Frekvensdubblare, tripplare, etc.

[SM4WWG]

Principen bakom "impedance inverting" oscillatorn är att serieresonanskretsen som bildas av induktansen och kristallens hållarkapacitans gör att övertonsresonansens låga impedans hos kristallen reflekteras som en hög impedans över bas-emitter kretsen.

Då uppfylls svängningsvillkoret på kristallens övertonsfrekvens. Vid den mycket lägre grundtonsfrekvensen (f/3) kommer inte längre den reflekterade impedansen hos seriekretsen att vara hög, och då vill inte oscillatorn svänga på den frekvensen.

Genom detta "knep" så kan man göra en oscillator med rejält med återkoppling som inte gärna svänger på kristallens grundton.

Det som du kan prova med är att dimensionera L1 så att du får svängning på 3 gånger kristallfrekvensen med kristallen ersatt med en kondensator på 5 - 10 pF.

Sätt sedan dit kristallen och se om svängningen blir låst till övertonsfrekvensen.
Om det inte svänger, eller om låsning till kristallfrekvensen uteblir, blir du tvungen att ändra förhållandet mellan Ca och Cb.

Med en tillräckligt högfrekvent transistor, t.ex. BFY90, ska det inte vara några problem att ta ut dubbla övertonsfrekvensen via en resonanskrets i kollektorkretsen. Dock blir uteffekten ganska liten.


73/

Karl-Arne
SM0AOM

Hej Karl-Arne,

Man skulle nästan tro du jobbade som lärare/instruktör för du beskriver så bra.
Jag har nu fått oscillatorn låst till övertonsfrekvensen, så min 20 MHz kristall svänger vid 60 MHz. Jag ersatte Ca och Cb med två trimkond. så jag kunde observera effekten av att justera dem på spektrumanalysatorn. Intressant att se hur till att börja med svänger det vid grundtonen och se att oscillatorn ger ifrån sig 20, 40, 60 , 80 MHz osv... Seda

 

[SM4WWG]

Principen bakom "impedance inverting" oscillatorn är att serieresonanskretsen som bildas av induktansen och kristallens hållarkapacitans gör att övertonsresonansens låga impedans hos kristallen reflekteras som en hög impedans över bas-emitter kretsen.

Då uppfylls svängningsvillkoret på kristallens övertonsfrekvens. Vid den mycket lägre grundtonsfrekvensen (f/3) kommer inte längre den reflekterade impedansen hos seriekretsen att vara hög, och då vill inte oscillatorn svänga på den frekvensen.

Genom detta "knep" så kan man göra en oscillator med rejält med återkoppling som inte gärna svänger på kristallens grundton.

Det som du kan prova med är att dimensionera L1 så att du får svängning på 3 gånger kristallfrekvensen med kristallen ersatt med en kondensator på 5 - 10 pF.

Sätt sedan dit kristallen och se om svängningen blir låst till övertonsfrekvensen.
Om det inte svänger, eller om låsning till kristallfrekvensen uteblir, blir du tvungen att ändra förhållandet mellan Ca och Cb.

Med en tillräckligt högfrekvent transistor, t.ex. BFY90, ska det inte vara några problem att ta ut dubbla övertonsfrekvensen via en resonanskrets i kollektorkretsen. Dock blir uteffekten ganska liten.


73/

Karl-Arne
SM0AOM

Hej Karl-Arne,

Man skulle nästan tro du jobbade som lärare/instruktör för du beskriver så bra.

Jag har nu fått oscillatorn låst till övertonsfrekvensen, så min 20 MHz kristall svänger vid 60 MHz. Jag ersatte Ca och Cb med två trimkond. så jag kunde observera effekten av att justera dem på spektrumanalysatorn. Intressant att se, hur till att börja, med svänger det vid grundtonen och se att oscillatorn ger ifrån sig 20, 40, 60 , 80 MHz osv... Sedan trimmades Ca, Cb och kunde se hur det hoppade över till att börja svänga vid 3:e överton, 60 Mhz... Man ser då även 120 MHz osv...
Lite intressant var även att när man justerade ena trimkond. så flyttade den sig lite i frekvens (kring 60 MHz) för att sedan "hoppa" rätt... Så man kan alltså observera "låsningen" tolkar jag det som.

Så nästa steg är ju att få frekvensdubblingen att fungera. Har inte hittat någon bra högfrekvenstransistor i gömmorna, men ska väl beställa lite sånt i dagarna. Såg att Elektrokit har lite sånt, bland annat billiga BF199 som väl har Ft på 1GHz typ.

Nåväl, eftersom jag inte hade någon bra transistor med Ft bättre än ex. en BC547 hemma så struntade jag i att ha en avstämd kollektorkrets direkt i oscillatorn, och började labborera
med en klass C förstärkare med avstämd kollektorkrets som frekvensdubblare instället.

Problemet är att när den är ansluten mot oscillatorkretsen så kan jag inte längre justera oscillatorkretsen till att svänga vid 3:e överton. Jag klurade först på om oscillatorn och frekvensdubblarkretsen hade missanpassning (impedans), men mätte lite och det verkade OK. Frekvensdubblaren är kopplad till oscillatorns emitter via en kondensator.

Kanske behöver skärma av oscillatorkretsen från frekvensdubblaren för att det inte ska läcka över?

Ja, vad säger man... Tillbaka till ritbordet, läsa på lite mera och lägga pannan i djupa veck?

73 de SM4WWG// Jörgen

 

[SM0AOM]

Hej Karl-Arne,

Man skulle nästan tro du jobbade som lärare/instruktör för du beskriver så bra.

Tack, har en gång i tiden undervisat i elektrisk mätteknik samt mikrovågsteknik och kanske lite av detta sitter kvar...

Det som händer är att den efterföljande transistorn belastar oscillatortransistorn så att
återkopplingen inte längre räcker till för svängning på övertonsfrekvensen.

En grundtonskristall som svänger på sin 3:dje eller högre överton kräver betydligt mer energi för att övervinna sina inre förluster än motsvarande övertonskristall, så om man belastar oscillatorn måste återkopplingen ökas. Det man kan prova med är att minska kopplingskondensatorn så att belastningen minskar.

Vill det sig så räcker drivningen till för att fortfarande ge fungerande frekvensmultiplicering.

Sättet att avgöra detta är att mäta kollektorströmmen genom dubblartransistorn.

Börja med en mycket liten kapacitans på kopplingskondensatorn, och öka den tills
det börjar flyta kollektorström. Om oscillatorn slutar att svänga innan det indikeras kollektorström blir det till att minska Cb.

Allt sådant här blir enklare med transistorer med låga inre kapacitanser och högt fT.


73/

Karl-Arne
SM0AOM

 

[SM4WWG]

Tack, har en gång i tiden undervisat i elektrisk mätteknik samt mikrovågsteknik och kanske lite av detta sitter kvar...

...

Allt sådant här blir enklare med transistorer med låga inre kapacitanser och högt fT.


73/

Karl-Arne
SM0AOM

Jo, tycker nog det märks att det sitter kvar!

Provade med det du beskrev och det går mycket bättre. Oscillatorn svänger fint vid tredje överton, men är enormt känslig för belastning. Då hoppar den direkt ner till grundton igen.
Med en väldigt liten kopplingskondensator kan jag driva dubblaren.
Resultatet är lite oväntat... Nu har jag inga fina bilder eftersom jag sitter på jobbet just nu, så ska försöka beskriva i text.

Tittar jag på signalen från oscillatorn (som nu svänger vid tredje överton) så finns där
(börjar med) 60, 120 MHz, osv. 60 MHz är dominant givetvis. Signalen ut från dubblaren visar signal, givetvis dubbla frekvensen. Men.... 120 MHz signalen från dubblaren är SVAGARE än den 120 MHz signal som finns i 60 MHz oscillatorns signal.
Visst.... 120 MHz signalen ifrån dubblaren är den dominanta signalen... Men varför svagare? Transistorns förstärkning vid 120 MHz för dålig?

Det här "projektet" har tagit oväntande vändningar... Börjar givetvis inse att det är opraktiskt att använda en transistor som BC547C med sitt låga fT...
Det har blivit en liten besatthet... Det ska minsann gå att fixa!!! Framför allt så tycker jag
att det är ett bra sätt att lära/fördjupa sig i ämnet... I alla fall om man är lika envis som jag.

Inser dock nu att slutresultatet på 240 MHz, med vad jag hittade hemma i "junkboxen", är
en aning orimlig.

Beställning av lämpligare transistorer kommer göras idag.

Tack för all hjälp så här långt (till alla som är med i denna tråd)!
(känns som denna tråd kommer bli långvarig! Hihi!)

73 de SM4WWG // Jörgen

 

[SM0AOM]

Men varför svagare? Transistorns förstärkning vid 120 MHz för dålig?

För varje transistor som ska frekvensmultiplicera finns det något som kallas för den "optimala strömvinkeln". Det är den del av tiden som det flyter kollektorström.
Vinkeln bestäms av insignalnivån, strömförstärkningen på infrekvensen,
basmotståndet och ett ev. emittermotstånd.

Om transistorn har högt fT och hög strömförstärkning på grundfrekvensen
så kan det flyta mycket ström under en liten del av arbetscykeln även när bas-emitterdioden är backspänd, vilket är gynnsamt för frekvensmultiplicering.

När det är marginellt med "drivning" så går det ibland att hjälpa
upp saken genom att ge lite förspänning i framriktningen av bas-emitterdioden så att arbetspunkten går mot klass B eller klass AB.
Då stiger strömförstärkningen i transistorn.


73/

Karl-Arne
SM0AOM

 

[SM4WWG]

Vidare...

Lite rapport på hur det går för mig:

Har lyckats fått ut 120 MHz från första dubblaren. Däremot är jag inte säker på att 120 MHz signalen verkligen "skapas" i dubblaren och inte bara läcker igenom från 60 MHz oscillatorn.
(60 MHz bara dämpats)

Hittade även några trissor med bra mycket bättre fT. Några 2SC(resten glömt, de ligger hemma) med fT mellan 3.5 och 5.5 GHz.

Har börjat labborera med dessa, men har inte kommit fram till något revolutionerande ännu.
Fortfarande en hel del kliande i håret för att jag inte tycker det funkar som jag vill.

Jag låg igår kväll och klurade på LC-tanken i dubblaren och ifall jag gör något dumt/fel i den trots all hjälp här på forumet. Hur ligger det till med QL (loaded Q), osv.
Vart är det rimligt att lägga sig gällande QL i en dubblare? Induktansen blir ju så löjligt liten i LC-tanken om QL ska vara högt och ha exempelvis Rs på 1K med Rl på exempelvis 200 Ohm.

Tips, skratt och utskällning för dumheter mottages tacksamt!
Sambon undrar säkert varför jag varit så frånvarande i tankarna den senaste tiden...
Det är bara oscillatorer och dubblare i skallen just nu. Hehe!

 

[SM0AOM]

Problemet med lastat Q i tankkretsen brukar man angripa genom att ansluta kollektorn till ett uttag på spolen.
Allmänt sett förbättras frekvensmultiplikatorverkan genom att ha ett högt L/C-förhållande, dvs mycket L och lite C för resonans, och sedan utföra anpassningen genom ett spoluttag.

Drivimpedansen från en transistor i klass C är annars ganska stor för småsignaltransistorer, något 1000-tal ohm, det är egentligen bara vid högre effekter (någon W) som transistorns utimpedans blir låg nog att helt lasta ner en resonanskrets. Då blir det tvunget att utföra kollektornätet som ett L- eller T-nät.

Det är en bra utgångspunkt att dimensionera en parallellkrets för ett lastat Q av c:a 10.
Om vi antar en utimpedans av 2000 ohm från transistorn så blir Xc för parallellkretsen 200 ohm vilket motsvarar c:a 7 pF vid 120 MHz, detta ger resonans med 0,25 uH c:a.

Detta är en ganska rimlig dimensionering för en frekvensmultiplikator för "låga" effekter.

För att förbättra L/C-förhållandet skulle vi kunna ansluta kollektorn med ett uttag mitt på spolen för att höja resonansimpedansen. En ideal spole skulle då ge en resonansimpedans av 8000 ohm, ett Q på 10 medför Xc = 800 ohm eller 1,7 pF och spolen runt 1 uH. Hela denna anordning blir dock ganska känslig för strökapacitanser, risken finns att spolen blir självresonant med sin egenkapacitans.

Innan man börjar fundera över var övertonerna bildas ska man verifiera att tillräckligt med drivning finns så att dubblartransistorn verkligen drar kollektorström. Om drivningen är för liten kommer bara övertoner från oscillatorn att läcka igenom transistorn.

73/

Karl-Arne
SM0AOM

 

[SM4WWG]

Hej Karl-Arne,

Det är en fröjd att kika in på HAM.SE och läsa dina bra svar!
Har tyvärr inte kommit längre i projektet ännu, men kikade lite på drivningen.
Första bilden har två markörlinjer vid 600mV resp. 880mV. Detta är mätt på basen,
på dubblartransistorn. Så toppen ligger alltså vid 880mV.

Den andra bilden visar vad som finns på kollektorn, på dubblartransistorn.
Nog dras det väl kollektorström alltid. Men det som finns vid kollektorn är ju en
60 MHz signal.

Kikar jag med spektrumanalysatorn så ligger väl 120 Mhz 8-10dB under 60 MHz.
Det lustiga är att, jämför jag mellan utgången från oscillatorn och kollektorn från dubblartransistorn, skiljer det c:a 10 dB. Förövrigt är signalen identisk.
Frekvensdubblaren verkar arbeta mer som en vanligt förstärkare.

Nåväl, jag ska se över det hela igen, glo lite mer i diverse PDF'er om frekvensmultiplicering, etc och se ifall jag får en glödlampa tändas bredvid mitt huvud.

Som vanligt visar simulering i LTSPICE att det ska fungera...

Tack för att du står ut med en amatörs trevanden!

Bästa 73 de SM4WWG

Innan man börjar fundera över var övertonerna bildas ska man verifiera att tillräckligt med drivning finns så att dubblartransistorn verkligen drar kollektorström. Om drivningen är för liten kommer bara övertoner från oscillatorn att läcka igenom transistorn.

 

[SM0AOM]

Dubblartransistorn går mycket riktigt som förstärkare, och distorsionen ser inte
ut att vara tillräcklig för att ge en bra dubblarverkan.
Det verkar även som om Q på kollektorkretsen är för lågt.

Det är mycket vanskligt att försöka att ge råd om hur man ska göra utan att se det hela,
men det ser ut som om att det skulle gå att skifta dubblartransistorns arbetspunkt mot klass C
genom att sätta ett motstånd på något 10-tal kohm mellan bas och jord. Då ska strömvinkeln minska,
dvs kollektorströmmen bli mindre sinusformad.

Det som jag avser med kollektorström är det likriktade medelvärde som man mäter med ett instrument
i plusledningen.

73/

Karl-Arne
SM0AOM

 

[SM0AOM]

För att ta en titt i praktiken gjordes en testuppkoppling.
Den krets som jag gjorde använde en RCA HF-transistor från "urtiden" 40235, som är ungefär samma som BFY90 eller 2N918.

View attachment dubblare.bmp

Dubblaren börjar med en ingångskrets med 8 varv 0.7 mm tråd på 7 mm diameter kärna, som avstäms till resonans på 60 MHz med c:a 15 pF. Det är ett uttag 3 varv från jordsidan. Kopplingskondensatorn till basen är 33 pF, och basmotståndet 8,2 kohm.

Kollektorkretsen är 4 varv 7 mm diameter och kapacitansen c:a 8 pF.
Utgången är tagen 1 varv från den "avkopplade sidan".

När jag drev kopplingen med -3 dBm från en signalgenerator drog den c:a 5 mA från 12V
via ett seriemotstånd av 220 ohm och en uteffekt av c:a +12 dBm kom ut ur kollektorkretsen via en kopplingskondensator av 1000 pF.

Sidbanden på 60 och 180 MHz var undertryckta c:a -20 dB, vilket är vad man kan vänta sig av en enkel avstämd krets. Vid ingångsnivåer under - 3 dBm sjönk uteffekten snabbt, och vid nivåer över sjönk också nivån men mer långsamt.

73/

Karl-Arne
SM0AOM

 

[SM4WWG]

Hej,

Vad kul att du gjorde en testuppkoppling. Dessutom med en utförlig beskrivning!
Mycket uppskattat! Ska testa din konstruktion ikväll!

Jag har experimenterat en hel del jag med. Många sena kvällar och kliande i huvudet.
Som du vet(tipset kommer ju från dig ) så består oscillatorn av en "impedance inverting colpitts" för att få 20 MHz kristallen att svänga vid 60 MHz.
Därefter kommer dubblaren. Jag har inte lyckats få dubblaren att fungera trots att
signalen in till den sett "distad" nog ut att det borde fungerat. Ingen 120 MHz ut.

I ren "desperation" så provade jag igår att köra oscillatorn vid 20 MHz istället och sen
anpassa LC-tanken som tripplare för 60 MHz. LC-tanken bestod då av 0.53 uH spole och en trimkond. (enl. uträkning 13.3 pF).. Det fungerade heller inte bra. Fick bara till en dubbling upp till 40 MHz. Hur jag än skruvade på trimkond. så blev det inte 60 MHz...
Vad tusan! Så jag chansade och bytte spolen mot den för 120 MHz (0.27 uH) och då fungerade det med 60 MHz... Nu är fysikens lagar galna var min första tanke!
Med den spolen blev ju reaktansen bara hälften (c:a 100 Ohm)...

Det enda jag kan tänka mig är att eftersom allt är byggt Manhattan-style på dubbelsidigt kretskort är att strökapacitanser och "pad"-kapacitanser ställt till det så att LC-tanken hade dubbla kapacitansen. Det skulle förklara att det krävdes halva induktansen.
Manhattan-style rekommenderas väl kanske inte för VHF, men SÅ illa???

Någon med erfarenhet om Manhattan-style och VHF och uppåt?

Men som sagt, jättekul att du byggde och testade. Jag får bjuda på lunch eller fika om vi
någon gång träffas IRL!

Du får rapport under/efter helgen!

Bästa 73 från Jörgen // SM4WWG

För att ta en titt i praktiken gjordes en testuppkoppling.
Den krets som jag gjorde använde en RCA HF-transistor från "urtiden" 40235, som är ungefär samma som BFY90 eller 2N918.

View attachment 437

Dubblaren börjar med en ingångskrets med 8 varv 0.7 mm tråd på 7 mm diameter kärna, som avstäms till resonans på 60 MHz med c:a 15 pF. Det är ett uttag 3 varv från jordsidan. Kopplingskondensatorn till basen är 33 pF, och basmotståndet 8,2 kohm.

Kollektorkretsen är 4 varv 7 mm diameter och kapacitansen c:a 8 pF.
Utgången är tagen 1 varv från den "avkopplade sidan".

När jag drev kopplingen med -3 dBm från en signalgenerator drog den c:a 5 mA från 12V
via ett seriemotstånd av 220 ohm och en uteffekt av c:a +12 dBm kom ut ur kollektorkretsen via en kopplingskondensator av 1000 pF.

Sidbanden på 60 och 180 MHz var undertryckta c:a -20 dB, vilket är vad man kan vänta sig av en enkel avstämd krets. Vid ingångsnivåer under - 3 dBm sjönk uteffekten snabbt, och vid nivåer över sjönk också nivån men mer långsamt.

73/

Karl-Arne
SM0AOM

 

[SM4WWG]

Mer simulering...

Hej Karl-Arne,

Har nu experimenterat med din testuppkoppling och det gjorde att jag fick lite mer klarhet i ämnet.
Byggde dessutom upp kretsen med uggly-bug istället för Manhattan-style.

Nu får jag ut en mycket bättre 120 MHz signal. Dock lämnar undertryckningen av 60 MHz signalen mer att önska.
Enligt mina mätningar låg 60, respektive 180 MHz strax 10 dB under, mot dina 20 dB under.
Troligtvis är belastat Q i mitt testbygge för lågt.

Eftersom jag vill förstå lite mer vad som händer, och varför, ska jag plita ner här
vad jag kommit fram till av att räknat på din testuppkoppling.
(Alltid roar det någon om jag tänker helt galet!) Haha!

Skulle uppskatta om magister SM0AOM, eller någon annan, kunde "betygsätta/rätta" vad jag kommit fram till. ;-) Om ni tycker sättet att skriva på är lustigt så är det för texten är lite som egna anteckningar så jag inte glömmer bort.

Ingångskretsen:
Resonanskretsen med kondensator på 15pF gör att spolen ska vara på c:a 469 nH för att ge resonans vid 60 MHz.
Reaktans för respektive komponent i resonanskretsen är c:a 176 Ohm.
Spolen är på totalt 8 varv och uttaget är vid 3 varv. Källimpedansen är 50 Ohm (från exempelvis signalgenerator)
viket ger efter transformeringen 50*(8/3)^2 ungefär 355 Ohm.

Programmet HARM_GEN.EXE säger att dubblarkretsen har en ingångsimpedans på c:a 2500 Ohm.
Den totala parallella resistansen blir då c:a 311 Ohm.
Resonanskretsens lastade Q blir då 311/176 = c:a 1.76

Har utelämnat komponent-Q så här är allt "optimalt"

Kopplingskondensatorn har jag inte lyckats klura ut hur värdet ska räknas fram.
Provas fram tills bra drivning av dubblartransistorn? Eller enligt den princip man
räknar fram kopplingskondensator imellan två resonanskretsar? DVS.
Kopplingskondensator = Resonanskretsens kondensator / lastat Q på resonanskretsen

Utgångskretsen:
Resonanskretsen med kondensator på c:a 8pF ger en spole på c:a 220 nH för resonans vid 120 MHz.
Reaktans för respektive komponent i resonanskretsen är c:a 166 Ohm.
Enligt HARM_GEN.EXE blir kollektorströmmen c:a 4.1 mA och med 12 V matningsspänning en
kollektorresistans på c:a 2927 Ohm.
Ska 220 Ohms-motståndet med i beräkning? Ska kollektorresistansen tas ggr 2 eftersom strömmen
bara flyter i korta pulser i klass C?

Spolen är på totalt 4 varv med uttag vid 1 varv sett från avkopplade sidan (mot 220 Ohm motståndet och avkopplingskondensatorn)
Med en lastimpedans av 50 Ohm (exempelvis till mätinstrument) ger det efter transformering
50*(4/1)^2, c:a 800 Ohm i resonanskretsen.

Resonanskretsens totala parallella resistans blir då c:a 628 Ohm.
Det ger ett lastat Q på c:a 3.78 (alternativt 4.23 om kollektorresistansen ska tas ggr 2 i klass C)

Jag har simulerat kretsen (lyckades faktiskt hitta 40235 transistormodell för SPICE), men får den inte att lämna mer än 7 dBm
Skickar med lite fina bilder.

Så ja... Nu inväntas kommentarer, skratt, uppläxning och annat skoj av forummedlemmarna! ;-)

Oscilloskopsbilden: Blå signal är ut från dubblaren in i 50 Ohm och grön är insignal.
In: -3 dBm Ut: 7 dBm

Bästa 73 de SM4WWG // Jörgen

 

[SM0AOM]

Som bekant är det verkligheten som gäller när man jämför med simuleringar.
Program som t.ex. Spice är ingen "exakt vetenskap", utan ger ganska grova approximationer.

Jag tycker att du kommit ganska nära, och "problemet" med sämre uteffekt och sidbandsundertryckning
får hänföras till ofrånkomlig spridning mellan modell och verklighet.

Om man vill ha bättre sidbandsundertryckning blir det att koppla lasten lösare till kollektorkretsen,alltså flytta uttaget mot jordsidan,
och/eller laborera lite med L/C-förhållandet i denna.

Dimensioneringen av kopplingskondensatorn mellan ingångskrets och transistor är helt enkelt att
dess reaktans ska vara liten i förhållande till transistorns ingångsimpedans. Min uppskattning av denna är c:a 1000 ohm, så reaktansen kan vara i häraden 100 ohm, 33 pF ger 80 ohm vid 60 MHz.

Föreslår att du provar med lite olika drivnivåer och komponentvärden i utgångskretsen för att
se vartåt det lutar.

Slutligen undrar jag vad hela konstruktionen med 240 MHz utfrekvens ska användas till,
när man vet vilka krav som ställs på utsignalen är det lättare att dimensionera kretsarna.

73/

Karl-Arne
SM0AOM

 

[SM4WWG]

Som bekant är det verkligheten som gäller när man jämför med simuleringar.
Program som t.ex. Spice är ingen "exakt vetenskap", utan ger ganska grova approximationer.

Ja, sådan är ju verkligheten och simulering med programvara som LTSpice är väl ingen exakt vetenskap kanske.

Jag tycker att du kommit ganska nära, och "problemet" med sämre uteffekt och sidbandsundertryckning
får hänföras till ofrånkomlig spridning mellan modell och verklighet.

Jag tolkar det som att jag räknat rätt då med Q värden, transformeringar, osv.

Tack för informationen om kopplingskondensatorn. Man lär sig hela tiden.

Föreslår att du provar med lite olika drivnivåer och komponentvärden i utgångskretsen för att
se vartåt det lutar.

Ja, det får bli lite experimenterande med drivnivåer och komponentvärden så får vi se
vart det landar helt enkelt.

Slutligen undrar jag vad hela konstruktionen med 240 MHz utfrekvens ska användas till,
när man vet vilka krav som ställs på utsignalen är det lättare att dimensionera kretsarna

Ja, det hela är lite av en slump. Jag tycker det är roligare att lära mig/repetera kunskaper genom att ha något kul projekt. Så att det leder till något. Så jag satt och tyckte jag hade lite luckor i kunskap om just frekvensmultiplicering, olika oscillatorer och hur vissa saker räknas fram... Samtidigt halkade jag in på lite om "telefoni" över satelliter (se tråden http://www.ham.se/allmaent-om-amatoerradio/15633-lyssningsbart-pa-satelliter-idag.html) och tyckte det kunde vara kul att kanske lyssna lite på.
Så jag tänkte mig: Ok, ta en oscillator omkring 240 MHz, en blandare, lågpassfilter omkring 30 MHz, och sen köra in det i kortvågsriggen. En konverter alltså.
Javisst, att börja med en grundtonskristall på 20 MHz för att slutligen nå 240 MHz är kanske inte logiskt, praktiskt, etc. Men denna "konstruktion" med colpitts impedance inverting oscillator, två dubblare, etc är i mina ögon helt perfekt att träna på. Finns ju bevisligen hur mycket som helst som kan krångla och så. Bra "träning"

Och tack för att du orkar med mina 11 miljoner frågor... Och vem vet, det kanske finns fler som läser tråden och får i sig lite matnyttigt?

73 de SM4WWG // Jörgen

 

[SM4WWG]

Uppdatering...

För intresserade som följer denna tråd så kan jag informera om att jag nu CAD:at ett
kretskort och etsat det för oscillatorn. Väntar hem några komponenter nästa vecka så ska
jag löda ihop det hela och sen håller vi tummarna.

Bifogar några bilder på "eländet"

Trevlig midsommar!

73 de SM4WWG // Jörgen

 

[SM0VPJ]

Hur gick det sen?

73 / Janne

 

[SM4WWG]

Hur gick det sen?

73 / Janne

Hej Janne,

Jag fick lite andra projekt "i vägen".
Men nu har jag semester och hade tänkt
bygga klart oscillator-delen under nästa vecka. Lovar komma med resultatrapport då.

Slängde dock ihop en liten oscillator för att testa hur signalen från 60 MHz-delen såg ut.
Skickar med lite bilder för den intresserade.

Första bilden över spectrum visar utsignalen vid 60 MHz (analysatorn med filter 10kHz och 100 kHz/div). Andra bilden över spectrum visar 0-1250 MHz. Verkar finnas fina övertoner upp till 540 MHz. Första övertonen vid 120 MHz ligger inte många dB under grundtonen.