Forumdiskussioner i sammanfattning...

SM0AOM

Well-Known Member
Man skulle kunna sammanfatta många av forumdiskussionerna sålunda:

1704743254813.png
(för kalenderbitaren, vem sade detta, när, och i vilket sammanhang?)
 

Attachments

  • 1704742896717.png
    1704742896717.png
    13,5 KB · Views: 10
Jojo... det kan bli lite vidlyftigt och omfattande ibland. Men ofta tycker jag att trådar kan beskrivas som en teknisk fråga, följd av ett eller flera hjälpsamma svar, senare utökat med diverse specialfall och sidodiskussioner. Och så vidare. Det är nöjsamt att läsa. Tonen här är definitivt åt det trevligare hållet! Jag har besökt (och raskt lämnat!) andra fora, där tonen mer är sådan man kunde vänta bland arga orcher i en lerig skyttegrav.

Behovet hos den här gruppen, att utbyta diverse tankar, är uppenbarligen rätt stort, så forumet fyller en funktion precis som det är.
 
Som en av de medskyldiga till att trådar ofta driver i väg så kan jag bara hålla med.
Nya infallsvinklar leder till att diskussionerna berikas.
Man kan ta till sig det som en av mina äldre kollegor brukade säga när möten drivit
iväg "i tangentens riktning":

"Ett rörligt intellekt leder ofta till intressanta utvikningar från ämnet.
Ehuru intressanta, kan vi nog återgå till agendan
"
 
Dessa ibland långrandig, men ofta intressanta inläggen, och som ofta spårar ur, tycker jag generellt är intressanta. Tar säkert mycket tid att skriva, men jag antar att flera här flitiga skribenter har lämnat yrkeslivet bakom sig, liksom jag, och har gott om tid.
 
Jag personligen kan nog tycka att diskussioner som "spårar ur", kan leda till nya insikter och tankar. Social samvaro sägs vara en mycket viktig sak för hälsan. Sedan har vi ju de precis motsatta när de spårar ut i negativ riktning. Vilket säkert är i lika hög grad ohälsosamt.
 
Motsatsen till dessa fria diskussioner här på HAM.SE där huvudfrågan oftast finns kvar någonstans i dimman men inte sällan är omgiven av stora utflikningar i alla möjliga riktningar är ett hårt modererat forum där det delas ut varningar och hot om livstids avstängning för brott mot reglerna. I det valet väljer jag den fria kreativa diskussionen där alla tillåts ha en egen åsikt och dela med sig av sina livserfarenheter eller bara funderingar.

Det finns alltid möjlighet för den som tycker att diskussionerna är på väg att spåra ur att ta eget initiativ för att återknyta till ämnet genom att själv bidra med något intelligent konstruktivt och som tillför något till huvudfrågan. Detta kan göras genom att helt enkelt skriva ett inlägg om saken utan att göra bort sig genom att röja att man i själva verket är svårt uppretad med stigande blodtryck.

Det stora problemet i forum och även personliga möten, som jag ser det, är de humorbefriade gravallvarliga som ständigt tycks befinna sig nära självsvängningsgränsen och själv inte har så mycket att tillföra i sakdiskussionen mer än att i tid och otid agera som någon sorts ordningsman och komma med pekpinnar.

Ett annat problem är att det skrivna ordet kan vara svårt att tolka då något som skrivs av den ene med glimten i ögat av den andre kan tolkas som det värsta påhoppet i mannaminne. Jag funderar ofta på hur sådana känsliga människor klarar av att läsa vanliga dagstidningar utan att gå upp i limningen och riva tidningen i tusen bitar. Alla borde bli bättre på att ta ut svängarna och konsten att skilja mellan sak och person.
 
Det stora problemet i forum och även personliga möten, som jag ser det, är de humorbefriade gravallvarliga som ständigt tycks befinna sig nära självsvängningsgränsen och själv inte har så mycket att tillföra i sakdiskussionen mer än att i tid och otid agera som någon sorts ordningsman och komma med pekpinnar.
Bengt vidrör en viktig fråga.

Rent allmänt syns radioamatörer rätt ofta "ha poler i högra halvplanet", och utifrån den minsta störning av jämviktsläget hamna i självsvängning. Vad detta beror på är en mycket
öppen fråga, och har sannolikt med rekryteringsbasen och självbilden att göra.
Många tar sig på stort allvar och klarar inte av att se sig själva "i skrattspegeln".
 
Typsnittet och tidigt 1960-tal kan vara en ledtråd.

Hmmm, de enda (svaga, knappt över brusnivån) signaler som jag får av typsnittet ihop med sagda tidsperiod, är faktiskt Svenska MAD :p och i så fall borde det ju vara Alfred E. Neumann som efterfrågas...

;)
 
Det närmar sig...
Min lite mer utförligt refererade "talblomma" fanns återgiven på sidan 47.
 
Last edited:
Jag avvaktar. Väntar fortfarande på det rätta ögonblicket att kasta in mitt favoritcitat:

"Här ligger en hund begravd. Men jag skall kväva den i dess linda!"

Autentiskt citat från Sveriges riksdag, enligt en kunnig, citatsamlande chef jag en gång hade (amb Sven Linder i Peking.) :)

73,
Rolf
 
Back
Top