Gamma matad 2-m yagi

SA7BUJ

Well-Known Member
Jag ska tillverka en 4-element yagi för 2m bandet.
Jag tänker använda en gamma matning.
När man gör det ska alla elementen ligga i kontakt med bommen?
Hur räknar jag ut längder och avstånd mellan elementen?
Någon som har en länk till nån bra sida som förklarar detta?
Jag har hittat en bra sida men där används inte gamma matning.
http://www.mydarc.de/dk7zb/start1.htm
Skulle man kunna mata dessa antenner som jag vill?
 
Last edited:
Jag ska tillverka en 4-element yagi för 2m bandet.
Jag tänker använda en gamma matning.
När man gör det ska alla elementen ligga i kontakt med bommen?
Spelar ingen roll, funkar nog vilket som.
Hur räknar jag ut längder och avstånd mellan elementen?
Det gör man inte (enkelt) hitta en färdig beskrivning eller simulera det.
Jag har hittat en bra sida men där används inte gamma matning.
index
Skulle man kunna mata dessa antenner som jag vill?
Ja,som jag förstår det så kan matningen ändras utan att påverka avståndet eller längden på direktorer eller reflektor något nämnvärt.
 
Titta på DK7ZB:s sida på index.

Jag föreslår att du istället provar hans 4 elementare i 28-ohms utförande. Matchningen är då enkel, man tar 2 st parallellkopplade 75 Ohm koaxer i serie med koaxen från radion. Titta på sidan och bilderna där så förstår du.
Fördelen är att du slipper trimma din gamma och att man kan ta "vanlig" 75 ohm TV-koax (av grövre slag) till matchningssektionen.
Alla längder och avstånd på element, bommar, kablar o.s.v. finns färdigt där, he bar å åk... :)

73 /Lars
 
Last edited:
Så gjorde jag DK7ZB 7 el 70 cm

Ett exempel med 6 mm alurör från det stora tyska köphuset och en bom av trasig tvättvinda.
Elementdistanserna hemgjorda av ca 3 cm bred längd 6mm tjock skärbräda där ett spår frästs längs med i pelarborren. Fräste med spetsen på ett 8mm borr, högsta hastighet och med anhåll så spåret blev ca halva tjockleken djupt. M3 rätt igenom element och distans samt en M3 låsmutter på bommens undersida. Elementen uppriktade i vinkel mot bommen och lite smältlim fixerar dem mot oönskad vridning.
Bygget är tänkt att användas för handhållen pejling av störningar.

Tänkte bilderna kan tjäna som exempel på matning och anpassning.
Kanske kan tjäna som hembyggarinspiration?

För "fasta" antenner som ska sitta ute jämt rekommenderar jag att man skyddar matningspunkt och anpassningskablar i en eldosa som visas på DK7ZB:s webbsida.
 

Attachments

  • 7 el KYH.JPG
    7 el KYH.JPG
    73,9 KB · Views: 112
  • KYH Matning.jpg
    KYH Matning.jpg
    100,3 KB · Views: 151
  • KYH detalj matning.JPG
    KYH detalj matning.JPG
    47,8 KB · Views: 175
  • KYH infästning.JPG
    KYH infästning.JPG
    26,3 KB · Views: 132
Varför krångla till det med gammamatning? Om jag förstått saken rätt så är det inte en riktigt bra lösning.
Jag byggde, enligt DK7ZB:s recept, med 50 Ohm:s matningsimpedans. Jag matar drivelementet direkt med 50 Ohm koax med några ferriter på. Det funkar klockrent och kräver ingen som helst justering.
 
Vad är det som inte är bra med gamma matning?
Det jag ser som en fördel är att inga isolatorer behövs samt att drivelementet
Inte är delat.
Vilka är nackdelarna?
 
Det är inget större fel på gammamatning under förutsättning att man gör det hela mekaniskt stabilt och tätt.
Därmed inte sagt att koaxbalun är dåligt, tvärtom ger den väl en bättre balans än gamman.

Jag kan tänka mig att gammamatning fått oförtjänt dåligt rykte när någon försökt köra 2,5kW genom oxiderade klamsvep och rostiga skruvar :p
 
När det talas om balans. Det här kan väl knappast vara en bra lösning?

189001.jpg
 
Det är väl just att man påverkar balansen i drivelementet som är problemet med gammamatning. Det är ju bättre att använda en balun som är fristående från antennelementen.
På så små antenner som för 2 meter så är det ju enkelt att tillverka ett delat drivelement.

Att göra antennen för 50 Ohm och kunna mata drivelementet direkt med koax tycker jag är den bästa lösningen. Vill man göra det optimalt så gör man en "Bazooka-balun". Den tillverkas enkelt av skärmen och höljet från en grövre koax som man trär utanpå koaxen som man matar med.
Man slipper all impedanstransformering och får minimala förluster. Dessutom blir det färre anslutningar och skarvar som kan oxidera och ställa till med bekymmer.
 
Frågan om "balans" i en gamma-match är ganska ovidkommande.

Det som är av intresse är ifall den obalanserade matningen från koaxialkabeln omvandlas till en matning av det drivna elementet med en hanterbar undertryckning av "common-mode" strömmar.

Man kan likna det drivna elementet med en distribuerad resonanskrets där man kopplar in matningen på ett givet avstånd på mittpunkten, och när anpassning råder kommer allt tillförd effekt att ha absorberats av elementet. Det gör ingen skillnad att effekten matas in på den ena sidan, utan ström- och spänningsfördelningarna kommer att bli sinusformade oavsett.
Detta beror på att strömmarna som flyter utanpå elementet inte kan upphöra tvärt vid mittpunkten.

Den som är intresserad av teorin bakom "gammamatchen" kan studera:

http://www.bcpink.com/KB3IFH/files/Download/Gamma Match article.pdf

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Om man eftersträvar ett så rent och symetriska antenndiagram som möjligt så skulle jag inte välja en gamma-match. För kortare antenner spelar det nog ingen roll men det har sin betydelse om vi talar om yagi med högt gain där man även har optimerat för att få ett bra antenndiagram. Med "bra antenndiagram" avser jag att få bästa möjliga F/B förhållande och minimerade sidolober. Detta är intressant om man kör EME eller om man eftersträvar att undertrycka starka stationer eller störningar som inte ligger i beamriktningen. En gamma-match ger inte ett lika rent/symetriskt antenn-diagram som en "symetrisk" matning. Uppenbarligen är det så att gamma-matchen i sig strålar en del och därmed påverkar antenndiagrammet.

73 / SM6ENG
 
Min erfarenhet av gammamatning av yagiantenner på 50 och 144 MHz är att sidundertryckningen inte var symmetrisk. När gammasidans ände var riktad mot signalkällan blev minimum djupare. Jag använder numera på 50 MHz den av -KYH rekommenderade metoden med två 75-ohmskablar i parallell.

Lennart
 
Vad spelar osymetri i strålningsdiagrammet för roll vid 80-85 grader i från huvudriktningen? Tittar man på byggprojektet "High-Performance VHF/UHF Yagis " i ARRL Handbook så ser man osymetri vid 80-85 grader trots T-match. Men vad spelar det för roll?
 
Last edited:
SM4RNA de SM6ENG

Ett osymetriskt antenndiagram är oftast ett resultat av att man har fösämrad undertryckning av sidolober på en sida vilket givetvis inte är önskvärt enligt vad jag beskrev i tidigare inlägg nr #16. Om man får ett osymetriskt antenndiagram trots att man har en symetrisk matning så är det antingen fel på antennen eller hur man mätt upp antenndiagrammet.

SM6ENG
 
Ytterligare en nackdel med att använda en gamma-match på antenner med flera element.

Många gamma-matchar är justerbara vilket innebär att man kan få ner SWR även om förväntat SWR på antennen inte blev det man förväntade sig. Detta upplevs av många som en fördel med det finns en fälla. Får man ner SWR så tar ju många detta som ett tecken på att antennen är OK men det behöver inte vara sant.
Att man inte får förväntat SWR kan detta t.ex. vara ett resultat av att längden på något element eller elementets placering inte är korrekt. Även om man kan "kompensera" detta och få ner SWR genom att justera gamma-matchen så har man fortfarande försämringar i gain och utseende på antennloberna. Om man inte är observant på detta så är det förädiskt att använda en justerbar gamma-match!

Återigen, detta är kanske inte så viktigt om man inte är ute efter att få bästa möjliga prestande på sin antenn. I inlägg #16 gav jag exempel på i vilka sammanhang det är extra viktigt att optimera sin antenn.
Numera kan man göra mycket bra optimeringar av antenner med NEC vilket enligt min uppfattning har gjort det ännu roligare att beräkna och bygga sina antenner själv - istället för att köpa en fabriksgjorda.

SM6ENG
 
Back
Top