I den marknadsorienterade världen är det dock endast vad marknadskrafterna värderar en företeelse till som räknas, och är det nu så att man erbjuder något som har en undermålig kvalitet på en marknad som inte vill ha den, får man snällt finna sig i att den inte får avsättning.
Ja vi får väl se om amatörradio överhuvudtaget får någon plats i "The New Normal" baserat på "Stakeholder Capitalism" som nu är på väg att ersätta det nuvarande marknadsorienterade och med första milstolpen 2030.
Radioamatörernas "värde" för myndigheterna och samhället var troligen som störst under andra världskriget och kanske de efterföljande 20 -30 åren då det fanns en tydlig efterfrågan på duktigt folk inom radioteknikens område. Idag finns inte någon efterfrågan, inte på det sättet som förr i alla fall. Att skriva in "radioamatör" i sitt CV är ingen höjdare när man söker jobb. Där är vi idag.
Men om man ser på amatörradio från ett eget perspektiv (inte från vad PTS och marknaden anser eller efterfrågar) som en ren hobby och fritidssysselsättning baserat på ett personligt intresse för radiotekniska experiment så finns idag mycket bättre förutsättningar än förr i tiden. Regelverket för amatörradiotrafik har stegvis förenklats och en lång rad forna restriktioner har tagits bort av myndigheterna. Det är bra.
Kvar finns krav på vissa tekniska kunskaper som myndigheterna anser är tillräckliga för att vederbörande skall kunna samverka med andra radiotjänster och annan elektronisk utrustning utan att anställa allt för stor skada. Det finns även krav på kännedom om hur amatörradiotrafik bör avverkas där fokus ligger på att en sändning sker inom tilldelat frekvensområde och där maximalt tillåten uteffekt inte överskrids samt att en sändning skall kunna identifieras t ex via den tilldelade anropssignalen. Detta är de regulatoriska förutsättningarna i ett nötskal. Några uttalade kvalitetskrav på verksamheten eller dess bedrivande finns inte.
De flesta radioamatörerna använder idag fabrikstillverkad CE-märkt radioutrustning. En typisk modern amatörradioanläggning består av ett antal CE-märkta enheter med egen funktion som med färdigkonfektionerade kablar kopplats ihop till ett större system allt efter behov och vilken nisch som intresserar en mest.
Samma sak gäller för många andra hobbies. Fritidsfiskarna skaffar sina spön och spinnrullar som passar bäst för deras behov. Musikintresserade som bygger upp sina musikanläggningar med olika enheter som kopplas ihop till ett större system med equalizers och högtalare etc.
Antalet radioamatörer som intresserar sig för grundläggande radioteknik ända ner på komponent- schemanivå har sakta men säkert minskat sedan tiden före andra världskriget. Man kan nog våga påstå att ju större och mer genuint intresse man har för radiotekniken i sig ju mindre tid ägnas åt att använda amatörradiobanden. Omvänt gäller då att en helt radiotekniskt ointresserade tillbringar sin tid framför mikrofonen med att prata och delta i tävlingar. Många av oss står med ett ben i varje ytterlighet och lutar åt ena eller andra hållet. Bra så.
Att ha möjligheten att få sända lagligt om någon sändare behöver provas på antenn är en värdefull tillgång även för oss som är mer intresserade av det radiotekniska än att vara en utpräglad radiooperatörer som i huvudsak begränsat sig till att kommunicerar med andra eller delta i tävlingar.
För min egen del har radiokörningen blivit allt mer oviktigt då jag tycker att mina ca 500000 QSO sedan 1969, de flesta i form av "5NN-förbindelseprov" räcker. Man kommer till slut till insikten om den allra enklaste sändaren med en liten antenn räcker för att nå vilken punkt som helst på jordklotet. Når jag till Australien så når jag till alla andra länder också. Vetskapen om detta kanske räcker för att bli nöjd.
Jag har också insett att i stort sett allt som jag själv pysslat med sedan minst 10-20 år tillbaka har haft stark koppling till det radiotekniska och har kunnat utföras med hjälp av mätinstrument och med 50 ohm konstbelastning. Varje projekt som färdigställts har provats under en kort tid för att sedan antingen plockas sönder igen och återgå till junkboxen eller sparas på någon hylla.
Vem som helst får idag lov att inneha alla sorters radiosändare utan att behöva skaffa sig tillstånd från PTS. Det är först när dessa skall användas som någon form av tillstånd krävs. Så för egen del så skulle jag klara mig utmärkt helt utan amatörradiocertifikat.
Jag tycker därför att vi bör begränsa oss till att se amatörradio som en hobby och helt frivillig fritidssysselsättning där var och en själv sätter sina egna mål, kvalitetskrav och standarder. Var och en bestämmer således enväldigt över vad som är intressant att pyssla med vid varje tidpunkt. Bedömningarna av huruvida målen nås görs nog också bäst av en själv.
God Jul till alla!
