Hej då 1750 Hz

Bara för att lägga mig i...'

Jag har en fullt fungerande IC2E, har kört med den i många år, monterad i min rack, med ett litet PA (35W) alltid med fin kontakt med hamsen i stan ((östersund).Antennen är två stackade dipoler på en 3" alu-mast, från början avsedd för Åre-repeatern. Hur den hamnade här norrut är en annan story. Det är ett användningsområde Lokal tfc alltså.. Avståndet är c:a 10 mil, vi gör upp om CW-skeds eller tips på intressanta stns som är igång,CW naturligtvis.

Kul med en lokaltfn. Det här med 1750Hz fixades meddelst vissling i början. Gick fint och var skoj.

Numera trycker du bara in PTT`n å repeatern går igång, tack till ynglingarna som underhåller detta. Nu har jag div. ""fina" VHF-radios, among them IC7400, så min fina IC2E ligger på hyllan. Ok det blir ju fast till fast QSOs, men annars är det ju helt tyst :D

Under turisttid så händer det att någon (enstaka) vågar ropa ett allmänt anrop, fast de säger CQ :eek:Då är det skoj att kunna övverraska med ett svar, så HF/CW ham jag är.:cool:

73 & Gott Nytt År pojkar!
Uffe
 
" Karl-Arne säger:Hade bara 1/10 av den energi och engagemang som lagts i att bygga och bråka om repeatrar istället lagts på att lära sig Morse hade framtiden för amatörradion sett betydligt ljusare ut" .

Ganska sant eller hur? ,

/Uffe
 
VHF/UHF över repeater blev/är ju också en del av amatörradion, 1750 Hz har haft en funktion för dessa, och teknik har ändrats under tiden. Hur överetablering varit ute i distrikten, länkande och hantering emellan repeatrar, därom finns säkert många synpunkter. - Livet går vidare och den som vill lära sig cw gör det!

/ Sven.
 
Jag kan,hur jag än anstränger mig, inte se att repeatertrafik i synnerhet i den form den tagit på senare tid har något som helst med riktig amatörradio att göra. Hela upplägget hör mer hemma på PMR och DPMR-frekvenserna,eller varför inte på tillståndspliktiga och avgiftsbelagda yrkesradiofrekvenser.

Redan tidigt kunde det observeras att amatörradion både tagit över yrkesradions ("komradions") avlagda materiel och dess metoder.
Sedan eskalerade utvecklingen till att innebära "ägande" av frekvenser vilket är så långt från amatörradio som man kan komma.

Beaktar man dessutom att repeater-trafiken medfört och medför motsättningar och missämja mellan radioamatörer kan man allvarligt ställa sig frågan ifall sådant ska uppmuntras.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Jag tycker att det finns mycket att lära sig om FM som radioamatör.Tekniken är intressant, och med kunskap i ämnet kan man förstå och använda sin FM radio mer ändamålsenligt och utveckla tekniken och trafiktekniken och inte minst egen hjärna.
Att kunna något om FM, bandbredd, spektrum, mottagare, filter, diskriminator, Quadrakturdetektor, preeemphasis, deemphais, infångningsindex, modulationsindex, subton, CTCSS, DTMF, modulator, överförd dynamik, PM, FM, FMn, WFM ja listan går att göra lång.
Dessutom går det att tala med andra likasinnade, bygga saker, som exvis en deviationsmätare. Mycket nyttig för att veta hur högt man skall tala i sin mic.
Få kontakt med människor som blir livslånga vänner.
Antennteknik behövs även för FM, liksom radiofjärrskift som Morse, Baudot, Amtor, Apctor PSK etc.
Så nog skulle FM kunna utveckla människor med radiointresse.

Men det kanske är det detta som är amatörradio?
Är det inte uuuuuunderbaaaaart ??????????????? suck..
Alla trafiksätt inräknade.











Jag undrar bara vad som är ljus respektive mörk amatörradio???

de
SM4FPD
 
SM4FPD said:
Att kunna något om FM, bandbredd, spektrum, mottagare, filter, diskriminator, Quadrakturdetektor, preeemphasis, deemphais, infångningsindex, modulationsindex, subton, CTCSS, DTMF, modulator, överförd dynamik, PM, FM, FMn, WFM ja listan går att göra lång.
Dessutom går det att tala med andra likasinnade, bygga saker, som exvis en deviationsmätare. Mycket nyttig för att veta hur högt man skall tala i sin mic.
Click to expand...

Men det här är ju yrkesradions eller kommunikationsradions tekniska begreppsvärld.

Orsaken bakom att FM blev populärt precis i början av 70-talet var primärt att stora mängder utrangerad materiel
kom ut på överskottsmarknaden när "komradioanvändarna" gick över från 100 och 50 kHz kanaldelning till 25 kHz.

Något "experimenterande" eller "teknisk utveckling" värd namnet har inte FM-trafiken bidragit med.
Man har bara tillämpat tekniska principer som yrkesradiovärlden lade fast redan under tidigt 60-tal.

När man försökte locka över privatradioanvändarna till amatörradion vid samma tid så "agnade" man T-certet med trafik och teknik
som liknade deras tidigare trafikvanor i stor utsträckning.
Några gick vidare i enlighet med intentionerna bakom T-certifikatet,men en alltför stor andel kom aldrig längre än till repeatrarna och kanaltrafiken. Denna grupp tröttnade snabbt.

När det gäller "livslånga vänner" går detta på något sätt tvärs emot iakttagelsen att repeatrar och kanaltrafik har sått split inom amatörradion.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Amatörradio handlar om att göra det man tycker är roligt. Det är en hobby. En väldigt bred hobby. En del gillar att prata i radion och andra gillar att skruva och bygga om den. Alla gillar olika.
 
Jag tror du missuppfattade mig Karl Arne.
Vad jag var ute efter var snarare vad som finns och är möjligt att göra. Inte det som var.
Sen delar jag inte den kommersiella komradions kvaliteter, mycket var rena skiten.
Amatörradion har utvecklats mycket mer än både Storno Eriksson Sonab Motorola etc.
En FM mottagare är idag något helt annat än på 60 och 70 talet.

För att utveckla saken ännu mer, så finns ju PLL system i amatörradio, något man kan utveckla både sig själv och tekniken mycket på.

Vad gäller den surplus vi talar om, så gick nog ändå det mesta i soptunnan, till förmån mot en Japansk amatörradio för FM.

För att vara lite vrång skulle jag nog vilja säga att Morse kommer från kommersiellt gammalt skit där man tvingades telegrafera på tråd då, en massa skitsnack nöjes telergram som de som hade pengar kunde roa sig med. Q-förkortningar som är 100 år gamla proffstelegrafisters system. Ja det liknade väl dagens mobiltefoni. Det inte gick att tala eller fanns mikrofoner. Dessutom användes Morse under kriget och det är väl ingenting att skryta med. Än idag av militär, ger viss avsmak.

Själv tycker jag ändå att amatörradions hela bredd, inklusive Morse, FM, AM SSB Fjärrskift, och allt som finns verkligen hör till hobbyn.

Det verkar dock som om avigheten till FM grundar sig på mer lokala fenomen och händelser.
Hr i Värmland har det aldrig varit bråk om relästationer eller kanaler, men det verkar vara ett stort problem i kungliga myrstacken.
varför inte skita i saken och lyssna genom ett smalare filter istället?

de
FPD
 
Jag har under några år åkt runt mycket i jobbet och ibland haft en duobandare för 2m och 70cm med och igång. Oftast står radion på skanning och någon enstaka gång stannar den då det pågår trafik på någon repeater. Ibland har jag ropat CQ då jag lyckats öppna en repeater med 1750, och i sällsynta fall fått svar. Jag tror inte jag kommer att hålla reda på alla repeatrar och vilka subtoner de har, och dessutom programmera in dessa i olika minnesbanker. Jag tycker inte heller att det är lätt att byta subton när man kör, och stanna till vill man kanske inte. Ny teknik, i all ära, men jag tror också att aktiviteten kommer att minska ytterligare utan 1750. I bästa fall ökar aktiviteten på direktfrekvenserna. Då kanske fler skaffar bättre antenner och börjar undersöka vågutbredningsmöjligheterna på 2 och 70? Sture
 
SM4FPD said:
Sen delar jag inte den kommersiella komradions kvaliteter, mycket var rena skiten.
Amatörradion har utvecklats mycket mer än både Storno Eriksson Sonab Motorola etc.
En FM mottagare är idag något helt annat än på 60 och 70 talet.
Click to expand...

Fysiken bakom FM-radio har inte förändrats nämnvärt sedan 60-talet.
När jag började med maritim VHF/FM i början av 80-talet fanns SRA ME-20 i drift här och var.

Man hörde precis lika mycket på dem som på modernare apparater, men när 6AK5-orna blev dåliga försämrades känsligheten.

De senare efterföljarna som CN-404,F-604 och Storno CQF600 m.fl. hade dock fördelen av halvledarbestyckning mm.
Ytterligare senare när F-804 och F-854 blev förhärskande så förbättrades prestanda ytterligare, eftersom ingångsselektiviteten gjorts bättre.

Det som går att göra att byta lite storsignalegenskaper mot känslighet. Om radion inte används i närheten av andra sändare går det utmärkt att göra så. En "amatörtransceiver" är ofta drygt 6 dB "känsligare" än motsvarande "proffsradio" av denna anledning.

SM4FPD said:
varför inte skita i saken och lyssna genom ett smalare filter istället?
Click to expand...

Numera lyssnar jag på amatörradio genom det smalaste filtret som är praktiskt användbart, ett "CW-filter"
Det är närmast otroligt hur mycket man förskonas från att höra när sådana filter används.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Sture SA5A sammanfattar diskussionen på ett bra sätt. Ju mer komplicerade system ju fler stängs ute eller väljer att stänga sig ute. Sedan finns det nog inget reellt behov av repeatrar längre så som det faktiskt gjorde då repeater-eran startade på 70-talet. Jag minns hur imponerade "vanligt folk" var av våra mobila installationer. Mobiltelefonerna var ju inte uppfunna och för oss radioamatörer som trodde att vi låg i framkanten av den tekiska utvecklingen var det nog smått fantastiskt ändå.

Själv drogs jag in i repeaterträsket när det gällde att bygga en av landets allra första 70 cm repeatrar. Inget fusk här med avlagd kommersiell utrustning här inte. Första versionen var uppbyggd kring en rörbaserad 2 m sändare med varaktortripplaren BAY96. En svag signal på 70 cm täckte delar av östra Lund medan grundfrekvensen på ca 144,9 MHz nådde ända till Malmö. Men med tanke på att mätmöjligheterna på den tiden var begränsade och så även kunskaperna så var perioden lärorik. När filter tillverkats minskade räckvidden på grundtonen....

Utrustningen förfinades stegvis under 70-talet och närmade sig kommersiella data några år senare. Repeatern är fortfarande aktiv i detta nådens år men nu med hypermodern kommersiell utrustning. Så mycket mer tekiskt vet jag inte om det går att hitta på. Jag vet att den grupp som sköter den praktiska driften av repeatern laborerar med div nya påfund med Internetkopplingar och nuförttiden nöjer jag mig att stå kvar som ansvarig för det gamla hederliga tillståndet utfärdat av Televerket. Men sett i backspegeln så har det som sagt varit lärorikt - tycker jag.
 
Jag påminner mig en episod då repetern (FM) hjälpte mig snabbt:

Vi har en repeter (Östersund) tio mil härifrån.Bärvågsöppning.

Strömavbrott är en vanlig företeelse här uppe i fjällvärlden, sedan vi fick (hm) teknikskiftet:confused:, vilket innebar påtvingad fast mobil telefoni vilken strömförsörjes via vanliga nätet (som alltså är utslaget )Man kapade alltså telefonledningarna, för att slippa underhålsskostnaderna.. Förr med kabel fanns alltid den fasta telefonin OK, Den strömförsörjde sig själv med 43 volt, om jag minns rätt.

Vad som än hände, kunde vi lita på "telefon".Nu blir ALLT utslaget telefon, internet, mobiltelefon. Vad gör man då?:eek:

Jo, kör ut pickupen, där en VHFradio sitter monterad och ropar på kompisar som kan ringa och felanmäla.

Hjälpen kom efter fyra dygn, det var snabbt med våra mått mätt.

Konsensus: Låt oss ha kvar enkelheten i repetertrafiken.

Gott Nytt År - alla de Uffe-CIQ
 
Last edited:
För att återgå till tråden.
En fråga jag ställt förr.
Hur klarar dom detta med öppning av relästationer i andra länder, där entonsöppning inte förekommer?
Hur klarar Amerikanarna saken?
Där borde finna ännu fler relästationer, och någon 1750 Hz har det aldrig varit tal om.
Dock verkar de ha börjat med bärvågsstyrning.
Men redan på 80 talet skrevs det om CTCSS och DTMF grejer i HAM-Radio och QRZ-magasinen, dels att köpa, dels att bygga själv.
Det borde finnas goda tips om hur man klarar "saken" (att lära sig hur CTCSS funkar och används i riggen) i andra länder, saken; som är så svår för SM amatörer.

För övrigt borde det labbas mer med selektiv på HF och SSB.
Eller varför inte Morse-selektiv?
En LM Telegraf var väl selektiv och startade remsan när det kom telegrafi.
Och nog labbade man med selektiv på Telexmaskinerna, nnnn, etc, och vid Amtor blir man ju selektiv.

En tid i slutet av 80 talet labbade jag med några SM-stn med DTMF selektiv på SSB.
Funkade hur bra som helst.
Visst vore det fint med DTMF och 3 ställiga ord, där man kunde väcka sin kompis, mitt i natten.

Med ICOM M700 (på 80 talet) kom en taligenkännnade brusspärr.
Den funkade fint och öppnade oavsett signalstyrka för mänskligt tal. Men höll klaffen för andra signaler.
Man kunde ha tyst passning på exvis 3750 kHz.
En sådan selektiv brusspärr beskrevs som hembygge i någon av de Amerikanska tidningarna.
I IC-7400 finns en sådan, men en gamla taligenkännnade brusspärren i M700 var bäst.

Någon som labbat med Morse-selektiv?
Många telegrafister har ju dagliga sked, och då vore ett sådant system fint.

Nåja, allt detta finns ju på D-STAR, och att utveckla något gammalt som SSB Morse eller AM går ju inte.
Det är bra som det är.......


De
SM4FPD
 
För att återgå till tråden..
Med all respekt för dig Roy. men du vill inte förstå det jag skriver..

Gott 2015 på dig!
/Uffe
 
SM0AOM said:
De senare efterföljarna som CN-404,F-604 och Storno CQF600 m.fl. hade dock fördelen av halvledarbestyckning
SM0AOM
Click to expand...

Ååååhh, ljuva Stornominnen... Så här på årets sista självande timmar drar jag mig till minnes CQM763 som gjorde ganska trogen tjänst i packetnätet en gång i tiden på 70cm. Apparaterna var vackert gullackerade och med postverkets emblem och kallades därmed för "postlådorna". Kristallhäckar som trimmades om för 70cm. Så här i efterhand kan man konstatera att vi höll liv i packetnätet där uppe i SM3 när jag bodde i Östersund lite väl länge. Det är lätt att vara efterklok men förmodligen hade det varit billigare att köpa ett antal internetabbonemang till de som vill ha clustret men inte ville betala. Nåväl, vi var några data slash radionördar som hade lite skoj i alla fall med att trimma och beställa kristaller och konfigurera (inte jag) några linuxmaskiner för att upprätthålla nätet i det längsta. Två sådana där Storno häckade uppe på vinden uppe på Åreskutans toppstuga tillsammans med Tiny2 och det kunde vara lite äventyrligt att ta sig dit ibland för att upprätthålla förbindelserna med Tröndelag. Med tanke på att både Östersund och Trondheim hade internetaccess kan man fråga sig varför man höll på men det var lite kul också, lite barnen på Frostmofjällenkänsla att ge sig upp på skutan med en Bird 43 i ryggsäcken. Mindre postiva minnen var AP 780 "Ap-radion" som hade MTBF på säkert en kvart... den dög inte. SRA hade en OK VHF-radio (Tmr19) som hade tjänstgjort som basradio hos flygvapnet och den höll ställningarna på 2m.
 
SM4FPD said:
.
Hur klarar dom detta med öppning av relästationer i andra länder, där entonsöppning inte förekommer?
Hur klarar Amerikanarna saken?
Där borde finna ännu fler relästationer, och någon 1750 Hz har det aldrig varit tal om.
Dock verkar de ha börjat med bärvågsstyrning.
Click to expand...

Eftersom de amerikanska bestämmelserna inte tillät "obemannade" repeatrar förrän långt in på 80-talet
så var bärvågsstyrning samt en "huvudbrytare" som den som lyssnade på infrekvensen manövrerade det som gällde.
När FCC omsider ändrade reglerna blev DTMF och CTCSS populärt.

Repeaterlandskapet i USA ser dock fundamentalt annorlunda ut än här.
Där är repeatrar fortfarande "behovsprövade" och obligatoriskt koordinerade.

Det är avregleringen och den åtföljande överetableringen som skapar problemen i Sverige.
Införs obligatorisk "repeaterkoordinering" av fackfolk på nytt och en åtföljande reduktion med kanske 2/3 av
repeatrarna söder om Dalälven så har problemen lösts.
Ingen tjänar på att ha fler repeatrar, oavsett accessmetod, än vad frekvensutrymmet och upprepningsavstånden klarar.
Detta inser alla som har bara den minsta insikt i hur radionätplanering går till.

Varken den enskilde radioamatören eller SSA är dock vuxna sådana uppgifter, utan det
krävs även här reglering från en riktig myndighet.

Vill man av olika skäl inte ha regleringar får man leva med resultatet.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Jag kommer just på att jag, och kanske någon enstaka annan fortfarande levande ham, är dom första att köra FM med hamsignal i det lokala civilförsvarsnätet som använde AGA:s och Svenska Radiobolagets firmasignaler. Var det inte SM5ZM / AGA? C:à 1944??? Som 20-åring (?) läste jagMilton Kivers bok om FM och konstruerade om kristalloscillatorn till en Pierce fungerande på skärmgallret hos de stationer vi på SRT levererade till SJ representerad av dåvarande QTC-redaktören SM3WB. 1949 trimmade jag Radiobolagets SUF30 länkar som så användes av Vattenfall och Stockholms Elverk för mätvärdesöverföring och sedermera för den första biltelefonen? Fanns inga kristallfilter utan jag fick trimma alla ingående filter och diskriminatorn för hand och plotta resultatet för hand. Finttrimming sedan med frekvensanalysator.

Första repetern och tillhörande AGA NATU mobiler infördes först av Enar i Klippan. Efterföljt av Stockholm kring 1970 in 144.900 in och 145.800 ut. Rx och TX på skilda QTH:n. Sedan, när det var det var dags för införande av den Europeiskabandplanen var det stor knivkastning mellan 1750 eller subton företrädd av DLV.

Vi hade sedan ett litet antal repeterar där man lätt kunde hitta någon att att snacka med. Det var ordning och reda på repeaterfrekvenser och tillstånd som tillhandahölls av PTS och SSA:s repeaterfunktionär.

Enligt min mening var det fel att avreglera repiterverksamheten och det är ofta svårt att hitta en QSO-partner i Stockholmsområdet pga den rådande överetableringen. En nybliven ham tröttnar säkert snart?

Har Ni tänkt på att större delen aktiva hams på repeatrar har dött och detta gäller även för 80 där en massa kända röster ,som alltid höll grytan kokande , försvunnit.
Som EBP YV AAH VW. ...... Och så lägger man felaktigt lägger skulden på modern teknik som orsak till fåtalet aktiva stationer.

Roy får ursäkta, men alla dessa onödiga finesser har fabrikanterna lagt i första hand för att öka försäljningssiffrorna - inget annat. I Japan säljer det att lägga så mycket finesser som möjligt i så små lådor som möjligt och det skall vara menyer upp och ner så att moderna datatillvända hams ska känna igen sig. Mao: tekniken brant uppåt och " the human interface" nedåt. Tråkigt.

Ett Gott Nytt och bättre År tillönskas av

"Kalle Ivar"
 
Kul att läsa om dina forna bedrifter Kalle Ivar. Men jag visste inte att Enar var först här nere men han var ju litet av en uppfinnare och pysslade med allt möjligt som ingen annan gjort förut.

Min första 2 m station för snabbtelefontrafik var en SRA C48(?). Tre lådor i grå hammarlack, RX, TX och roterande omformare. Den ersattes snabbt av en SRA C-24 som var en betydligt mer servicevänlig radio med alla de finesser som behövdes på den tiden. Kanalval, brusspärr och volymkontroll. Till mitt exemplar medföljde en tung telefonlur av bakellite med trög PTT-knapp. Det säkerställde att man inte talade för länge. I början kördes simplex på 145,700 MHz och då de flesta på den tiden i slutet av 60-talet hade utomhusantenner så fanns det gott om folk att prata med, på ganska långa avstånd upp till c:a 10 mil i bästa fall. Alla med få undantag körde med omtrimmade Taxi-stationer SRA eller AGA. Det var ständiga diskussioner om trimning och hur dessa stationer skulle optimeras. Lärorik period för alla.

Sedan kom den första repeatern på 2 m här i Skåne. Romelerepeatern på åsen norr om Ystad. Räckvidden var smått fantastisk tyckte vi och nu täcktes nästan hela Skåne in för de mobila stationerna. Det experimenterades friskt med allt det här i flera år. Sedan kom de gamla rörstationerna att ersättas med mindre mer moderna saker som ICOM IC20 och 22 som var bland de mest populära. Då försvann samtidigt mycket av det tekniska snacket och det var väl ungefär här i slutet av 70-talet som det började gå utför på allvar och olika grupper kom på kant med varandra så att de var tvungna att sätta upp egna repeatrar. Idag finns knappt någon aktivitet kvar och man kan undra vad det är för mening att hålla liv i så många repeatrar som ingen använder till annat än som frekvenshållare till "sin egen kanal"?

En storstädning (behovsprövning) bland repeatrarna hade medfört att 1750 Hz ev i parallell med en subton (samma för alla repeatrar) kunde fortsätta användas för det fåtal repeatrar som blivit kvar vilket gjort livet lättare för alla.
 
Håller inte riktigt med om historieskrivningen.

Till att börja med så använde SJ AM i sina tågradioförsök.

En utredning om detta i slutet av 40-talet togs som intäkt till att radio för tågtrafikledning inom SJ ansågs vara omöjligt långt in på 80-talet. Dock hade TGOJ inte läst utredningen så där byggde man ett fullt fungerande tågradionät på 160 MHz med Storno-materiel redan på 70-talet. Materialet citerades dock fortfarande när jag konsultade åt SJ i ämnet under slutet av 80-talet.

Sedan byggdes de första repeatrarna i Ystad-trakten med det tyska 900 kHz duplexavståndet som ställer lägre krav på materielen samt förenklar duplexfiltret påtagligt. Samma upplägg användes i SM0.

Utfrekvensbanden låg inom det gamla fyrbandet varför man ganska snart gick över till 600 kHz som duplexavstånd.
Efter en tid började en och annan av de klubbar som drev repeatrarna att skicka inbetalningskort till "utsocknes" som hade hörts. Detta kommenterades med ett visst ogillande i QTC:s VHF-spalter.
Man kan datera företeelsen och oskicket "ägande av frekvenser" till denna tid.

Redan något år senare började repeatrarna sprida sig utanför SM7 och SM0. 1973 byggdes den första repeatern som jag såg i verkligheten, SK4GN i Örebro vilken först satt i ett hissmaskinrum hos SCB i central Örebro, och som senare flyttades till ÖSA:s klubbstuga i Ormesta.
Hårdvaran i SK4GN kom inte alldeles oväntat från järnvägssektorn och var en omtrimmad rörbestyckad Storno-station. ÖSA höll sig dock sig för goda att skicka inbetalningskort till förbipasserande.

Frekvenskoordineringen för repeatrar sköttes av SSA:s samordnare, SM4COD har jag för mig, som var fackman inom området tillsammans med Tvt R frekvenssektion som hade sista ordet. Beräkningarna bakom utdelandet av frekvenser kontrollräknades av yrkesfolk inom Tvt R. Dessutom följde kraven på uppbyggnaden av repeatrar kommersiell praxis,
det blev t.ex. inte tillåtet med bärvågsstyrning.

När jag något senare flyttade till SM6 och började på Chalmers diskuterades det av och till inom ETA/SK6AB ifall man skulle satsa på repeaterbyggande. Eftersom kärntruppen inom ETA övervägande bestod av riktiga radioamatörer kom ev. repeaterintresserade T-certare att hänvisas till GSA. SK6AB skulle satsa på svagsignalmoder, EME och mer seriös mikrovågsteknik. Man ansåg att nedlagt arbete skulle göra mer långsiktig nytta inom t.ex. att bygga och driva fyrar.

Sammanfattningsvis går det att säga att kvantitet gått före kvalitet även med avseende på repeatrarna.
Avregleringen har inte heller gett några positiva effekter inom detta område.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top