Det var säkert en RA145/
RA146. Fullständigt ointressant radio. Enda fördelen var att den kunde ta in TV1-ljudet om man hade turen att lumpa intill en lämplig sändare. En annan tungviktare var RA421/
422 men den var bara fordonsmonterad,
främsta minnet av den är den lilla fläkten som låter som en jetmotor när den varvar upp.
RA200 är en ganska mysig radio. När man väl kommit fram till att volymratten också reglerar HF-förstärkningen i CW-läget så blir den användbar utan alltför allvarlig överstyrning när den kopplas till en riktig antenn. Skön lukt från detaljer av gummi.
Lukten av gammalt fuktigt kapell är inte riktigt lika väldoftande. Nyckeln till RA200 brukar av någon mystisk anledning betinga fantasisummor. Kör man CW gäller det att lugna ner sig ett ögonblick innan man börjar nyckla, annars driver signalerna något kopiöst, beroende på att nästan hela TX är spänningslös i RX-läge (för att spara ström). Här skämmer man omedelbart ut sig och visar sin RA200-okunnighet annars...
Tyvärr kom väl RA200 såpass sent att borde haft SSB och inte AM, den hade varit klart mycket mer intressant i så fall. En kul sak att äga men jag skulle i alla fall inte betala några större summor för en RA200, mitt exemplar är räddat från elektronikåtervinning och krävde en del trevligt mekande för att fungera. Tack vare bra dokumentation är det inga problem att hålla en RA200 vid liv hur länge som helst. Givetvis utrustad med gris och den tjutande 12V-omformaren.
Byggde en egen SM-omkopplare med headset för att slippa telefonluren. Minns jag rätt om manualen sade att det krävs tre man för att transportera en komplett RA200 med alla pinaler. Fattas bara om man blev tilldelad en KSP58 också. Undrar hur många här som trampat gris i lumpen? Det tar emot ganska rejält vid sändning - mer lämpad som träningsredskap än kraftkälla?