Hitta resonans på EFHWA

[SM0ETT / Hans]

SM5NFT ställer en mycket intressant fråga som resulterar i en "längre svada" från de
flesta "självutnämnda antenngurus".
Jag vill tolka problemet till: < hur göra en ändmatad resonant halvvågsantenn? >

Låt mig beskriva en kalifornisk antennkonstruktion som visserligen, praktiskt, är än-
matad men i verkligheten är mittmatad! < Hokus Pokus i kvadrat !

A) Mät upp och löd in en kvarts våglängds enkelledare till koax mittledare.

B) Mät upp en kvarts våglängd , från änden, på koaxkabeln.

C) Från denna punkt på koax, mot station, linda 10-12 varv av koaxen på ett 2"-3"
VP- eller pvc-avloppsrör.

D) dra in resten av koax till stationen och anslut.

Här utnytjar vi möjligheten att det kan vara olika strömmar inuti och utanpå en koax-
skärm. Vanligtvis är detta "stående våg" och fruktat i radioshack. Inte här!

SM0AOM kommer nog att slå ner på antennen och hävda att den inte fungerar.
Jag har i ett antal år använt den för 28 MHz och, på 5 våningars höjd i söderläge,
hängt den horisontellt på "reflektors avstånd" utanför altanräcket och med 20W SSB
haft goda QSO:n med östra medelhavet !

Nyfiken som jag är "svepte" jag, för några veckor sedan, konstruktionen med min "MFJ-259 SWR-analysator", mellan 24.9 - 29,7 MHz. Tyvärr så föll genast "12m"
bort p.g.a. hög SWR men mellan 26,9 - 29,7 MHz var SWR-värdet lägre än 1:4.
Något som måste kunna anses som modesta värden.

Troligen "samarbetar" altanräcket och koaxdrosseln till att få ner SWR. Ska nog
"svepa" antennen ensamt vertikalt, det kan vara matnyttig kunskap för kommande
sommar-QSO:n.

 

[SM7EQL]

Antennen är välkänd Hans, men punkt C) "Från denna punkt på koax, mot station, linda 10-12 varv av koaxen på ett 2"-3" VP- eller pvc-avloppsrör." är en dålig lösning som inte förmår hindra ledningsbunden HF att nå radioutrustningen i schacket. Antennen fungerar säkert att köra radio med men den kan med enkla medel göras betydligt bättre och mer effektiv.

Det man kan göra för att få antennen att fungera bättre är att koppla en kondensator parallellt med spolen och stämma av kretsen till den frekvens som antennen är tänkt att arbeta på. Syftet med antingen spole eller ännu bättre en parallellresonanskrets är ju att skapa ett "elektriskt avbrott" som helst skall nå upp till vad en gammal hederlig porslinsisolator kan erbjuda - totalt avbrott för HF. Nej, dit kommer man aldrig med en spole ej heller med en parallellresonanskrets.

För att ytterligare minska såväl ledningsbunden HF att nå schacket som att hindra eventuella störningar från den egna utrustningen (Switchade nätdelar m m) att följa kabeln ut till antennen så är det tillrådligt att applicera någon form av strömdrossel på matarkabeln någon meter eller så sett i från radiosidan. En strömdrossel kan man göra genom att linda ett tiotal varv av koaxen (RG58) på en ferritstav eller ferritring alternativt använda ett knippe klämferriter där matarkabeln lindas 2...3 varv genom varje.

Skillnaden mellan en vanlig hederlig dipol och denna ändmatade s k koaxialdipol blir minimal. Jag har labbat mycket med denna typ av antenner inför några av mina DX-peditioner i Söderhavet. Det blev ganska bra men jag valde ändå andra enklare lösningar som fungerade bättre på alla band.

/Bengt

 

[SM0AOM]

Radioamatörer tenderar ofta att "återuppfinna hjulet".

Koaxialdipolen som tidigare beskrivits har c:a 60 år på nacken som man kan se på nedanstående figur+text ur "Radioteknisk årsbok" 1953.

Precis som Bengt skriver fungerar den bäst om man gör spärrkretsen resonant på den frekvens som man vill använda, eftersom då kommer spännings- och strömfördelningen att bli någorlunda symmetrisk.

Om man inte stämmer av kretsen blir det problem, eftersom beloppet av spolens impedans behöver vara flera 1000-tals ohm för att inte resten av nedledningen ska påverka antennens funktion.

Slutligen har strömmar på in- och utsidan av koaxialkablar ingenting med "stående vågor" i sig att göra. Det närmaste man kommer är att om det tillåts flyta mantelströmmar så kommer man att få en stående våg i någon form på kabelns utsida, eftersom det är högst osannolikt att kabelskärmen är terminerad i en resisitiv last som exakt råkar motsvara dess vågimpedans.

73/

Karl-Arne
SM0AOM