att skaffa 27 och lägg ner tanken på att skaffa certifikat.
Relevanta synpunkter, och i synnerhet de två sista förtjänar en närmare behandling.

Amatörradio har aldrig varit avsett som någon form av "snabbtelefon", eller "socialt medium", utan har i sin definition

- Inbördes kommunikation
- Egen förkovran
- Tekniska undersökningar
De som inte ställer upp på detta kan med fördel söka sig till andra medier.

Utbildningsmaterialet i KonCEPT-boken är inte avsett för självstudier, och är dessutom
härlett ur de mycket hårdare tyska kraven. Tyskland är fortfarande ett land där radioamatörer betraktas som en elit, och där man gör vad man blir tillsagd. De tyska radioamatörerna har betydligt svårare prov, och betalar en dessutom ganska hög årlig avgift.

Sett i reala termer har aldrig fabriksbyggd amatörradiomateriel varit så billig, och inte heller har man någonsin haft ett sådant utbud av "byggbitar". Bland dessa finns mycket riktigt materiel som är både "billig" och "digital". Dock uppkommer frågan om vad som automatiskt skulle göra "modern digital materiel" överlägsen "gammal analog".

Sedan de två sista.

Hade alla potentiella radioamatörer haft en sådan självinsikt skulle amatörradion ha besparats tusentals av "ointresserade". Sedan åtminstone 30 år har rekryteringen riktats in på att försöka få de som inte är genuint intresserade av amatörradio att bli radioamatörer.

Resultaten av detta har blivit ganska nedslående, det uppskattas att mellan 90 och 95 % aldrig blir aktiva av de nyexaminerade. Ingen annan verksamhet med så liten verkningsgrad skulle få fortsätta. Sedan blir kvaliteten lidande när "ointresserade" rekryteras, något som började märkas redan under 70-talet.

Hela det hittillsvarande systemet bygger på ett "feltänk", att sänkta krav automatiskt skulle leda till fler utövare. Under mitten av 70-talet hade det en viss förankring i verkligheten, eftersom det fanns stora kadrer av "privatradioamatörer" vilka man (=SSA) ville ha över till amatörradion. Numerären steg, men på bekostnad av kvaliteten.

Det finns också fundamentala skillnader mellan "då" och "nu", utbudet av konkurrerande hobbies och aktiviteter var mycket mindre, ett certifikat hade fortfarande ett visst meritvärde, och det var nödvändigt att vara "intresserad" för att överhuvudtaget kunna klara proven.

Jag uppskattar att numerären hos svensk amatörradio utan några som helst märkbara effekter på varken aktivitet, försäljning av apparater eller ställning hos myndigheterna skulle kunna reduceras med 2/3.

Att både form och innehåll hos utbildningen kan förbättras är helt klart, men man bör ha i minnet att HAREC-examinationen syftar till att ge en elitstatus hos utövarna, eftersom den ger privilegier och friheter som inga andra radioanvändare har. Alltihop är grundat i att radioamatörerna fortfarande anses "kompetenta".
 
Back
Top