Det finns inga frekvenser som är "skyddade" från marknadskrafterna.
Hittills har amatörradion klarat sig genom att vara sekundäranvändare hos verksamheter som
inte gärna mobiltelefoni och mobildata delar banden med.
Nu är det så att sådana radiotjänster (primärt radar) flyttar allt högre upp i frekvens, så
att tidigare delade frekvenser under c:a 3 GHz blir mer och mer kommersiellt intressanta.
ESR bevakar spektrumfrågor genom att ha medlemmar strategiskt placerade i olika organisationer och företag.
Det finns representation inom bl.a. Elsäkerhetsverket, LFV, FMV, Chalmers,Linköpings Universitet/FOI, Nordiska Radiosamfundet, Radionavigeringsnämnden och Nationalkommitten för Radiovetenskap.
Dessutom brukar yrkesverksamma ESR-medlemmar besöka och rapportera från olika seminarier och symposier om spektrumplanering och spektrumpolitik "å yrkets vägnar". I mån av tid och lägenhet går jag själv på de orienteringar som PTS ibland håller om EU:s spektrumpolitik.
Det är dock högst osäkert om detta kan ha någon verkan till amatörradions fromma på längre sikt.
Spektrumbehovet från mycket kapitalstarka kommersiella aktörer är närmast omättligt, och det behövs välslipade och genomtänkta argument för att kunna bemöta sådana inom de internationella organen.
Argument som går ut på att vi behöver frekvenserna för att kufar ska kunna ropa "59" till varandra är knappast direkt verkningsfulla.
73/
Karl-Arne
SM0AOM