SM0AOM
Well-Known Member
Det är en fundamental skillnad jämfört med disconeantennen. En sådan är "stor" i förhållande till våglängden, och har tjocka element. Då får själva antennen ett stort frekvensområde p.g.a sina dimensioner.
En trådantenn har tunna element och har därför ett smalt frekvensområde där den har resistiv matningsimpedans. När man använder en "tuner" så tvingar man antennsystemet i resonans = resistiv matningsimpedans, så att sändaren kan mata antennen utan problem.
Om man gör en vertikal antenn som du beskriver så kommer den att ha mycket sämre strålningsegenskaper, eftersom halva antennen kommer att bestå av jordplanet.
Resistansen i jordplanet, i synnerhet när det består av ett jordspett, är inte på något sätt försumbar, så en stor del av den inmatade effekten blir värme i marken.
Dessutom kommer markens elektriska egenskaper att påverka hur mycket som strålas ut i låga strålningsvinklar. Det finns ett fenomen som kallas "Pseudo-Brewster vinkeln", och detta gör att i en viss vinkel kommer all strålning att absorberas.
De extremt låga strålningsvinklar som vertikalantenner tillskrivs i litteraturen finns bara över oändligt
stora och perfekt ledande jordplan. Det närmaste man kommer sådant utanför skolböckerna är vertikalantenner med ett stort antal radialer som är uppsatta i vattenbrynet av saltvatten.
När horisontalpolariserade antenner används så kommer markens elektriska egenskaper att få en betydligt mindre inverkan på strålningsdiagrammet och antennens verkningsgrad.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
En trådantenn har tunna element och har därför ett smalt frekvensområde där den har resistiv matningsimpedans. När man använder en "tuner" så tvingar man antennsystemet i resonans = resistiv matningsimpedans, så att sändaren kan mata antennen utan problem.
Om man gör en vertikal antenn som du beskriver så kommer den att ha mycket sämre strålningsegenskaper, eftersom halva antennen kommer att bestå av jordplanet.
Resistansen i jordplanet, i synnerhet när det består av ett jordspett, är inte på något sätt försumbar, så en stor del av den inmatade effekten blir värme i marken.
Dessutom kommer markens elektriska egenskaper att påverka hur mycket som strålas ut i låga strålningsvinklar. Det finns ett fenomen som kallas "Pseudo-Brewster vinkeln", och detta gör att i en viss vinkel kommer all strålning att absorberas.
De extremt låga strålningsvinklar som vertikalantenner tillskrivs i litteraturen finns bara över oändligt
stora och perfekt ledande jordplan. Det närmaste man kommer sådant utanför skolböckerna är vertikalantenner med ett stort antal radialer som är uppsatta i vattenbrynet av saltvatten.
När horisontalpolariserade antenner används så kommer markens elektriska egenskaper att få en betydligt mindre inverkan på strålningsdiagrammet och antennens verkningsgrad.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Last edited: