Har SSA spelat ut sin roll - representerande svensk amatörradio?

Nej SSA har absolut inte spelat ut sin roll.

SSA är en bred förening för amatörradiointresserade. Föreningen bedriver en verksamhet utan särskilt fokus på någon speciell inriktning före någon annan inom hobbyn. Föreningen har f n drygt 5000 medlemmar och är den organisation som är erkänd av IARU att företräda svenska intressen inom det internationella IARU-samarbetet. SSA utger medlemstidningen QTC med en bred blandning populärt hållna artiklar som passar det stora flertalet medlemmar. Föreningen SSA blir vad medlemmarna vill och gör den till.

ESR har f n strax under 400 medlemmar och är en rikstäckande nischförening med fokus på ämnesområdena radioteknik och vågutbredning sett ur experimentell synvinkel. ESR:s medlemsblad heter ESR Resonans och har en tydlig inriktning på tillämpad radioteknik i form av beskrivningar på byggprojekt, teoretiska förklaringar och annat som kan hänföras till begreppet experimentell amatörradio. Föreningen ESR blir vad medlemmarna vill och gör den till.

Både SSA och ESR har numera exakt samma tyngd då det gäller möjligheterna att påverka amatörradions legala status i Sverige genom PTS. ESR har sedan bildandet den 23 augusti 2003 aktivt arbetat för att påverka myndigheterna så att amatörradions status kan stärkas. Detta har bl a gjorts genom skrivelser och remissvar till PTS och Näringsdepartementet. ESR har även medverkat inom IARU-arbetet och är medlem i IARU:s EMC-grupp dock utan rösträtt. (Skrivelser m m finns att ta del av på ESR medlemsavdelning och i PTS resp Näringsdepartementets diarier)

Utöver ESR finns flera andra nischföreningar som t ex AMSAT SM för satellitintresserade och SCAG för de som värnar om morsetelegrafins fortlevnad. Det finns mindre grupper som fokuserar på contesting m m.

Alla klubbar och föreningar stora som små har enligt ESR:s synsätt sitt berättigande och kompletterar ofta varandra på ett bra sätt. Det är sedan upp till var och en att bli medlem i just den eller de förening(ar) som bäst representerar ens egna intressen och som bedriver en verksamhet och inriktning som känns bekväm att ansluta sig till.

/Bengt
ordf i ESR
 
Svar till VG

>>>>Det du beskriver ger mig intrycket av att det inte är någon större skillnad mellan SSA och ESR vad gäller målinriktning. I stort samma inriktning med bibehållande av vissa mål såsom bevarandet av urgamla traditioner. Exempelvis hederskod, moral, ledning och en del andra mossiga teser.

ESR:s målsättning är att verka för ökat tekniskt kunnande bland amatörradiointresserade genom att sprida information om radioteknik i teori och praktik samt medverka till god trafikkultur på amatörradiobanden. Detta sker genom att medlemmar delar med sig av sina erfarenheter och på så sätt inspirerar varandra att vidareutveckla sina gemensamma intressen. Föreningen har virtuell karaktär med webbplats på Internet som sitt främsta medium för information och kommunikation. På webbplatsen finns dels en medlemsavdelning och dels allmänna avdelningar.

Beträffande hederskod, moral och etik så utgår ESR ifrån IARU:s dokument som till viss del översatts till svenska och finns på hemsidan. Det handlar då om hur amatörradiotrafik bör bedrivas och vikten av att följa bandplanerna på ett bra sätt. SSA har ungefär samma syn på detta liksom de flesta radioklubbar.

>>>Att SSA har 5000 medlemmar är siffror från år 2004, varför inte nuläget? Om 5000 är korrekt så har ju inte antalet medlemmar ökat, -varför? Är det måhända rent av så att SSA vill hemlighålla (vanligt i SSA) något som skulle kunna peka på en tillbakagång? Mest troligt!

Exakt medlemsantal är okänt för mig. SSA har tidigare rapporterar två olika siffror. En högre här i Sverige och en lägre till IARU då det utgår en avgift till IARU för varje medlem. Medlemsutvecklingen står nog ganska still eftersom nyrekryteringen är låg samtidigt som de äldre faller ifrån i samma eller högre takt. Medelåldern inom SSA torde närma sig 70 år. Det är samma siffror som många andra föreningar rapporterat. RSGB har en utförlig redovisning om detta på deras hemsida. Obefintlig återväxt och de gamla blir äldre och faller ifrån.

>>>ESR startade år 2003 och har 400 medlemmar ... ökar antalet eller står det stilla?

ESR startade som en intressegrupp redan år 2000. Embryot var SSA:s Sektion Utbildnings webbavdelning där en grupp om c:a 10 personer hade för avsikt att föra in mer radioteknik m m i SSA. Det arbetades också för att förbättra utbildningen och provförrättningsverksamheten inom SSA. Bl a togs boken KONCEPT för radioamatörcertifikat fram. Dåvarande styrelse ville emellertid tona ner tekniken till förmån för fokusering på en moderna amatörradio i syfte att öka antalet amatörer och därmed medlemmar. Först kasserades boken KONCEPT till förmån för Bli Sändaramatör. Styrelsen (ordföranden) beordrade också att större delen av innehållet på sidorna skulle tas bort. Ett effektivt sätt att eliminera ett hot.

Eftersom funktionärerna i Sektion Utbildning inom SSA arbetat flera år med detta valde vi att avsluta våra uppdrag för SSA och överföra materialet till något vi kallade Tekniksidorna på Internet vilka administrerades av en ad hoc grupp som vi gav namnet Experimenterande Svenska Radioamatörer.

Tekniksidorna blev snabbt populära och många ville bli medlemmar vilket ju inte gick eftersom ESR ännu inte var en formell förening utan snarare ett litet gäng eldsjälar som jobbade för ett ökat teknikintresse inom amatörradion.

I slutet av 2002 blev trycket på oss för hårt och vi bestämde oss för att bilda förening. Hela våren sommaren 2003 ägnades åt att ta fram stadgar och en genomarbetad utbyggbar organisation med tydliga mål m m. På den vägen är det.

Medlemsantalet från start var c:a 150 vilket nu ökat till strax under 400. ESR:s bedömning är att det kan vara möjligt att nå 500 medlemmar men inte mycket mer än så. ESR jagar inte kvantitet och bedriver därför ingen aktiv medlemsrekrytering för medlemsantalets skull. Snarare bör det vara så att de som får upp ögonen för ESR och dess verksamhet och som delar föreningens målsättning själv väljer att ansluta sig. Vi tror på kvalitet framför kvantitet.

ESR:s verksamhet bedrivs till stor del på nätet och föreningen har i princip inga utgifter vilket innebär att medlemsavgiften har kunnat sättas till symboliska 50:-/år och ändå generera ett stort överskott i kassan.

>>>>Hur provförrättningen skall gå till för att alla skall få likvärdiga möjligheter i bedömningen av ett rättmätigt certifikat, är inte klarlagt - eller har jag fel?

Nej det är inte klarlagt ännu. PTS har beslutat att delegera ansvaret för amatörradiofrågor till Sveriges Sändareamatörer (SSA), Frivilliga Radioorganisationen (FRO) och Experimenterande Svenska Radioamatörer (ESR). Ansvaret innefattar att anordna prov för amatörradiocertifikat, att utfärda kunskapsbevis (certifikat) efter godkänt prov och att tilldela anropssignaler för radioamatörer.

I skrivande stund har ESR deltagit i två samrådsmöten hos PTS. Där är det tänkt att gemensamma rutiner för SSA, FRO och ESR skall tas fram. SSA använder i stora drag de rutiner som jag och Lennart KHF (SK) tillsammans med PTS dåvarande chefsjurist arbetade fram under vår tid inom SSA. PTS anser att dessa fortfarande uppfyller kraven även om de kan behöva justeras något för att passa de nya skrivningarna i Ekomlagen per den 1/7 2011. ESR kommer att ansluta sig till dessa rutiner på något sätt.

När det gäller att anta och utse egna provförrättare kommer ESR att tillämpa betydligt strängare krav än SSA gör idag. På något sätt som inte är bestämt ännu kommer dessa att få visa sin egen tekniska kompetens, lämna in CV och i övrigt visa sin lämplighet för uppdraget. PTS har gett några riktlinjer till oss för de krav som bör ställas och som ESR anser vara relevanta.

>>>>Jag har föreslagit att "civila" teknikläraren eller annan lämplig vid våra skolor kan, mot en rimlig ersättning, utföra provförrättningen åt aktörerna SSA, ESR. Först då kan vi börja tala om jämförelser med körkort etcetera, som man så ofta får höra som argument från diverse förståsigpåare.

ESR skulle gärna förlägga provförrättningen på t ex gymnasie- och/eller högskolorna där provförrättarna inte nödvändigtvis är radioamatörer. Det viktiga här är att provförrättaren har den kompetens som krävs både pedagogisk och kunskapsmässigt. Vi får se om detta låter sig göras.

>>>>Ingenting är omöjligt om blott viljan finns! Som provförrättningen bedrivits i SSA är det väl ingen som är okunnig om ... lyssna på banden!


Jag är själv en av PTS godkänd provförrättare som sedermera även lät mig auktoriseras av SSA för att efter en kort tid "tvingas" avsäga mig uppdraget. Anledningen var just det utbredda fusket som då gav hela provförrättarkåren dåligt rykte.

Det som fick mig att vakna var en provförrättning jag gjorde där vederbörande missade nästan samtliga frågor och såldes blev underkänd. Han hävdade bestämt att provet var fel etc och förde ett väldigt oväsen om detta. Bara några dagar senare ringde han och meddelade spydigt att han minsann klarat provet med alla rätt hos en annan provförrättare som är känd för att vara snäll.

Sedan dess har jag bara förrättat prov i PTS regi och då med den svårare provfrågebanken som möter HAREC. De som avlagt prov för mig har fått SM-signal fram till det att PTS beslutade att upphöra med utfärdandet av amatörradiocertifikat.

Det var ett kort summariskt svar i en lång historia.

/Bengt
 
Last edited:
Well, jag ser det som så att jag klarade det tekniska provet way back enligt de krav som gällde för A/T-cert. Så jag struntar faktiskt i hur dagen amatörer har fått sina cert. Jag gjorde det där och då, och idag är det en annan regelbok som gäller. Huruvida denna är relevant för en radio"amatör" överlåter jag gladeligen åt gemenskapen att avgöra. Hur som helst är min grundinställning att med nyfikenhet och intresse så kan man utvecklas oavsett provform.

I övrig anser jag att många EA/I-amatörer är mycket sämre i sitt sätt att hantera trafik jämfört med SM/SA-amatörer oavsett provform.

Så mitt budskap är att så länge som folk sköter sig, så struntar jag högaktningsfullt i provformen, eftersom det är tillämpad radio- och trafikkunskap som gäller.

Eller som det hette på min tid: "Vanligt sunt bondförnuft är väldigt ovanligt idag...."

Så är du förnuftig, det är bara att köra på, oavsett alla messerschmitters på nätet och på radion....

73 de Kai
 
VG skrev; "Hur SSA/ESR bedriver provförrättningen är upp till dessa aktörer att sköta enligt PTS-direktivet. Tillåter man fusk, så är det inte den enskildes sak."
------

PTS skriver i beslutet ang provförrättare bl a;

Nya provförrättare får utses av respektive riksorganisation enligt av dem beslutad process. PTS bedömning är att det förfarande som tillämpas idag kan fortsätta att tillämpas med mindre justeringar. Det innebär att för att kunna bli provförrättare ser PTS att följande egenskaper är viktiga, att

- inneha ett eget amatörradiocertifikat och en egen anropssignal,
- ha tillräcklig kompetens (såväl teknisk som pedagogisk),
- vara väl insatt i gällande regelverk,
- ha varit aktiv inom amatörradio de senaste åren, och
- om personen inte är väl känd bör rekommendation från en lokalklubb eller annan välrenommerad person finnas.

Vidare framgår i ett antal stycken att ESR/SSA/FRO:s ansvar för sina egna provförrättare,vad gäller att definiera krav på antal genomförda prov per år, dess resultat och tiden sedan senaste förrättade prov samt ansvar för vidareutbildning och för att göra regelbundna avstämningar med sina provförrättare.

En provförrättare som inte uppfyller de uppställda kraven kan fråntas sin behörighet.

Som en konsekvens av ändringen i Ekomlagen så får PTS en helt ny uppgift nämligen att utöva tillsyn och säkerställa att en effektiv kvalitetssäkring utförs. För ESR:s del innebär det att vi kommer att ta fram de regler och rutiner som krävs för att möta PTS krav.

/Bengt
 
>>>Regler och anvisningar är nog bra, men som sagt - ett fötroende kan lätt missbrukas och det har vi sett i ett decennium nu vad gäller provförrättning inom SSA. Skräckexempel kan radas upp som på ett långt pärlband -tveklöst är det så.
----------

Av de c:a 100 provförrättarna som utsåg sig själv genom att anmäla sitt intresse till PTS och bli s k "av PTS godkänd provförrättare" så finns idag bara en handfull kvar som är aktiva. Några av dessa har haft SSA som huvudman och genom avtal följt SSA:s regelverk medan andra verkat helt självständigt gentemot PTS fram tills PTS upphörde att utfärda amatörradiocertifikat. SSA har bland medlemmarna utsett och auktoriserat ett antal egna provförrättare som även de intygat att de skall följa SSA:s regler.

Nyordningen med tre utpekade organisationer SSA/ESR/FRO medför att de befintliga PTS provförrättarna inte längre kan verka och förrätta prov självständigt med egenkomponerade provfrågor. De som vill fortsätta som provförrättare får göra det med någon av de tre organisationerna som huvudman och baserat på gemensamma rutiner och en provfrågebank som PTS godtar.

Detta tillsammans med att PTS enligt lag är skyldig att utöva tillsyn över verksamheten är en mycket stor förändring mot tidigare. Tidigare förekom ju ingen egentlig tillsyn eftersom det arbete som SSA gjort inte hade stöd i lagen. Märklig situation kan tyckas men det är nu historia.

För att bli provförrättare inom ESR kommer de sökande att behöva uppfylla vissa krav och det faktum att man i nuläget är av PTS godkänd provförrättare eller har verkat inom SSA kommer inte att väga särskilt tungt som merit eftersom PTS på sin tid endast ställde formkravet att vederbörande varit radioamatör i tre år för att antas.

/Bengt
 
Last edited:
VG skrev; "Provförrättarna är ingalunda ensamma ansvariga, både SSA och de certifierade är medskyldiga. Många av "fuskarna" har i efterhand stoltserat med sina bravader."
-------

Det framgår inte tydligt vad du vill ha sagt med ditt inlägg. Om vi utgår ifrån de regler och riktlinjer som gäller för "av SSA auktoriserad provförrättare" så har denne ett långtgående ansvar för att provförrättningen sker på ett korrekt sätt. SSA har ett tillsynsansvar att följa upp hur de enskilda provförrättarna utför sina uppdrag.

När det gäller fusk i allmänhet, t ex på prov inom skolan så tänker väl de flesta på fusklappar eller att snegla på vad kompisen svarat på frågorna. Om kandidaten erbjudit provförrättaren t ex pengar i utbyte mot att bli godkänd så torde det handla om muta.

De regler som gäller för SSA finns samlade i ett antal s k SSA Anvisningar som arbetades fram av Sektion Utbildning under min tid som ansvarig för sektionen. Anvisningarna granskades och godtogs av juristerna på PTS. Samma anvisningar anses fortfarande hålla måttet även om det kan behövas vissa smärre justeringar för att möta den ändrade Ekomlagen per den 1/7 2011.

ESR kommer med all sannolikhet att tillämpa dessa eller snarlika styrdokument för verksamheten eftersom PTS sagt sig vilja ha enhetlighet i systemet och inte har något att anmärka på just denna bit.

Nedan saxar jag några avsnitt ur SSA 2005:1 som gäller auktorisation av provförrättare i SSA:s regi; (Radbrytningen blev lite konstig men det duger nog ändå)

-------
Provförrättning
Juridiskt ansvar
Vid provförrättning får den som förrättar provet ej vara jävig, enligt förvaltningslagen
SFS 1986:223,
med ändringar SFS 1986:1196, SFS 1988:201, SFS 1988:449, SFS 1990:456,
SFS 1991:1659, SFS 1992:353, SFS 1993:611, SFS 1997:1027, SFS 1998:386,
SFS 1999:286, SFS 1999:940, SFS 2003:246 och SFS 2003:1213.

Angående jäv
Provförrättare får ej förrätta prov för elev vilken han/hon varit lärare för i en utbildning.

Riktlinjer
Handbok
Provförrättning skall bedrivas enligt riktlinjer i "Handbok för SSA provförrättare".
På SSA Kansli eller SSA webbplats Föreningen Sveriges Sändareamatörer finns den aktuella versionen av
”Handbok för SSA provförrättare”.

Provfrågor
SSA provfrågor skall användas.
Provförrättaren rekvirerar, hos SSA Kansli, förslutna provfrågekuvert för respektive
ämnesområde;
”Kunskaper i EL-LÄRA och RADIOTEKNIK” och
”Kännedom om REGLEMENTE och TRAFIKMETODER”
Förslutna provfrågekuvert skall öppnas av provavläggaren vid det aktuella provtillfället.

Rapportskyldighet efter avlagt prov
Provförrättaren skall i samband med att ansökningshandlingarna skickas till SSA även återsända
sökandens svarsresultat i de rekvirerade provfrågekuverten.

Provavläggare
Person som avlägger prov för amatörradiocertifikat/licens behöver inte vara medlem i SSA.

Slut citat.
-------

/Bengt
 
Last edited:
När jag läser vad du skriver Hugo så är jag innerligt tacksam för att ha avlagt mitt prov för C-certifikatet för en riktig provförrättare herr B.Nygren på Televerkets Radiostation i Malmö 1969. Inget utrymme för fusk där inte. Procedurerna var tämligen strikta ungefär som en begravningsakt. Något socialt lugnande samtal före provet förekom inte. Jag och min kurskamrat blev infösta i en gråtrist väntsal där vi medelst medhavd summer avverkade vårt sista övningspass i 40 takt. Vi blev efter en evighet inropade i provrummet som på en läkarmottagning och instruerade om att morsetelegrafiprovet börjar med ett lystringstecken...plus några andra instruktioner.

Efter sändningsprovet togs remsan ut av herr Nygren som sakta drog den genom fingrarna.....mmmm.....besked kommer från Stockholm om några veckor.

För att överhuvudtaget få lov att sätta sin fot i Televerkets lokaler så var man tvungen att dessförinnan ha genomgått personundersökning och ett förhör hos Polisen i Lund där en barsk kommissarie frågades om vad amatörradio var och vem man skulle ha radioförbindelse med och om vad samtalen kunde handla om. Det var tuffa tag på den tiden. -Kan Bengt prata med Ryssland?

När man efter omåttligt lång väntan och oändliga turer ut till brevlådan så äntligen fick sitt efterlängtade C-certifikat och Tillståndsbevis från Teleskolan i Stockholm, undertecknat Pia Long så var man oerhört stolt och kände sig säker som en odopad OS medaljör som precis vunnit guldmedaljen för en god och ärlig insats.

Ärligt talat Hugo så var det bättre på Televerkets tid. Undrar om en fuskare - provförrättare eller provavläggare - innerst inne kan vara stolt och nöjd över sina egna insatser. Ur led är tiden.

/Bengt
 
Var det bättre förr?
Själv skulle jag göra probvet hos Televerket, i Hagfors, året var nog sent 60 tal.
Lokal var Telverket, det där stora stenhuset i stan där det fanns telefonväxel och telefonhytter.
Man hade sänt dit provfrågorna i ett brunt kuvär och jag fick sitta ensam i ett rum längst bakom alla växlar.
Jag har förstås lite anteckningar skrivna med kulpenna i handen, några svåra Q-förkortningar.
Provet gick bra, men jag noterade att jag kunde haft en hel väska full med böcker och fusklappar.
Dessutom, mina vänner som hade tid senare samma dag frågade förståss hur det gick till, och fick tips att det inte var några problem att ta med fusklappar.
Det gjorde de nog inte då de fick göra omprov......
Så ärliga var man då....

Jag kan bara gissa men nog fuskades det säkert i de större städerna, även på den tiden, och nog florerade provfrågor i form av Xeroxkopior som gick att köpa.

Så kanske, var det sämre förr???

Idag är jag själv provförättare, och möter inte särsklit många som vill göra provet, men de är MYCKET duktiga och har läst och studerat väldigt hårt, ofta under 6 månader till flera år.. I alla fall duktiga på det som skall läsas in. Man har verkligen gått in för uppgiften. Någon med studievana läser in saken på en vecka, men kanske inte ändå vet vad deviation är och vad man gör åt det......

Så vari ligger skillanden mot förr?

Sen är väl frågan om vad man skall kunna en helt annan sak, exvis är det löjligt att behöva kunna kanalbeteckningar..... Ja även Q-förkortningar torde vara ute tycker jag. Fikonspråk, som någon kallar det behövs knappast idag.

Fusk och mutor är dock att förakta.


de
ÄffPeDeh
 
>>>>Med tiden blir man härdad, om pressen är mer eller mindre kontinuerlig - "bärvåg"- och till slut är man immun... studievana kallas det.
-----

Undrar om de nykomlingar som fått allt serverat på silverfat i hela sitt liv någonsin kan bli härdade? Vi old timers som gått den gamla hederliga skolan och blivit piskade med rottingen blev verkligen härdade och klarar nu av de tuffaste motgångarna inom hobbyn som att bara få 349C i rapport från en SP7:a på 80 m.

/Bengt
 
Nja jag håller inte med dig där Hugo.
Dagens unga som skall prövas för det ena eller andra är mycket mycket motiverade, spända och förberedda.
De vet mycket väl att det även idag gäller jobb eller inte jobb.

Bara för det lilla provet som ett amaörradioprov innebär måste jag ibland trösta nervositeten, och lugna nerverna inför provet med att detta ju inte är så allvarligt, det värsta som kan hända är att du åker på ett omprov.
De tar saken på största allvar.

Däremot har det alltid funnits, och finns folk som inte bryr sig.
Idag är dessa återigen utsedda som syndabockar till allt elände.
Med hjälp av syndabockar kan man fixa politiskt fördel.
Som både förr och idag. Lite mer sofistikerat idag än förr.
Dock finns en verklighet oxo.


de
Roysan
 
Vi har två fall när det gäller amatörradioproven, deras innehåll och deras form.

Vad avser innehållet är ESR:s, och min egen, ståndpunkt att det ska anpassas till HAREC, om det i fortsättningen ska finnas bara en certifikatsklass. Det befintliga förhållandet, där examinationer med vitt skilda innehåll och nivåer har medfört samma rätt till effektnivåer och frekvensband ser illa ut i internationell jämförelse. Eftersom radio är en synnerligen internationell verksamhet blir de jämförelser som görs gärna internationella.

En annan situation uppstår ifall en "novisklass" införs.

Här avses det förhållande att i instruktionerna från PTS till "sina" provförrättare stod det att "särskild hänsyn ska tas till CEPT-rekommendationen T/R 61-02".
I varje fall i min begreppsvärld så innebär detta att examinationen då ska ha en nivå som är där andra länders tolkning av HAREC ligger. Detta är liksom själva vitsen med "harmonisering".

Det hittills juridiskt oprövade förhållandet som legat till grund till SSA-provförrättarnas provnivå är att SSA förvärvat rätten dels till materialet bakom boken "Bli Sändaramatör", och dels att SSA i samma förvärv även fått rättigheterna till den s.k. "särskilda provfrågebanken", som är direkt härledd ur bokens innehåll.

I instruktionerna till den utbildning som SSA-anslutna utbildare förmedlat så anges boken "Bli Sändaramatör" som enda "godkänt läromedel", samt att SSA:s provförrättare i avtal förbundit sig att examinera efter den "särskilda provfrågebanken" vilken i sin tur SSA förbundit sig att använda; den aktuella avtalsklausulen lyder: "Elev har rätt att kräva att teknik- och/eller reglementsprovet består av provfrågor ur den speciella provfrågebanken".

Det som har inträffat är att innehållet i och nivån på examinationerna i Sverige för den enda och därmed den högsta certifikatsklassen inte är anpassat till T/R 61-02, utan till innehållet i och utformningen av ett enda läromedel. Jag överlåter till de läsare av ham.se som är lärare av facket att bedöma det lämpliga i detta.

En annan "trist historia" är att SSA dessutom uppdrog till SM7KHF(SK) att med stora ansträngningar ta fram ett läromedel, "Konceptboken", som är en översättning och anpassning till svenska förhållanden av DARC:s "Amateurfunklehrgang" vilken i minsta detalj överensstämmer med nivån i T/R 61-02.

På subjektiva grunder ansågs Konceptboken "för svår" när den förelåg i färdigt skick, och man desavouerade SM7KHF och utsåg i stället den mycket "lättare" boken "Bli Sändaramatör" som "godkänt läromedel" och som norm för examinationen.

Eftersom "minsta motståndets lag" gäller även för blivande radioamatörer är det inte särskilt förvånande att dessa väljer att gå en kurs på ett eller ett par veckoslut och därefter få samma rättigheter som de som tillägnat sig kunskaper som man i flertalet andra länder anser sig behöva c:a en termins studier samt en längre eller kortare tid med en "novislicens" för att uppnå.

Den nya situation som uppstått p.g.a. att PTS ansett sig tvingat, genom lagrum i den nya Ekom-lagen, att låta även andra aktörer än SSA bli delaktiga i utformningen av provfrågorna och hårt trycker på att provfrågebanken ska vara gemensamt utformad och förvaltad har ändrat spelplanen. För första gången kommer detta arbete att ske i offentlighetens ljus, och det kommer att finnas möjligheter även för andra att granska och även påverka upplägg och innehåll på objektiva grunder.

En annan fråga är formen på examinationerna.
Vi har fått bevittna att radioamatörer inte är något annat än människor som är lika mottagliga för frestelser som vi alla är. Uppenbarligen har det inte varit några oöverstigliga problem att "köpa sig" ett certifikat för de som av någon anledning inte ansett sig behöva skaffa sig de nödvändiga kunskaperna, även om de kan anses som ganska elementära.

Ska svenska radioamatörer kunna behålla ett internationellt rykte så behövs det att framtida examinationer sker på sätt som effektivt täpper till sådana kryphål.

Om det är så illa att det fortfarande kommer att finnas provförrättare som låter personer med otillräckliga kunskaper att få certifikat blir ett motdrag att antingen "lägga ut" examinationen på verksamheter som har rutiner och motståndskraft att stå emot sådant, som t.ex. högskolor eller gymnasier, eller att införa det system med examensvittnen som finns i flera länder.
Dessa intygar på heder och samvete att allting gått rätt till.

Sammanfattningsvis kan man säga att situationen när det gäller nivån i examinationerna nog inte kan bli sämre. Alla vägar ur detta moras leder uppåt.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Jag tillhör de som avlade prov för Televerket Radio hette det väl då. Tre gånger. En Teori och sen för C-CW och A-CW. Samma provförrättare alla tre gånger, den kände KG Bäcklund. Det väldigt väldigt nervöst, särskilt CW-proven, men känslan att klara proven vart efter kändes fantastiskt.

En lite märklig sak hände när jag skulle göra teoriprovet. Av misstag lyckades de skicka ut själva proven tillsammans med kallelsen. :o Dagen efter kom ett till brev där vi anmodades skicka in dokumenten. Kan tänka mig att det skulle bli ett ramaskri om det samma skulle hända idag ty förr var det minsann ordning...
 
Jag tycker att det är lite underligt att det finns någon som tycker att "hederskod, moral och etik" är MOSSIGT!?

"Oegentligheter vid provförrättning kan exemplifieras i mångfald", och detta kan man inte lasta SSA för då provet inte sker under SSA,s medverkan, utan övervakas av en "Amatör som har lovat att följa amatörernas hederskodex" (som någon tycker är mossig).

"Kan Bengt prata med Ryssland?" Typiskt för den tiden och är fortfarande gällande då det är allmänt känt att Ryssland vill införa kommunistisk diktatur i hela den FRIA demokratiska världen!!

Att kalla folk för "svulstiga grisar" skall och har resulterat i domslut med både böter och skadestånd.

Om en person som tycker att: "hederskod, moral och etik" är mossigt, anklagas för fusk är kanske inte så konstigt?

Jag hoppas att "Den där j----a hederscoden kommer att leva i minst två millenium till" så att det blir lungn och ro på våra band.

För övrigt så är det kanske bäst att vara lite försiktig när man "anklagar" SSA för att vara en ohederlig förening, någon kan ta illa upp och vända sig till myndigheten för "lag och ordning" med en anmälan för ofredande, det kan bli mycket kostsamt!!

Föreningens ALLA medlemmar kan känna sig ofredade och begära skadestånd då dom indirekt anklagas genom sitt medlemsskap i SSA.

5000 * 10000SEK = OJ!! 50 miljoner!
 
Last edited:
"Jag vill FÖRNYA helt igenom och forma en helt NY hobby med modern inriktning."

Hur vill du ha det Hugo?

Kan du skriva några "stolpar" så vi förstår hur du menar??
 
>>>Jag vill FÖRNYA helt igenom och forma en helt NY hobby med modern inriktning.
---

Risken med att förnya hobbyn i grunden är att den kan bli så ny att den försvinner helt. Min utgångspunkt i diskussionen är att amatörradio inte är en hobby för alla. Det är en unik hobby för de som har ett utpräglat tekniskt intresse för radioteknik och vågutbredning. Därmed inte sagt att man måste bygga sin egen radioutrustning.

En sak många inte ägnar en tanke åt är det faktum att amatörradiotjänsten disponerar enorma frekvensutrymmen lika stora som andra radiotjänster. Jag är inte övertygad om att dessa frekvenser får behållas om kravnivån för att bli radioamatör sänks ytterligare och den verksamhet vi bedriver inte låter sig beskrivas som annat än att göra som man vill och bete sig hur som helst.

>>>Personligt uppträdande med hederscoder kommar att vara kvar - eller hur Bengt - du förodar ju den modellen.

Tja, för min del räcker det med den gamla sortens sunt förnuft som tyvärr är en bristvara idag. Det finns en lång rad oskrivna regler för hur ett samhälle skall fungera. Om man tänjer för mycket på de reglerna riskerar man att bli akterseglad, inte tagen på allvar, inte tas med i gemenskapen, ses som en pajas o s v.

Jag sitter inte framför mina radioapparatern iklädd frack, slips eller fluga och harklar mig innan jag greppar nyckel. Ej heller tilltalar jag mina motstationer med Mister som var vanligt ända fram till slutet av 60-talet. Så den delen av hederskodexen är jag ingen anhängare av precis... :-)

Hoppas att Mister Hugo kan vara nöjd med svaret.

/Bengt
 
Jag drar mig till minnes en annan tråd rörande ev CE märkning av utrustning där herr EQL var lite mer svävande om han tänkte följa ett sådant förbud.

Kan du inte tala om vilka av hederscodens regler som ska följas och vilka som sk "riktiga amatörer" kan bortse ifrån ?
 
För länge sedan, gick det att bli radioamatör om man var proffesionell telegrafist. De slapp de tekniska proven helt.
Det finns således en massa "riktiga" radioamatörer där ute som inte har en aning om radioteknik, antenneteknik, sladdar, deviation eller Ohms lag, etc.

Kanske var tanken på 60 talet att hobbyn är till för radiokontakter och inte radioteknik.
Givetvis bara med Morse då förstås, för SSB var ju nymodigt och fördärvet.

Många som jag fått lära stämma av slutsteget, lära hur man bygger en dipol, etc. Laga det uppbrända slutsteget, laga den förstörda trx:en.
Jag har geneom tiderna häpnat över den otroliga okunskap som finns bland "riktiga " (dvs från förr när allt var bättre). radioamatörer.


Nå detta är historia och kanske vi kan se en framtid då.
Med radioamatörer som aldrig sänder onödgt bredbandigt, aldrig använder mer effekt än tillåtet, aldrig kör sitt 3 kW-steg, aldrig kör AM, aldrig kör med chirp, vet vad chirp är.
Bygger egna radiostationer som är bättre än köpta radiostationer.
Som ställer om sin FM sändare till 8k0F3, som aldrig ens tänker tanken på att testa antennen utanför bandet. Som inte ens lyssnar på 27 MHz. Som aldrig talar med en tidigare 27 MHz:are.
Som likt en sektmedlem rättar sig efter ett 100 år gammalt hederskodex och aldrig har en egen åsikt. Som lägger allt sunt förnuft och kritiskt tänkade åt sidan. Och hänger sig fullständigt.
Och där "någon annan" bestämt vad man behöver kunna.
Där oxo nya trafiksätt etc limmas fast i det otillåtna. Där gammalt cementeras fast med armerning och allt.

Vad var det för fel på B90?
eller Maos röda B90

Kanske behövs även humanister, sammhällsvetare, politiker, psykologer inom hobbyn.
Så att saker kan moderniseras, göras politiskt korrekt med tiden..





de
FPD
 
Tänk att uttrycket "riktig radioamatör" kan vara så känsloladdat och skapa sådan frustration och panik i leden.

Roy visst är du väl själv en "riktig radiotekniker" med kunskap och intresse för ditt jobb där i SRS:s serviceverkstad och ingen "oriktig" (?) ointresserad dito ty då lär nog ingen våga lämna in sina plastradioapparater till dig för service, inte ens om det är en garantireperation. Upp med hakan nu boys. :rolleyes:

/Bengt
 
Back
Top