Det finns några samband ur den teoretiska antenntekniken som ger en fingervisning om bandbreddens beroende av längd/diameter-förhållandet.
Först har vi antennelementets "medelimpedans" (inte att förväxla med matningimpedansen)
som är Za = 120*(ln (l/r)-1) där Za är medelimpedansen i Ohm, l är längden och r är radien på dipolen i samma enhet (meter), ln är logaritmen med basen e (2,718...).
Sedan är antennens Q-värde relaterat till detta som Q = (Za -3)/46,5
Om man bestämmer att antennens bandbredd vid SWR 3:1 punkterna
är = mittfrekvens/Q
så kan man slutligen göra ett samband som ser ut som följer:
Bandbredd i MHz = 46,5*fo/(120*[ln(150r/fo)-1]-3); fo = mittfrekvensen i MHz
Ett exempel: Frekvensen är 3,5 MHz och tråddiametern = 2r = 2 mm, bandbredden blir c:a 140 kHz
Om man ökar tråddiametern till 10 mm ökar bandbredden till 170 kHz,
och till 25 mm c:a 200 kHz.
På 144 MHz ger en dipoldiameter på 10 mm en bandbredd på c:a 13 MHz och en diameter
av 50 mm en bandbredd på c:a 20 MHz
Man vinner alltså ganska lite genom att öka trådtjockleken på låga frekvenser.
Ett bättre sätt kan vara att sätta två eller flera trådar parallellt med något olika längder.
Lyckligtvis är mottagarantenner ganska okritiska om de är i resonans eller inte
73/
Karl-Arne
SM0AOM