ADJ skrev; "Njaa Bengt, du bad ju att få hjälp att anpassa dig tiill "moderna tider",
Moderna tider påminner mig om Charlie Chaplins film med just den titeln. Häpp!
Som radioamatör höll jag jämna steg med utvecklingen från 1969 fram till för c:a 10 år sedan då jag drog hårt i nödbromsen. De enkla hembyggena anno 1969 ersattes med mer komplicerade. Drake Line R4B & C kom på bordet 1972 vilka ersattes av en IC765:a 1984. Efter ett års frustration i plastradions värld återgick jag till min kära R4C som mottagare igen. Wow, vilken skillnad. R4C är en riktig CW-radio.
En bit in på 90-talet föll jag åter för grupptrycket och införskaffade en FT1000 MP MKV. De första månaderna fick ägnas åt att försöka avhjälpa nycklingsknäpparna. En del åtgärder provades inkl en specialfix som Yaesu:s chefskonstruktör föreslog efter brevväxling och utbyte av mätkurvor. Ett komponentkit anlände från Japan och en ganska omfattande modifiering gjordes. Resultatet blev rent ut sagt värdelöst. Ytterligare månader spenderades på denna förbannade plastradio innan jag insåg att den moderna tiden och tekniken inte var något för mig. Jag ville ju bara ha en bra radio med perfekt nyckling och en vass mottagare. Drake R4C och T4XC dammades av och kom upp på bordet igen, några förbättringar gjordes i samma veva ty utvecklingen hade gått framåt även här. Wow, vilken radio. Att man aldrig lär sig av sina misstag.
Sedan dess har all modern utrustning åkt ut och jag har fokuserat på div surplusradioapparater ofta bestyckade med radiorör. Om vi bortser ifrån vikt och färg, ja och i viss mån de för mig onödiga finesserna så är saken klar. De gamla radioapparaterna med 30, 40 och 50 år på nacken har lika eller bättre radioprestanda än de nya och de är lätta att modifiera, bygga om, bygga till och hantera.
Bara för några år sedan labbade jag med nästa nymodighet, SDR-radio. Jodå, det var en kul grej men efterom jag inte är överdrivet intresserad av vare sig datorer eller programmering så var jag åter igen i händerna på andra och andras program.
För en modern radioamatör som är uppfödd med svarta radioapparater som till designen lätt kan förväxlas med vilken hemstereoapparat som helst så låter detta nog märkligt. Ja det gör det nog. Men för den som har lite perspektiv på tillvaron och som under många år har mixtrat med apparaterna ända ner på komponentnivå så låter det nog ganska logiskt skulle jag tro.
Jag tackar naturligtvis ödmjukast för erbjudandet om att få anpassa mig till den moderna tiden men avstår gärna en ICOM 756 ProIII till förmån för en riktig radio i form av ett båtankare. Kanske ger jag mig i kast med en ny SDR-radio vad det lider.
När det gäller QROlle byggsatserna så är det solklart att de som byggt ihop en sådan och fått den att fungera med stolthet kan titulera sig radiobyggare. Faktum är att byggsatsen ingalunda är något för nybörjaren elelr den ohändige. Det krävs faktiskt en hel del kunnande för att både läsa schemat, bygga ihop och förstå hur apparaten fungerar.
Om de 95% radioamatörerna du nämner inte fattat vad amatörradio är låter jag vara osagt. De har väl sina egna definitioner och sin egen tro och övertygelse. Det jag skrev var att min bedömning är att det finns 750 amatörer här i Sverige som bygger radio och som har just den lilla nischen som sin hobby.
De 95% kan väl få vara stolta över det dom gör även om de gör det med köpta grejor och har andra intressen än att löda. Ja, låt alla som vill, vara stolta så blir alla nöjda.
/Bengt
